Allmänt

Med lusten som drivkraft.

Lämna en kommentar / Boktips, Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Nu har jag blivit sådär märkvärdigt mallig igen.
Nej, mallig är jag egentligen inte, men jag känner mig hedrad och såklart glad.
Jag har blivit vald till ”Veckans Bloggare” av min bloggportal.
Egentligen gör jag inget särskilt mer än det jag brinner för och alltid har gjort. Fotografera och skriva små texter.
Skillnaden är att nu är det ute i offentlighetens ljus.
 
….  vem kan egentligen motstå att stanna bilen och knäppa en bild här till exempel?
 
När Blogg. se kontaktade mig och skulle intervjua mig, så grunnade jag väldigt över sista frågan.
Att nämna fyra saker som inte så många vet om mig.
Jag skrev till mina döttrar för att få tips.  Efter några dagar kom så ett svar från min äldsta dotter. Jag bestämde mig snabbt för att den listan kunde absolut inte publiceras … pinsamt ju ..
….fast här är den ändå:
 
1. Att du säger VÄLDIGT fula ord när du blir arg.
2. Att om du inte bäddar sängen så blir resten av familjen rädd att du e sjuk.
3. Att du skulle hellre hugga av din arm än att unna dig en tupplur mitt på dagen
4. Att du e halvt blind
5. Att du alltid har ett lager av 2.5 liter grädde och 2kg smör i kylskåpet- för man vet ju aldrig
6. Att du tycker om att stryka
7. Att du inte rensar din hårborste och alltid har minst 1cm tjockt lager av hår i den.
 
Ja, man ska bjuda på sig själv tycker jag, det kostar så lite! Jag har nära till humor, skratt och glädje och min största tillfredsställelse är att se när andra också blir glada.
 
Vill ni läsa reportaget så hittar ni det här:
 
 
 
Här på Österlen verkar det som värmen äntligen har kommit.
Det är så underbart tycker jag. I mina rabattar håller ormbunkarna på att veckla ut sig. Det ser så roligt ut, ungefär som en sådan där partygrej som tutade när man blåste i den, en sådan man hade när man var liten, .
Studentknappen blommar så vackert och minner mig alltid om när jag fröjdades i ungdomens dagar, som glad student i vit mössa.
 
 
Boktips
I förra veckan när det regnade och var kallt som rena vintern passade jag på att lyssna lite på mina ljudböcker.
Jag har lyssnat på en bok som heter ”Tjock”. Den var väl i mitt tycke varken bra eller dålig. Sådär mittemellan.
Så har jag lyssnat på en annan bok som heter ”Jag lät dig gå”. Den var fantastiskt bra. Spännande och fängslande på alla sätt och vis. Rösten var underbart behaglig att lyssna på. Allt var bra … utom epilogen … men den tänker jag inte prata mer om här, ifall någon vill läsa eller lyssna själv. Fast den skapade ett stort frågetecken för mig.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
Du kan inte skapa dig ett rykte
baserat på vad du planerar att göra.
 
Idag ska jag passa på att njuta lite extra av naturen. Den är liksom som bäst nu.
Jag önskar er en härlig tisdag.
 
 
 
En stor kram
Annika
 
 

Med lusten som drivkraft. Läs mer »

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Växter, insekter och småkryp … ja det hör ihop som ler & långhalm, blommor & bin och sommar & sol …
Ingen kan nog älska vårt växtrike såsom våra insekter och kryp kan.
#växtkärlek när naturen själv får bestämma.
 
När jag låg och rensade lite ogräs i en av mina rabatter kom en skimrande skalbagge målmedvetet spatserande i en väldig fart. Så fort jag satte ner den stora kameralinsen mot honom sprang han iväg och stoppade huvudet i en blomma. Några bilder hann jag ändå knäppa, innan han surmulet ilade vidare över den torra jorden.
 
På ett grässtrå satt en pytteliten knallgul nyckelpiga. Så fort jag satte mig ner för att föreviga den lilla baggen vände hon sin fula sida till.
 
 
En lite mer sammarbetsvillig insekt satt på ett grässtrå strax intill. Den hade ett farligt bestyr med att tvätta bort någonting som såg ut som pollen över hela kroppen. En lite märklig krabat var det allt. Lång i kroppen som ett helt ösregn var den och med sina överdimensionerade ben såg det knasigt ut när den tvättade sin pinnsmala kropp.
 
Sötast var nog den lilla bruna fluga som poserade så fint på de små, blå förgätmigejerna.
 
Ha en skön måndagskväll och har ni tråkigt … gå ut och kolla vad småkrypen håller på med.
Där råder #växtkärlek så det slår härliga till.
Kram Annika

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan. Läs mer »

Min söndag i snigelfart.

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag har haft en underbar söndag. Jag och Stefan tog båda lite sovmorgon. Hundarna var såklart hungriga, men vi gav dem sin mat och sedan låg vi kvar någon timme och bara kände efter hur söndagslediga vi egentligen var.
Rena snigelsöndagen har det sedan varit. Vi har lufsat runt och grejat lite i trädgården. Solen tittade så småningom fram i allt det där gråa i skyn och himlen blev plötsligt klarblå.
… och en snigel hittade jag, en sådan där söt med hus, som egentligen kallas för snäcka …
 
Lilla hunden Lykke hjälpte till med grävningen så mycket hon kunde. Överallt där jag var och rotade, där var hon också.
I träden höll några duvor på för fullt. Även om de inte var några turturduvor, så nog visste de hur man turtar alltid.
 
På kvällen bestämde vi oss för att äta världens godaste pizzor, nämligen de på Lönnkrogen i Tångdala. När vi kom dit var det en sliten pizzabagare som precis höll på att stänga för dagen. Alla ingredienser hade tagit slut förkunnade Peter trött. Ingen fara, vi har ju hela sommaren på oss. Vi kommer tillbaka. Var så säker Peter Öhman!
 
 
 
Istället stannade vi på Franskans Creperia i Rörum. Det är inte alls dumt, det heller. Fantastiskt gott med andra ord.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Riktigt lyckliga förhållanden skapas
inte mellan två perfekta personer, utan
mellan två personer som accepterar
varandras svagheter på ett perfekt
sätt.
 
Idag är det dags att sparka igång en ny vecka igen. Jag har lite jobb framför mig, eftersom jag inte kommer att vara hemma i slutet av veckan. Men det fixar sig nog med det.
Hoppas ni alla får en bra start på er måndag och tar er tid att stanna upp och njuta lite också.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 

Min söndag i snigelfart. Läs mer »

Regementetsdag på Revingehed.

Lämna en kommentar / Allmänt, Patrullhund / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Den här dagen hade vi fått den stora äran att få vara med på en krigsuppvisning på Revingehed.
Jag är hundförare i ett hemvärnsförband med min hund Johnny och den här lördagen var det öppet för allmänheten att komma och titta på regementet.
Johnny blev själaglad då han förstod att vi skulle ut med alla gröna kompisar.
 
Vädret kunde bara inte vara bättre. Solen sken och temperaturen steg till en alldeles lagom nivå.
Jag och Johnny gav oss iväg ganska tidigt. För även om de flesta av oss gjort den här stridsuppvisningen förut, så fanns det ju en del att repetera innan publiken var på plats.
 
 
Sedan var det bara för oss att ladda alla vapen med lös ammunition och invänta klartecken för strid.
Soldatvila och sminkning såklart.
 
Så fick vi klartecken. Uppsittning i bandvagnen och redo för avfärd.
 
Det hade setts fiender i det lilla huset på heden.
Jag och Johnny visade hur vi brukar jobba. Längst fram i ledet av soldater är vår plats. Med Johnnys nos och öron kontrollerar vi området, så meddelar jag till närmaste gruppchef om jag får en markering från Johnny att det finns någon människa i det misstänkta objektet. Och tänk, just idag satt där två räliga fiender och tryckte där inne.
Ja, så var kriget i full gång…
 
När vi gjort vårt jobb och de andra soldaterna tog till de lite tyngre vapnen, vände jag och Johnny tillbaka till bandvagnen.
Vårt jobb är i huvudsak att skydda och bevaka, att meddela om det finns inkräktare i området. Vi kan även ta upp spår och följa efter.
På heden fortsatte kriget och stridsuppvisningen med alla tänkbara fordon och vapenslag.
 
(fotograf: Stefan Olsson)
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Vi går alla sönder ibland.
Håll dig till de som
gärna hjälper dig att
sätta bitarna på plats igen.
 
Efter att ha avstått från militärövningar i nästan ett år är jag så himla glad att jag kan och vågar vara med igen. Min rygg är egentligen inte särskilt mycket bättre, men jag tar det lite lugnt och känner efter vad jag kan och orkar.
Idag ska jag mest ta det lugnt, lukta på mina blommor och såsa runt lite. Min rygg behöver vila och återhämtning och det ska den få.
Hoppas ni alla gör något som just ni mår bra av idag.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Regementetsdag på Revingehed. Läs mer »

En lunchdate med mina fina töser.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag har jag varit hos min dotter och lunchat på hemmagjorda scones. En bättre lunch kan jag bara inte tänka mig, än att få träffa mina döttrar sådär en vanlig fredag middag.
 
Fast min dag började förstås med en härlig runda runt min älskade Gyllebosjö.
Även om solen sken från en klarblå himmel så var det rejält kallt vill jag lova. På ängen strövade rådjuren i godan ro.
 
De sista gulsipporna såg nästan ut att trotsigt sträckte sig mot solens strålar, för att få lite mer värme.
För varje dag som går blir det lite grönare och grönare i skogen.
 
Jag har varit hos frissan. Trots att jag både klippte mig och gjorde ljusa slingor kunde Stefan inte för sitt liv se att jag gjort någon förändring. Jaja … det är som det är med den saken.
 
Sedan var det dags att mysa med nybakta scones hemma hos Amanda. Såååå mysigt.
Det är detta som är lyx i vardagen. Små gyllene stunder som jag sparar i mitt hjärta.
 
 
Tack goa ungar ♥♥♥
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Tänk om människor kunde
-förlåta istället för att förakta
-ge istället för att ta
-älska istället för att hata.
Vad underbart det vore.
 
Ja tänk om alla alltid kunde hålla sams. Då hade vi kanske inte behövt någon militär eller något försvar. Nu är det inte så …
Och på tal om militär så ska jag och Johnny till Revinge, där det idag är regementets dag. Alla är hjärtligt välkomna att komma dit och se på lite uppvisningar och se hur vårt försvar fungerar. Kanske får ni se en liten skymt av mig och Johnny också, vi ska ha en liten statistroll under dagen.
 
 
Kanske ses vi idag, annars får ni ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 

En lunchdate med mina fina töser. Läs mer »

#Växtkärlek, inne och ute.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er såhär på fredagskvällen.
Den här kyliga luften gör mig verkligen rådvill. Jag vill pyssla med mina växter där ute, men det är så mycket varmare och skönare här inne….
Ute blommor nu min vita rhododendron förfullt. Den där som jag köpte på rea som ett halvdött exemplar i en lågprisbutik. Såklart måste jag smyga ut med min kamera och föreviga skönheten.
 
Några sena pärlhyacinter står så stolta vid den mossiga stenen och gullvivorna är alla utslagna. En ensam pingstlilja står och huttrar vid väggen och den lilla förgätmigejen verkar också lite ledsen över det kalla vädret.
 
Av våra kära grannar, har jag fått två änglatrumpeter. En vit och en rosa. Eller, egentligen är det min man Stefan som fått dem, men det verkar som om jag blivit deras fostermamma nu.
Jag är glad att jag har mitt lilla orangeri, för än så länge får de stanna där tills jag är säker på att värmen har kommit för att stanna.
Jag har även fått tre paprikaplantor, som det ska bli väldigt spännande att ta hand om. Det blir en utmaning att få dem att överleva. Skulle det sedan bli paprikor på, ja då är det ren bonus.
 
 
Här inne i stugan har jag satt lite nya sticklingar. Jag brukar ha små blombebisar på gång för det mesta. En del tynar bort, men alltid är det någon som överraskar med att gro, växa och frodas.
 
