Att rädda ett arv.
Hej hej
Jag har tidigare skrivet om alla de porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma. De är en del av hennes hoyasamling. Några av de där porslinsblommorna är tåliga och trevliga att ha att göra med. Och de lever vidare här hos mig.
Medan andra …
Det är några sorter som är lite extra kinkiga…. ganska mycket kinkig faktiskt!
Jag brukar sätta små sticklingar av varje sort, så det alltid ska finns någon som är någorlunda i livet liksom.
Bland annat så har jag en som är väldigt vacker, men inte så medgörlig. Eftersom det var den enda och den sista av sin sort, fick jag charma den lite extra med en sprillans ny läcker kruka. Dyr som pocker var krukan. Det fick det vara värt så den ska fatta att den måste skärpa till sig. Eller rättare sagt, för att jag ska lägga manken till och sköta om den lite bättre.
En annan besvärlig sort är den med de små, små hårda bladen. Efterhand som jag sätter nya sticklingar så dör moderplantorna bara bort. Ja, än så länge är där lite liv kvar.
De tåligare sorterna blommar nu för allt vad de är värda. De skräpar ner och från blommorna droppar det något besvärligt klister. Men blommar det gör de och jag är ganska glad för mina porslinsblommor trots allt.
Ett lite mer kärleksfyllt inlägg om mina porslinsblommor kan ni hitta här.
Kvällens citat:
Acceptera inte andra människors
begränsade övertygelse om din
förmåga.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika
