Allmänt

Romantiskt, kanske otrendigt – men så hemtrevligt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
I helgen hade jag fått en telefontid av en ortoped. Det hör ju inte till vanligheterna att doktorer vill ringa hem till sina patienter sådär mitt på en helg. Men min söta ängladoktor, den där ortopeden som var så underbar, hade fått avboka min tidigare tid pga ett mycket sjukt barn. Nu hade jag alltså en ny telefontid mellan 08.30 och 13.00.
Ja, vad gör man då när man väntar … Jag ville ju verkligen inte missa det här telefonsamtalet, så jag höll mig hemma och passade på att städa och tvätta i vårt sovrum.
Jag hade tvättat de gamla skira, vita gardinerna som hängt med mig i sååå många år. Det känns alltid så skönt att hänga upp dem och få in så mycket dagsljus som möjligt.
-nästa år ska jag köpa nya gardiner och nya gardinstänger, tänkte jag när jag fått upp dem på plats för säkert tionde gången …
Vår sängkammare ligger alldeles till vänster när man kommer in genom entrédörren.  Det är ett litet rum med två fönster, så ljusinsläppet kan man inte klaga på.
Jag har aldrig någonsin haft varken rullgardiner eller persienner. Jag behöver liksom inte det känner jag. När jag sover har jag ändå mina ögon stängda och jag älskar att vakna av att solens morgonstrålar kittlar mig på nästippen.
Att människor ska kunna titta in till oss det stör mig inte heller så väldigt mycket. Här ute i sommarbyn har vi inte så många människor som passerar, och de som händelsevis råkar kika in, dem bryr jag mig inte heller så mycket om. Och vad grannarna beträffar så vet jag att de är ett ganska tåligt släkte.
När jag gick här och väntade på att ortopeden skulle ringa så hann jag med en väldig massa. Jag hann att städa, damma och torka av allting i vårt sovrum. Överkast, filtar och rubbet tvättades.
Istället för vårt gråa sängöverkast fick mamma Ingrids virkade överkast återigen komma till heders. Jag älskar att ta fram det. Att tänka på att hon suttit många långa timmar och arbetat med det för min skull känns så fantastiskt. Jag kan när jag vill se hennes lyckliga ansikte framför mig när hon glädjestrålande kom över Kiviks marknads parkering kånkande på en stor kass med vitt virkgarn. För det var där hon köpte allt sitt garn, där var det billigast förkunnade hon alltid tvärsäkert för mig.
När allting började bli klart i sovrummet slängde jag ett öga på den där pallen som Stefan använder som sin förvaring av kläder. Kläder som ska användas igen.
Den där pallen är oftast ganska överfull med just sådana kläder som inte kan hängas tillbaka i klädkammaren, men som inte heller platsar i tvättkorgen. En kort sekund funderade jag på att sortera hans saker, men just då knackade det på dörren.
På verandan stod en kär granne med en påse underbara blommor. Det var som tack för en tjänst. En tjänst som för mig och Stefan var något alldeles självklart. Men sååå glad jag blev för blommorna. Såklart fick de för ett tag förgylla mitt nystädade sovrum. Underbara vårprimulor.
När allting var klart och jag satt i godan ro och tog en kopp kaffe, då ringde läkaren. Perfekt timing. Och jag hade fått ett nystädat sovrum på kuppen.
Och blomman på mitt nattygsbord flyttade jag undan sedan, för hos oss kan man då inte ha blomster så nära sängen … man vet ju aldrig om de kanske puttas ner i stridens hetta ….. man kan ha mardrömmar och svepa runt med armarna, menar jag förstås …
Den natten sov vi gott och inga mardrömmar vad jag minns.
Kvällens citat:
Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig
många gånger och varje gång i samma person.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Romantiskt, kanske otrendigt – men så hemtrevligt. Läs mer »

Tankar när det plötsligt går bakåt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Det som går bakåt är min dumma, dumma ischias och rygg. Kanske är jag för otålig och envis, eller så är det så som det är med diskbråck. Plötsligt gör det mer ont igen och det känns som jag har en järnstång inne i smalbenet. Kanske är jag dumdristig och för ivrig att komma igång igen ….
Men något som jag tvärsäkert kan säga är att våren går framåt. Det kan jag i alla fall se med mina egna ögon.
Min lilla rödsippa blommar. Snöklockorna som jag fått av min underbara faster och krokusarna som jag satte för några år sedan.
De blommor som jag älskar allra mest just nu i min trädgård, det är mina julrosor.
Det är något med dem som gör mig så glad.
Och så är det kanske för att de växer i den rabatt som mullvadarna just nu inte totalförstört.
När jag nu sitter i mitt kök och misströstar litegrann, så måste jag faktiskt påminna mig själv om att livet är ganska ok för min del. Diskbråck är inte farligt.
Jag är inte rädd för smärta, det har jag aldrig varit. Det jag är rädd för är att smärtan ska bli för stor så den kan begränsa mig. Sådär övermäktig så man blir totalt klubbad som en säl. Att det onda ska hindra mig i allt jag vill kunna göra, eller åtminstone i de saker som tillhör vardagen och de vanliga sakerna i livet.
Jag behöver ju nödvändigtvis inte bestiga Mount Evererst … även om jag hade älskat att göra det.
Nej, det duger inte att oroa sig. Jag tänker på så många som har det betydligt sämre i sina liv… eller ännu värre … de vänner som inte längre har något liv, de vänner jag tagit farväl av,  de som mer än gärna bytt med mig om de haft chansen…
Jag har tänt mitt ljus i min nya ljusstake. Den där som jag köpte på konstrundan. Jag har fyllt den med väldoftande kaffebönor. Min favoritdoft. Åhhh jag älskar doften av kaffebönor.
Det finns några dofter jag älskar lite mer än andra och det är just kaffebönor och eeee doften av bensin … ja, jag vet, det är lite halvgalet.
Så lyfter jag blicken och ser den ljuvliga buketten som jag köpt dagen innan. De där underbara blommorna som de säljer på Lidl för en hyfsad slant.
Just i detta nu, med en välsmakande kopp kaffe i handen. Levande ljus som skapar stämning och harmoni och en ljuvlig bukett i vasen… Just i detta nu, mår jag alldeles fantastiskt!
Så ler jag ett busigt leende och tänker för mig själv … tur att jag valde kaffebönor istället för bensin där i den nya ljusstaken… det kunde blivit … spännande ….
Nu ska jag sparka igång dagen och njuta av livet så som det är just nu.
Dagens citat:
Du är både och,
inte antingen eller.
Precis så, Inte fasiken behöver man placera sig själv i något fack. Man kan vara allting på samma gång.
Ha en fin dag och kram från
en halv Annika och en misslyckad men rolig selfie….
Dela gärna
     

Tankar när det plötsligt går bakåt. Läs mer »

Jag har varit i storstaden och shoppat loss.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En dag nu i veckan skolkade jag ifrån mitt kontor.
Jag hade länge planerat att ta en tur med min dotter Amanda, men det kom hela tiden saker emellan så våra planer fick skjutas upp gång på gång.
Men istället för mellandagsrean till jul, blev det äntligen en mysig shoppingdag för oss båda när våren nu står för dörren.
Fast min dag började jag såklart som alltid. I lugnet hemma i Gylleboskogen. Och vilken morgon. Underbart. Jag kunde känna våren i luften. Ljuvligt.
När vi kom hem igen gick alla hundarna nöjda och la sig på sina favoritplatser i stugan. Jag snyggade till mig (i den mån det gick) och styrde sedan min lilla bil mot Tomelilla. Där mötte jag upp min kära dotter Amanda på tågstationen.
På tåget planerade vi vilka affärer som skulle betas av, var vi skulle ta första fikat och vad vi behövde investera i för dagen.
Att ta tåget är väldigt avkopplande och enkelt … såvida det inte strular förstås. Men den här dagen gick det som på räls måste jag säga.
Min plan var lite nytt smink och nya vårskor.
Vi startade med fika och sedan gick vi loss på resten av de inplanerade affärerna.
Med min rygg så krävdes det lite planering och lite lugnare tempo. Diskbråcket  tillät inte heller några större utsvävningar i trånga provrum, så jag höll mig till smink och skor den här dagen.
Men som jag njöt av dagen. Med smärtlindring fixade jag galant att hänga med hela dagen.
Både jag och Amanda hittade precis allt som vi sökte den här dagen.
Ett par solglasögon kom i vår väg, men vi snålade ur och lät dem hänga kvar i affären. Efteråt ångrade jag mig bittert …
Jag hade ju fått order av ögonläkaren att använda solglasögon för att skydda ögonen, och ännu efter alla år, äger jag bara några billiga solbrillor inhandlade på Kiviks Marknad och några jag fått i reklam av XL.
Det får bli internetshopping av de där solglasögonen jag fastnade så för.
När orken och pengarna var slut var det dags för oss att resa hem. Utanför Emporias stora byggnad strålade solen skarpt. Gatukontorets personal lyste upp dagen, inte bara genom att vara klädda till lysmaskar, utan även genom att plantera vårens första blommor. Ett underbart vårtecken.
När man ger sig iväg från kontoret så är det tur att man liksom kan ta en del med sig i fickan i form att sin smartphone.
Dagens citat passar väldigt mycket in på mig. När okända nummer ringer, låter jag ofta bli att svara och googlar efteråt på numret för att få veta vem det var … Någon mer som gör så?
Dagens citat:
Om du ringer mig från ett dolt
nummer kommer jag att respektera
din integritet och inte svara.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Jag har varit i storstaden och shoppat loss. Läs mer »

