gylleboträdgård – Sida 3

Att välja häck

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 12 juni, 2018 / Allmänt, brudspirea, gylleboträdgård, häck, häckplantor / 2 minutes of reading

Hejsan.

Varje år när vår spireahäck blommar så skänker jag min mamma Ingrid en tacksam tanke.

Det var när vi sålt vårt vackra lilla gästhus på tomten bredvid, som vi stod inför valet av häckplantor.

När vi själva ägde det lilla huset så fanns det en stenlagd gång mellan våra hus. Men när det blev nya ägare och grannar i det lilla huset, så ville vi båda ha lite avskildhet. Valet föll då på en häck av något slag.

Ingen av oss var några hugade häckklippare, så vi enades snabbt om att det inte skulle vara någon krävande häck. Ingen man behövde forma och klippa flera gånger per säsong.

Jag minns att jag pratade med min mamma om det där. Det var i slutet av hennes sjukdomstid och hennes lungcancer gjorde att hon hade mycket svårt att prata.

-vresros är väl bra, tålig och lätt, föreslog jag

-inte vresros Annika, rosslade hon ansträngt fram med kippande andetag.

Med stor ansträngning avrådde hon mig från vresroshäcken och kom med förslaget om brudspirea istället.

Så glad jag är över att jag lyssnade på råden jag fick och valde den här underbart vackra häcken.

Och även om vi idag har de underbaraste grannar, så är det skönt med lite gräns och lite avskildhet. Lättskött och vackert.

Och vill ni läsa mer om det här lilla vackra huset som vi byggde på granntomten, och kika på hur det ser ut invändigt, så finns det ett inlägg här:

Kvällens citat:

Den äger frihet

som förstår

att rätt välja

sin gränser.

Ha en ljuvlig kväll.

Kram Annika

Att välja häck Läs mer »

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 31 maj, 2018 / Allmänt, blåregn, gylleboträdgård, odling, potatis i vintunnor / 2 minutes of reading

Hejsan

Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.

Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.

På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.

Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.

Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.

Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.

Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.

Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.

Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.

Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.

Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.

Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.

Dagens citat:

Den som har planterat ett träd

har inte levt förgäves.

Ha en fin dag och kram

Annika

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet. Läs mer »

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av Annika Olsson / 24 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, min trädgård, pantersnigel, snigelbarriär, snigelskydd, vallmo / 3 minutes of reading

Hejsan.

Nej, jag har inte blivit någon kallhamrad mördare på sista tiden. I alla fall inte när det gäller riktiga mord och dråp som man läser om i kvällstidningarna.

Den som det handlar om här var helt enkelt bara en snigel. (om det nu är så bara)

Jag tog honom på bar gärning här hemma för några kvällar sedan i min trädgård…

Jag har tidigare visat här på bloggen min finurliga uppfinning. Åtminstone har jag själv tyckt att jag var rysligt smart och påhittig.

Det är en plåtring av koppar som jag satt runt min fina blomsterbuske som jag är så himla rädd om. Min ”Moses brinnande buske”, som jag fått av min mamma för länge sedan.

Mördarsniglarna tycks gilla den där blomman lite extra och en kopparplåt gör att de inte kan slemma sig in där, tänkte jag, och det har också fungerat i några år nu.

En kväll tyckte jag att det såg ut som om något nafsat på min kära blomma. Omöjligt, tänkte jag för mig själv.

Nästa kväll var där ännu mer nafsat …

Kvällen efter igen, smög jag ut lite senare för att kika till min buske. Det är på kvällarna de sluga sniglarna kryper fram.

Det var då jag kom på honom. Jag tog honom på bar gärning!!

Mycket riktigt. Där satt han och mumsade innanför ringen… men inte alls den jag hade trott …

Det var en pantersnigel. En pantersnigel som sägs vara bra att ha i trädgården. Den påstås inte göra någon som helst skada i ett trädgårsland eftersom den bara äter döda växtdelar och trivs bäst i komposter. Dessutom finns det viss forskning som säger att den ska mörda mördarsniglar och det hade ju varit bra.

Tsss … här hade jag tagit den där illbattingen på bar gärning med att för fullt mumsa på min kära Moses brinnande buske.

Men inte hade jag hjärta att döda honom. Kanske hade han av misstag kommit innanför kopparringen och inte haft något annat val än att äta på det som fanns tillhands där. Ja, så var det nog.

