Forsemölla

En tur till Rörumsåns vattenfall.

Hej hej
En förmiddag i helgen var det ett så strålande väder. Soligt och ganska milt.
Jag och Stefan som båda har lite trixigt att promenera just nu, enades om att Forsemölla var ett perfekt utflyktsmål.
Dessutom är det en alldeles lagom liten bit för hunden Lykke att åka bil. Körsträckan dit är så kort, så hon hinner inte bli åktsjuk på den lilla färden.
Wowww vilken dag!
Visserligen låg snön envist kvar på sina ställen, men solens strålar skapade dagsmeja. Jag älskar den här tiden då den gamla fula snön sakta får ge vika för solens styrka. Ordet meja betyder ju just kraft och styrka.
Det är något med den här årstiden som får mitt minne att gå tillbaka till barndomen, då jag fick sätta undan de trötta vinterstövlarna och ta fram mina röda ”lejongympaskor”. Jag kan liksom minnas hur det trillade in lite blöt snö över kanten på skorna när jag rusade fram genom skogen i mina röda gympadojjor…
Den här dagen var vi inte ensamma vid Forsemölla. Såklart var det fler människor som dragit sig hit den här strålande dagen. En liten bebis låg och sov i sin färgglada vagn intill fallet, och jag kan bara föreställa mig hur skön sömn den ungen hade. Tänk er själv att ligga och slumra med ljudet av fågelsång och vattenbrus.
På den här platsen finns en av de vackraste stentrappor jag vet. Jag blir bara så glad av att se den.
Eftersom jag inte har alltför lätt med att gå ännu, så passade det synnerligen bra för mig med en liten paus där. Med solen i ansiktet och utsikt över vattenfallet mådde jag som en kung!
Det här är en riktig pärla att besöka. Ofta drar sig konstnärer hit och det är inte sällan man kan se ett helt gäng staffli stå uppställda här. Och jag kan verkligen förstå det. Det händer att jag blir sugen på att lägga undan kameran för en stund och prova på det här med oljemålning eller akvarell …
Vi strövade vidare och bara njöt!
Hunden Johnny hade som vanligt ”glädjefnatt” den här dagen. På riktigt!
När vi ska göra roliga saker som att åka på utflykt eller ut på ställen där han inte varit på länge då får han någonslags stressklåda på halsen. Han blir helt galen och så fort vi stannar så kliar han sig värre än om han var översållad med loppor. Nu skulle man kunna tro att han även gör så när han är i tjänst som militär patrullhund, men se, då är det andra bullar. Då är det allvar och jobb. Då är han stilla, fokuserad och sköter sin uppgift! Min fine galne hund!
Underbar plats, som jag är så tacksam över att ha möjlighet att besöka.
Dagens citat:
Det är inte många som vet hur bra
de har det – däremot hur bra andra
har det.
Hoppas ni alla får en fin skärtorsdag. Jag ska en sväng till min sjukgymnast och hoppas få massa tips på bra rörelser för mig och såklart svar på lite frågor som poppat upp.
Kram på er och tack för ni vill kika in här.
Annika

En tur till Rörumsåns vattenfall. Läs mer »

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa.

Hejsan.
Har ni vaknat till skönsång idag?
Den här Luciatiden är alltid så himla mysig tycker jag.
Det är ju ganska länge sedan jag själv iklädde mig rollen som skönsjungande Lucia … men det fanns en tid, och om den kan man läsa här.
Fast som ni vet så mår jag bästa av att vara ute i naturen i mina rejäla kängor och en stickad mössa långt nerdragen över öronen.
För några dagar sedan var jag på en av de härligaste platserna som finns …
Forsamölla och kullen med ”det ensamma trädet”.
Här dansar livsandarna alltid sådär lite extra mycket. Man blir glad här och känner sig lätt till sinnet.
Det var en härlig dag med friska vindar, och jag var helt ensam. Platsen var för stunden bara min.
Vid ån växte en buske med vita snöbär. Eller ”smällebär” som vi kallade dem när jag var liten. Såklart var jag bara tvungen att trycka sönder några av bären och bara få känna den där välbekanta känslan, det där ”poffet” som hörs när man trycker sönder de små vita bären. Det där barnasinnet finns alltid på lur hos mig.
Vattnet i ån var vilt och galet och ljudet från fallet var nästan helt öronbedövande.
Fast så mycket som det regnat den här hösten så måste det ju bli mycket vatten i ån, såklart.
Att kliva runt där på kanten till vattenfallet är alltid lite vanskligt. Stenarna är hala av fuktig mossa.
På ett ställe ligger en särskilt sten som är så vacker. Jag undrar alltid över den när jag kliver på den … Ålder, varför den har sitt mönster? … Vacker är den i alla fall.
Mossa växer det överallt här. Även om det är nog så vacker i alla jularrangemang som finns nu, så tycker jag nog att det finns ingen plats som det är vackrare på, än ute i naturen i sin rätta miljö.
Jag strövade över kullarna i Mandelmanns vackra hage och tog sikte på det ensamma trädet på kullen.
Det underbart vackra lilla trädet som bara står där så trotsigt och envist.
Att sitta här uppe en stund och bara njuta och filosofera, det är ren och skär friskvård.
Det känns lite som om det där lilla trädet har en egen klok själ.
Att luta sin rygg mot dess stam är som att sitta intill en kär gammal vän. Tryggt.
Utsikten ut över kyrkan, Rörums backar och havet är slående vacker.
Här skulle jag kunna sitta en hel dag och bara göra ingenting.
Men det duger ju inte.
Hemma på mitt kontor väntade pappershögarna på mig.
Jag vinkade adjö till trädet och vattenfallet och begav mig hemåt igen.
Dagens citat:
En god handling stoppar aldrig av sig själv.
Den leder till nya goda handlingar.
En god handling sprider sina rötter i alla riktningar.
Dessa rötter blir sedan sina egna träd.
Det bästa med goda handlingar är att de gör att
människorna som tar emot dem också blir goda.
Bra va!!
Om vi alla gör en god handling idag, så har vi snart en stor härlig skog av godhet.
Kram på er från mig.
Annika

En plats där livsandarna bara vill dansa runt och busa. Läs mer »

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor Läs mer »

Rulla till toppen