Österlen

Hejdlöst förälskad – i en kruka.

Hejsan

I några år har jag kikat runt efter ett par blomkrukor till mitt köksfönster. Krukor som skulle vara julinspirerade, men ändå lite mer än bara enkla röda.

Jag har surfat runt på nätet, men ingenting har riktigt fallit mig i smaken…

…förrän jag plötsligt fick syn på den underbaraste julkruka man kan tänka sig.

Tänk, här hade jag letat runt på internet, och så fanns det jag letade efter här på hemmaplan.  På Österlen. Ja, det var ju nästan som när Pippi Långstrump gav sig ut för att letade efter en ”spunk” en hel dag… ”Österlen är fan bäst”!

Det var i den underbara lilla affären ”Apotekarns” som man numera hittar uppe vid Svabesholm i Svinaberga som mina krukor fanns.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök där i den ljuvliga affären. Där finns en massa saker som man inte har en aning om att man behöver. Men ett besök där slutar alltid med att man bär med sig en liten kass ut.

Nu verkar det dock som om den gulliga julkruka med så mycket nostalgi redan är slut, men där finns såklart en massa annat fint.

Dagens citat:

Det bästa som finns;

  • nytvättade lakan
  • sovmorgon
  • han/hon skriver först
  • att somna till regnet
  • köpa något man länge velat ha
  • skratta så det gör ont.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna

Hejdlöst förälskad – i en kruka. Läs mer »

En underbar liten kås.

Hejsan.

Det finns platser som betyder lite mer för mig än alla andra här på Österlen. Hälleviks kås är en sådan sagolik plats.

Hälleviks kås är den lilla plats som ligger strax nedanför Stenshuvuds norra fot. För att komma dit kör man helt enkelt bara förbi Musteriet så långt ut man kan komma.

Att jag håller den här platsen så kär beror såklart på att den är så starkt förknippad med min svärfar. Här fiskade han sin ål och här tillbringade han massor av tid med att ta om hand allt som hör till en ålafiskares sysslor. Här älskade han att vara och här känns det som en liten bit av honom ännu finns kvar.

Otaliga är de historier jag kunnat berätta härifrån. Saker jag fått berättat för mig av min Stefan. Små berättelser – vackra, roliga, dråpliga och sorgliga.

Något jag alltid tänker på är episoden när Stefan var en ung och en påhittig pågaspoling. Det var då han tillsammans med en annan ”påhittig Kivikspåg” kom på den geniala idén att få tag på fiskedrag på ett listigt sätt. Tillsammans införskaffade de en gammal järnsäng. Den placerade de båda sedan på en lämplig plats ute i havet. Därefter låg de luringarna gömda och såg hur spinnfiskarna en efter en satte sina dyra fina drag i ”det där som fanns på botten”. Senare på dagen var det bara för pågarna att vittja sin fiskedragsfälla.

Hällevik är en sagolik plats, och här finns massor av saker att berätta. Här finns en natur som är väldigt annorlunda, med sina exotiskt ovanliga träd och buskar. Allt det där kan jag berätta om en annan gång.

Den här morgonen behövde jag bara lite extra sinnesfrid och återhämtning.

Just den här morgonen var det alldeles extra underbart. Bara ett enda moln på himlen som sakta drog förbi den glödande solen.

När jag vände mot bilen på parkeringen la jag märke till att min svåger dragit upp sumpen på land och lagt iordning garnet för vintern. Höstens fiske var över.

Tack fina Hällevik!

Dagens citat:

En dag i taget, det är bra nog. Se inte tillbaka med sorg över det som varit, det är ändå borta. Oroa dig inte för framtiden, den är inte här än. Lev i nuet och ta aldrig morgondagen för givet. Gör just den här dagen värd att minnas! Lycka är en resa, precis som livet. Njut av åkturen.

Ha en härlig dag och gör något du gillar.

Kram Annika

Dela gärna

En underbar liten kås. Läs mer »

Välbekant, men ändå inte.

Hejsan

Det finns platser som man passerar väldigt många gånger i livet. Platser som man känner så väl igen och som nästan känns som ”hemma”. Trots att man aldrig satt sin fot där…

Har ni också sådana platser?

För en tid sedan höll jag stilla mitt i ”Sträntebacken”. En plats som bara ligger någon kilometer från mitt hem.

Ett mobilt rödljus var uppsatt vid vägkanten och man var i full gång med något grävprojekt alldeles intill.

-nej nu är det sannerligen på tiden att jag stannar till och kikar hur den här platsen ser ut i verkligheten, tänkte jag för mig själv, och svängde in på den lilla parkeringsplatsen.

Jag har visserligen varit vid Forsemölla många gånger, en vacker plats som ligger på andra sidan ån. En verklig liten juvel att besöka.

På den här sidan av ån var det ett böljande landskap och av picknickbordens skick att döma, kunde jag förstå att platsen blivit bortglömd. Eller så hade man helt enkelt medvetet låtit naturen ta över och göra som den vill.

Det var en kall eftermiddag och jag var dåligt förberedd för skogsvandring. Ändå kunde jag inte låta blir att ströva runt en god stund.

Att mitt i skogen få se mossbeklädda gamla stengärde får alltid mina tankar att sväva iväg. Jag undrade såklart hur de kommit till, av vem och jag förundrades över vilket arbete som faktiskt låg bakom.

 

Hit kommer jag alldeles säkert att återvända när våren nalkas. För tänk er bara, en ljuvlig vårdag här med öronbedövande våryster fågelsång…

Dagens citat:

Jag vill söka tystnaden, för att träna mitt öra, att genom sorlet av röster, höra min själs sång.

Ha en riktigt fin dag, oavsett om ni ska julstöka, jobba eller bara njuta av lugnet.

Kram Annika

Dela gärna

Välbekant, men ändå inte. Läs mer »

En liten julmarknad i Vitaby.

Hejsan

I helgen har det varit små marknader runt om i byarna på Österlen. Marknader som alla gått i julens tecken.

Jag och min Stefan passade på att besöka Vitabys charmiga lilla julhandel. Vädret var milt, men så väldigt grått och mulet att det liksom aldrig ville bli riktigt dagsljus.

Inne i den gamla lanthandeln fanns lokala försäljare på rad med alla sina underbart fina alster. Egentligen hade jag önskat att jag kunnat löpa någon liten sak av dem alla.

Ja vem minns inte den gamla lanthandel förresten? En välkänd köttaffär, där man kunde köpa de bästa grishalsskivorna i världen. Eller karréskivor för de som inte vill veta sanningen…

Nåväl, jag och Stefan köpte vars en välgrillad korv undertiden som vi nyfiket lyssnade på all information om pelletskaminer. Det var Nordins Smide som berättade allt vad man behövde veta om man önskade köpa en extra värmekälla till sin lilla bostad.

När den sista lilla biten grillad korv var i min mage så var det dags för oss att ställe färden mot Kivik istället. Där väntade ett födelsedagskalas med kaffe och tårta från Mellbybagaren på oss.

Här kan man läsa mer om den lilla byn VITABY.

Dagens citat:

Små saker som du fått gjorda, är bättre än stora saker du planerar att göra.

Ha en fin dag och höll ögonen öppna, kanske finns det några trevliga julmarknader kvar att besöka den här helgen också.

Kram Annika

 

 

Dela gärna

En liten julmarknad i Vitaby. Läs mer »

En stilla morgon.

Hej.

Det finns vanlig morgnar, som är sådär vanliga och som de alltid brukar vara. Inget häpnadsväckande alls, bara alldeles vanliga.

Men så finns det dagar som börjar lite underbarare än alla andra…

Sådana dagar känns det nästan som om allting bara är en dröm och inte helt på riktigt. Naturen tar liksom andan av mig med alla sin skönhet.

De små stugorna i Gyllebo såg den här morgonen ut att ligga inbäddade i ett sagolandskap. Ungefär som de skulle vara skådeplatsen för en filminspelning för någon julkalender. Som om någon mänsklig hand hade preparerat alltihop för att bara vara en illusion.

Tänk, så var det faktiskt alldeles på riktigt.

Det är sådana här morgnar man ska spara på sig i sitt minne tycker jag. För man kan ju faktiskt inte minnas precis alla dagar i sitt liv, och då kan man ju välja ut de bästa, eller hur?

 

Dagens citat:

När du släpper ut det som tynger, ger du plats för sådant som lättar.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

En stilla morgon. Läs mer »

Svag för små granar.

Hej hej.

Jag har nog alltid varit svag för små, små julgranar. Kanske är det något jag fått i generna från barndomen uppe i Christinehofs djupa skogar.

Nu verkar det i alla fall som om det är trendigare än någonsin med små granar. Granar av alla de slag. Både på rot och huggna som små julgranar. Inomhusvarianter och minisorter.

Jag och min Stefan stannade till hos Gärsnäs egen ”blummetös” för att handla en födelsdagsblomma åt svärmor, när jag föll pladask för en liten urgullig silverfärgad gran i en kruka. Det blev liksom kärlek vid första ögonkastet.

Ja, det var som om den där lilla granen viskade till mig ”köp mig, köp mig”. Nästan som om jag behövde rädda den lilla granen från världens all ondska.

 

Såklart fanns det en massa andra trevliga saker där i Sussies blommehörna, som alltid.

Vill ni också köpa er en liten gullig gran i kruka, så såg jag att där fanns några till på lager… och särskilt en som behövde räddas alldeles extra mycket …

Min lilla gran får nu stå vid vår veranda och hälsa välkommen till oss, och med tiden tänkte jag plantera ut den på en väl vald plats i trädgården.

-den kummer rådjuren å eda po, sa Stefan med ett elakt skratt…

-de skulle bara våga, tänkte jag för mig själv.

Dagens citat:

Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula?

//Ernst Kirchsteiger

Ha en härlig dag.

Annika

Dela gärna

Svag för små granar. Läs mer »

Frost och inte en vindpust.

Hejsan

På mitt minneskort i min kamera finns så många härliga bilder från förra veckans frostdagar. Bilder som jag vill dela med mig till er. Foto från härliga morgnar när det var vackert vitt av alla rimfrost.

Sådana där dagar då det är en bagatell att vara hundägare, åtminstone om man tänker på hur mycket dynga som annars kan fastna i lurviga tassar och hundpälsar.

Längst bort i ena hörnet av Gyllebosjön, låg ett gäng svanar ännu kvar. Kanske laddade de för att flyga till varmare breddgrader, eller så hade även de upptäckt den lilla sjöns enstående skönhet.

Hur som helst så bidrog de till den vackra vyn, när de sakta sänkte sina långa, smala halsar ner mot vattnet för att äta.

Från några hus i sommarbyn steg rök ifrån skorstenarna. Jag kunde inte låta bli att med ett litet leende minnas tillbaka till några kloka ord jag hört ifrån den ”manliga världen”…

om röken går mot vind, då är käringen inte god att tas med, vänta då med att gå hem …

Vad jag kunde bedöma så gick all rök medvind den här morgonen i Gyllebo.

Det är så fint med den där först frosten.

Dagens citat:

Kom ihåg att varje människa du möter har en historia att berätta, en läxa att lära och en dröm att uppfylla.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Dela gärna

Frost och inte en vindpust. Läs mer »

Min lille gran.

Hejsan

En tradition vi har i min familj, det är att sätta upp en ”utegran” lagom till den första advent. Såklart kan man sätta elektriska ljus i buskar och andra träd vid sitt hus också. Fast jag älskar den särskilda känslan det blir med en riktig julgran.

Såklart gynnade vi vår lokala granhandlare, Jeppssons granar i Gärsnäs.

Dagen då jag och min Stefan gav oss ut på granhandlartur var en synnerligen grå och dimmig dag. En ganska typisk dag för att vara på Österlen vid den här tiden.

Nöjda med vårt granfynd for vi tillbaka till Gyllebo igen.