Så tjuck du har blitt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Här i Gyllebo pågår bantning för fullt!
Det är i första hand lilla hunden Molly som ska gå ner lite i vikt.
Nu kommer min älskade dotter snart hem, och då vankas det ofta veterinärundersökningar av husets alla djur. Då vill jag ju inte skämmas ögonen ur mig för att någon av dem blivit övergödd. Jag vet att min lilla Molly varit på gränsen till tjock, och det vill jag för allt i världen inte att hon ska bli. Att övergöda sina hundar är något min dotter inte alls gillar… och jag instämmer helt med henne. Det är varje ägares skyldighet att se till så sina djur mår så bra som möjligt. Särskilt min lilla Molly som dessutom inte har de bästa knäna.
Så nu är det bantning på gång här hemma, även om det är ganska kämpigt för gottegrisen Molly.
Stefan som ätit kortison en väldigt lång tid, har ju också haft det ganska tufft med vikten. Nu är hans dos mycket lägre och det märks att även han är på väg nedåt på vågen.
På mig har det smugit sig på några kilo över vintern. Ingenting som egentligen besvärar mig så förfärligt. Men jag vet att efterhand blir de där kilona fler och fler och till sist är jag tillbaka på ruta ett igen.
Det var för nio år sedan jag tog tag i min övervikt och bestämde mig. Efter att i hela mitt vuxna liv ha jojo-bantat sådär lite halvhjärtat, så hittade jag min nyckel till rätt vikt. Det krävdes envishet och karaktär, men jag hittade mitt sätt att bli av med överflödskilona, och på ett halvt år försvann 18 kilo.
Nu kör jag lite ”bantning the light” för att de där två, tre kilona ska rinna bort igen, och jag ska hamna på just min trivselvikt. För mig handlar det inte om utseende så mycket, utan om rörlighet, smidighet och välmående.
Att må bra och kunna röra sig är så viktigt för mig.
Jag går min pyttelilla runda ner till skogen nu varje dag, och är så lycklig över mina framsteg.
Diskbråck mår ju bra av rörelse i lagom dos, även om hundarna tycker att rundan är alltför kort numera och inte alls lagom.
Mitt mål innan skadan var att springa milen under en timme. Nu har mina förutsättningar ändrats, men jag har ännu ett mål … att ta mig runt den där milenrundan i september , fast nu på obestämd tid. För även om det kommer saker i vägen för mina mål, så fortsätter jag att sikte i samma riktning såklart.
Åhhh vad jag längtar tills min dotter Andréa nu kommer hem.  Det känns så länge sedan vi var samlade hela familjen…
Jag känner mig lite lik en vallhund. Jag vill liksom valla ihop min flock i en bunke, då mår jag som bäst.  Men det är väl något som ingår när man blir mamma, något hormon man blir strösslad med direkt på BB…
Min älskade Emmy får jag inte träffa förrän till sensommaren någon gång, och dit är det ju egentligen inte så lång tid kvar nu, eller hur!!
… och påtal om Andréa så är hon ju nästan redan hemma.  För London är ju nästan detsamma som hemma.
Bara några dagars kongress innan jag får krama min tös igen!! Kolla här, på kartan, så nära hon är.
Dagens citat:
Jag är Mamma!
Underskatta aldrig mig …
Jag vet mer än du tror
och lägger märke till saker
som du inte ser.
Jag besitter superkrafter
och har dessutom ögon i nacken!
Ha en fin dag alla som kikar in här.
Jag kan inte se vem som besöker min blogg, men jag blir glad om ni lämnar ett spår efter er och trycker på lilla hjärtat här under.
Kram Annika
Dela gärna
     

Så tjuck du har blitt. Läs mer »

Ett styng i hjärtat.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Jag måste medge …  det är inte utan att jag kände ett litet styng i mitt hjärta och ett visst vemod av att se och höra om alla som samlade sina familjer till ett mysigt påskfirande i år.
Som de flesta vet så är två av mina tre döttrar ute i världen och far mest hela tiden, och jag gläds med dem. Såklart!!! Men mitt hjärta känner längtan, för hjärtan är inte förnuftiga, hjärtan bara känner ….
Fast så tänkte jag på orden töserna så ofta sagt till mig …
 
-mamma, det finns nog ingen familj som har så bra sammanhållning som vår…
Ja, kanske stämmer det, för så mycket som vi varit åtskilda så känns det ändå som vi alltid är väldigt nära varandra.
 
Istället för att hänga läpp har jag gjort det bästa av allt. Vi har ju massor av fina vänner och faktiskt en dotter kvar här hemma.
På långfredagen fixade jag till lite mysigt påskfirande för mig och min älskade Stefan. God mat måste man ju ha då, och vi valde det som vi gillade lite extra mycket och frossade i det.
 
Till kaffet gjorde jag en enkel jordgubbsbakelse som var allt annat än vacker. Att stå med diskbråck och göra avancerade bakverk är inget jag fixar ännu. Men i det enkla bor som bekant det goda, och smaken var det absolut inget fel på. En enkel rulltårta på mammas recept med lite grädde och färska jordgubbar. Mums.
 
 
Jag och Stefan begav oss också iväg ut på Österlen i ett alldeles speciellt ärende. Jag skulle köpa en sak som jag önskat mig i väldigt många år. För födelsedagspengar jag fått, och som jag bestämt skulle gå till just det här … fast det kommer jag visa er i ett senare inlägg …
På Österlen var det påskigt som alltid vid den här tiden. Och snöigt.
 
Från världens alla hörn kom  hälsningar som höll mitt hjärta varmt.
Andréa hade kommit tillbaka till Canada från ett impulsäventyr i Mexico. Den lilla gottegrisen!! Luktar det inte lite kärlek här? ….
Dagen därefter fick hon alla sina visdomständer utdragna under narkos och var mest lik en ”fyllehung” tyckte jag. Ja sådana ingrepp ska man slippa att genomlida i vaket tillstånd är tydligen kanadensarnas filosofi. Och jag kan inte mer än tycka att det verkar ju väldigt mänskligt.
 
På andra sidan klotet, nämligen i Australien, håller min lilla Emmy till. Där jobbar hon och hennes kompis som mjölkerskor på en stor gård långt ute på vischan. Nu har de båda blivit bilägare så de ska kunna åka iväg de dagar då de är lediga. Grattis till er blåa Mazda töser!!
 
Här hemma har vi ju också kunnat bädda upp en extra säng åt min mellandotter Amanda som kommit och sovit över i Gyllebo mellan sina arbetspass. Johnny älskar när den där extrasängen kommer fram. Själv längtar jag efter att vi ska kunna bygga det där gästrummet som det finns vaga planer på… fast å andra sidan har vi det väldigt mysigt såhär också.
 
 
 
Dagens citat:
 
Dina tankar och känslor kan aldrig någon
ta ifrån dig.
De är bara dina.
 
 
Jag hoppas ni haft en skön helg och ätit precis det som just ni tycker om, gjort det där som precis ni gillar och verkligen njutit av livet.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ett styng i hjärtat. Läs mer »

Kontrasternas tid.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Jag hoppas ingen av er går och blir lurade alltför grovt idag. Den här dagen då vi hälsa april månad välkommen.
Att ”lureri” hör till april månad, det är nog för att den månaden inte är någon månad att lite på. Kolla bara på vädret … aldrig är det väl så osäkert som i april. Det heter ju aprilväder av någon anledning.
Den här påsken har verkligen varit kontrasternas tid.
Med ett snett leende riktar jag kameran mot mina gula påskliljor och ser vår runda klotgrill i bakgrunden utanför fönstret.  För dagen är den somriga grillen iklädd en vit fluffig toppluva.
Det må vara vinter utanför fönstret. Här inne njuter jag av mina gula påskliljor som jag fyndat av bästa Sussie Norrman på torget i Simrishamn.
Jag och hundarna har njutit av våra små rundor i skogen trots vinterns envisa grepp. Ljuvligt vackert likt ett sagolandskap.
Små korta stunder hände det att solen kikade fram och jag var bara lycklig. Allting var så himla fint i vår lilla sommarby … eller ska vi kanske säga vår lilla vinterby.
Dagens citat:
När man blir äldre så inser
man hur meningslöst det är
med drama och konflikter.
Då önskar man sig endast ett
mysigt hem, en god bok och
en människa som vet hur
man vill ha sitt kaffe.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Kontrasternas tid. Läs mer »

Påskfrukost och en smula vänlighet.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu är påsken så skälvande nära.
Många har kanske just slutat sin arbetsvecka, medan andra har en dag kvar. Några av er måste jobba oavsett röda dagar eller inte. Till alla er som måste jobba vill jag skicka en tacksam tanke. Det är ni som håller allting igång, det är ni som gör att vi andra kan njuta av helgen, känna oss trygga och må gott!
Vi har inte så väldigt mycket planerat inför påsken, jag och Stefan, och det är precis så vi vill ha det i år. Men vi ska njuta av god påskmat såklart och hitta på en del mysiga saker!
Visst är det mysigt att njuta av en långfrukost såhär i påsktider. Att duka lite extra fint, tända ljus och äta lite mer än vanligt. Att för några dagar skippa alla tankar på att hålla igen, oron över bikinikroppen och vågen. Helt enkelt bara njuta av alla goda smaker.
De vackra små äggljusen har min fina vän Tina gjort. Jag måste ju såklart tipsa om att hon har öppet i sin ljuskällare nästan hela påsken. Ni hittar henne i Ilstorp, ca en mil norr om Brösarp.
Mina tulpaner från Eklaholm har bara blivit vackrare och vackrare. Jag vill verkligen också åldras som en tulpan … fast kanske inte fullt så fort förstås.
Dagens citat:
Många frågar, var kommer
du ifrån?
Men färre är nyfikna på,
vart är du på väg?
Ta det nu lite varligt i trafiken och var extra vänliga mot varandra och alla de som jobbar och sliter.
Förmodligen kommer servicen i butiker och affärer att vara lite sämre än vanligt. Det beror inte på att personalen som jobbar plötsligt blivit lata och arbetar saktare. Anledningen är att de helt enkelt inte är bemannade med så många personer som vanligt.
Ge varandra det där extra leendet istället för att sucka över att köerna är långa. Allting känns bättre för oss alla då.
Jag är ledig och jag har all anledning att le och vara vänlig!
Ha det bra.
Kram Annika
Dela gärna
     

Påskfrukost och en smula vänlighet. Läs mer »

Till minne av min fina moster Alice.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Jag vill tillägna det här inlägget till min fina moster Alice, som gick bort i slutet av februari.
Alice var min mammas 9 år äldre syster.
När jag var liten träffades vi ganska mycket och jag älskade de skolloven då jag fick åka till Ängelholm och bo hos kusinerna och familjen Fälthammar. Jag har så många fina minnen därifrån.
Den finaste av handlingar
I likhet med min egen mamma Ingrid, så var Alice mycket intresserad av handarbete. Jag vet att de båda ofta pratade i telefon om mönster och olika handarbetsprojekt de skulle göra.
Ett år innan min egen mamma Ingrid gick bort i cancer skulle hon påbörja ett broderi som hon ville ge till sitt barnbarn (min dotter Andréa). Hon var ju så stolt över hennes veterinärstudier. Broderiet skulle bli en tavla att ge i examenspresent. Tyvärr hann cancern före, och mamma Ingrid orkade aldrig påbörja detta projekt.
Till min stora sorg fick Ingrid aldrig uppleva dagen då Andréa blev Dr. Henriksson …
Men så en dag kom ett brev från min moster Alice. Hon hade gjort klart den fina tavlan i sin döda systers ställe, Hon hade fullföljt min mammas planer.
Andréa fick den finaste veterinärtavlan i present,  precis den som min mamma så hett ville ge henne.
Det var som att få en gåva från himlen.
Den vackraste handlingen av alla ♥
Alice kommer alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Jag vill skicka mina varmaste tankar till mina kusiner och jag hoppas att ni tillsammans hjälps åt att hålla Alice minne levande.
Så vill jag avsluta med en bild på den vackra psalm Alice skickade till mig. De där orden hon själv fann så trösterika.
Vila i Frid vackra Alice.
… och hälsa mamma Ingrid.
Kram Annika
Dela gärna
     

Till minne av min fina moster Alice. Läs mer »

Så sugna på att sätta fart.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Känner ni också det där suget? Suget efter att få sparka igång med allt som finns att göra utomhus. Att liksom göra fint inför våren … städa undan allt det döda så det nya kan få plats. Suget efter att få lite skit under naglarna.
Det gör jag! Jag längtar!
Ännu har vi ganska kyligt och snön ligger tjock i delar av min trädgård.
Fast jag och Stefan strosade ändå en tur i trädgården för att planera kommande projekt och underhåll. Vi är ett bra team när vi pysslar, han och jag. Team Olsson.
Lilla Lykke älskar också att pyssla. Medan resten av djurligan låg inne i stugvärmen och sov efter sin promenad, var hon såklart ute med oss. I den där lilla hunden finns så mycket energi och det är alltid full fart.
Medan jag förberedde lite mat åt oss såg Stefan till att få upp en fågelholk som blåst ner under vintern.
Allra mest älskar jag de holkar han gjort av virke från gamla vintunnor. De är så bulligt charmiga.
Nåja, det känns skönt att här finns gott om logi när fåglarna kommer.
Kvällens middag blev lite enkelt med grönsallad, potatis och varmrökt lax.
Magiskt gott. En rätt som smakar så mycket vår tycker jag.
Samtidigt som jag är galet sugen på att få sätta fart med allt, så vet jag att jag nog får hejda mig lite i år. En del trädgårdsarbeten blir svåra med tanke på ryggen. Fast jag ska fokusera på sånt som jag faktiskt kan göra, och det ska jag njuta av till fullo. Att ligga på alla fyra och pilla ner vårlökar i myllan – det kommer jag klara galant!!
Ut i min rabatt ska de ljuvliga kungsängsliljorna flytta när de blommat klart i mitt köksfönster.
Dagens citat:
Om alla gick omkring med sina
liv i genomskinliga plastpåsar så
skulle ingen vilja byta.
Jag är glad och tacksam för mitt liv. Det är inte perfekt alltid. Det är ingens liv! Men jag väljer att tänka på det som jag gillar, det jag kan skratta åt, det som känns bra.
Prova ni också det – att medvetet bestämma er för att bara tänka på det som är bra. Känn efter hur det känns för just dig!
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Så sugna på att sätta fart. Läs mer »

Påsken står för dörren.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Jag älskar verkligen påsken. Det är en så mysig högtid tycker jag.
Även om vår lilla hörna av Skåne blir helt fullsmockad av konstintresserade turister och lediga människor, så njuter jag av allt vad påsken bjuder på.
Påskpyntat har det också blivit hemma hos oss. Även om jag inte har så mycket påsksaker så är det såklart roligt att ta fram något.
En rolig och annorlunda sak som jag fyndade för några år sedan, är det handmålade strutsägget som föreställer Jesus Kristus på korset. Som vi har skrattat åt det… ja, inte för att själva händelsen med Jesus är så himla lustig i sig, utan för att vi bara blev så fulla i skratt av att se det helt enkelt …
Nu har det blivit en liten grej som hör påsken till hemma hos oss.
En annan sak som jag fyndat på loppis, för väldigt många år sedan, är en speciell vas med blå dekoration.
Jag älskar verkligen att fylla den där vasen med vårblommor. Ett fång gula tulpaner i den där blåa vasen blir som en läcker färgklick nu i påsktider.
Så är det ju det här med städningen. Normalt går sådana göromål undan när jag är i farten. Men nu får det ta sin lilla tid. Jag knixar fram som om jag vore en 80 årig tant i min bästa år. Ett rum i taget och jag tänker att hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Det där spindelnätet längst inne i hörnen får stanna kvar helt enkelt …. förmodligen till spindels stora lycka.

Kvällens citat:

När jag ser tillbaka
på mitt liv ser jag
smärta, misstag
och sorg.
När jag ser mig
i spegeln ser jag
styrka, lärdom
och stolthet.
Asså ett misstag är ju inget misslyckande, det är bara en lärdom till nästa gång.
Ha det fint, jag måste nog ta några tag till med min dammvippa snart … fast det får bli en annan dag.
Kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Påsken står för dörren. Läs mer »

Rulla till toppen