Åksjukan förde oss till Forsemölla.

Hejsan.

Min plan var att köra den lilla biten ner till havet. Den korta sträckan brukar inte vara några problem för min åksjuka lilla hund. Den här dagen kom vi bara halvvägs. Vid Rörums idrottsplats fick jag stanna då Lykke nästan var grön av illamående. Hennes lilla tunga gick i vågor och saliven droppade.

Istället för frisk havsluft, fick det bli lite Rörumsluft med en svag gödseldoft, för mig och hundarna.

Det blev en trevlig promenad, då vi mötte två söta töser på väg till skolan. Efter en mysig pratstund med tjejerna så var vi redo att styra kosan hemåt igen.

Fast så kort promenad räcker inte för att vakna till liv. Vid Sträntemölle stannade jag bilen igen, så jag och hundarna kunde ta oss en rejäl promenad i den vackra naturen.

Lyckligt tänkte jag på allt som de två tjejerna vid Rörums skola berättat för mig. Att de nästkommande dag skulle miljöstrejka. Liksom Greta Thunberg skulle de hoppa över skolan för en dag och istället verka för vår miljö.

Precis allihopa skulle de åka in till Simrishamn och miljöstrejka vid kommunhuset. Det lät fantastiskt tyckte jag.

Det kändes hoppfullt och härligt att vi alla värnar om vår miljö. Den underbara naturen som vi lever av. Rent vatten och ren luft.

Allt det där gick jag och tänkte på när jag kom fram till vattenfallet. Det var då mitt glada humör sjönk rejält ner i botten. Den glädje och hoppfullhet jag tidigare känt förbyttes som i ett trollslag till hopplöshet. Sedan blev jag arg. Riktigt jävla arg. Tokförbannad.

För där vid den sagolikt vackra platsen hade någon haft fest. En fest som de sedan bara lämnat åt sitt öde med sopor och skit kvar.

Alltså, jag var så arg och bedrövad. Sorgset tänkte jag på de underbart söta flickorna som skulle kämpa för vår miljö bara ett stenkast bort. Så tänkte jag på vilka idioter det kunde vara som varit här? Vem de än är, så förtjänar de inte att komma hit igen. Möjligtvis för att städa efter sig.

Det blev en kontrasternas morgon.

Dagens citat:

Sunt förnuft är en blomma som inte växer i allas trädgård.

Måtte alla ungar få gå på Mulleskola när de är små ….

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

About The Author

2 reaktioner på ”Åksjukan förde oss till Forsemölla.”

    1. Ja det blir man verkligen Annika. Så sorgligt, men jag tycker att det skräpas ner mer för varje år. Så ledsamt. Mullekort borde införas direkt. Bra idé!! Kram på dig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen