Femtio nyanser av grått.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Våtare och gråare dag har jag väl sällan skådat. Fast det var ändå så otroligt vacker med alla de roströda löv som fallit till marken och låg där likt en tjock heltäckningsmatta i kontrast till allt det gråa.
Det sägs att det finns mycket rävskabb vid Gyllebo just nu, vi tar det hela med ro och fortsätter njuta av våra strövtåg här.
Välkomna att genom mina bilder följa med på en sväng.
 
 
Någonting hände med katten Judiths humör den dag då Molly flyttade hit. Jag har tagit det med ro och hela tiden sagt att hon kommer att bli sig själv, bara vi ger henne lite tid. Jag börjar snart tvivla lite på det. Fortfarande är katten Judith surare än en citron när hon stampar omkring här inne. För stampar det gör hon när hon går. det är så det liksom rungar i golvet när hon morrande stövlar fram. Men det händer att hon smyger upp i Amandas säng och blir så där härligt mysig som hon var förr, då passar jag alltid på att kela lite extra med henne. Min intuition säger mig att hon kommer att ”gona” till sig igen, bara Molly blir vuxen och mognar lite.
 
Ibland har jag väldiga problem att sitta. Min rygg vill liksom inte vara i den ställningen, för då går det inte att räta ut efter ett tag. Då får jag antingen stå vid spisen, eller så får jag ligga på rygg i soffan. Det kan vara ganska mysigt att ligga där på soffan. Särskilt mysigt är det när man har sällskap. Både Johnny och Molly hänger ju ständigt vid min sida. Tar jag ett äpple blir de alldeles extra pigga. Och är det veterinärerna på TV, då följer de programmet med spänt intresse. Tsss, så finns det de som säger att hundar inte kan se på TV. Men det har inte Molly hört.
 
Dagens kloka ord:
Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad ….
Någon som kunde älska mig, ta hand om mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Femtio nyanser av grått. Läs mer »

Jag har ont – men jag har en jävla vilja!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Är det klokt? Vi är en bit in i november månad och fortfarande blommar vissa sommarblommor som de inte har en aning om den annalkande kyla som snart hotar dem.
Kanske minns någon den söta ros på stam som jag tidigt i våras köpte för en billig peng på Boan i Tomelilla. Det visade sig ju att blomman knappt hade några rötter och slokade redan efter några dagar. Tung i sinnet dömde jag ut den döende växten. Jag planterade den ändå lite undanskymt i en rabatt, där den sakta skulle få dö bort.
Rosen dog inte. Nu tackar den mig, med en alldeles fantastisk blomning.
Även  små marguriter står i full blom, ja till och med maskrosor verkar ha vårkänslor.
 
En härlig runda i skogen hann jag med innan mitt besök hos doktorn idag. Ja, jag passade även på att springa lite. Jag tänkte att om det nu skulle göra att jag fick mer ont i rygg och höft, så hade jag ändå en tid på sjukhuset den här dagen.
Egentligen tycker jag inte om människor som googlar på sjukdomar, det brukar ju leda till att de har alla hemska åkommor som man kan uppbringa och de flesta symptom stämmer för det mesta in tycker de. Det slutar med att de ligger sjukare än de var från början.
Av en slump gjorde jag själv just det, och hittade en sjukdom som stämmer in väldigt mycket på mig, bla att man blir bättre av rörelse och sämre av att vara stilla. Min doktor insåg också likheten den här dagen och nu ska jag vidare till reumatologen. Ingen människa önskar sig väl en sjukdom, men nu hoppas jag ändå innerligt att de kommer fram till något. Håll gärna en liten tumme för mig framöver.
 
I mitt facebookflöde kom den här dagen upp en bild som var tagen för 3 år sedan. Det var innan vi högg ner tre av våra stora träd. Det får mig att känna mig så tacksam att nu slippa räfsa den tjocka matta av löv som varje höst bildades i min trädgård.
 
Det kom även upp en bild på min vackra dotter som alltid älskat att klä ut sig.
Minns du detta Andréa?
 
Dagens kloka ord får bli en bild idag:
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
     

Jag har ont – men jag har en jävla vilja! Läs mer »

Ett skånskt gåsamord.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Somliga morgnar är sjön smockfylld med gäss som ligger där och väntar på att vakna och orka lyfta för att flyga iväg och äta på böndernas fält i närheten. Den här morgonen var det så. Särskilt roligt ser det ut när de sitter på ett ställe som vi kallar ”munkagången”. Där sitter de i en lång rad rakt ut i vattnet.

Jag tänkte mig några bra bilder på dem från en speciell vinkel och försökte därför smyga mig fram till dem. Gäss är misstänksamma djur. Trots att jag ”parkerade” hundarna en bit bort blev det inte som jag tänkt mig. Alltså inga bra bilder direkt.

Där på udden vid munkagången anträffade jag en mordplats och gjorde vissa fynd. Troligtvis var det en gås som fått sätta livet till. Och i min fantasi var det såklart ”Mickelräv” som fått sig ett skrovmål. Det är alltid spännande att vandra i skogen. Tänk er bara, ett skånskt gåsamord så här en vanlig onsdags morgon.

 

 

Den här morgonen var det grått och lite smått regn i luften. Temperaturen hade ändrat sig och luften kändes betydligt råare än tidigare i veckan. Kanske har vi en vinter på gång? Vem vet!
 
Fortfarande dräller korna omkring ute i sin hage. Det är inte så att jag tycker synd om dem, nej då, det går säkert ingen nöd på dem. Jag tycker lite synd om mig själv, som ju kunnat nyttja hagen istället. Den är finfin spårmark för mig och hundarna, och så fort kossorna flyttar inomhus så tar jag marken i anspråk.
 
 
Väl hemma i stugan igen blev det fyr i spisen och lite mys innan plikten kallade.
 
Dagens bästa var när min älskade tös ringde från Australien. I en hel halvtimme babblade vi på om stort och smått. I hemlighet låtsas jag ju att hon är hos sin pappa, och närsomhelst kan komma hit en sväng.
Tack Emmy, du gjorde min dag!!
 
 (en sommarbild på Emmy)
 
Dagens kloka ord:
Det som är sant är sant även om ingen tror på det.
En lögn är en lögn även om alla tror på den.
 
Kram och Hejdå Bloggen från Gyllebogänget.
 
 
Dela gärna
     

Ett skånskt gåsamord. Läs mer »

Katten Felix är satt på diet.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
 
Det var en grå och våt morgon i skogen. Det kändes fortfarande riktigt ljummet och skönt och doften var tung av ruttnande löv och mull. Man kan nästan inte förstå att det är november månad redan.
 
 
Kanske är det idiotiskt, men jag gav mig ut och sprang.
Jag är så in i dödens trött på min rygg och höft nu. Att ge sig ut på en springrunda gör såklart ont, men efter ett tag händer något i min kropp och det går lite lättare. Om det är bra eller dåligt att flänga runt i skogen på det här viset, det har jag inte en blekaste aning om, men känslan efteråt är obetalbar.
 
 
 
 
Vår katt Felix har blivit den kräsnaste katt man kan tänka sig. Han vill enbart bli serverad den dyraste, mest exklusivaste mat man kan uppbringa. Små hutlöst dyra påsar med olika delikatesser i. Det är slut med det nu!
 Många vi känner har påpekat att Felix på senaste tiden har växt och blivit stor (läs fet). Vår bortskämde herre väger 4,5 kilo, vilket nog är ganska normalt för en maincoon katt. Men under hans mage hänger något som skulle kunna betecknas som pösmage.
Hur som helst har jag börjat med nya rutiner för honom nu. Han blir enbart serverad ICAs billiga burkmat. Eftersom den maten inte är så väldigt god i Felix tycke, så frossar han inte och hetsäter som om han hade bulimi längre. Ja, så får han såklart Royals dyra torrfoder, speciellt framtaget för maincoon katter och är dyrare än oxfilé. Det fodret köper jag i en stor säck och det är väldigt praktiskt och bra och dessutom lär det ge honom en vacker och lysande päls.
Felix är sur, han är jättesur. Han terroriserar mig dagarna i ända, genom att vanka efter mig och beklaga sig hela tiden. Ibland slår han helt fräckt till mig med tassen när jag går förbi och när han är extra uppretad springer han efter mig ett par steg för att liksom skrämmas. Vi får väl se vem av oss som är envisas.
 
Dagens kloka ord:
Ta en kopp kaffe och gör en lista för att stressa mindre.
1. Saker du inte behöver göra nu.
2. Saker du inte behöver göra sen.
3. Saker du kan strunta i helt.
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

Katten Felix är satt på diet. Läs mer »

Min lillasyster.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min tillbakablick fortsätter…
 
När jag var fyra år fick jag en lillasyster. Jag hade verkligen längtat efter det. Alla vuxna i min omgivning pratade mycket om det, och hur kul det skulle bli för mig. Eftersom vi bodde ganska ödsligt ute i skogen, så hade jag inte några kamrater, därför såg jag mycket fram emot att få en kompis och slippa vara så ensam. När hon så kom, min lillasyster Görel, så visade det sig att det inte alls var någon liten bebis till mig. Görel vara bara mina föräldrars, i alla fall upplevde jag det så, och det var så jag kände det. Jag minns hur besviken jag var över att inte få vara mer delaktig i skötsel, matning och allt vad som hör till bebispassning. Dessutom blev det ju så att mina föräldrar inte längre hade så mycket tid över för mig, så allt slutade ju med att jag blev ännu mer ensam. Görel var för tidigt född och hade troligtvis kolik, för maken till unge att skrika hade jag väl aldrig kunnat föreställa mig. I hemlighet lekte jag med min låtasaskompis ute i skogen istället. Min låtsaskompis hette precis som jag, alltså Annika Svensson.
När Görel växte upp fick hon helt andra intresse än vad jag hade. Görel älskade sin dockor. Jag älskade mina grodor och ödlor i skogen. Görel ville bara klä sig i klänning och kalasstrumpor och helst vara prinsessa dagarna i ända. Jag ville ha långbyxor, klättra i träd och helst vara som Pippi Långstrump.
Idag är jag så oändligt glad över att ha en syster. Även om vi i mångt och mycket fortfarande är väldigt olika, så har vi samma bakgrund, samma minnen, och kan skratta åt samma sjuka saker.
 
”En syster är en liten bit av barndomen som aldrig kan gå förlorad”
 
 

 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Min lillasyster. Läs mer »

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Efter en tuff morgon med att återigen försöka få hjälp inom sjukvården, begav jag mig ut i naturen.
Att försöka få tid för mina ryggproblem som jag haft konstant i mer än 1,5 år, verkar inte vara helt enkelt. Jag fick rådet att kontakta en sjukgymnast först, för innan dess ville de då rakt inte ge mig någon läkartid. Det var i den stunden ”snälla Annika” förvandlades och blev en tiger! …. Så nu har jag en tid i slutet av veckan – igen!
Men nu har jag själv forskat lite mer och har nya förslag på vad det kan vara jag lider av….
 
Min och hundarnas färd gick den här dagen till en av de vackraste platser jag känner till. Hallamölla.
 
När vi njutit av det vackra vattenfallet och hundarna fått prova på att gå på bron och hoppat på stenar farligt nära fallet, då vandrade vi vidare längs med Verkeån på en utmärkt vandringsled. När vi nästan var framme vid Alunbruket tog märkningen slut, eller så gick vi helt enkelt vilse. Det gjorde inte så mycket, för jag kände igen mig och visste precis var jag var. Jag beslöt mig ändå för att vända åter och styra kosan mot bilen.
 
 
Det var skönt att komma hem till Gyllebo. Hundarna var trötta.  Jag kände mig stark igen och på kontoret väntade mina pappershögar snällt och tyst på mig.
 
Den här dagen var det exakt två år sedan jag sprang min första halvmara. Jag sprang ensam i Österlenmörkret en sträcka på hela 2,1 mil och var så stolt över mig själv. En upplevelse jag så gärna vill göra om. Jag håller mina tummar för det!
 
(På bilden ovan har jag kommit i mil och träffat på två vänner, Gitta och Simonetta.)
Dagens kloka ord:
Om du fyller hela livet med krav och måsten kommer du prestera massor utan att må bra en enda gång.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån. Läs mer »

En munk i Gyllebo

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
En skön söndag igen och för mig och hundarna blev det ett varv runt sjön. En härlig promenad på nästan 6 kilometer som tar en timme för oss att gå.
 
Den här dagen var det bestämt att det skulle komma en Thailänsk munk till Sarin och Mårten här i Gyllebo. Jag var också inbjudan. Något ätbart skulle alla ha med sig. Som ett enda stort ”knydegille” liksom. Jag tog med mig en mjuk pepparkaka som jag bakat, det tyckte jag att thailänderna borde tycka om.
 
Det hölls mässa men det var inte mycket jag förstod. Sedan fick vi alla ge munken lite av vår mat i en stor skål som han höll fram. Munken fick endast äta det han fick och det skulle han göra innan klockan slog tolv på dagen.
Efter att munken fått mat av oss alla, var det vår tur att hugga in på det digra buffébordet. En salig blandning av svensk och thailänsk mat.
En varm och trevlig eftermiddag i Buddhas tecken.
Tack Sarin och Mårten!
 
 
Dagens kloka ord:
Jag förlåter människor, men det betyder inte att jag accepterar deras beteende eller kommer lita på dem i fortsättningen. Jag förlåter dem så jag kan släppa taget och gå vidare med mitt liv.
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En munk i Gyllebo Läs mer »

Käraste vännerna firar Österlen lyser med oss . ”Today I will shine”, som det så passande stod på Amelies tröja..

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Hösten bara fortsätter med sitt underbara väder. Ljumma vindar och löv i alla dess färger.
Som alltid vandrade jag och min älskade vänner i skogen.
På kvällen kom min allra käraste vän från förr hit. Jag är så fantastiskt glad att vi åter börjat träffas.
Det var Madeliene, ja ”XL-Madde” med familj. Vi hade en mysig afton med mat, vin och en massa prat. Jag önskar lite att inte Stefan överröstat mig hela tiden … det var ju så mycket jag ville fråga, prata om, lyssna på – nu när jag äntligen fick chansen.
Lilla dottern Amelie, tyckte förstås att det var en väldigt tråkig kväll och fest över huvudtaget. Ingen vidare mat i hennes smak var det heller. Ja, vilken unge tycker tex om gubbaröra? Fast jag vet ju vad ungar gillar!! Så efter en rostemacka med nutella såg Amelie betydligt lyckligare ut. Och när jag letade fram mitt gamla hårspray, då var kvällen liksom räddad.
Tack familjen Bäckvall för att ni gjorde min dag underbar och tack för den fina presenten jag fick.
 
Dagens kloka ord:
Att tänka på det jag innerst inne vill är som att slå in en present till sig själv.
Att göra det jag innerst inne vill, är som att öppna presenten.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Käraste vännerna firar Österlen lyser med oss . ”Today I will shine”, som det så passande stod på Amelies tröja.. Läs mer »

Vackra Baskemölla

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
För exakt ett år sedan var jag med om ett möte jag aldrig glömmer. Det var världens gulligaste säl, som låg på en sten en bit från stranden. Jag satt där på strandkanten och vi tittade på varandra i nästan en hel timme.
 