 
Jag tror att det är nyttigt att hålla på med jord, blommor och växter. Det skänker lite sinnesro, och det behöver vi lite till mans skulle jag tro.
Ha en härlig fredagskväll och kram på er.
Annika

#Växtkärlek, inne och ute. Läs mer »

I väntan på bättre väder.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Ja fy bubblan så lurade vi blev av den lömska ”maj” månad. På valborg välkomnade vi sommar och värme, och än så länge har vi bara fått regn och kyla. Fast det finns inget att göra åt det där, så man får liksom bara gilla läget.
Man skulle kanske kika lite mer på katten, och göra mer som han. Han ligger bara där på en varm gosefilt och väntar in bättre tider och skönare väder.
Felix vet alltid hur man mår som bäst.
 
 
Vid kohagen ser jag att körsbärsträden trotsar vädret och slår ut med sina underbara vita blommor. Vitsipporna är alldeles överblommade nu och trädens blad sprickor ut mer och mer för varje dag.
 
När vi var i Kivik la jag märke till att en äppelodling stod i full blom. De tidigaste sorterna. Snart kommer alla Kiviks äppelodlingarna vara inbäddade i vita ljuva blommor och det är så underbart vackert.
 
Nere vid strandkanten höll paret svan på att inreda sitt nya bo. Svanar är inte speciellt smarta djur säger min man, Stefan. De envisas med att placera sitt bo och sina ungar rent för nära vattnet. Vid nästa storm ryker bo och ungar med ut i havets djup och försvinner all världens väg. Men jag vill gärna tro att svanarna vet bäst och lägger sina ägg där av en anledning ….  en anledning som kanske bara de känner till.
Vackra är det i alla fall – det där paret Svan.
 
Kanske vill svanarna helt enkelt bo vid en av Kiviks vackraste vyer. Den vi kallar ”svarte sten”, fast jag har alltid tyckt att den stenen egentligen är röd.
Sakta smög jag sedan därifrån och vände min kamera åt söder. Där borta hamnade Buhres fisk i mitt blickfång, med sina gråa moderna byggnader. Jag gillade det bätttre som det såg ut innan branden. En röd, lite charmig fiskaffär. Men smaken är som baken, och delikat fisk har de som alltid ….
 
Både jag och Stefan har varit och fått lite omvårdnad av Landstinget. Stefan har äntligen fått sin sista cytostatikabehandling mot sin vaskulitsjukdom. Så skönt för honom, nu hoppas vi att det går på rätt håll.
Jag har varit i Malmö och träffat en läkare som hjälper mig med min skada i ryggen. Min rygg blir aldrig bra, det är jag som ska lära mig leva på ryggens villkor. Det kommer jag att klara galant, för vi är ett ganska bra team, jag och min rygg, trots allt!
 
Dagens kloka ord:
Lyckan kommer när vi
slutar klaga över våra
problem och istället
uppskattar det vi har.
 
Nej, det hjälper verkligen inte att klaga, och det finns de som har det så mycket värre. Jag försöker se små ljusglimtar varje dag. Såklart är jag ingen ”övermänniska” …. jag gnäller lite då och då, jag med …. men jag påminner mig ofta om att det jag gnäller över kanske inte är så farligt. Det kanske egentligen inte är så viktigt att det är någon mening att beklaga sig. Sedan tänker jag – jag väljer att le istället, det gör mig åtminsonde lite sötare.
Idag ska jag till frissan, fast det brukar inte synas. Jag måste alltid berätta det för familjen när jag kommer hem.
Hoppas ni får en härlig fredag, och le lite extra, då blir ni sötare och vips blir alla andra så mycket trevligare också.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

I väntan på bättre väder. Läs mer »

Lyckoklöver – #växtkärlek

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , / 1 minute of reading
Gokväll.
I vintras fick jag en kruka med bara jord i. Ja, så såg det nästan ut faktiskt.
Den där krukan med jord fick jag av en kär väninna.
Varje dag gav jag sedan jorden i min kruka en skvätt vatten.
Tiden gick och efter några veckor tittade det första lilla röda bladet upp.
Nu har jag en vackert röd lyckoklöver som växer frodigt och förgyller det lilla runda bordet. 
 
