Allmänt

Stefan blir 59 år ung idag.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Idag fyller min make och livskamrat 59 år. Självklart kom jag ihåg att fira honom tidigt i morse innan han for iväg på sitt jobb. Nu när han blivit en inbiten simmare tyckte jag att det kunde passa med en varm och gosig badkappa. Jag hade köpt den i storlek 6XL, så jag var ganska säker på att den skulle passa honom. Jag tror att han blev glad för den.
Faktiskt så blev det en fantastiskt god tårta av mitt misslyckade försök igår, och för att vara säker på att det bara var en tillfällig formsvacka i min bagarkarriär så gjorde jag ytterligare en botten för att försäkra mig om att jag kan klara av det. Perfekt!
 
 
Jag har haft det lite extra besvärligt med min rygg idag, och som om det inte skulle räcka så har foten börjat krångla med en begynnande hälsporre. Små bekymmer egentligen, men nog så irriterande.
Ja, så har jag varit hos tandläkaren igen. Jag tror att hon är väldigt förtjust i mig, för hon hittar på mer och mer som jag måste fixa till. Bettskena är det som nu står på tur.
 
Men så livades hela Gyllebo och min tillvaro plötsligt upp. Två töser kom för att fira föllsegrisen. Det blev mer presenter och ytterligare utstyrsel för Stefan att ha nu när han har börjat simma. Riktigt proffsigt ser det ut nu, med badmössa och en sån där klämma för näsan som elitsimmarna har. Så kom det en blomsterkvast från vännerna i Tomelilla. Den blev nog jag själv mest glad för. Ljuvlig bukett. Och är jag glad, är Stefan glad.
 
Jag bjöd på Stiffes favoriträtt, dansk fläskestek och gräddsås, och efter maten var det dags för årets ”rapsbilder”.
 
 
Ja, som ni ser så fattas det en flicka på bilderna.
Så Andréa, om vi har tur så står rapsen kvar på söndag, för då hoppas jag att du äntligen kommer hem.
Se detta som en order!
 
Som vanligt säger jag hejdå Bloggen med en bild från morgonrundan och kanske ses vi i morgon.
 
 

Stefan blir 59 år ung idag. Läs mer »

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Äntligen, äntligen är hon på väg hem. Min söta, goa dotter, Andréa. Jag har de senaste dagarna fått ett par sms med en del olika information om den stundande hemkomsten. Med hemkomst menas att hon alltså inte kommer hem hit, utan hon kommer till Danmark och stannar där en vecka ytterligare ungefär.
Lite paff blev jag när hon skrev att hon skulle flyga till LA. För mig kändes det som det var på helt fel håll hon tänkte åka för att komma hem, men när man är på Fiji, så spelar det tydligen ingen roll vilket håll om jordklotet man väljer för att komma hem.
Det viktigaste är att hon kommer hem.
Jag är så oerhört glad att jag valde att åka och träffa henne några veckor på Bali och särskilt glad är jag över vårt fantastiska äventyr på Komodo. Våra strapatser är fantastiska minne för livet.
Välkommen hem min söta tös.
 
 
Så är jag lite deppig…. Ja deppig och deppig … det är jag väl egentligen inte, för jag är på det stora hela ganska glad av mig. Fast lite dyster är jag allt när jag glor på platsen där min älskade ”Mose brinnande buske” brukar växa upp. Jag inser att det inte kommer att komma upp någon buske där i år. Jag kan inte förstå vad som tagit åt buskskrället. Den har alltid varit så fräsch och frodig, men i år totalvägrar den.
 
 
Men man ska inte springa och hänga läpp för ett enda misslyckande och en buske som inte vill bruka allvar. Det finns så mycket annat som är helt underbart just nu. Både odlade blommor och alla de vilda runt om här i Gyllebo. Här kommer en bildkavalkad, så håll till godo med dagens fotoskörd.
 
 
En blomma i min trädgård som jag är speciellt fäst vid är en vacker … ja, nu har jag glömt namnet på den, men den har en helt bedårande färg. Den har jag fått av min syster Görel en gång för ganska länge sedan. Kanske heter den Iris …?
 
 
Jag är inte så väldigt noga med det här med ”bäst före datum”. Oftast håller maten betydligt längre än vad som står på förpackningen, och jag litar mer på mitt smak och luktsinne istället. Idag när jag skulle göra en smarrig potatisgratäng till kvällsmat blev jag faktiskt ganska besviken. Osten jag tänkte använda i gratängen såg verkligen inte aptitlig ut, trots att den enligt förpackningen skulle vara fullt ätlig ytterligare några dagar.
Mögelost på riktigt alltså.
 
Jag har bakat en tårtbotten idag!
Jag har världens bästa recept på en sockerkaksbotten till tårtor. Jag har gjort den tusentals gånger och jag misslyckas aldrig med den … trodde jag ända tills idag.
Så som den såg ut idag när den var klar, så brukar den aldrig se ut. Jag får helt enkelt se om det går att göra något av den, eller jag ska ge det hela en chans till, och hålla tummarna för bättre lycka nästa gång.
Jag såg hur Stefan hängde med huvudet när han fick syn på eländet. Han förväntar sig nog en lite trevligare tårta på sin dag.
 
 
 Med en bild från morgonens springtur önskar jag alla en mysig kväll, och när jag laddat klart tror jag att det får bli ett nytt försök med bakningen.
Hejdå Bloggen
 
 

Det finns inga misslyckade tårtor … bara lite olika höga. Läs mer »

På lätta fötter.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Först måste jag väl nämna det här med melodifestivalen, och hur kul jag tycker det är att Sverige gick och vann hela rasket igår. Speciellt trevligt är det ju att Mumsige Måns är en Skånepåg och ganska behaglig att titta på dessutom. Så grattis till honom.
Idag har vi varit hos mor Karin i Kivik. Allt är så väldigt, väldigt vacker just nu i Kivik och runt om här i vår kära hemtrakt. Raps, äpplen och syren, ja allting blommar.
 
… jodå, Bloggerskan kom själv också med på bilden med mor Karin och Stefan idag…
 
Så länge jag kan minnas har jag haft de rabbigaste fötter man kan tänka sig. Jag har liksom toppat ligan ”rabbiga fossingar”. Jodå, jag har visst gjort både fotbad med salt, filat, hyvlat och stått i. Jag har gjort alla möjliga procedurer som påstods skulle göra fötterna lena som babystjärtar. Jag har tom varit hos utbildade människor som bara håller på med rabbiga fötter. Likväl har mina hälar alltid varit spruckna och bedrövliga.
Men icke längre!!
För ett halvår sedan investerade jag i en förfärligt dyr kräm på Bodyshop, som skulle vara bra
mot riktigt torra fötter. Envist har jag smort varendaste dag och bara filat pyttelite med en pimpsten. Simsallabim som ett trolleri- nu är mina fötter härligt mjuka, och jag har kastat alla hemska järnfilar och det tortyrliknande verktyget som påminner om en osthyvel.
 
Hmmm lite gammalt nagellack från Baliresan sitter förstås envist kvar …. Jag betalade extra dyrt för att få ett hållbart lack, och det vill jag lova att det håller – det är dömt att misslyckas att försöka få bort det. 
 
I veckan har Stefan byggt på extra ribbor på vårt insynsskydd vid poolen. Ja, det tror jag faktiskt är bra. För ett par veckor sedan såg jag när vår tyska granne Ursula var ute sin trädgård och påtade i godan ro. Stefan hade taget ett kvällsdopp och kastade utan betänkligheter av sig sina badbyxorna. Stackars Ursula blev alldeles blek, ja hon blev vitare än ett nymanglat lakan i ansiktet.
 
Vårt kära svalpar tycks inte gilla oss något vidare. När vi kommer ut på trädäcket och ska njuta lite av solen så blir det ett herrans liv på dem. De flyger runt och skränar och går på. Idag tog de till det lite tyngre försvarsmedlet … Splaaaasch – en fågelskit på Stefans bringa. Fågelbajs som träffar en människa sägs bringa tur, men Stefan såg inte ut att ha vunnit högsta vinsten precis, när han vankade in efter hushållspapper för att torka bort ”turen”.
 
