potatisodling – Gylleboannika

Stundande semestertider.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 5 juli, 2019 / Österlen, potatisodling, semesterkänsla / 2 minutes of reading

Hejsan.

För många människor är det idag sista arbetsdagen före en stundande viloperiod. Några veckor som vi kallar för semester. Få dagar med höga förväntningar och mycket planer. Dagar som bara rusar förbi och alltför fort tar slut.

Jag ska jobba någon vecka till. Men jag njuter av alla guldkorn som finns i min vardag. En morgonrunda i skogen är alltid oslagbar, det är ju som bästa semestern det.

Kanske en enkel slurk kaffe vid bästa picknickstället i Gyllebo innan kontoret kallar på mig igen.

Att hinna stanna upp och njuta av kornas idisslande, det är guldkorn mitt i vardagen. Det finns inget mysigare än att lyssna på en kossas eviga tuggande. Det ljudet skapar en avstressande känsla i min kropp, nästan i likhet med vågornas skvalp mot land.

På sommaren är till och med matlagningen som rena semestern tycker jag. För det finns ju inget härligare än att koka sina egenodlade potatisar.

Hemma hos mig har jag skördat de första delikata knölarna från tunnorna nu. Alltså vilka delikatesser.

Att ha en trädgård är lite grann som att ha semester tycker jag. Avkopplande, rogivande och lustfyllt. Och lyxigare semestermat går väl inte att få, än en gryta alldeles färska Österlenpotatis.

Det är nästan så jag tror att även våra hundar älskar potatis…

Semesterkänsla för mig blir det om jag på sena kvällen slår mig ner i soffan med något litet pyssel i händerna. Ett öga på Allsången på TV och en liten hund vid min sida.

Näktergalen har tystnat för i år. Kanske är det därför att all allsång börjar vid den här tiden. Vi människor behöver liksom själv hålla lite låda när fåglarna har fullt upp med annat…

Jag tror att man ska leva lite grann som varje dag bär inslag av semester.

Till alla er som nu går på sin sommarledighet, sådär på riktigt menar jag, till alla er önskar jag underbart sköna, lata dagar.

Dagens citat:

Jag vill inte ha tillbaka min energi för att jobba mer, utan för att leva mer.

Att leva behöver inte kosta särskilt mycket pengar, det gäller kanske bara att upptäcka allt underbart som faktiskt är helt gratis, och finns hemma runt knuten.

Kram Annika

Det växer och frodas.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 24 maj, 2019 / Österlen, Österlen Tulpaner, potatisodling, trädgård / 1 minute of reading

Hejsan.

Jösses vad det växer och frodas just nu.

Hemma hos mig spirar mina plantor kraftiga och välmående. Jag som inte skulle ha så mycket blomster i år. Det blir inte alltid som man planerar… Nu trängs både luktärtor, zinnia och malva i sina små krukor.

Fast i mitt lilla orangeri ska det i sommar bara bo pelargoner och andra små sticklingar. Där ska vi få plats att duka upp till fester och familjesammankomster. Och så planeras det för ett nytt tjusigt golv därute.

Här på Österlen har maj månad bjudit på lite kyligare väder och en hel del nederbörd. Ett väder som jag tror mina potatis gillar. Ett väder att växa sakta i.

Jag älskar den här tiden, när allt är frodigt och växtkraften riktigt sprakar.

Att sommarn kommer långsamt till oss på Österlen, ja det har ju ändå sina fördelar. Mina Österlentulpaner har stått länge i blom, ja så länge att den röda färgen nästan har bleknat bort, liksom runnit av i regnet. Så underbara.

Dagens citat:

Leta aldrig efter kärleken. Lev livet och livet kommer att ge dig den kärlek du söker.

Ha en härlig dag och kram från mig.

Annika

Vår självhushållning.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av Annika Olsson / 1 juli, 2018 / Allmänt, odlingitunna, potatisodling, självhushållning, vinpotatis / 2 minutes of reading

Hej hej

Ikväll måste jag ju visa er hur det gått med min självhushållning här i Gyllebo.

Kanske minns ni hur jag blev inspirerad till att odla potatis i tunnor av min vän och fotvårdare Lise. Inlägget om när jag satte mina potatisar det kan ni hitta här.

Såklart var det med stor spänning som jag skördade potatisen i min första vintunna. Och kolla bara. En hel gryta mandelpotatis fanns det i en enda tunna.

Från en annan vintunna knipsade jag av lite plocksallad. Den hade på ett kick växt sig stor och kraftig. Och när det nu blev en ny tunna ledig passade jag på att strö ut nya salladsfrön där. Kommer det så kommer det, tänkte jag.

Jag spolade av mina potatis och satte dem på spisen. Ute på grillen hade Stefan laddat med karréskivor av egenhändigt skjutet vildsvin. Eller grishalskotletter som vi säger här i Skåne. Oavsett namnet så är det våldsamt gott.

Smått bekymrad kikade jag in i orangeriet till mina tomater. Inte många, inte stora … i alla fall inte på långa vägar så frodiga som Mandelmanns. Fast snart så kan jag skörda den första lilla tomaten.

Middagen fick klara sig utan tomater den här gången och föresten så har jag inom kort den första mogna persikan i min trädgård. Det kommer att bli en perfekt efterrätt.

Med min härligt röda fläderblomssaft så blev det en smakrik och god ”självhushållaremiddag” i Gyllebo. Inga tillsatser, inget sprutmedel, kött från ett lyckligt djur och så fantastiskt gott!!!

Kvällens citat:

Innan du sätter upp personliga mål,

ta reda på vad du längtar efter.

Ha en fin kväll och kram på er.

Annika

Regnet kom och fuktade våra läppar.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 17 juni, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, potatisodling, regn, sommarblommor / 3 minutes of reading

Hej hej

(Innehåller affiliatelänkar)

Vi hade blivit lovade regn. På väderleksrapporterna kunde man se att det skulle bli mulet med stora svulstiga, blåa regndroppar. De såg nästan ut som sagoregndroppar på väderkartan.

-po dansken lovar di åsse raijn, sa Stefan där han satt med näsan i sin smartphone.

För det är så vi gör här på Österlen. Vi kikar på den danska väderleksrapporten, eftersom den ofta stämmer bättre än den svenska prognosen. Vi brukar få ungefär samma väder som de har på Bornholm.

Och nog blev det regn …

Ungefär 2 mm regn kom det. Det var inte mer än att det fuktade marken och de stackars törstiga binas läppar.

Lika fort som de regnade ner, lika fort avdunstade det och torkade upp igen.

Jaja, det blev som det blev och det var bara för mig att knalla runt med min vattenkanna även den kvällen.

De blommor som jag vattnar, de växer så det knakar nu, medan resten är torrt som fnöske.

Sommarblommorna på min gamla stege tycks även de njuta av vädret. Och det förstås, de flesta blommor vill ha sol och värme, och vatten det konkar jag ju dit.

Så är det ju den här potatisodlingen…

Vad tror ni egentligen om den? Den växer något alldeles galet och från vintunnorna är det som om det växer höga djungelträd nu. Men då kan man faktiskt undra hur det ser ut under ytan. Finns där egentligen tillstymmelsen till några knölar?

Fast jag njuter av mina odling och i värsta fall så finns det säkert nypotatisar i affären till midsommar.

Något annat som växer för varje år, det är min komposthög som finns uppe i skämshörnet i trädgården.

Nu har vi satt upp ett vackert kastanjestaket för att det ska se lite vackrare ut.

Jag älskar kastanjestaket och nu har jag vilda planer på hur jag ska bygga fler små rum i min trädgård med sådana små staket. Fast jag kan se Stefans trötta blick, så jag får besinna mig en smula och bara ta allt lite mer pö om pö.

Dagens citat:

Det finns inget skönhetsmedel

som går upp mot lycka.

Det är så sant. Min trädgård skänker mig en sann lycka och inte behövs det någon makeup för att strosa runt i sin lilla täppa inte.

Ha det bra och kram på er.

Annika

(bild tagen av min man Stefan Olsson, vilket nästan syns på mitt ansiktsuttryck… haha… )

När jag har klänningar på mig så brukar jag få förfrågningar på var de kommer ifrån.

Det här är en härlig bomullsklänning som jag klickade hem från Indiskan förra sommaren.

Kika in där och fynda, där finns det härligaste sommarklänningarna och just nu är det fri frakt på köp över 199 kronor. Det finns ju inget skönare att ha på sommaren, än mjuka svala klänningar.

Tröjan jag har över, är en tunn härlig sommartröja från Odd Molly. Fler fina sommarklänningar och Odd Molly plagg hittar man här hos Bubbleroom.

Vem vill inte ha en ljuvlig klänning till midsommar?? Jag har en sprillans ny som hänger och inväntar sommarens största helg.

Kram igen.

Nu är jag en glad potatisodlare.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av Annika Olsson / 8 maj, 2018 / Allmänt, gylleboträdgård, potatisodling / 2 minutes of reading

Hej hej

När jag var hos min underbara fotvårdare Lise, så pratade vi om allt mellan himmel och jord, som alltid. Men så berättade hon att hon brukar odla potatis i tunnor. Oboy, så inspirerad jag blev.

Genast ville jag också prova på att odla mina egna potatis i tunnor.

Stefan lyssnade med ett halvt öra på mitt ivriga svammel om potatis, jord och tunnor. Men som alltid gjorde han vad han kunde för att tillmötesgå mig och mina idéer. Han hämtade hem allt jag behövde på ett släp. Men sedan fick han vackert stå på avstånd med sin krycka, för halta gubbar kan man inte ha i potatisodlingar.

Jo det förstås, en sak till fick jag hjälp med. Det var att han med grävmaskinen hämtade en skopa vanlig Gyllebogrus åt mig. Det ville jag ha för att blanda upp jorden med.

-de måste stå i våg, muttrade Stefan, annars ser det fult ut , och pekade med kryckan.

Jag hade varit på handelsträdgården och köpt lite olika sorters potatis tidigare på dagen.

Jag är en potatisälskare, och jag äter mycket hellre potatis än ris och pasta, så hemma hos oss går det ganska mycket av den varan. Och inget är väl så gott som de allra första nypotatisen.

Med lite hjälp hade vi fått jord och grus i tunnorna, och det var bara för mig att peta ner de olika små knölarna i jorden.

När jag som bäst höll på, så kom vår granne hem. Jag kunde se hur han klentroget lyssnade när jag ivrigt berättade om mitt projekt. Men han önskade artigt lycka till med min odling såklart, för han är en snäll och ödmjuk man. Jaja, tänkte jag, för en pensionerad skånebonde så är det kanske lite galet att odla potatis i gamla vintunnor.