Regn och rusk ger mig härlig energi.

Kära Blogg
 
I morse när klockan ringde hörde jag regnet ettrigt trumma på fönsterrutan. Normala människor vill kanske mest av allt dra täcket över huvudet igen, men det är något konstigt med mig … Jag fylls med en extra energikick av busväder. Regn, snö eller storm  – då är jag som piggast.
På spänstiga ben valde jag det stora varvet runt sjön idag, och det var helt magiskt i skogen. Färgen, doften, ljudet, känslan … ett gratis lyckorus.
Katten Judith låg i djup dvala inomhus hela förmiddagen, så hon verkade helt opåverkade av det här med ”energifältet” som slagit ner i mig.
Sen har jag mest jobbelijobbat. Fast en sväng med kameran ut i trädgård med omnejd har det blivit. För ska man hinna med i den farten som naturen har just nu, så måste man passa på varendaste dag.
Njuta, njuta, njuta!
Så har snigelplågan satt fart igen. I år verkar det som vi har mest småsniglar utan hus, jag kallar dem ”minihemlösa”. De kan minsann också äta och förstöra i trädgården. De bruna mördarsniglarna har jag sett, men inte i några större mängder. Så har vi en och annan svart skogssnigel, men dem är jag så rädd om, de är ju snart utrotade känns det som, och det vill jag ju inte.
 
I förgår förkunnade Stefan för mig att han minsann kom ihåg att vi har bröllopsdag på onsdag. Nu vet ju jag att han sa så för att rädda ansiktet ifall han eventuellt skulle glömma det när den dagen kommer.
Men nej, han har inte glömt. Idag har han varit iväg och köpt en bröllopspresent. Alltid när Stefan köper presenter, är han själv så spänd på att få ge sin gåva, så han kan liksom inte invänta rätt tillfälle. Så, det fick bli paketöppning idag, fast dagen D är i morgon.
Ja, jo, jag ville verkligen ha en eltandborste, det ville jag ….
 
Nu säger Stefan att han också vill ha en eltandborste. Jag är lite skeptisk till om han kan handskas med en sådan apparat. Han har lite tufft redan, med den vanliga borsten. Han har fått ett fint litet timglas av sin tandläkare för att han ska borsta sina tänder tillräckligt länge …
 
 
 
Hur som helst är jag väldigt glad för min man och älskar faktiskt honom, så det så!!!
Här kommer en knäpp selfies på oss dagen till ära.
 
  Och med en varm innerlig tanke till någon som står mig nära och som behöver extra omtanke och tröst just nu, säger jag
Hejdå Bloggen, ses i morgon.
 

 

 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen