Kära Blogg
För mig blev det en slö och slapp söndag i soffan.
Nej, nej … inte bakis – bara trött.

Vi körde en sväng till svärmor Karin i Kivik. Lilla Karin mådde lite dåligt, stackaren. Jag hoppas hon idag får må lite bättre.
Nere på ”Svarte sten” satt en ensam mås och njöt i vinden, alltmedan vågorna lekfullt slog upp mot den.
Den där ”Svarte sten” (som jag alltid har tyckt är mest röd faktiskt) den var min svärfar Nils absolut mest älskade motiv att måla av. Såklart går mina tankar alltid till käre Nisse när vi passerar platsen där den ligger. Den där stenen kommer liksom för alltid att tillhöra just honom!

Ännu råder det storm på social medier om den här stackars vargen som hälsat på oss på Österlen. Plötsligt har varenda kotte blivit vargexperter och alla tycks veta bäst och mest om Herr Wolf. En aggressiv stämning råder mellan kommentareran på facebook och jag slås återigen av hur ilskna människor kan bli där ute på nätet.
Under tiden som vi här hemma går bananas över en sketen varg, tar min dotter Andréa proffsigt sig ann helt andra exotiska djur, på andra sidan jordklotet. Kontraster kan man tycka!


Dagens tänkvärda:
Jag tror att anledningen
till att vi föddes med två
händer är för att vi ska
kunna klappa två husdjur
samtidigt.
Kram och Hejdå Bloggen