Inte kunde jag halshugga honom och kasta i en mjölkkartong full med grovt salt i.

Varligt bar jag upp honom till komposten istället.

Nu håller jag tummarna för att min blomsterbuske repar sig och får blomma riktigt mycket i sommar.

Och att pantersnigeln nu lär sig vad det står om honom på wikipedia.

En blomma som just nu förgyller min trädgård är den söta vallmo som jag för en tid sedan fick av en god vän. En orange vallmo. Visst är det en underbar färg!?

Kvällens citat:

Stor är den

som får andra

att känna sig

större.

Ha en härlig kväll, och döda inte djur i onödan… även om de kanske äter på din buske …

Kram Annika

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom. Läs mer »

Full av inspiration.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 18 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, min trädgård, prydnadsstege, sommarblommor / 2 minutes of reading

Hejsan

Så inspirerad jag blev efter vårt besök på Österlens Garden Show i helgen.

Genast när jag kom hem satte jag igång med min egen lilla trädgård. Stegen jag fyndade på en loppis i fjor åkte fram på trädäcket, och lite blomsterkorgar från vinterns julgrupper.

Stefan har skrattat åt den där gamla stegen, men jag är ganska förälskad i mitt fynd ännu. Kolla bara här så tjusig den blev i år igen.

I år tänkte jag inte köpa så mycket sommarblommor som jag brukar. Dels så blir det alldeles för dyrt och så har jag ju lite knepigt med att orka bära en massa vattenkannor runt överallt. Men utanför staketet har jag ändå satt lite nytt. Där ska det vara välkomnande och fint.

Jag är så svag för rosa nyanser, så det fick det bli.

Vid vår entré står en gammal koppargryta. Den där grytan brukar vara lite svår att plantera i eftersom blommorna inte verkar trivas riktigt där. I år har den bara fått stå och vänta med den gamla jorden i tills jag skulle komma på något. Och kolla här. Den har liksom fixat allting själv. Röd klöveroxalis har nu fått sprida sig ohämmat i grytan. Och det blir bara vackrare och vackrare för varje dag.

Det blir mycket trädgårdsinlägg just nu på bloggen. Men jag måste ju bara visa er en annan sak. Mitt blåregn!

Blåregnet som i alla år envisats med att bara sprida sig med långa gröna revor, utan tillstymmelsen till minsta lilla blåa blomma. Kolla bara nu. Full av knoppar. Jag älskar verkligen blåregn.

Ett annat ställe som snart blomstrar hemma hos mig, det är den där spaljén som Stefan byggde. Den som skulle bli insynsskydd mot våra nya grannar. Ett skydd mest för deras egen skull, så de ska slippa chockeras över Stefans nakna kvällsdopp och min ibland opassande klädsel.

Nu har det inte växt så väldigt mycket där ännu, men fullt av klematisknoppar är där minsann. Härligt.

Så har jag ju mina små underbara äppelträd. De små prydnadsträden som är så gulliga där de står i sina vindpinade vintunnor. Snart, snart är de i full blom.

Dagens citat:

”Att plantera en trädgård är att tro på en morgondag.”

Det blir mycket natur och trädgård på bloggen just nu. Inomhus gror det liksom igen litegrann när det är sommar och fint väder. Men det gör ingenting för min del. Jag bara njuter av att få vara ute i stället.

Ha det fint och en stor kram

Annika

Full av inspiration. Läs mer »

Vita blommor i skymningen och min tomatodling.

2 kommentarer / Trädgård / Av Annika Olsson / 16 maj, 2018 / Allmänt, gylleboorangeri, gylleboträdgård, orangeri, plantor, rhododendron, tomatodling, vitablommoriskymning / 2 minutes of reading

Hej hej

I helgen har jag haft fullt upp med att plantera om alla chilisar och tomater.

Mmmm, det doftar ljuvligt nu, därute i mitt orangeri.

Men först måste jag ju visa min fantastiska rhododendron som blommar som vackrast just nu. När jag köpte den som en pytteliten planta, trodde jag väl aldrig att den skulle bli så här fin. Fast det är många år sedan jag hittade den halvt död i en uttorkad kruka på Bilema i Höör. För nästan inga pengar alls.

Det är något speciellt med vita blommor.

De är så vackra när det blir kväll. I skymningen visar de sitt rätta jag.

