Allmänt

Kalasväder och Melloyra

Kära Blogg
Äntligen, äntligen fick vi se en glimt att solen.
Det var kallt, det var blåsigt, men det var såååå underbart.
 
Lilla hunden Lykke fullkomligt älskar snön. Ut och in vill hon ränna hela tiden. Varje gång hon kommer in får man sedan trassla bort alla snöklumpar ur hennes ulliga valppäls och efter det får hon läggas på tork. Lilla, goa ”Lyckoslanten”.
 
På kvällen var det dags för Melloyra, alltså melodifestival på Arenan i Malmö.
Vi tog tåget tillsammans med Madde, Pia och Amelie. På tåget åt vi vår medhavda matsäck, bestående av mumsiga baguetter och vit dryck ur en sliten petflaska.
Skål och låt oss sparka igång spektaklet …
 
Sammanfattningsvis en härlig dag i mitten av februari.
Tack alla inblandade!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Ingen människa är för upptagen.
Det handlar om prioritering.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Kalasväder och Melloyra Läs mer »

Tjejkväll och facebookskola.

Kära Blogg
Den här fredagen var inte vilken fredag som helst. Nej, för det var världens bästa Maddes födelsedag.
Hipp, hipp HURRA!!
 
Hunden Johnny tyckte nog också att det var en alldeles speciell dag, den här fredagen. Det var dagen då vi sprang vår gemensamma runda för första gången på väldigt, väldigt länge. Vilken känsla!
Vi är på G nu! … hoppas jag …
 
De små miniatyrhundarna fick gå en egen liten sväng i lugnare tempo.
Vitt och grant var det.
 
På kvällen var det tjejkväll hos Madde. Vi firade såklart henne födelsedag. Vi åt gott, vi drack gott och så hade vi lite facebookskola. Det var egentligen bara en enda dålig sak med den här kvällen … den gick på tok för fort.
Tack min fina Madde för en härlig kväll!
 
 

Dagens tänkvärda:

Ju äldre vi blir desto kortare
blir önskelistan och istället
inser vi att det vi helst vill ha
går inte att köpa för pengar.
 
Kram och Hejdå Bloggen
… och puss och grattis på föllsedaun Madde
 
 
 
 

Tjejkväll och facebookskola. Läs mer »

Alla älskar Mandelmanns.

Kära Blogg
Tror ni på allt ni ser och läser i media? Att allt är sant i TV, tidningar och på nätet …Och är allt egentligen sant som jag skriver på min blogg?
Såklart är det sant, det som jag skriver. Det är min sanning eftersom jag skriver om mig själv. Fast det förstås, det är en sanning med modifikation. Inte skriver jag om när jag vill strypa katten, slänga ut maken,  krossa tallrikarna i väggen, gråter efter barnen, mörda en granne eller kasta mig framför tåget. Nej, sånt skriver jag aldrig om …
De har redan fullt på alla psykavdelningar ändå, så sånt ska man akta sig för att avslöja!
 
Den här dagen bestod av möte i Simrishamn.
Japp!
 
 
Just nu tittar jag på en serie om kära familjen Mandelmanns från Rörum.
Deras gård ligger några kilometer härifrån.  Man kan gå från Forsemölla, genom Mandelmanns hagar fram till deras gård. Exakt lika vackert som på TV.
Jag älskar dem. Marie och Gustav. Om jag någon gång får leva om mitt liv, då ska jag nog norpa Gustav och gifta mig med honom. Skämt å sido. De har i varje fall nu blivit väldigt populära. Jag är lite rädd att vår kära trakt blir ännu mer nerlusad med turister till sommaren. Och det underbara ”ensamma trädet” inte längre får vara just ensamt.
 
 
Här kan ni hitta ett av mina gamla inlägg från just Mandelmanns Fårahage:
 
Min dag bestod av allt det där vanliga. Amanda kom hit efter sitt nattskift och sov sött hela dagen. Vaknade upp till kvällsmaten och for hem. Jag eldade för glatta livet och Felix slickade i vanlig ordning skålarna efter kvällsfikat.
Ja, man kan säga att livet tuffar på. Tuff, tuff!
 
Dagens tänkvärda:
Baksidan av att alltid
vara stark
är att det aldrig är
någon som frågar om
allt är bra med dig.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Alla älskar Mandelmanns. Läs mer »

Vinter på riktigt.

Kära Blogg
Så kom då vintern till oss i Gyllebo på riktigt.
Hela onsdagen snöade det så det slog härlig till. Jag tycker alltid att jag blir lite piggare och mår så mycket bättre när snön kommer.
Småfåglarna gästade oss i massor, och Stefan fyllde på deras dignande gottebord.
 
Jag och hundarna gick som alltid vår uppfriskande morgonrunda. Lilla hunden Lykke plumsade på i snön. Tänk, hon tog sig de nästan 6 kilometrarna runt sjön alldeles på egen hand.
 
Såhär i vintertider tror jag att det är bra att äta så färgstark mat som möjligt. Om inte annat så gör det mig glad bara av att titta på min tallrik. Och allt som får en människa glad, det måste vara hälsosamt tror jag.
Dagens lunch:
 
 
Till kvällskaffet, efter mitt älskade yogapass, fick det bli en härlig bärpaj.
 
 
Något annat som jag verkligen älskar att se på, är överblommade tulpaner. De är så otroligt vackra mitt i sin förväxta fulhet. Jag älskar dem!!
 
Pssst, tips i snön:
 … plocka nu fram barnet i er …. kan ni, så sätt er i en pulka och susa ner för en backe …. gör en snögubbe, en snölykta eller en ängel … eller ta bara en handfull snö, krama till en boll och kasta i smyg i ryggen på någon, sedan räcker ni ut tungan och vickar på höfterna … Ha så kul!
 
 
Tänkvärt:
Sjukvårdad blir du framförallt
av andra, men friskvårdad
blir du av dig själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Vinter på riktigt. Läs mer »

Det är då som det stora vemodet rullar in.

Kära Blogg
När jag ser fotona från den här tisdagen, kan jag inte låta bli att nynna på låten ”Vintersaga” av Monica Törnell. Det är precis såhär jag tänker mig världen när jag hör henne sjunga den. Mörkt grått, kallt, isigt och blåsigt…. det är då som det stora vemodet rullar in … tät snö som gloppar i Mariabergets backar … insnöade gårdar nånstans på Österlen … och från havet blåser en isande, gråkall vind …
Jag älskar den låten!
 
 
Det var en vintrig dag vi vaknade upp till. Det fick bli till att ta stora pälsmössan på.
Småhundarna traskade ivrigt på i den kalla blåsten.
 
 
När man inte är mer än en tvärhand hög, ungefär som en liten lort, då är det inte lätt att se något i snöyran. Då gäller det att knipa ihop ögonen. Molly och Lykke kisade likt kineser där vi stretade fram i blåsten.
 
När det är snö och är vinter då ska man äta rejäl husmanskost tycker jag. I ugnen spred därför en stor karréstek en ljuvlig doft. Stefan kom hem och gosade nästan ihjäl småhundarna innan de tvunget skulle ut i snön igen.
 
 

 

Dagens kloka ord:
 
Till den Avundsjuke
Att blåsa ut andra människors
ljus kommer aldrig få din
låga att lysa starkare
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Det är då som det stora vemodet rullar in. Läs mer »

Marsch, pannkaka!

Kära Blogg
Återigen kom en grå, mörk måndag. Jag börjar faktiskt undra vad som hänt med solen.
Jag sprang min runda i gryningen, fast det tog sin lilla tid innan stelheten mjukades upp. Sedan blev det en liten tur med alla mina fyrbenta. Med dansande snöflingor på näsan strövade vi fram på den geggiga grusvägen.
 
 

Vår vän vargen är nu på väg upp i norr igen. Jag har fått skickat till mig bilder på dess framfart. Hos några vänner uppe vid Kristianstad åt han sin frukost, vilket de kunde se med egna ögon. Vidare travade han på, och hamnade återigen på bild i Önnestad. Japp, det är väl så det är att vara kändisvarg!
 
På eftermiddagen fick vi en liten minisnöstorm som jag tyckte piggade upp livet lite grann. Jag gräddade pannkakor som jag varit sugen på en längre tid. Mumsfillibabba!
 
 
På facebook dyker det upp lite gamla minne varje dag. En del är roliga, men en del väcker lite sorgsna känslor faktiskt …
För ett par år sedan trodde jag att min nervsmärta skulle läka ut och försvinna. Att allt skulle bli som vanligt igen. Alla överentusiastiska sjukgymnaster lovade det, heligt och dyrt!  Idag inser jag att de inte hade en aning och att smärtan nu är kronisk.
Jag lovar mig själv och jag lovar min familj att jag ska snart ta tag i ”vårdkampen” igen. Jag ska be om remiss till en smärtklinik, som jag hört att man har rätt att komma till …. måste bara ta sats lite grann….
 
 

Så kom det upp en ”före och efter bild” … jösses 7 år sedan, och en bikini som passar alla storlekar …
 
 
Dagens tänkvärda:
Det du har kan alla andra ha,
men den du är kan ingen vá
Du är unik!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Marsch, pannkaka! Läs mer »

Slöarsöndag.

Kära Blogg
För mig blev det en slö och slapp söndag i soffan.
Nej, nej … inte bakis – bara trött.
 
Vi körde en sväng till svärmor Karin i Kivik. Lilla Karin mådde lite dåligt, stackaren. Jag hoppas hon idag får må lite bättre.
Nere på ”Svarte sten” satt en ensam mås och njöt i vinden, alltmedan vågorna lekfullt slog upp mot den.
Den där ”Svarte sten” (som jag alltid har tyckt är mest röd faktiskt) den var min svärfar Nils absolut mest älskade motiv att måla av. Såklart går mina tankar alltid till käre Nisse när vi passerar platsen där den ligger. Den där stenen kommer liksom för alltid att tillhöra just honom!
 
Ännu råder det storm på social medier om den här stackars vargen som hälsat på oss på Österlen. Plötsligt har varenda kotte blivit vargexperter och alla tycks veta bäst och mest om Herr Wolf. En aggressiv stämning råder mellan kommentareran på facebook och jag slås återigen av hur ilskna människor kan bli där ute på nätet.
Under tiden som vi här hemma går bananas över en sketen varg, tar min dotter Andréa proffsigt sig ann helt andra exotiska djur, på andra sidan jordklotet. Kontraster kan man tycka!
 
 
Dagens tänkvärda:
Jag tror att anledningen
till att vi föddes med två
händer är för att vi ska
kunna klappa två husdjur
samtidigt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Slöarsöndag. Läs mer »

Brud i guldförpackning.

Kära Blogg
Vi har varit på Öja krog för att fira en glimmande 50 årig böna, iklädd ett skimrande guldfodral och med ett strålande leende precis hela kvällen.
En fest som innehöll exakt allt som en bra fest ska göra!
 
Men innan jag bombar mitt inlägg med partybilder, vill jag nämna den märkliga vargen, som fortsatte överraska oss Österlenbor. På lördagmorgonen möttes människor av honom mitt inne i Simrishamn på bla. Mossgatan och i en rondell. Sedan fortsatte vargen sin vandring på landsvägen mellan Simrishamn och Kivik, där Stefan och många andra fick möjlighet att se honom. På facebook blev det ramaskri, och den skapade en väldig folkstorm den här lördagen.
(Stefans bild av vargen)
 
Sedan var det som sagt, dags för party. Jag skulle kunna skriva en hel novell om den här fantastiska kvällen, men jag tycker att bilderna får tala istället.
Tack Monica, tack Arne och tack hela familjen Eriksson ♥
 
TACK Monne, och all lycka i livet framöver♥
 
Kram från mig och Stefan.
 
Dagens citat:
 
Det är livet självt som är den verkliga festen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Brud i guldförpackning. Läs mer »

The wolf

Kära Blogg
I vanlig ordning travade jag och hundarna runt sjön i grådiset. Ja, det var så grått och mörkt tyckte jag att jag drog på mig min självlysande mössa för säkerhets skull. Man vill ju synas i grårusket, ifall vi möter vargen, skojade jag ….
 
