Hur kan en liten hund ställa till med ett sådant trassel?

Kära Blogg.
Den här dagen var vi ute innan solen kommit upp. En härlig morgon med friska vindar.
Jag och hundarna valde en runda förbi kohagarna för att hälsa på alla kossorna som vrålar, muar och bräker så rysligt om dagarna. Jag vet egentligen inte varför kor alltid håller ett sånt väldigt liv när hösten kommer, men så är det varje höst här i Gyllebo. Just den här morgonen hade de nog tagit sovmorgon, men jag och hundarna väckte upp dem, så de inte låg där och sov över sig.
 
Jag var hos tandläkaren för sjuttioelfte gången detta året. Fast nu är jag färdig renoverad i munnen för en tid framöver. Egentligen tycker jag att det skulle införas ROT avdrag på tandläkarens hantverk också. Det hörs liksom på namnet att det skulle vara berättigat. Fast å andra sidan är jag glad och tacksam att ha möjlighet att få så bra vård som jag får. Just den här dagen tog mitt besök väldigt mycket längre tid. Jag träffade en kär bekant som jag inte sett på många år. Fina, underbara Inga-Lill jobbar som sköterska där på världens bästa tandläkarmottagning. Ett kärt återseende.
Sedan var det brådis att hämta lilla Snow som ska bo i Gyllebo några dagar framöver.
 
 
Dagen var som dagar är mest.
På kvällen, efter maten tycker jag ibland att jag gjort mig förtjänt av en paus på soffelocket. Den här dagen tyckte jag det. Men det tyckte tydligen inte Mollybus. I ögonvrån råkade jag skymta något vitt på tralldäcket som den lilla svarta lurvasen sysselsatte sig med. Mitt garnnystan! Grrr …. Men säg den ilska som varar. Nä, inte kan man vara arg så väldigt länge på charmtroll.
 
 

 Dagens kloka ord:

”Det bästa sättet att inte lära sig något är att reflexmässigt skylla på andra så fort något går snett.”
 
Med en bild från min lätta, nätta joggingtur i blåsten säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen