Är det inte mycket jobb?
Hej hej
Ja den frågan får jag titt som tätt.
Människor undrar om jag inte måste lägga mycket tid på mina hundars skötsel och pälsvård.
Nej, svarar jag alltid. Fast om jag nu verkligen tänker efter så är det ju klart att jag pysslar ganska mycket med dem. Allting är ju relativt och jag älskar att hålla dem fina och välskötta så jag tänker liksom inte på det som något som är arbetsamt.
Såklart kräver alla hundar att man kollar igenom pälsen, känner igenom dem efter skador, fästingar och annat. Kikar lite i öronen, lite i munnen … ja lite överallt helt enkelt. Varje dag. Men det blir det ju automatiskt, eftersom man kelar och gosar med dem varje dag.
En gång i månaden har jag skönhetssalong här hemma. Då blir det ordningen på frisyren också.
Inte för att jag är någon särskilt bra hundtrimmare. Men jag tycker att det ser bättre ut när hundarna är välkammade och klippta. Särskilt noga försöker jag vara med tassar och klor. Det är så fint med hundar som har välputsade ”fötter” tycker jag.
Beroende på väderlek och aktivitet så skiftar det ju lite hur ofta det badas och schamponeras såklart.
Men här hemma har jag ju så lyxigt så jag har ett speciellt hundbad till dem, så det är inte särskilt mycket jobb med att slänga hela gänget i badet.
En liten skymt av vårt bad kan ni kika på här.
När jag för snart 20 år sedan träffade Stefan, så undrade han om inte jag kunde klippa honom.
Jag hade bara klippt mina två terrierhundar förut, men hur svårt kunde det vara tänkte jag. Det var ju ungefär samma …
-javisst svarade jag kärleksfullt, jag har klippt … eeeh många….
Ja, med det resultatet förstod jag att jag gjorde bäst i att hålla mig till hundtrimning i fortsättningen.
Numera går Stefan på salong och klipper sina gyllene lockar, så ser jag efter de fyrbentas frisyrer här hemma.
Att sköta om sina pälsklingar är inget betungande för mig. Inte alls.
Betungande är det däremot när de inte riktigt är friska. När man märker att de inte mår bra. När de är sjuka men inte kan förklara hur de känner det.
Det där hände med Johnny i veckan.
Han har hostat och harklat ett tag. Så plötsligt skrek han till när han böjde på nacken för att dricka. Detsamma hände när han senare skulle plocka upp en leksak från golvet.
Diskbråck i nacken var min första tanke.
Över telefonen konsulterade jag min veterinärdotter Andréa som visade på sig själv hur jag skulle undersöka hunden Johnny.
Hon böjde och tänjde på sina egna armar och jag härmade efter på hunden Johnny. Lite roat tänkte jag för mig själv, att det var ju tur för Andréa att det inte var tömning av analsäckarna hon lärde ut där över videon på Messenger …
Jag kunde inte hitta något mer fel på stackars Johnny, så i väntan på en tid hos bästa veterinären Per, så fick matskålar flyttas upp för att skona nacken.
Man tager vad man haver …
När vi så kom till veterinären så verkade nacken helt ok. Istället tror vi att det onda kom ifrån halsen. Med rejält svullna tonsiller och mycket slem i halsen kan symtomen kommit därifrån. Det förklarar ju också hans konstiga harklingar den senaste tiden.
Nu är det antibiotika som gäller så får tiden utvisa om vi gissat rätt.
Svaret på min fråga i början är:
-Nej det är inget jobb alls. Det är bara ett kärt besvär, som jag älskar.
Fast för någon som inte gillar hundar så hade det varit ett digert arbete.
Andra gillar fotboll och för dem är det inte jobbigt att ligga i soffan timme efter timme.
Vi är alla olika.
Dagens citat:
Teoretiskt sett kan män och kvinnor lära sig att
förstå varandra. Och teoretiskt sett kan man
fånga ål med lasso.
Ha en fin dag och ägna så mycket som möjligt av din tid åt sådant som du brinner för, då känns det inte som ett jobb, men försök att halvhjärtat visa lite intresse för andra familjemedlemmars hobbys också.
Jag håller i alla fall mina tummar för de där gulblåa pågarna som springer efter en rund boll på Tv:n just i dagarna. Men det är mest för husfridens skull.
Kram Annika
Är det inte mycket jobb? Läs mer »