 

På morgonkvisten anlände även lilla Snowie hit. Hon var lite surmulen och trumpen och låg i början mest i sin väska och tryckte. Hon får helt enkelt bara vara som hon är, hon brukar alltid mjukna och komma fram efter ett tag. Så också den här dagen.
Katten Felix är inte lika glad över alla småhundar i huset. Han tar ibland sin tillflykt till ställe där han anser sig vara ”odödlig”
 
Det är helt galet!! Förra dagen talades det så mycket om en varg som uppehöll sig i på Österlens norra marker, uppe vid Christinehof. Jag önskade att jag också skulle få se den där vargen en vacker dag. Den ”vackra dagen” skulle komma fortare än vad jag kunnat ana…
När jag den här fredag förmiddagen kom körande på den väg vi kallar ”Ragåravägen”, såg jag till höger något stort komma travande på landsvägen. Jag vet att jag tänkte, ”aaaaa, men där kommer han ju”, som om jag väntat på honom ……
Att köra bil och samtidigt fotografera är inget jag är så bra på. Jag är glad att jag kan bemästra var sak för sig. Men jag gjorde så gott jag kunde. En bit längre fram mot Stiby stannade vargen upp och han tittade länge på mig där jag darrande satt i bilen. Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag förbannade mig själv över att inte ha någon ordentlig kamera med mig. Fast jag är egentligen bara så överlycklig över att ha fått se den här stora, vackra vargen.
Någon kommenterade att den såg så mager ut. Jag vet ganska bestämt att den fått ett rejält mål frukost uppe vid Christinehof, och från Canada kom ett utlåtande från en veterinär jag känner väl, att den nästan kunde benämnas som ”fet”.
Själv är jag djupt tacksam över mitt möte den här dagen ♥
 
 
 
Bildbevis på att vargen fått ett rejält mål frukost … (eller så är det en överentusiastisk veterinärstudent som varit i farten trodde Andréa.)
 
 
På Skånetrafikens tåg lär min bild på vargen rullats upp hela eftermiddagen. Och under tiden lufsade vargen iväg mil efter mil, till nya platser, fortare än de flesta kan förstå.
 
Dagens ordspråk:
 
Den som flyr vargen möter björnen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The wolf Läs mer »

Håller jag på att bli en shoppahollic?

Kära Blogg
Det är ingen ordning med den här veckan. Det känns som om jag bara far och flyger mest hela tiden och bilen får rulla.
Jag som nästan bara använder motorfordon över veckosluten annars. Och veckohandlingen av mat hade jag ju nästan bestämt mig för att ändra till var 14:e dag …. det är ju mest bara jag och Stefan här hemma nuförtiden. Men den här veckan har det minsann varit andra bullar.
Jag tog chansen att umgås med döttrarna Emmy och Amanda, och hängde med dem på shopping i Malmö.
 
Jag tog tåget till Tomelilla, där vi allihopa liftade med Jimmy till Malmö.
Jag har kommit på hur mycket jag gillar att åka tåg. Min rygg har det bättre i dessa hårda, raka säte och jag slipper försöka se vad som står på vägskyltarna. Jag behöver inte erkänna för någon hur dålig min syn egentligen är. Jag kan helt enkelt bara sitt och göra INGENTING!
Vi hade en mysig dag där i Malmö. Jag fick fina naglar till en kommande fest och töserna shoppade loss. Vi åt och fikade. Jag köpte ett par gympaskor och strumpbyxor till festen. Helt enkelt en toppendag.
 
På nyheterna kunde man den här dagen läsa att en varg synts till i mina hemtrakter. På facebook kunde jag plötsligt läsa att mina lilla fina vän, Tina, hade sprungit på den där vargen när hon och hunden Stumpan var ute på promenad. Herrejösses!! Några meter ifrån varandra stod de och blängde. Den där stor, stygga vargen hade ju kunnat tagit lilla Tina, hon som nästan ser ut som Rödluvan själv. (…och grymt avundsjuk på Tina är såklart jag!)
 
(bilden som Tina hann ta på sin promenad …. asch ,skoja bara ….)
 
Dagens tänkvärda:
Dagens generation skrattar åt det
gamla modet, men följer slaviskt
det nya.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Håller jag på att bli en shoppahollic? Läs mer »

Rulla till toppen