 

 Och med en bild på en äkta badkruka säger jag hejdå Bloggen och fortsätt njuta av en härlig Pingstdag.

 
 
 

På lätta fötter. Läs mer »

Pingstafton 2015

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg

Idag är det Pingstafton. En underbart härlig försommardag med sol och ljumma vindar.
Vi har varit med Monica och Arne i Ystad. 
Vi har ätit gott. Plankstek … wienerbröd … MUMS!
Nu – mätt och trett!
Tack goa vänner för en härlig kväll!
 
 

 
 

 
Nu väntar Melodifestivalen och Måns Mums.
Med en bild från morgonjoggen säger jag kram och gonatt och hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 

Pingstafton 2015 Läs mer »

Tårtkalas i himmelen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Idag är det den 22:e maj, och min mamma Ingrids födelsedag. Idag skulle hon blivit 73 år.
Jag minns när hon fyllde 50 år. Hon hade undanbett sig uppvaktning och skulle därför hålla sig undan för eventuella gratulanter. Jag erbjöd henne mitt hem som tillflyktsort och gömställe …. lömska, elaka Annika …för vad hon inte visste, var att jag bjudit hem hennes arbetskollegor till oss på födelsedagsfrukost….  
Jag tror och hoppas innerligt att hon uppskattade överraskningen.
Allt det där känns som det hände igår, och snart står jag själv inför samma milstolpe. Knasig känsla.
Fast … åldern har ingen betydelse … såvida man inte är en ost.
 

”Någon gång ska vi alla dö, du och jag, Alla människor ska dö, och alla djur och alla träd ska dö… och blommorna på marken, men inte allihopa på samma gång, utan då och då så att det knappast märks”

Du fattas mig!

 
 

 

Jag och min syster Görel hade bestämt att vi skulle träffas i Brösarp hos pappa Kurtan och ta en kopp kaffe dagen till ära. Det blev en mysig eftermiddag med massa kaffesörplande. Görel hade köpt med sig vetebröd och en av mina favoritkakor, vaniljhjärtan. Tusen tack för det Görel (glömde säga det) Extra roligt var att få träffa Joel idag, mitt yngsta gudbarn.

Jag tror att Ingrid är nöjd med sin dag.
På hemvägen körde jag upp till graven och satte en liten blomma med en duva i. Där var så vårfint vid stenen och någon hade plockat hennes älsklingsblommor, liljekonvaljer.
Grattis på din dag mamsen.
 
 

 

 

 

Ikväll är jag ganska trött, men man blir det av att gå på föllsekalaus.
Och när jag ändå är igång och firar och grattar så det slår härliga till, så passar jag på och säga grattis till min absolut störst idol, nämligen Pippi. Grattis Pippi Långstrump på 70 års dagen.
 
Och med en bild från min och Johnnys ”morgonspringning” säger jag kram och gokväll.
 
 
 

Tårtkalas i himmelen. Läs mer »

Porslinsblommor i full prakt.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Sådärja, nu är jag klar med gräsklippningen för denna veckan. En behaglig arbetssyssla som jag gärna gör i utbyte mot något annat …
Hela dagen har jag jobbat med att byta bokföringsår. En massa som ska arkiveras och nya pärmar ska inredas med olika register. Mycket knep och knåp alltså. Felix som tycker bäst om när allt är lugnt och som vanligt, har varit väldigt nervös och orolig över den oreda det varit på kontoret idag. Men nu är det gjort och vi är redo för att dra igång ett nytt år.
När mamma Ingrid levde hade hon en hobby som hon var väldigt förtjust i. Hon samlade på en sorts krukväxter som jag kallar för Porslinsblommor.  Hon upplyste mig om att de minsann hade ett mycket tjusigare namn. De heter Hoya. Ingrid hade en massa olika sorter och de var väl dokumenterade med små pinnar i krukorna.
När hon dog fick jag överta en del av hennes samling. Jag får väl erkänna att några av sorterna har gått hädan, men en sex, sju sorter lever och frodas hos mig. De flesta blommar för fullt just nu. Lite stolt är jag allt.