På ett ställe i min trädgård har jag snöklockor som brukar blomma senare än alla sina ”kompisar”. Men det gör inget, de är så söta nu, mot allt det gröna.

På ett annat ställe lyser de enkla, gammeldags pingstliljorna upp i skymningen. Det är något med deras enkelhet som jag älskar så mycket. Eller så är det för att min favorithelg som ung var just pingsten … Ja, jag älskar dem… vilket den lilla snigeln också verkar göra …

Ja, jag har varit en riktigt liten trädgårdsmästare i helgen. Ett jobb som inte alls känns som ett jobb egentligen. Det känns bara som skön terapi. Att stöka runt med jord och känna den härliga doften i näsborrarna, det gör något med sinnet tycker jag.

Alla mina tomater och chilisar har nu fått nya, större krukor. Och de riktigt stora tomatplantorna har fått mjuk flagglina att stödja sig på. Ända upp i taket om de vill.

Hit ut i orangeriet smyger jag mig ofta nu för att njuta.

Jag sitter ju ofta här och gör min mentala träning, lite meditation och avslappning. Nu passar jag även på att tjuva tomaterna och njuta av den härliga tomatdoften.

Och kolla här! Små, små bebisar är nu på gång. Små gulliga tomatbebisar.

Tack Sjörödsingela för alla fina plantor jag fått av dig, och för att du inspirerade mig till tomatodling. ♥

Ett växthus med glastak har nu hamnat på min önskelista. Ett växthus för en sommarodling. Då ska jag så en massa fröer, och då Ingela, då ska du få plantor av mig, tänkte jag.

Snälla tomt … byggmästaren!

Dagens citat:

Värre än rädslan för att misslyckas är

att inte ha modet att pröva.

Jag älskar att prova nya saker. Att lyckas och misslyckas – det är inte så viktigt. Det viktiga är att få vara kreativ och testa. Att få vara nybörjar det är så mycket roligare än att vara den som vet mest och bäst.

Ha en fin dag och kram

Annika

Vita blommor i skymningen och min tomatodling. Läs mer »

På naturens villkor.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 14 maj, 2018 / Allmänt, björnbär, gylleboträdgård, löpning, min trädgård / 3 minutes of reading

Hejsan.

Just nu grönskar det som allra mest. Allting växer så det nästan syns och hörs. Och då är det såklart inte bara de växterna som jag själv har planterat. Nej även ogräs och annat spirar med full kraft.

Jag har bestämt mig för att sluta envisas med att plantera sådant som inte verkar trivas hos mig och istället sats på de växter som passa in här. De som trivs och vill leva med just Gyllebojordens förutsättningar.

Men så finns det även sådant som redan växer här, som det bara gäller att ta tillvara på.

En björnbärsplanta till exempel. Jag vet inte hur många gånger som jag klippt ner den för att jag inte gillar att den är där den är. Nu har jag gett upp. Istället får den bre ut sig och ta plats och jag till och med hjälper den lite på traven istället. Över det vita staketet får den nu bre ut sig, och istället för att reta mig på eländet, så gillar jag den nästan nu. Och har jag tur får jag goda björnbär i belöning till hösten.

Efter tre månader med ett nytt diskbråck mellan två nya kotor så kände jag att det var dags. Jag snörade på mig springskorna och förkunnade för min käre make att jag ämnade prova om det gick att börja springa igen.

Han höll sig för pannan, himlade med ögonen och mumlade något om galenskap och skylla mig själv.

Såklart tog jag det extremt lugnt. Med små mjuka steg dansade jag fram genom den härlig Gyllebomorgonen. Naturligtvis kände jag hela tiden efter så allt funkade där bak i ryggen. Högerbenet har en liten tendens till droppfot och det gjorde att jag en gång snubblade och for på näsan i backen. Men jag hade tur och landade på bästa möjliga vis – jag landade i ett hav av ramslök.

(Tack du gulliga tjej som oroligt kom till undsättning där jag snopet låg platt på magen.)

Första springrundan – check!

Snart, snart är det dags för min dotter Emmy att komma hem igen. Efter nära nog ett helt år i Australien kommer hon hem i mitten av juni. Jag håller på att längta ihjäl mig efter henne nu. Åhhh vad jag ska laga vegetarisk mat, njuta av hennes skratt och lyssna på allt hon fått uppleva.

För Andréa, min dotter som bor i Canada, verkar alla bitar nu falla på plats. Hon ska ju flytta till Alabama i juni för att praktisera och fortsätta utbilda sig som specialistveterinär där.

Det är liksom inte bara att ta sitt pick och pack och flytta dit. Nej, det krävs mängder med intyg, intervjuer och friskhetsintyg för att få tillåtelse och visum för att få komma dit och arbeta. Vaccinationer, inte för sin egen skull då, utan för deras, så man inte kommer dit med någon oönskad sjukdom. Men nu börjar allt falla på plats och flyttlasset går i slutet av juni. Visumet är godkänt och klart.

Dagens citat:

Så snart du välkomnar förändringar

har du möjlighet att ta emot livets

obegränsade möjligheter.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

På naturens villkor. Läs mer »

Min lilla plats på jorden.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 9 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, paradisetgyllebo, snigelbarriär / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag älskar mitt hem och min trädgård. Min lilla plats på jorden.

Den plats i världen där jag verkligen känner mig trygg och harmonisk.

Just nu får inomhuspysslet vänta lite. All städning kan vänta. Just nu är det dags att ta tillvara på allt underbart som händer utanför hemmets väggar.

I min trädgård exploderar det just nu.

Små, små primulor kikar yrvaket upp ur jorden och mina fänrikshjärtan tycks ha fördubblat sig sedan förra året.

Den lilla magnolian står som vackrast nu och mitt persikoträd börjar så sakta knoppas och få blommor. Det där persikoträdet brukar vara lite sent med sin blomning, fast det tycker jag egentligen är ganska bra. För på så vis blir risken för att det ska ta stryk av de förrädiska järnätterna med nattfrost betydligt mindre.

På somliga ställen i min trädgård kommer det blommor som jag totalt glömt bort att jag planterat. På ett annat ställe har jag små söta gullvivor. Ja det måste man ha om man som jag har mina rötter i Brösarps trakten. Fast bäst är att beskåda gullvivorna i Brösarps backar såklart.

Jag fick frågan förut varför jag har en rostig ring där i rabatten…. Det är en kopparplåt som jag satt som snigelskydd för en underbar blomma som heter ”moses brinnande buske”. Sniglarna kan inte krypa på kopparplåt och den gör att min blomma får möjlighet att växa sig stor. Just den blomman är en gåva från min mamma och jag påminns om henne varje år då den blommar. Den här snigelbarriären har funkat i flera år och gör att sniglarna får hålla tillgodo med annan föda.

Kvällens citat:

Jag ensam har ansvar

för hur jag väljer att tolka

det jag ser.

Ha en härlig kväll och kram på er.

Annika

Min lilla plats på jorden. Läs mer »

En utehelg i början av maj.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 9 maj, 2018 / Allmänt, grilltider, gylleboträdgård, japansktkörsbärsträd, utedagar, våren2018 / 2 minutes of reading

Hejsan.

Alltså, den här underbara tiden som är just nu. Jag bara älskar den.

I min trädgård har vårt lilla körsbärsträd förvandlats till ett rosa ”kärleksfluffsträd”, och det står som allra vackrast nu. Ljuvliga lilla träd.

Kanske ska jag anlägga en hel park med sådana här kärleksträd på andra tomten, när den lilla stugan är klar …? Vad tror ni om det?

Rosa körsbärsträd mot ett rött trähus, det blir väl underbart!

Nere vid sjön, i skogen, där är det så vackert nu. Man får nypa sig själv i armen för att förstå att alltihopa verkligen är på riktigt.

I helgen kom näktergalen äntligen hit. Det är min favoritfågel. Hans sång är helt magisk och jag älskar att både vakna upp och somna till den sången. Stefan brukar bli galen på honom ibland.

-jädrans gaphals, muttrar Stefan, när han vänder sig i sängen och blänger mot det öppna sovrumsfönstret.

Men jag älskar hans sång. Den här tiden fram till midsommar är så underbar. Efter midsommar brukar näktergalen bli helt tyst, då har ungarna kläckts i boet och han har fått fullt upp med annat…

Nere vid sjön kan man också höra näktergalen, hans sång ekar över vattnet.

Helgen som gick var en riktig utehelg för oss.

Att bara skrota runt en hel dag.

Att pyssla lite och sedan njuta av lite grillat till kvällsmat … en sådan dag är min favoritdag.

