gylleboträdgård

Fådda blommor

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Jag älskar blommor som ni nog märkt. Många blommor, träd och plantor som jag har i min trädgård bär på en historia. En historia som bara jag känner till. Ett minne av något, ett ögonblick eller någon person. Jag minns nästan var alla mina blommor och plantor kommer ifrån. Särskilt roligt är det med de blommor som man fått av en kär vän. Många blommor har jag fått av min mamma Ingrid, och de betyder såklart extra mycket nu när hon är borta. En hälsning från henne varenda år då de kikar fram.
En dag kom en kär vän hit. Med sig hade hon en härlig planta. En sibirisk vallmo i den ljuvligaste färgen.
Åhhh nu hoppas jag att jag kan sköta den och den vill trivas här hos mig.
 Nog är det något visst med ”fådda blommor”!!
Tack kära Monne. Nu kommer jag att tänka på dig varenda gång min orangefärgade vallmo blommar.
Kvällens citat:
Låt aldrig sakerna du vill ha,
få dig att glömma bort vad du har.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika

Fådda blommor Läs mer »

Borta bra men hemma bäst.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Jag har haft det så härligt ska ni tro. Jag har varit på semester med en underbar kompis! Som vi har skrattat!! Allt det där ska jag skriva om senare, men nu är jag hemma igen.
Hemma!!! Åhhh … mitt älskade Gyllebo! Min älskade Stefan, mina hundar, katter och min trädgård!
När jag packat upp min resväska och startat tvättmaskinen, gick jag ut i den svala Sverigekvällen och bara njöt. Det var som om allting hunnit växa och grönska rejält på de fyra dagar som jag varit borta.
Det är så härligt att komma hem från en resa. Man ser sitt hem med lite nya och mer förlåtande ögon. Det gör inget att blomlådorna börjar se lite gamla och trötta ut, för allting är så vackert ändå. Så hemma och så tryggt.
Inne i orangeriet luktade det så ljuvligt. Sådär lite tungt av fuktig jord och spirande grönska. Stefan hade lydigt passat mina fröer som nu kikat upp genom den våta jorden. Solrosorna såg ut som något jag brukar ha i salladen, och när jag tänker efter så är det ju precis det jag brukar hacka i  … solrosskott. Vi får se om jag får någon hyfs på dem, annars får jag helt enkelt äta upp dem.
Mina älskade citronträd har skärpt till sig efter att ha varit utsatta för frost under vintern och spirar nu med både gröna blad och vita blommor. De kommer nog blir fina även i år.
Det är dags att flytta ut de stora träden i trädgården nu… men den här kvällen gick jag bara där och njöt. Träden kommer nog ut tids nog.
Jag strosade en runda i min trädgård och bara insöp allting. Mina tulpaner hade vuxit ytterligare och inga rådjur verkade ha varit i farten. En kungsängslilja tittade yrvaket upp på ett ställe som jag inte hade en aning om att jag stoppat ner den. I ett annat hörn av trädården blommade en planta som jag inte heller kunde minnas att jag satt där. Åhhh … jag älskar min trädgård som är lite som jag själv. Vild och busig.
Stefan och hundarna verkade nöjda med att ha mig hemma igen.
En lång stund satt Johnny parkerad i mitt knä. Bara han och jag!! Sedan gick han och la sig i sin korg, nöjd med att veta var jag var igen. Småhundarna verkade inte kunna lugna ner sig av yster glädje och sprang runt mig en lång stund. Stefan satt där i sitt bad och kikade på mig när jag strosade runt och kände och luktade på allt.
Min familj tycktes glada över att ha mig hemma igen, och jag var glad över att vara hos dem också.
Dagens citat:
Tiden går inte – det är vi som rusar fram
genom den stillastående evigheten.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Borta bra men hemma bäst. Läs mer »