Så kan jag rapportera att rosépepparplantan som långt om länge grodde, har fått ytterligar två blad. Ja, det går framåt, men det lär dröja innan man kan kalla det för ett ”träd”.
 
 
Så går jag här och njuter av rosorna jag fick igår. Lite dåligt samvete har jag förstås, för nu kommer jag ju inte ihåg om jag sa ordentligt tack för dem, eller om jag bara stimmade omkring efter en vas när jag fick dem. Så typiskt mig i så fall.
Så: Tack för de underbara blommorna!
 
 Vi har fått ett par som vill flytta in hos oss. Det är med lite blandade känslor jag ser hur det börjar etablera sig här nu… Det är två svalor. Egentligen älskar jag att ha fåglar och vilda djuren tätt inpå mig, men redan efter en dag kan jag se hur de här två typerna missköter vissa delar av sitt boende. Toalettdelen!
 
Det är en helt ljuvlig försommarkväll, så nu ska jag avsluta här och gå ut och njuta av allt underbart i naturen.
 
 
Tacksamhet – den säkraste vägen till belåtenhet.
 
Hej då Bloggen, ses i morgon.
 

Porslinsblommor i full prakt. Läs mer »

11 år – i nöd och lust.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Idag har vi 11 års bröllopsdag, och jag roade mig med att rota fram lite bilder från dagen då det begav sig.
Det var i det lilla kapellet vid Knäbäckshusens strand som vi sa ”ja”. Efteråt åt vi en bröllopsmiddag med våra närmaste på Stockeboda.
Lite lustigt är att det var kära, goa Gunilla (Lars-Åkes sambo) som serverade oss den där dagen för 11 år sedan. Ödets vägar äro outgrundliga. 
 
 
Efter middagen den där dagen för 11 år sedan kvarterade vi in oss i en lite friggebo i en fårhage vid Stockeboda gård. Vad som hände sedan är en lustig historia som inte är lämplig att nämna på offentliga medier … eller hur Stefan …
Men en bild som nygifta Fru Olsson tänker jag allt bjuda på. Själv tycker jag att jag kan se en likhet med mamma Ingrid här.
 
Dagen efter vaknade vi av ett gäng fårskallar som stångade och knuffade på vår lilla stuga så den skakade. En härlig frukost var laddad i vår lilla kyl, bullar hängde på dörren, och som kaffefilter fick vi använda hushållspapper. Underbara minne. Tack för dem, älskade Stefan!
 
Idag har min älskade systerson och gudson Jesper klarat sitt körkort. Jag är såååå glad för hans skull.
Du är så bra Jeppe!
 
Lite naturbilder har jag hunnit knäppa idag mellan löneuträkning och fakturering. Småkryp i form av en neongrön minibagge och så har en av mina vilda favoriter börjat blomma, midsommarblomster.
Det händer inte så ofta att jag besöker våra snickare på de våra olika byggen. Just nu är vi och lägger om taket hos en av mina mest saknade kollegor från gamla goda XL-tiden. Goe, härlige Thomas.
Så idag blev det eftermiddagskaffe med Mariabullar och kaffe i hans berså. 
Kvällen avslutade med lite grillning. Lagom tills maten var klar dök kravallungarna upp med en härlig bukett rosa rosor. Tack underbara töser..
Tack för en lovely dag.
Med en bild från morgonturen säger jag Hejdå Bloggen.
 

11 år – i nöd och lust. Läs mer »

Regn och rusk ger mig härlig energi.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
I morse när klockan ringde hörde jag regnet ettrigt trumma på fönsterrutan. Normala människor vill kanske mest av allt dra täcket över huvudet igen, men det är något konstigt med mig … Jag fylls med en extra energikick av busväder. Regn, snö eller storm  – då är jag som piggast.
På spänstiga ben valde jag det stora varvet runt sjön idag, och det var helt magiskt i skogen. Färgen, doften, ljudet, känslan … ett gratis lyckorus.
Katten Judith låg i djup dvala inomhus hela förmiddagen, så hon verkade helt opåverkade av det här med ”energifältet” som slagit ner i mig.
Sen har jag mest jobbelijobbat. Fast en sväng med kameran ut i trädgård med omnejd har det blivit. För ska man hinna med i den farten som naturen har just nu, så måste man passa på varendaste dag.
Njuta, njuta, njuta!
Så har snigelplågan satt fart igen. I år verkar det som vi har mest småsniglar utan hus, jag kallar dem ”minihemlösa”. De kan minsann också äta och förstöra i trädgården. De bruna mördarsniglarna har jag sett, men inte i några större mängder. Så har vi en och annan svart skogssnigel, men dem är jag så rädd om, de är ju snart utrotade känns det som, och det vill jag ju inte.
 
I förgår förkunnade Stefan för mig att han minsann kom ihåg att vi har bröllopsdag på onsdag. Nu vet ju jag att han sa så för att rädda ansiktet ifall han eventuellt skulle glömma det när den dagen kommer.
Men nej, han har inte glömt. Idag har han varit iväg och köpt en bröllopspresent. Alltid när Stefan köper presenter, är han själv så spänd på att få ge sin gåva, så han kan liksom inte invänta rätt tillfälle. Så, det fick bli paketöppning idag, fast dagen D är i morgon.
Ja, jo, jag ville verkligen ha en eltandborste, det ville jag ….
 
Nu säger Stefan att han också vill ha en eltandborste. Jag är lite skeptisk till om han kan handskas med en sådan apparat. Han har lite tufft redan, med den vanliga borsten. Han har fått ett fint litet timglas av sin tandläkare för att han ska borsta sina tänder tillräckligt länge …
 
 
 
Hur som helst är jag väldigt glad för min man och älskar faktiskt honom, så det så!!!
Här kommer en knäpp selfies på oss dagen till ära.
 
  Och med en varm innerlig tanke till någon som står mig nära och som behöver extra omtanke och tröst just nu, säger jag
Hejdå Bloggen, ses i morgon.
 

 

 

Regn och rusk ger mig härlig energi. Läs mer »

Förstagångsföräldrar i holken.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
 
Min rygg har nu trilskats mer och mer igen. I höstas var jag på en röntgen och då fick jag reda på att det var två diskbråck som bråkade. Envis som jag är, kämpade jag på med alla möjliga övningar som min sjukgymnast överhuvudtaget kunde komma på. Fast till slut när det bara blev sämre hela tiden, så blev jag så himla trött på det. Pang Bom!!, så slutade jag med nästan alla övningar, och tänk, då blev det bättre.
Men nu, nu är det tillbaka!
Jag har hittat lite övningar på internet, så nu tänker jag vara min egen sjukgymnast ett tag framöver och se hur det går.
Jag tänker fortsätta mina springrundor för dom är heliga och är som min livlina liksom. Så har jag tänkt att jag ska börja med yoga. Yoga på mitt vis.
Så idag blev det som vanligt 6 kilometer runt sjön med Johnny stretandes vid min sida. Ja, det är märkligt, men springa går faktiskt bra.
Sedan var det dags för mina yoga övningar. Nu har jag nästan aldrig gjort yoga förut, men med lite bilder och engelsk text tänkte jag att det kunde väl inte vara så himla svårt.
När jag låg där i mina olika ställningar insåg jag att det är en himla tur att vi bor så pass insynsskyddat som vi gör. Ja, tänk er själv … yogaställningar vid namn som ”vild unges position” eller ”position grodan”….
 
Idag har jag haft lite extra koll på blåmesparet som uppförde sig så märkligt igår. Jag tror att jag vet hur det ligger till nu. Det är helt enkelt ett väldigt ungt och osäkert par, som är på väg att bli förstagångsföräldrar.
Vi har även ett rödstjärtpar som bor på ovanvåning på fågelbordet. Fast de är mycket mer världsvana, det kan man se tydligt.
 