Och ingenting smakar väl så bra som att äta utomhus. Vi la kycklingklubbor på grillen den här kvällen och satt sedan länge, länge och bara njöt. Jag och Amanda med lite vin i glasen och Stefan festade på iskalla alkoholfria Carlsberg.

Men allting har ett slut och jag förlorade spelet i den stora utlottningen om att bli chef för kvällens disk.

Fast det gör mig inte så särskilt mycket. Det är faktiskt ganska ”morsamt” att tassa runt i sitt kök och fixa och dona tycker jag. Ja, det var nästan så jag saknade det där jobbet, då när jag var sängliggandes med ryggen ni vet.

Dagens citat:

Det som först känns som en svaghet

kan vara just det som tar dig till en helt

ny nivå i livet.

Alla ni som hatar att diska .. var glada över att ni faktiskt KAN stå och diska. En dag kommer det att vara omöjligt för oss alla, av olika anledningar …

Ha en härlig dag och kram

Annika

En utehelg i början av maj. Läs mer »

De ljuvligaste tulpaner från Österlen.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 8 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, Österlen Tulpaner, våren2018 / 1 minute of reading

Hej hej

Kanske minns ni att jag i höstas planterade en massa tulpanlökar i min trädgård. De allra flesta köpte jag av Österlentulpaner i Lunnarp.

Alltså, vilka ljuvliga blommor.

Det är inte bara de utslagna blommorna som är vackra. Nej, kolla bara de här. Knopparna!!!

Om jag nu minns rätt, så är det här en vit/röd papegojtulpan. Jag väntar med spänning på att se den utslagen, fast med så här vackra knoppar så får den gärna dröja ett litet tag.

En annan sort som nu slagit ut, är en underbar tulpan som heter Prinsess och är orange/lila. Sidan om den växer en stilren vit Silverdollar tulpan.

Ännu väntar jag på att de tulpaner som står under det lilla silverpäronträdet ska slå ut. Alltså där bakom allt det rosa fluffet ….

Fast egentligen är det bra att allt inte händer på en och samma gång. Att man hinner njuta av dem – var och en för sig.

(den gråa saken som ligger där borta på gräset, det är en död varg … hundarnas leksak alltså, som är mördad många gånger om)

Vill ni se fler tulpaner från Österlentulpaner så kan ni kika in här.

Kvällens citat:

När du vill ha något som

du aldrig har haft, måste

du göra något som du

aldrig har gjort.

Må väl och kram från mig.

Annika

De ljuvligaste tulpaner från Österlen. Läs mer »

Nu är jag en glad potatisodlare.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 8 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, potatisodling / 2 minutes of reading

Hej hej

När jag var hos min underbara fotvårdare Lise, så pratade vi om allt mellan himmel och jord, som alltid. Men så berättade hon att hon brukar odla potatis i tunnor. Oboy, så inspirerad jag blev.

Genast ville jag också prova på att odla mina egna potatis i tunnor.

Stefan lyssnade med ett halvt öra på mitt ivriga svammel om potatis, jord och tunnor. Men som alltid gjorde han vad han kunde för att tillmötesgå mig och mina idéer. Han hämtade hem allt jag behövde på ett släp. Men sedan fick han vackert stå på avstånd med sin krycka, för halta gubbar kan man inte ha i potatisodlingar.

Jo det förstås, en sak till fick jag hjälp med. Det var att han med grävmaskinen hämtade en skopa vanlig Gyllebogrus åt mig. Det ville jag ha för att blanda upp jorden med.

-de måste stå i våg, muttrade Stefan, annars ser det fult ut , och pekade med kryckan.

Jag hade varit på handelsträdgården och köpt lite olika sorters potatis tidigare på dagen.

Jag är en potatisälskare, och jag äter mycket hellre potatis än ris och pasta, så hemma hos oss går det ganska mycket av den varan. Och inget är väl så gott som de allra första nypotatisen.

Med lite hjälp hade vi fått jord och grus i tunnorna, och det var bara för mig att peta ner de olika små knölarna i jorden.

När jag som bäst höll på, så kom vår granne hem. Jag kunde se hur han klentroget lyssnade när jag ivrigt berättade om mitt projekt. Men han önskade artigt lycka till med min odling såklart, för han är en snäll och ödmjuk man. Jaja, tänkte jag, för en pensionerad skånebonde så är det kanske lite galet att odla potatis i gamla vintunnor.