Hemma hos mig. – Sida 19

Happy friday.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 2 mars, 2018 / Allmänt, happy friday, hemmamys, nya naglar / 1 minute of reading

Hejsan.

Jag vill bara kika in och önska alla en riktigt härlig fredagkväll.

Hoppas ni har något kul att hitta på och se fram emot i helgen. Kanske ska några av er jobba, då hoppas jag att det blir sådär lite extra bra, som det kan bli ibland – fast man är på jobbet.

Jag har piggat upp mig lite med nya fräscha naglar. Diskret färg med diamanter fick det bli.

Och ”knack knack i trä” – men nu verkar det bannemig som om min käre Stefan börjar friskna till ifrån sin nästintill dödliga mansförkylning. Han kan sitta upp i soffan utan stöd ….

Dagens citat:

Tacksamhet – den säkraste vägen till belåtenhet.

Ha en riktigt härlig kväll och tack för titten.

Min ischias går på fel håll igen så jag får mest ligga på sofflocket och studera mina fina naglar.

Kram Annika

Dela gärna

Happy friday. Läs mer »

Min krisberedskap kom äntligen till nytta.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 27 februari, 2018 / Allmänt, förberedd, krisberedskap, välfyllt kylskåp / 3 minutes of reading

Hej hej

Det har nu gått flera veckor sedan min rygg kraschade. Över en natt blev jag ju nästan helt handikappad. För att inte kunna gå upprätt, känns som ett handikapp, det måste jag medge …

Det är inte alls mer synd om mig än om någon annan, inte alls . Att ha ischias är en av de värsta smärtor jag någonsin upplevt, men jag tar det hela med jämnmod. Jag gör det jag kan göra. Ligger med katten tex ….

Och om jag nu själv tycker att det här är ganska långtråkigt, så tycker Felix tvärtom, han tycker att det är de mysigaste veckorna han varit med om i sitt behagliga kattliv.

Nu är det inte om ryggen eller min hälsa jag tänker skriva här, utan om den beredskap jag alltid haft i mitt hushåll. Det där som ofta väckt allmän munterhet här hos mig.

Mina döttrar och alla kompisar som kommit hem till oss har haft så kul åt mig. De har ofta skrattat lite åt mitt förråd. Mitt välfyllda kylskåp och skafferi, på gränsen till galenskap kanske … Jag har liksom alltid haft en slags krisberedskap här hemma. Allt som man kan förvara med lång hållbarhet har jag bunkrat upp och haft extra av på lager. Allt enligt ett särskilt system, för att använda de äldsta produkterna först. Ingenting får ju kastas!

Jag brukar alltid handla en gång i veckan, och då enligt en väl planerad inköpslista.

– mamma, tror du att det ska bli krig, eller??

– det vet man aldrig …. har jag mumlat …

Jag visste det, jag visste det!!! Min krisberedskap har verkligen kommit till nytta nu.

Efter tre veckor gapar kylen ganska tom och inköpslistan är lång som ett helt ösregn, men inte har vi svultit inte!!

Vi har haft allt vad vi behövt här hemma nu när jag varit oförmögen att gå i affärer.

Middagarna har inte blivit de lyxigaste här i Gyllebo. Att stå upp vid en spis när ischiasnerven från foten till höften vill dras ihop som ett krympande gummiband är helt omöjligt.

Men med mitt överlevnadskitt i skafferiet så har vi klarat oss jättebra.

Bongs köttsoppa är nog bland de äckligaste soppor jag vet, men så enkel att göra. Och om jag jämför med den vidriga frystorkade maten vi brukar få ute i fält så är Bongs köttsoppa helt ok! Varm och mättande. Och inte behöver man oroa sig för att öka i vikt inte … Ingen vill väl frossa eller överäta Bongs köttsoppa direkt.

Jag visste det, min krisplan skulle komma till nytta.

Att förvänta sig det oväntade – plötsligt kom det till nytta.

Dagens citat:

En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet,

en optimist ser möjligheter i varje svårighet.

Mitt självklara val är att vara optimist så länge det någonsin är möjligt.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Min krisberedskap kom äntligen till nytta. Läs mer »

Inget flyt ….

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 22 februari, 2018 / Allmänt, avloppsproblem, bekymmer, torpargrund / 4 minutes of reading

-Älskling, du och jag har inte haft något flyt alls de senaste åren …

Ja, så sa min Stefan, när vi båda kvidandes landade i soffan för att fördriva tiden framför TV:n genom att titta på OS en dag i helgen med våra krämpor.

Det var de senaste fem, sex åren som han syftade på tror jag. De där åren då vi haft extra bekymmer med hälsan. Hans hjärtinfarkter, vaskulitsjukdomen och så den där ”näradödensaken” i somras, och nu bara fortsätter det med en fotskada och min trilskande rygg …

Men det jag tänkte skriva om idag är mer av materiell karaktär. Alltså saker som man faktiskt kan skratta åt … i alla fall sedan det är löst och fixat. För jag skrattade inte särskilt mycket när alltihop uppdagades …

Det var efter jul som jag tyckte att det började bli en konstig lukt i vårt hus. Ungefär som sopor. Jag blev mer och mer noga med att springa ut med soporna i tunnan. Men ändå fortsatte lukten. Ganska diffust, men ändå påtagligt. Jag letade igenom alla hundjackor ifall jag kunde ha glömt någon påse med färskt belöningsgodis, men icke. Jag vet ju egentligen att jag är noga med sånt. Jag försökte få Johnny till att söka, men han hittade inget som kunde vara någon ledtråd.

Jag städade, städade och städade. Ändå luktade det sopor i huset, ungefär som gamla matrester.

En dag fick jag ett sms från Stefan. Han hade hittat problemet. Det fanns under huset!

Jag ringde upp honom, och han hördes inte glad ….

Under halva huset har vi torpargrund.

Nu var det inte torpargrunden i sig själv som var problemet utan det som troligtvis hänt i somras när vi hade stopp i avloppet. Om det kan man läsa här.

När stoppet i avloppet var borta tog det liksom en smäll från slangen, och det måste ha varit då som avloppsrören vibrerade och smällde mitt av under huset.

Allt som jag spolat ut i vasken och från diskmaskinen har sedan den dagen för åtta månader sedan bara hamnat rakt ner under golvet i torpargrunden ….

Vi kunde båda hålla oss för skratt!

För att komma ner i grunden har vi en lucka i golvet under sängen. Jag började nästan gråta när vi på kvällen kikade ner där …

Synen var hemsk och stanken som spred sig var inte som hallontårta direkt.

På kvällen satt vi som förlamade och grubblade. Men nästa dag var det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i problemet.

Stefan hämtade hem den största borrmaskin han kunde hitta på lagret och gjorde ett stort hål i grunden. Väggen fick sig en smäll av grävmaskinen och en del av mina blommor fick stryka med, men det kunde inte hjälpas …

Så hyrde han en pump för att få bort allt avloppsvatten som stod där under huset.

Han kröp och drog. All den åldersbeständiga plasten som låg som skydd skulle bytas. Sedan pumpade vi bort lite vatten till.

Uppe i huset började det lukta friskt igen.

Så fick vi lite hjälp av några räddande änglar med att rulla ut ny fräsch åldersbeständig plast under huset.

Stefan hade snickrat ihop en lucka till hålet där i grunden och jag började grunna på hur jag skulle kunna göra en stenläggning där runt nedgången till luckan. Väggen får lagas, men det är en baggis ….

Ja, livet är inte alltid en dans på rosor. Var dag har nog av sina bekymmer.

Dagens citat

Jag är fast besluten att vara

glad och lycklig, vilken situation

jag än befinner mig i.

För jag har lärt mig av mina

erfarenhet att merparten av

vår lycka eller olycka beror på

vår inställning och inte på

omständigheterna.

Ja, det här var egentligen inget ämne jag tänkt ha här på min blogg. Men när man ser allting i backspegeln så känns det ganska ok ändå. Livet är inte perfekt hela tiden, och min blogg handlar ju om livet. Mitt liv.

Med en man som Stefan, så blir det mesta bra till slut och så har vi en hel del kul på vägen.

Tack Stiffe, för du är du, mannen med de ständiga lösningarna ♥

Ha en fin dag och kram från oss.

Team Annika & Stefan

Dela gärna

Inget flyt …. Läs mer »

Pelikaner uppåt väggarna.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 21 februari, 2018 / Allmänt, pelikaner, skolplansch, soffbord / 3 minutes of reading

Hej på er.

I helgen när jag var hos min syster så fick jag en fantastisk sak med hem.

Det var en sådan där gammal charmig skolplansch.

Tillsvidare får den nu hänga i vårt Tv rum och pryda sin plats där..

Det är min systerson som har sinne för heminredning. Han har så härlig smak och han fyndar mycket på auktionssidor har jag förstått. Det var han som fått en plansch över och då hamnade den här underbara pelikantavlan hos mig.

Jag önskar att jag fått göra ett litet ”hemhosreportage” hos honom. Han har en så skön stil med mycket växter och inredning med karaktär och själ. Kanske kanske får jag chans att fota där någongång… Kanske kan jag få visa lite av det här på bloggen …

Tusen tack Johan ♥

Min egen inredning är väl lite ”sådär” på sina ställen.

Sedan vi byggde om alla rummen i hela huset och flyttade runt allting här hemma har det liksom inte fallit på plats överallt. Det är TV-rummet som inte riktigt blev bra tycker jag. Det känns inte idealsikt. Möblerna är helt enkelt inte anpassade efter rummets utformning – fönster, dörrar och storlek.

Men nu får det vara som det är ett tag till. Mina planer är ju att möblerna ska flytta ut i gästhuset när det bli byggt …. och tills dess får det vara som det är.

Den sak som ställer till med mest bekymmer är vårt soffbord. Det är på tok förstort. I alla fall enligt mig.

Det finns en ganska lustig historia om vårt bord….

Från början hade vi ett litet lagom soffbord. Det var när Stefan råkade ”dansa på bordet”, som bordskivan gick i tusen bitar.

Känner man Stefan, så vet man ju att han är en händig man. Kvickt som attan gjöt han en ny bordsskiva till benen, innan jag hann börja gnälla för mycket över det trasiga bordet. Samtidigt passade han på att göra hela skivan rejält mycket större:

-så får där plats till lite mer …. sa han nöjt när det var klart!

Och nog får det plats med mycket saker på vårt soffbordet …. på gott och ont måste jag säga.

Det är inte bara stort. Det är fruktansvärt tungt också. Om man vill flytta det så måste man hyra in två bastanta tyngdlyftare … ja så ni kan ju gissa att vi inte flyttar på det där bordet i onödan precis.

(Och för er som undrar vad i herrans namn Stefan skulle upp på bordet att göra, så var det för att rädda någon slags insekt som satt i taket …)

Dagens citat:

Välj dina ord med smak,

du kan tvingas äta upp dem.

Ha en fin kväll.

Kram på er alla.

Annika

Dela gärna

Pelikaner uppåt väggarna. Läs mer »

Det ”höstsnöar” hos oss på Österlen.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 19 februari, 2018 / Allmänt, byggplaner, höstsnöar, vårkänslor / 2 minutes of reading

Hej hej

Det har varit några härliga dagar här hos oss. Sådana där dagar då det känns på riktigt att våren är på väg.

Fast det är något konstigt nu med årstiderna här nere hos oss. På nyheterna sa de i förra veckan att vi ännu inte fått vinter!! Just nu har vi ingen årstid alls, sa han den söte lockiga meterologen med ett leende, möjligvis kan man kalla det höst, sa han …?

Jaja, vädret är väl som det är. Men ljuvligt kändes det när jag var ute med hundarna.

Men säg den glädje som varar….

Plötsligt var fågelbordet fullt av de här röda, tjocka kompisarna. Och det vet vi väl alla vad det betyder!

När jag som bäst tog tillvara alla vårkänslor, så satte det igång att snöa. Höstsnöa!

Här inne låg Stefan i en mycket kraftig förkylning, vilket var oerhört konstigt, då han inte gjort sådana dumdristiga saker som jag gjort … nämligen att vinterbada. Fast det han drabbats av var nog något helt annat, något så allvarligt som en manlig förkylning. Inget att skämta om har jag fått höra.

Ute föll ett vitt fint täcke av snö, över den lilla plätt där vi så småningom ska bygga en liten gäststuga.

Bygglovet är klart, utstakningen är gjord. Snart är kanske ett litet bygge igång …

Dagens citat:

En del säger att det inte blir

seriöst om man har roligt.

Varför skulle det bli mer seriöst

bara för att man har tråkigt?

Ha en fin dag alla söta som hälsar på här på bloggen idag.

Vad ni än ska hitta på idag, försök att göra det så roligt och trevligt som möjligt – det är det som är meningen med livet. Att ha kul!

Kram från mig.

Annika

Dela gärna

Det ”höstsnöar” hos oss på Österlen. Läs mer »

Vinter i Gyllebo och en persikopaj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av Annika Olsson / 15 februari, 2018 / Allmänt, Gyllebosjön, persikopaj, vinterlandskap / 3 minutes of reading

Hejsan

Ännu håller vintern i sig, och jag tycker att det är ganska bra faktiskt. Det kan lika bra vara rejäl vinter nu när det är tänkt att det ska vara snö och kallt. Förhoppningsvis så dör det lite skadeinsekter och snigelägg på kuppen och det är ju bara gynnsamt för min trädgård.

