Smedstorp

Invigning av nyrenoverat bad och en tantblomma att älska.

Hejsan.

I början av sommaren var det invigning av det nyrenoverade utomhusbadet i Smedstorp, som ligger i Tomelilla kommun.

När mina döttrar var små så bodde jag i Gårdlösa, då var det här vi höll till de flesta dagarna på sommaren. Här fick töserna lära sig simma, och här träffade de sina kompisar när dagis och skola höll stängt. Det var på den gamla goda tiden, tiden före mobiltelefonen

Den här invigningsdagen så bjöds det på både korv och glass, och det var så mysigt att vara där tillsammans med hela familjen. Och så fantastiskt fint badet hade blivit!

Vi skiftades alla om att se efter pojkarna. När man är vid en simbassäng med en snabbfotad ettåring, då är det bra att det finns två ”mormrar” och två ”moffrar”.

För mig kändes det en smula overkligt att vara här som mormor nu. Det kändes ju som alldeles nyss som jag var här i rollen som småbarnsmamma.

Att jag börjat bli en smula tant det märks på lite olika vis… Numera älskar jag blommor av typen Gloxinia, den där blomman som Låke gav mig när vi nyss flyttat ihop i mitten av 80-talet. Då blev jag inte särskilt glad för hans val av present, för vem ville väl ha en tantblomma med grönt veckat papper runt krukan då. Tänk vad man kan ändra sig. (Förlåt Låke, idag hade jag blivit såååå glad för en sådan blomma) När jag såg den här hos ”Sussies blommehörna” så var jag tvungen att slå till.

Förutom min Gloxinia så har jag en Myrten i mitt köksfönster. Det är en lite kinkig växt som kräver min uppmärksamhet varenda dag. Lite stolt blev jag när den plötsligt tackade genom att börja blomma med små vita blommor (eller så är det som den ropar på hjälp)

Så har jag (liksom många andra) nu hamnat i ”dahliaträsket”. Wowww, dessa underbara sommarblommor som är så tacksamma att plocka in i buketter. Nu ger det sig mest hur bra det går med vinterförvaringen.

Dagens citat:

Jag avundas folk som åldras vackert. De åldras som ett fint vin. Jag åldras som mjölk. Blir sur och tjock.

Haha … men jag är så tacksam för att få åldras… alternativet vore sämre.

Kram kram, Annika

Invigning av nyrenoverat bad och en tantblomma att älska. Läs mer »

Julafton och Tomtestigen i Smedstorp.

Hej hej

Efter att ha firat en mysig Lillejulafton och ätit en god julaftonsfrukost i Gyllebo, så for vi allihopa till Smedstorp där vi träffade Lars-Åke och resten av hans familj. (Låke är mina flickors pappa) Tillsammans vandrade vi på en liten del av Gårdlösaleden som också kallas för Tomtestigen.

Låke och Gunilla hade packat med sig en ryggsäck med värmd glögg och pepparkakor. När vi kom fram till den fina rastplatsen så pausade vi och njöt av den söta goda drycken och några pepparkakor därtill.

Våra tre små hundar hade fått följa med på rundan. Eftersom vi efteråt skulle fortsätta att fira julafton i Gårdlösa så kunde de ju inte vara ensamma hemma Gyllebo hela julafton. Amanda, Jimmy och pojkarna vinkade däremot hejdå när de körde mot Tomelilla, de skulle fortsätta sitt julfirande där.

När glöggen var uppdrucken så fortsatte vi längs stigen som var kantade av olika tomtar.

-titta pappa, den tomten har ju vi satt dit, utbrast en av töserna plötsligt.

Visst är den mysig den där Tomtestigen, och i synnerhet runt julen. Mindre kul var det nog för Gunilla som satte foten i en hundlort. Men som den gentleman Låke nu är, så var han genast behjälplig med en pinne. Slutet gott, allting gott.

Sedan var det alldeles lagom att köra hem till Gårdlösa och sjunka ner i soffan framför Kalle Anka och hans vänner.

Vi fick en fin och god julafton i Gårdlösa. Jag och Stefan tackar så hjärtligt.

Dagens citat:

Bry dig inte om vad andra tycker om dig. Tyck om dig själv så kan du bry dig om andra istället.

Ha det riktigt bra.

Annika

 

Julafton och Tomtestigen i Smedstorp. Läs mer »

Smedstorp.

Hejsan.

Ja Smedstorp står det på skyltarna när man kommer till den här byn. Fast vi här på Österlen, vi vet ju alla, att byn egentligen heter ”Smisstorp”. Så det så!

Det var den där dagen då jag vandrade på Gårdlösaleden som jag passerade Smedstorps kyrka. Egentligen går ju inte leden här, utan jag tog helt enkelt en genväg.

När jag från Marietorp kom till ett vägskäl så kunde jag välja att följa leden mot Tomelillahållet och då komma fram till idrottsplatsen. Men istället valde jag att gå mot slottet och kyrkan.

Smedstorpsslott är en vacker byggnad med sina tjusiga stenbyggnader ”po hinsian vajjen”. Men vad som är ännu mer intressant är den historia som platsen gömmer.

Ingen jättegammal historia utan den historia som många från den äldre generationen säkert minns. Historian om en av de bästa festplatserna som då fanns på Österlen. Den välkända Slottshallen.

Djupt försjunken strosade jag vidare. Framför kyrkan sprang ystra kor runt i sin hage och en koloni råkar flaxade ilsket upp mot skyn. Den vackra kyrka jag varit i så mycket. Det har varit dop, konfirmationer, bröllop och skolavslutningar.

Trots att jag tagit en genväg och fuskat lite på den underbara Gårdlösaleden så var det riktigt skönt när jag närmade mig min parkerade bil. Den välkända lilla byn och grusvägen som jag så ofta gått på förut.

Vill ni läsa mer om byn Smisstorp så kan ni kika in HÄR

Dagens citat:

Innan du sluter ögonen ikväll, var nöjd med vad du gjort, var tacksam för allt du har och var stolt för vem du är.

Jag är nöjd, stolt och tacksam över att ha varit en del av den när fantastiska bygden. Här finns en stor del av mitt hjärta ännu djupt kvar.

Kram på er.

Annika

 

Smedstorp. Läs mer »

Dagen vaknade på Gårdlösaleden.

Hejsan.

I dagens blogginlägg tänkte jag ta er med på ytterligare en sträcka längs den underbara Gårdlösaleden.

På ett ställe kan man se en fallfärdig gammal byggnad. Strax intill fanns en gång Stora Stenbrottet, eller Ignabergabrottet som det också kallas.

När man går sådär i sin ensamhet och kommer till gamla spännande platser, då händer det något med fantasin tycker jag. Allt blir så spännande och jag vill liksom bara veta mer om den historia naturen gömmer på. Historien om gamla tider och de människor som fanns på den tiden.

Jag och Johnny kom fram till en mysig liten grillplats. En plats färdigutrustad för en välbehövlig näringspaus och tillika kisspaus bakom ett träd.

Sedan fortsatte vi vår färd genom det spännande landskapet.

En skön viloplats som skänkts av Smedstorps Byalag hade flyttat ut i skogen. För några kanske en välkommen rast. Men jag och Johnny strövade vidare på pigga ben.

Vi korsade landsvägen som går mellan Smedstorp och Tunbykorset och fortsatte sedan på den vackra Listarumsåsen.

Skogen övergick till en mysig granskog och blev mörk och mystisk. Nästan som en riktig trollskog. Jag älskar ju granskogar.

 

När vi kom ut ur skogen kikade en försiktig sol fram. Livet kändes lätt och bekymmersfritt, sådär som det bara gör när man är ute i naturen.

Dagens citat:

Naturen bär en visdom som formats under tusentals år.

Först inlägget om Gårdlösaleden finns HÄR.

Ha det gott och kram.

Annika

Dagen vaknade på Gårdlösaleden. Läs mer »

En morgon på Gårdlösaleden

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag lastade in min hund Johnny i bilen och gav mig av för att vandra på Gårdlösaleden. Stibykyrka badade i varmt solljus när jag passerade. Det skulle nog bli en fin morgon, tänkte jag för mig själv.

En gång förut har jag tagit mig runt på den här leden. Fast då var det ett springlopp så då fanns ingen tid att njuta av omgivningen direkt.

Just Gårdlösa är ett ställe som jag håller extra kärt. Här har jag bott i nära nog femton år och här har mina döttrar växt upp. Här har de sina rötter och många barndomsminnen. Och här bor tjejernas pappa ännu kvar, så en massa band till Gårdlösa har jag såklart.

Uppe på backen som vi kallar för ”moffars backe”, har man en härlig utsikt. Dessutom är det världens bästa pulkabacke … om man har lite koll på var de stora stenarna ligger. Här har jag varit med mina tjejer många gånger när de var små.

Gårdlösaleden är en underbart fin vandringsled som både är bra utmärkt och dessutom har flera intressanta små informationstavlor utplacerade längs sträckan.

Strax efter ”moffars backe” kan man läsa om den gård som för länge sedan låg på platsen och som lär ha varit Frans Linderbergs barndomshem. Små skyltar visar även vägen till andra spännande platser att besöka.

Jag och Johnny njöt av vår promenad. En skylt varnade för en galen katt, men någon sådan kunde vi då inte se.

 

Vi passerade ett vackert stenbrott, eller ”flishull” som man säger på skånska.

Förr i tiden fick alla som var skrivna i Gårdlösa bryta sten i Gårdlösabrottet . Än idag finns en tradition kvar i byn, att männen samlas till majgille den 1 maj.

Jag minns hur jag tyckte att det var en väldigt orättvist tradition, när jag flyttade hit. Att det bara gällde männen. Som nyinflyttad Gårdlösabo så ville jag också vara med när det vankades festligheter. Men det hela löste sig emellertid alldeles av sig själv. För just den 1 maj året därpå, så födde jag min första dotter. Sedan dess blev det ju självklart kalas i vårt hus varenda år. Födelsedagsfest för vår lilla Andréa.

Så passerar jag det lilla torp som jag vet kallas för Tjärehuset. Människorna som bor här, har alltid pratat så kärleksfullt om den här underbara platsen. Jag var alldeles säker på att dess namn faktiskt stavades med K i början. K som i kärlek.

Det var en liten bit på en underbar vandringsled. Resten tar jag i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Varje människa är sin egen natur liksom varje träd. Har du någonsin blivit arg på ett äppelträd för att det inte bär päron.

Ha en fin dag.

Kram Annika

En morgon på Gårdlösaleden Läs mer »

Rulla till toppen