 
Jag har tänkt att köpa några lyckoklöver till i lite andra färger och plantera ihop dem alla. Som en enda stor lyckokompott!
Det tror jag kommer bli hur fint som helst.
 
Kram på er och ha en skön kväll.
Annika

Lyckoklöver – #växtkärlek Läs mer »

På spa med min lillasyster.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var flera månader sedan jag och min syster bestämde oss för att gå på spa tillsammans. Nu var det äntligen dags för vårt efterlängtade besök på Ystads Saltsjöbad.
Ja, jag vet att jag själv blivit lite bortskämd med två tidigare besök där i år, men såklart var det alldeles särskilt kul att få göra detta tillsammans med min lillasyster. Bara hon och jag.
 
Min dag började jag med en våt runda i skogen.
Hundarna och jag.
 
Sedan var det dags att packa lilla övernattningsväskan för en spavistelse i Ystad.
Jag tänkte ta med ett målarstaffli som Stefan gjort åt min syster, men jag insåg att det skulle vara alltför bökigt att släpa med mig det på hotellet. Dessutom skulle jag nog väcka onödig uppmärksamhet och kanske av misstag förväxlas med ställets vaktmästare.
 
Vi fick ett underbart litet rum med balkong in mot poolen. Lite förvirrade som alltid irrade vi runt på hotellet och brast ut i hysteriskt skratt när vi insåg att vi tog hissen för endast fyra ynka trappsteg.
Vår säng var rena drömmen och passade utmärkt åt oss båda – små prinsessor som vi ju nästan är…. eller ja …. små skogvaktardöttrar åtminstone.
 
 

Vi badade i varmvattenpoolen utomhus och hade sedan en skön avkopplande stund i relaxingavdelningen på ovanvåningen.

 
 
På kvällen hade jag bokat vars en behandling. Beauty touch. Det tyckte jag kunde passa oss perfekt. Det var riktigt skönt.
 
 
En dusch och ett glas vin på rummet, så var vi redo för en trerätters middag i restaurangen.
 
 
Finalen och det bästa med en spavistelse är nästan den ljuvliga hotellfrukosten.
Som två skära nyponrosor satt vi sedan där i restaurangen med vars en kopp kaffe ända tills de nästan slängde ut oss. Så mysigt och skönt.
 
 
Tack min fina lillasyster för ett härligt dygn, och tack YSB för en trevlig vistelse hos er (som alltid)
 
Dagens ord:
 
Var inte bekymrad för morgondagen;
morgondagen ska bekymra sig för sig själv.
Varje dag har nog med sina egna besvär.
 
Det är inte lönt att bekymra sig för kommande problem, oftast visar det sig att de ändå aldrig kommer. Däremot tycker jag att man ska ta ut glädje i förskott. Så mycket det bara går. Att glädjas många gånger av samma sak är ju ren och skär vinst.
 
Ha en härlig torsdag.
Kram Annika
 
 
 
 

På spa med min lillasyster. Läs mer »

Frostknäpp i maj.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll på er.
I helgen tog jag ut alla mina små träd från orangeriet och städade och fejade där inne.
Det känns som om jag verkligen väntat i det längsta för att vara på den säkra sidan. Den säkra sidan för att frosten inte skulle skada mina fina träd.
 
 
För ett par dagar sedan ryktades det om att det trots allt skulle kunna bli frost på natten.
Min snälle make hjälpte mig att bygga ett litet skyddande tält åt det stora fikonträdet ifall det mot förmodan skulle bli minusgrader. Lugna och trygga med att ha gett fikonträdet ett eget litet ”indiantält” kröp vi så till kojs ….
 
 
Dagens lärdom blev tyvärr att indiantält inte alls skyddar mot frost. I alla fall inte om det blir hela 2 minusgrader. Nu står mitt fina träd och ser allmänt deppigt ut och vi, vi ångrar att vi inte satte in en liten frostvakt under duken.
Men så är det. Det är alltid lätt att vara efterklok.
 
 
Att bygga tält till en växt, det måste väl ändå räknas som #växtkärlek, även om det visade sig att det inte riktigt räckte hela vägen.
 
Ha en skön kväll.
Kram Annika
 

Frostknäpp i maj. Läs mer »

Rulla till toppen