Just den här dagen bestämde jag mig för att ta morgonpromenaden vid havet och liksom för ett år sedan blev det en tur ner till Baskemölla. Vi vandrade längs havet mot Simrishamn. Även om dagen var grå, så var det bedårande vackert.
 
Nu är det kanske någon (hoppas jag) som uppmärksammar att jag köpt lite nya reflexattiraljer till Johnny och Molly. Det känns tryggt att vi verkligen syns när vi är ute tidigt i gryningen.
 
 
På ett ställe längs havet är det uppbyggt något konstverk av en massa stenar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det där är, men jag fattar att det ligger ett digert arbete bakom.
 
 
Att sitta på strandkanten och blicka ut mot havet, det är ren och skär meditation.
 
Johnny och Molly tyckte inte att det var särskilt roligt att meditera, i alla fall inte så väldigt länge.
Efter bara en liten stund var de båda i färd med en massa annat.
Jag tror nog att det var Johnny som tog hjälp av Molly med att gräva en skyttegrav, för är man krigarhund, så är man.
 
 
Den här helgen är det nästan fyra år sedan jag och Johnny gjorde oss redo för det stora certprovet på Björka övningsfält. Åhhh, det var en fantastisk helg. Det var tufft och vi sattes på hårda prov.
På facebook skrev jag ett inlägg och mamma Ingrid (vår största supporter som verkligen trodde på oss) kommenterade:
 
Härliga minnen!
Resten av min fredag blev det städning och golvmoppning. Jag har blivit bra på att skjuta upp sådana bestyr, men ibland måste man ju, så är det bara.
Efteråt blev det bus med hundarna i trädgården.
 
Dagens kloka ord:
Alla vi människor har problem, så låt oss glömma illusionen om det problemfria livet och istället hjälpa varandra ha det bra tillsammans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Vackra Baskemölla Läs mer »

Den ena dagen, den andra lik.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
 
… men det är inte riktigt sant – varenda dag har något nytt att bjuda, det gäller bara att öppna ögonen och försöka se det.
 
Hej Kära Blogg
 
Varje dag är naturen oslagbar.
Livet rullar på i sin gilla gång.
Vi traskar fram och njuter i skogen.
 
 
 
Så som den store ”King Johnny” gör, så försöker lilla Molly också göra.
 
 
Nu när det blir mörkt fortare om kvällarna blir det mycket mys hemma hos oss, med godsaker och levande ljus.
Det gör denna tiden så härligt mysig. Såklart myser hundarna också och vill alltid ha varsen godsak… eller rättare sagt – Molly vill alltid ha precis den godsak som Johnny har.
 
 
När det inte händer så mycket i mitt eget liv så blir jag så glad över allt som mina döttrar gör…
 
Amanda som kämpar på med sin skola. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, men hon tröskar på och har fått högsta betyg på proven. Härligt min tjej. Jag bara visste att du skulle fixa detta med glans.
Emmy lever loppan i Australien och sista livstecknet tyder på att det nu är hårfärgning som står på schemat. Älskade unge, du behöver inte göra dig så söt, du ska ju ändå inte träffa någon kille där!!!
Andréa pluggar på inför slutspurten och hörs inte mycket av. Men igår kom ett meddelande på telefonen som fick glädjetårarna att spruta. Älskade unge, vad har du nu hittat på?
Jag längtar efter er alla så jag kan dö, men jag vet att ni har det bra och då är det bra.
 
 
Dagens kloka ord:
Bränn de fina ljusen, använd dina finaste lakan, bär dina finaste underkläder, spara dem inte till ett speciellt tillfälle. Varje dag är speciell.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

Den ena dagen, den andra lik. Läs mer »

Rulla till toppen