Nu när jag varit förkyld så slog mitt diskbråck också till med ett nytt färskt utbrott. Det gav mig ett rejält problem med ischiasnerven. Den här gången i det andra benet. Min filosofi är att trotsa smärtan och vara i rörelse så mycket det går.

Så det fick bli ett varv runt sjön som vanligt.

Det var så vackert den här morgonen. Sjön var täckt med ett lager av is.

Förmodligen ganska så tjock, eftersom jag såg människor som både åkte skridskor och pimplade fisk. Jag själv är ganska nojjig av mig när det gäller naturisar. En rädsla jag ärvt från min mamma och min mormor.

Vid badplatsen hade man fällt ett av de stora träden. Kanske hade det vuxit sig för stort, eller så var det av någon annan anledning man tagit ner det. Det blir nog bara bra. Ljust och fint.

Några utländska män var i full fart med att försöka fånga lite fisk. Överallt hade de borrat små hål i isen.

Inne i skogen var det så fint. Slottet såg ut att ligga där och huttra i den tidiga morgonen. Isen och snön gjorde landskapet så vemodigt vackert.

Min lilla hund Molly är en liten smart och lat hund. Hon brukar bara gå halva rundan själv, sedan stannar hon tvärt, då vill hon sitta i sin sköna ryggsäck och mysa av rundan därifrån. Kanske kände hon på sig att jag hade det lite jobbigt med ryggen just den här dagen. Hon knatade tappert på hela vägen.

Eller kanske var det bara för att hon löper och då vill vara lättillgänglig ifall någon lämplig herre dyker upp … förmodligen var det sistnämnda.

Inspirerad av Marie Mandelmann gjorde jag en saftig persikopaj.

Jag googlade fram ett recept på nätet som blev riktigt gott. Det hette ”den godaste pajen” och det var ICAs recept på en fruktpaj. Med lite extra hallon blev det en god syrlig brytning mot allt det söta.

Vad vore livet utan riktigt ”goa kagor” lite då och då? (det är skånska och betyder goda kakor)

Dagens citat:

Den väg du har framför dig

är viktigare än den du lämnar

bakom dig.

Tänk, för varje vinterdag som går är vi en dag närmare våren. Och våren är bäst när man har den såhär lite i ”vänten” tycker jag. När den sedan väl är här så går tiden så försvinnande fort.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna

Vinter i Gyllebo och en persikopaj. Läs mer »

Trädfällning på helgens agenda.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 6 februari, 2018 / Allmänt, skogsarbetare, skogshuggare, trädfällning, tre generationer / 2 minutes of reading

Hejsan.

På en av våra tomter här i Gyllebo står det ett stort träd som vi länge haft planer på att ta bort.

Det är en stor alm som drabbats av almsjuka. För att inte riskera att det där trädet trillar av sig själv i någon storm, så var det lika bra att fälla det själv hade vi bestämt.

I helgen kom världens gulligaste lilla huggargäng hit till oss för att hjälpa till. Tre generationer skogsmullar kan man säga.

Trädet skulle ner.

Förutom ”faffor” med sitt gulliga lilla barnbarn så hade vi också en riktig skogshuggare här, och det kändes tryggt.

Den här dagen var det så himla vackert här i Gyllebo med ett tunt täcke av vit snö.

Att fälla stora träd kräver koncentration och förberedelse. Särskilt när det växer nära hus och vägar som det här trädet gjorde.

Men vårt huggargäng var rejält utrustade med allt som behövs för skogsarbete. Ingenting lämnades åt slumpen.

Att vara skogshuggare är både tufft och farligt. Det kräver försiktighet och noggrannhet. Att förbereda sig noggrant är av största vikt.

Så gäller det för alla åskådare att hålla sig på behörigt avstånd.

Både små och stora backade vi undan när motorsågen startade och väckte upp hela Gyllebo.

Asså, det där ljudet av motorsågen … för en skogvaktardotter som mig, så är det som ljuv musik i mina öron. Jag älskar det.

Men vår duktiga skogsarbetare är van och efter bara några få minuter föll den stora almen med ett stort brak i marken.

Snön virvlade och marken gungade.

Med några snabba handgrepp var sedan hela det maffiga trädet uppsågat i tvåmetersbitar.

Stefan såg nöjd ut och stoppade in en snusprilla under läppen.

Sedan avslutade den sötaste lilla skogshuggaren också sitt arbete och vi smög in i stugan för en kopp kaffe och nya frallebullar.

Dagens citat:

Erfarenhet är för människan

vad årsringarna är för trädet.

Jag vill tacka mitt lilla huggargäng för all hjälp.

Ha en fin dag och kram på er alla.

Annika

Dela gärna

Trädfällning på helgens agenda. Läs mer »

Julen varar än till påska.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 28 januari, 2018 / Allmänt, fågelmatning, julblomma, småfåglar / 2 minutes of reading

Hej hej

Hos oss varar ofta ”julen än till påska”…

I år är det i form av en alldeles otrolig amaryllis. Den har gett blomstängel efter blomstängel och jag helt tappat räkningen på hur många.

Jag och Stefan har fått den här mirakelblomman av en vän och affärsbekant. Han överräckte den urskuldande till mig med orden:

-ja, det blir det gamla vanliga ….

Alltså, jag älskar ”det där gamla vanliga”!! Jag älskar ju blommor, det finns ju inget bättre…. och det tror jag att min man Stefan också gör, han har bara inte förstått det själv ännu …

Så tack Ola!

Veckorna i januari går i sin vanliga lunk. Sakta börjar almanackan för året att fyllas på med roligheter. Inga stora saker …än … men små trevliga grejer att se framemot.

Lite, aningens avundsjuk är jag på min lilla Emmy som inom kort tänker lämna Australien och bege sig till Indonesien. Åhhhh, de där båda gottegrisarna!! Emmy och Matilda.

Ha det nu så underbart!

Själv sitter jag här hemma i lugna Gyllebo och jobbar mest. Emellanåt tar jag mig en liten paus och njuter av fågellivet.

Men på polisstationen ligger att alldeles nytt rykande färskt pass med mina fingeravtryck i …. Jag är närsomhelst redo att fara ut i vida världen…. (mest så du vet Andréa)

Dagens citat:

Till den avundsjuke:

Att blåsa ut andra människors

ljus kommer aldrig få din egen låga

att lysa starkare.

Prova att lyfta och berömma istället. Det blir som ringar på vattnet och allt det goda stänker tillbaka på sig själv också. Som god karma.

Njut av dagen.

Kram Annika

Dela gärna

Julen varar än till påska. Läs mer »

Guldkant på vardagen

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 20 januari, 2018 / Allmänt, frasiga tulpaner, krukos, pärlhyacint, vårlökar / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så här mitt i januari kan man välja på att deppa ihop fullständigt av gråväder, trötthet och pessimism … eller så kan man passa på att sätta guldkant på vardagen. Valet är bara mitt eget.

Jag väljer att förgylla så mycket det bara går. Jag frossar i växter och blommor lite extra under den här mörka tiden, för att få må bra …

… eller ja … så säger jag i alla fall till min käre make. För sanningen är ju att jag ständigt och jämt under precis hela året, har ursäkter för att investera i växter och blomster.

Någon måste ju köpa av de där tulpanerna, som står så lockande i sina överfulla plasthinkar i de flesta affärerna nu vid den här tiden på året. Man kan liksom inte motstå.

Mest gillar jag de färgglada tulpanerna i regnbågens alla färger. Allt från pastellfärger till klara rena färger. Och så älskar jag de vita … Jag älskar ju faktiskt precis alla tulpaner, oavsett färg.

Något annat som jag gärna köper vid den här tiden på året, det är vårlökar.

Asså, hur ljuvligt är det inte att ha en härlig kruka på köksbänken med pärlhyacinter, krokus och narcisser.

Det där att köpa lökar känns lite som ett bra köp, tycker jag. När lökarna blommat klart där på min köksbänk så sparar jag dem ute i orangeriet för att sedan sticka ner dem i rabatten till våren. Där kan de sedan blomma på för glatta livet, år efter år.

Att frossa i vårlökar nu i januari är ju nästan en riktigt bra affär när jag tänker efter. Det är ju nästan som en lönande pengainvestering.

Så känns det så mycket lättare att stå där i köket och röra i grytorna och gör långkok, när man har något vackert att vila ögonen på …

Ett bra sätt att förgylla den här mörka tiden på, är att plocka fram lite barnasinne och busa till saker en smula.

Tre personer som alltid har bus på gång är mina tre döttrar. När jag har tråkigt, eller behöver piggas upp så brukar jag skicka iväg en liten film till någon av dem och vips får jag en rolig kommentar tillbaka. Oavsett var i världen de är så kan de konsten att alltid pigga upp sin mamma.