Kära Blogg
Sådärja, nu är jag klar med gräsklippningen för denna veckan. En behaglig arbetssyssla som jag gärna gör i utbyte mot något annat …
Hela dagen har jag jobbat med att byta bokföringsår. En massa som ska arkiveras och nya pärmar ska inredas med olika register. Mycket knep och knåp alltså. Felix som tycker bäst om när allt är lugnt och som vanligt, har varit väldigt nervös och orolig över den oreda det varit på kontoret idag. Men nu är det gjort och vi är redo för att dra igång ett nytt år.
När mamma Ingrid levde hade hon en hobby som hon var väldigt förtjust i. Hon samlade på en sorts krukväxter som jag kallar för Porslinsblommor. Hon upplyste mig om att de minsann hade ett mycket tjusigare namn. De heter Hoya. Ingrid hade en massa olika sorter och de var väl dokumenterade med små pinnar i krukorna.
När hon dog fick jag överta en del av hennes samling. Jag får väl erkänna att några av sorterna har gått hädan, men en sex, sju sorter lever och frodas hos mig. De flesta blommar för fullt just nu. Lite stolt är jag allt.
Så kan jag rapportera att rosépepparplantan som långt om länge grodde, har fått ytterligar två blad. Ja, det går framåt, men det lär dröja innan man kan kalla det för ett ”träd”.
Så går jag här och njuter av rosorna jag fick igår. Lite dåligt samvete har jag förstås, för nu kommer jag ju inte ihåg om jag sa ordentligt tack för dem, eller om jag bara stimmade omkring efter en vas när jag fick dem. Så typiskt mig i så fall.
Så: Tack för de underbara blommorna!
Vi har fått ett par som vill flytta in hos oss. Det är med lite blandade känslor jag ser hur det börjar etablera sig här nu… Det är två svalor. Egentligen älskar jag att ha fåglar och vilda djuren tätt inpå mig, men redan efter en dag kan jag se hur de här två typerna missköter vissa delar av sitt boende. Toalettdelen!
Det är en helt ljuvlig försommarkväll, så nu ska jag avsluta här och gå ut och njuta av allt underbart i naturen.
Tacksamhet – den säkraste vägen till belåtenhet.
Hej då Bloggen, ses i morgon.