Kryllepil och vårpyssel

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Oj vad våren tar stora steg nu. Ljuvligt.
Kanske minns ni när jag var hos bästa Eva på Allé? Då när vi fick lära oss lite mer om blomsterbindning.
Det inlägget hittar ni här.
Nåväl, då när jag band min fina bukett så valde jag en slags krulligt ris, som tydligen kallades ”kryllepil”….  i alla fall på skånska.
Jag har sedan haft det där riset i vatten ända sedan i påskas, så nu hade det fått långa fina rötter. Min tanke var att plantera ut det någonstans och få ett vackert träd tillslut. Kanske får det stå och pryda sin plats i en ektunna i sommar tills jag bestämt växtplats…
Ett litet tag får den där trollpilen nu stå i en kruka i orangeriet, där det har minst chans att bli bortglömt.
Nu står min ”kryllepil” här i orangeriet och ska få vänja sig vid att ha fötterna i jord. Det där kommer säkert att gå bra, för att få salix till att växa kräver inte så mycket konster till.
På nätet har jag klickat hem lite spännande frön. Det jag mest var på jakt efter var Mexikansk tagetes. Men för att få beställa så fick jag lägga till ytterligare några fröpåsar. Då fick det bli några olika sorters solrosor.
Fröna har jag nu sått efter konstens alla regler, så nu återstår det bara att hålla tummarna att några av de där fröna ska behaga gro. Bara att hoppas och se till att hålla jorden fuktig under lite plastfolie.
Dagens citat:
Lycka har inget att göra
med att lyckas.
Så är det verkligen. Att gå här och hemma och fixa och dona skapar sådan lycka för mig. Att det sedan inte alltid blir så där väldigt bra resultat av allting, det spelar faktiskt mindre roll. För ofta är det så att något litet projekt alltid brukar bli riktigt bra … kanske det som jag först inte alls trodde på.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Kryllepil och vårpyssel Läs mer »

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Wowww, vilken ljuvlig helg.
Helgen som gått måste var den helgen då våren kom till Österlen.
Jag kände i varenda por i kroppen hur jag längtade efter att sätta fart med allt trädgårdsarbete. Att få röra om i myllan och få skit under naglarna igen.
Men jag har bestämt mig för att vara en förnuftig kvinna och sansa mig. I år får allting ta lite längre tid helt enkelt. Jag måste liksom gå varligt fram för att lura det där diskbråcket så det inte sätter sig helt på tvären.
Men alltså, att plantera lite penséer i tunnorna och i lådorna vid vår veranda det var ett lagom jobb för mig.
Vis av mina misstag från föregående år fick det bli vårlökar i zinkbaljan utanför staketet. Att utfordra rådjuren med penséer blir alltför dyrt.
Som sällskap hade jag Stefan och hundarna. Stefan fick även han ta det väldigt försiktigt. Hans vrist blir bara sämre och sämre nu och jag kan se vilka bekymmer han har för att gå.
Men med gemensamma krafter hjälptes vi åt att göra fint på husets framsida.
Amanda sa lite klokt att det här året fick bli ett test-år för oss …. ett år då vi provar på hur det kommer att bli för oss när vi blir gamla.
Det här är bara ”ett-prova-på-år-hur-det-är-att-vara-en-80-åring”, och när vi sedan blir så gamla så är vi förberedda på hur det kommer att kännas.
Det är ganska skönt att tänka så, för då kan man se framemot de närmsta åren då vi ska ta livet med storm igen, som de ungdomar vi trots allt är.
Det är alltid så härligt när vi pysslar i vår trädgård. Det är som om alla hundarna blir lite gladare och busigare, som om de också får extra mycket vårkänslor. Och såklart är det så.
Jag har också passat på att gräva ner alla de lökar som jag njutit av inomhus i väntan på att den riktiga våren skulle komma. Nästa år kommer jag att kunna glädjas på nytt av dem … om nu inte sorkar och mullvadar ställer till med för mycket kaos förstås.
Inne i orangeriet får de frostkänsliga träden allt stå kvar ännu några veckor. Så den årliga storstädningen får vänta ett tag. Men jag har sopat bort lite skräp och köpt några nya pelargoner för att skapa lite skön vårkänsla där inne.
Många av mina gamla blommor frös ju ihjäl när vintern härjade och jag var så dålig. Precis i den vevan passade även elementet därinne på att konstra. Men jag är så glad över de växter som trotsade kylan och nu bara väntar på en ny skön sommar.
Mitt orangeri är min återhämtningsplats. Därinne sitter jag ofta när jag gör mina djupavslappningar och min mentala träning. Då tänder jag alltid en rökelse som en sk trigger. Nu räcker det att jag tänder den där rökelsen för att min kropp ska gå ner i en skön avkopplande stämning. Det är magiskt hur just dofter kan hjälpa till att försätta hjärnan i en viss sinnesstämning.
Dagens citat:
”Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt.”
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
… och om någon undrar över mina Levis snickarbyxor, så är de 36 år gamla, inköpta på JC när jag var 17 år gammal, för en då hiskelig summa pengar. Men med facit i hand så var de värda varenda krona.
Klassisk kvalitet är aldrig fel!

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna. Läs mer »

Rulla till toppen