Kära Blogg
Så var det då årets stora dag. Julafton. Egentligen en dag precis som alla andra. Den började som dagar alltid gör för oss …
Stefan trivs bäst i arbetskläder och var fullt nöjd med att hinna spika en stund på förmiddagen.
Det kom julhälsningar ifrån ”världen”. Emmy lät meddela att hon hade det bra ute på sin farm och en hälsning från Londons ”The Royal Veterinary College” kom också från Andréa och Evelina.
Såklart skickade vi också julhälsningar tillbaka.
På eftermiddagen körde vi till Brösarp och hämtade pappa Kurt, och for sedan vidare till min syster Görel i Sjöbo. Det var så mysigt att träffa dem alla. Görel och pågarna hade så juligt och mysigt i sitt lilla hus. Vi fikade kollade på Kalle och småpratade. Egentligen tror jag inte att någon bryr sig särskilt mycket om den där Kalle Anka längre, det är bara en tradition som ska vara med där i bakgrunden.
Det blev julklappsutdelning och efter det la det sig liksom ett lugn över hela gänget.
Tack Görel för att vi fick titta in en stund.
Och visst är vi systrar lika! Lika som bär tycker jag. En är röd och en är blå. En är mer rund upptill och en är mer rund nertill. Några är mest förtjusta i den ena sorten, andra älskar den andra sorten. Men båda är vi smakrika, goa och delikata och nyttiga … fast på olika vis!
På kvällen när vi var återvända till vårt tysta, lugna Gyllebo hade jag och Stefan vår egna lilla julklappsutdelning. Båda blev glada och nöjda och allt var frid och fröjd. Runt min hals dinglar nu ett litet, litet äpple av guld, gjort av Lancing. Ja, vad passar väl bättre för en Kiviks påg att ge bort i julklapp, än ett äpple? Stefan fick lite nya kläder, precis som han önskat sig av tomten.
Så hann jag med att leverera en liten julklapp till en liten, underbar tös i Gårdlösa också, sedan var den julaftonen slut!
Dagen kloka ord:
Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.
Kram och Hejdå Bloggen