Trädfällning på helgens agenda.

Hejsan.
På en av våra tomter här i Gyllebo står det ett stort träd som vi länge haft planer på att ta bort.
Det är en stor alm som drabbats av almsjuka. För att inte riskera att det där trädet trillar av sig själv i någon storm, så var det lika bra att fälla det själv hade vi bestämt.
I helgen kom världens gulligaste lilla huggargäng hit till oss för att hjälpa till. Tre generationer skogsmullar kan man säga.
Trädet skulle ner.
Förutom ”faffor” med sitt gulliga lilla barnbarn så hade vi också en riktig skogshuggare här, och det kändes tryggt.
Den här dagen var det så himla vackert här i Gyllebo med ett tunt täcke av vit snö.
Att fälla stora träd kräver koncentration och förberedelse. Särskilt när det växer nära hus och vägar som det här trädet gjorde.
Men vårt huggargäng var rejält utrustade med allt som behövs för skogsarbete. Ingenting lämnades åt slumpen.
Att vara skogshuggare är både tufft och farligt. Det kräver försiktighet och noggrannhet. Att förbereda sig noggrant är av största vikt.
Så gäller det för alla åskådare att hålla sig på behörigt avstånd.
Både små och stora backade vi undan när motorsågen startade och väckte upp hela Gyllebo.
Asså, det där ljudet av motorsågen … för en skogvaktardotter som mig, så är det som ljuv musik i mina öron. Jag älskar det.
Men vår duktiga skogsarbetare är van och efter bara några få minuter föll den stora almen med ett stort brak i marken.
Snön virvlade och marken gungade.
Med några snabba handgrepp var sedan hela det maffiga trädet uppsågat i tvåmetersbitar.
Stefan såg nöjd ut och stoppade in en snusprilla under läppen.

Sedan avslutade den sötaste lilla skogshuggaren också sitt arbete och vi smög in i stugan för en kopp kaffe och nya frallebullar.

Dagens citat:
Erfarenhet är för människan
vad årsringarna är för trädet.
Jag vill tacka mitt lilla huggargäng för all hjälp.
Ha en fin dag och kram på er alla.
Annika