Nu gäller det ju bara att hålla tummarna för att vädergudarna vill ge oss ytterligare julstämning i form av en vit jul. Då kan det bli så här fint och mysigt.

 

Dagens citat:

Tankar tvivlar medan hjärtat vet.

Jag hoppas att ni alla haft en fin adventshelg och är taggade för att sparka igång en ny vecka.

Kram på er.

Annika

Dela gärna

Min lille gran. Läs mer »

En frostnupen morgon vid sjön.

Hejsan.

Oj oj vilka fantastiska morgnar vi haft den här veckan.

Den där första ljusa timmen på morgonen, som man brukar kalla för den ”blå timmen”, den har istället varit röd vissa dagar.

När jag kom på min morgonpromenad kunde jag se hur frosten låg vit över ängen och kor och hästar såg ut att huttra där de gick i skogsbrynet.

På himlen syntes  månen som ännu var kvar på sitt nattskift.

 

Vid Gyllebo slott stod grindarna öppna och välkomnande. Borta vid grusvägens slut kunde jag skymta sjön och den upplysta skogen i bakgrunden.

Varje söndag mellan klockan 10 och 12 är man välkommen att strosa in och kika på de ruiner som finns där innanför vid slottet. Gör de ifall ni har lust. Det är verkligen en vacker plats.

Vill ni läsa mer om Gyllebo eller om byarna på Österlen så hittar ni lite fakta på Österlen.se

Nere vid badplatsen hade en liten flicka sprungit ifrån sina små näpna skor. Nu stod de där i gruset och såg så väldigt sorgsna ut. Det nästan högg till i mitt hjärta för en liten stund…

Dagens citat:

Att finnas till – är den finaste meningen av alla.

Ha en riktigt fin söndag. Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna

En frostnupen morgon vid sjön. Läs mer »

Hej, Annika heter jag.

 

Hejsan

Eftersom jag alldeles nyligen har flyttat min blogg och dessutom börjat ett trevligt samarbete med bästa Österlensidan, Österlen.se, så är det nog på sin plats att jag presenterar mig lite kort.

Jag heter alltså Annika, och jag är född och uppvuxen här på Österlen.

Jag föddes och växte upp ett stenkast från Christinehofs slott. Där hade jag naturen som den underbaraste lekpark man kan tänka sig.

I tjugofem år arbetade jag som byggsäljare på ”Rosenguistas” i Simrishamn, eller XL Hans Anders som det faktiskt heter nuförtiden. Det var en arbetsplats som jag verkligen trivdes på, och det var också där jag mötte min nuvarande make, Stefan. En Kivikspåg som många känner som Hantverkarn, eller som Sniff (om man är från stenåldern och dessutom intresserad av fotboll vill säga)

Jag arbetar sedan åtta år tillbaka med mitt och min mans byggföretag, där jag sköter papper och ekonomi.

På min fritid är jag nästan alltid ute i naturen med familjens tre hundar. Tillsammans med min stora hund Johnny är jag krigsplacerad i ett insatsförband i hemvärnet. Fotografering är ett annat intresse som jag verkligen brinner för.

Jag älskar mitt Gyllebo, där jag bor sedan tjugo år tillbaka.

Många av er har säkert besökt Gyllebosjön och vet hur vackert där är. Årstiden spelar liksom ingen roll.

 

Det var för fyra, fem år sedan som jag började att blogga lite i smyg. Största anledningen var nog att jag ville skapa en fast punkt för mina tre döttrar, som då reste och bodde utomlands i olika världsdelar. Jag ville helt enkelt skapa en plats så de inte skulle riskera att glömma bort vårt underbara Österlen, vår hembyggd och orten där de har sina rötter.

 

Det viktigaste med bloggen är att ha kul. Att ta bilder och skriva av hjärtans lust.

Så välkomna till mig!

Dagens citat:

Det var på vägen ner till Österlen,

någon mil från Kiviks hamn …

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Hej, Annika heter jag. Läs mer »

Rulla till toppen