Hundskola med Molly.

Kära Blogg
Den här dagen var det dags att gå på hundkurs med Molly. Vi älskar det båda två. Molly är så lycklig så hon skriker av glädje. Alldeles i början av kursen, tror Molly att hon bara ska busa runt med alla de andra hundarna, och glömmer liksom bort att det är hon och jag som ska ha ett samarbete.
Vi går på kurs för världens bästa Jenny-Lynn. Både jag och Molly älskar henne. Hon är kunnig, alla känner sig välkomna och lika mycket värda oavsett vilken ras man har. Så har hon så härlig humor. Hon är en av de instruktörer jag gillar bäst helt enkelt.
 
 
På kursen är vi ca 10 stycken. Vi brukar delas upp så de små hundarna är i en grupp för sig. Med små menas då inte storleken, utan de som är yngre och räknas som valpar. De som inte vill äta upp varandra hela tiden.
I Mollys grupp var det den här dagen en mops, en lejonberger och en cockerpoo. Ett härligt gäng!
 
Man kan säga att Molly går i lågstadiet. Alla hundarna i vår grupp var jätteduktiga den här dagen. Vi kämpade tappert på med våra övningar och tiden gick allt för fort.
Efteråt fick hundarna i lågstadiet leka och busa tillsammans. Och just det momentet är ju Molly en stjärna på.
 
När jag körde hem från kursen var Molly så trött, så trött.
Att gå på kurs med en liten hundras är något nytt för mig. Det är så kravlöst, så kul och det ger så mycket.
Det får mig att även tänka lite annorlunda när jag tränar med Johnny. Jag plockar fram betydligt mer positiva saker och fokuserar på det som jag är nöjd med och bryr mig inte om de saker som för stunden fungerar lite sämre.
Tack Jenny för allt du lär oss.
 
 
Katten Felix var också jättetrött den här dagen och hade jag inte vetat bättre så hade jag kunnat tro att även han varit på kurs.
På eftermiddagen kom min gamle käre arbetskollega, Luffis, hit på kaffe och äppelkaka. Han är förstås inte döpt till Luffaren, utan han heter Anders Widerberg. Han är en härlig prick som jag verkligen gillar. Tack Luffis för du tittade ut till oss.
 
 
Så var det dags att samla ihop alla sommarsaker och förbereda för den kommande vintern. Nu får vi inte längre plats med alla utemöbler i vår lilla friggebod, utan får slå in dem i presenningar och hoppas att vintern kommer att vara barmhärtig mot våra saker. Jag var ute med hundarna och kom med glada tillrop när Stefan jobbade på.
 
 
Dagens kloka ord:
”Kramar tar aldrig slut, man kan alltid krama ut en till.”
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top