Det har varit lite kyligt idag  och inte så många småkryp ute. I fjor vimlade det av nyckelpigor vid denna tiden, men i år har det bara synts några stycken ännu. Japp, det ena året är inte det andra likt.
 
 
Idag har jag ägnat min mesta tid åt jobbet. Nu kan man kanske tro att jag har det trist och enformigt här på mitt kontor. Men faktiskt är det alltid något som piggar upp, och man måste hela tiden vara skärpt och kolla så att allt blir rätt och riktigt.
Idag tex. när jag skulle fakturera ett jobb som var färdigt, så hade Hantverkar´n skrivet en kladdlapp med information som jag skulle komma ihåg att ta betalt för. Man blir ju allt lite häpen när det står att bilkostnaden uppgår till en hel miljon kronor. Jag tror egentligen bara att han skulle kolla så jag inte sitter och slöar till, för annars vet jag inte hur man kan räkna så tokigt.
Till kvällsmat fick det bli vanlig vardagsmat. Stekt fläsk med löksås. Det är faktiskt ganska underskattat.
 
Nu ska jag googla lite mer på ”vild unges position” och se hur den egentligen ska se ut.
Så med en bild från i morse säger jag Hej Då Bloggen.
 
 

Förstagångsföräldrar i holken. Läs mer »

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Idag var det friska vindar. Som tur var höll regnet sig borta när jag och Johnny sprang vårt gamla vanliga varv runt sjön. Men senare på dagen kom det några rejäla skurar. Bra för blommor och blader. Särskilt bra för den eländiga rosen som inte riktigt vet om den vill fortsätta leva eller bara ge upp och vissna ner.
Som vanligt gick jag min runda här hemma bland pelargoner och andra blomster och pratade kärleksfullt till dem. De mår bra av det, det är jag alldeles säker på … om inte annat, så mår jag bra av det.
Idag upptäckte jag att vår lilla blåmes som bosatt sig i en av fågelholkarna in mot Ursulas tomt, bar sig väldigt konstigt åt. Den lilla mesen satt utanför sin  ingång och vände och vred sig, fram och tillbaka. Egentligen var det kanske inget konstigt med det. Men när den bara fortsatte med sitt besynnerliga guppande i en hel evighet, gick jag ut för att inspektera det lilla fjäderfäet. Den lilla mesen verkade inte det minsta rädd, utan fortsatte bara med sin fågeldans. Ja, hur det nu gick för den lille fågeln vet jag inte riktigt, för jag hade ett viktigt möte på gång …
Det var fina, goa Monne och jag som ääääääntligen skulle träffas. Vårt mål för dagen var Hylkegården. Där firade de 40-års jubileum, något som jag hade missat totalt. Trevligt var det i alla fall. Vi skulle egentligen bara åka ut för att fika lite, men så råkade vi få syn på att de sålde kläder, kläder som vi bara råkade  prova, och tänk – de råkade passa helt perfekt. Såklart att jag behövde ett par vita sommarbyxor och Monne var i stort behov av en ny blus och ett linne.
Sedan var vi tvungna att koppla av lite i deras café. Där blev det vars en smarrig paj med sallad och en god dressing till. Härligt söndagsmys!
Efter att ha njutit av en rejält tilltagen paj, kan jag inte påstå att jag egentligen var i så stort behov av någon mer mat idag. Men för att inte vara taskig mot Stefan, som för ovanlighetens skull stod för matlagningen, så spände jag ut magen lite extra och satte i mig en rejäl portion stekt torsk också. Säga vad man vill om Stiffes kokkonster, men att tillaga fisk är han duktig på. Det blir visserligen lite kletigt och uppställt i köket, fast gott blir det.
Hmmmm  … passar det verkligen med lingonsylt till stekt torsk och remulad ???
Ha det gott och hejdå Bloggen.
 
 

 

Lingonsylt till stekt torsk … e de gott? Läs mer »

Rulla till toppen