Annika Olsson

En lunchdate med mina fina töser.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag har jag varit hos min dotter och lunchat på hemmagjorda scones. En bättre lunch kan jag bara inte tänka mig, än att få träffa mina döttrar sådär en vanlig fredag middag.
 
Fast min dag började förstås med en härlig runda runt min älskade Gyllebosjö.
Även om solen sken från en klarblå himmel så var det rejält kallt vill jag lova. På ängen strövade rådjuren i godan ro.
 
De sista gulsipporna såg nästan ut att trotsigt sträckte sig mot solens strålar, för att få lite mer värme.
För varje dag som går blir det lite grönare och grönare i skogen.
 
Jag har varit hos frissan. Trots att jag både klippte mig och gjorde ljusa slingor kunde Stefan inte för sitt liv se att jag gjort någon förändring. Jaja … det är som det är med den saken.
 
Sedan var det dags att mysa med nybakta scones hemma hos Amanda. Såååå mysigt.
Det är detta som är lyx i vardagen. Små gyllene stunder som jag sparar i mitt hjärta.
 
 
Tack goa ungar ♥♥♥
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Tänk om människor kunde
-förlåta istället för att förakta
-ge istället för att ta
-älska istället för att hata.
Vad underbart det vore.
 
Ja tänk om alla alltid kunde hålla sams. Då hade vi kanske inte behövt någon militär eller något försvar. Nu är det inte så …
Och på tal om militär så ska jag och Johnny till Revinge, där det idag är regementets dag. Alla är hjärtligt välkomna att komma dit och se på lite uppvisningar och se hur vårt försvar fungerar. Kanske får ni se en liten skymt av mig och Johnny också, vi ska ha en liten statistroll under dagen.
 
 
Kanske ses vi idag, annars får ni ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 

En lunchdate med mina fina töser. Läs mer »

#Växtkärlek, inne och ute.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er såhär på fredagskvällen.
Den här kyliga luften gör mig verkligen rådvill. Jag vill pyssla med mina växter där ute, men det är så mycket varmare och skönare här inne….
Ute blommor nu min vita rhododendron förfullt. Den där som jag köpte på rea som ett halvdött exemplar i en lågprisbutik. Såklart måste jag smyga ut med min kamera och föreviga skönheten.
 
Några sena pärlhyacinter står så stolta vid den mossiga stenen och gullvivorna är alla utslagna. En ensam pingstlilja står och huttrar vid väggen och den lilla förgätmigejen verkar också lite ledsen över det kalla vädret.
 
Av våra kära grannar, har jag fått två änglatrumpeter. En vit och en rosa. Eller, egentligen är det min man Stefan som fått dem, men det verkar som om jag blivit deras fostermamma nu.
Jag är glad att jag har mitt lilla orangeri, för än så länge får de stanna där tills jag är säker på att värmen har kommit för att stanna.
Jag har även fått tre paprikaplantor, som det ska bli väldigt spännande att ta hand om. Det blir en utmaning att få dem att överleva. Skulle det sedan bli paprikor på, ja då är det ren bonus.
 
 
Här inne i stugan har jag satt lite nya sticklingar. Jag brukar ha små blombebisar på gång för det mesta. En del tynar bort, men alltid är det någon som överraskar med att gro, växa och frodas.
 
 
Jag tror att det är nyttigt att hålla på med jord, blommor och växter. Det skänker lite sinnesro, och det behöver vi lite till mans skulle jag tro.
Ha en härlig fredagskväll och kram på er.
Annika

#Växtkärlek, inne och ute. Läs mer »

I väntan på bättre väder.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Ja fy bubblan så lurade vi blev av den lömska ”maj” månad. På valborg välkomnade vi sommar och värme, och än så länge har vi bara fått regn och kyla. Fast det finns inget att göra åt det där, så man får liksom bara gilla läget.
Man skulle kanske kika lite mer på katten, och göra mer som han. Han ligger bara där på en varm gosefilt och väntar in bättre tider och skönare väder.
Felix vet alltid hur man mår som bäst.
 
 
Vid kohagen ser jag att körsbärsträden trotsar vädret och slår ut med sina underbara vita blommor. Vitsipporna är alldeles överblommade nu och trädens blad sprickor ut mer och mer för varje dag.
 
När vi var i Kivik la jag märke till att en äppelodling stod i full blom. De tidigaste sorterna. Snart kommer alla Kiviks äppelodlingarna vara inbäddade i vita ljuva blommor och det är så underbart vackert.
 
Nere vid strandkanten höll paret svan på att inreda sitt nya bo. Svanar är inte speciellt smarta djur säger min man, Stefan. De envisas med att placera sitt bo och sina ungar rent för nära vattnet. Vid nästa storm ryker bo och ungar med ut i havets djup och försvinner all världens väg. Men jag vill gärna tro att svanarna vet bäst och lägger sina ägg där av en anledning ….  en anledning som kanske bara de känner till.
Vackra är det i alla fall – det där paret Svan.
 
Kanske vill svanarna helt enkelt bo vid en av Kiviks vackraste vyer. Den vi kallar ”svarte sten”, fast jag har alltid tyckt att den stenen egentligen är röd.
Sakta smög jag sedan därifrån och vände min kamera åt söder. Där borta hamnade Buhres fisk i mitt blickfång, med sina gråa moderna byggnader. Jag gillade det bätttre som det såg ut innan branden. En röd, lite charmig fiskaffär. Men smaken är som baken, och delikat fisk har de som alltid ….
 
Både jag och Stefan har varit och fått lite omvårdnad av Landstinget. Stefan har äntligen fått sin sista cytostatikabehandling mot sin vaskulitsjukdom. Så skönt för honom, nu hoppas vi att det går på rätt håll.
Jag har varit i Malmö och träffat en läkare som hjälper mig med min skada i ryggen. Min rygg blir aldrig bra, det är jag som ska lära mig leva på ryggens villkor. Det kommer jag att klara galant, för vi är ett ganska bra team, jag och min rygg, trots allt!
 
Dagens kloka ord:
Lyckan kommer när vi
slutar klaga över våra
problem och istället
uppskattar det vi har.
 
Nej, det hjälper verkligen inte att klaga, och det finns de som har det så mycket värre. Jag försöker se små ljusglimtar varje dag. Såklart är jag ingen ”övermänniska” …. jag gnäller lite då och då, jag med …. men jag påminner mig ofta om att det jag gnäller över kanske inte är så farligt. Det kanske egentligen inte är så viktigt att det är någon mening att beklaga sig. Sedan tänker jag – jag väljer att le istället, det gör mig åtminsonde lite sötare.
Idag ska jag till frissan, fast det brukar inte synas. Jag måste alltid berätta det för familjen när jag kommer hem.
Hoppas ni får en härlig fredag, och le lite extra, då blir ni sötare och vips blir alla andra så mycket trevligare också.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

I väntan på bättre väder. Läs mer »

Lyckoklöver – #växtkärlek

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , / 1 minute of reading
Gokväll.
I vintras fick jag en kruka med bara jord i. Ja, så såg det nästan ut faktiskt.
Den där krukan med jord fick jag av en kär väninna.
Varje dag gav jag sedan jorden i min kruka en skvätt vatten.
Tiden gick och efter några veckor tittade det första lilla röda bladet upp.
Nu har jag en vackert röd lyckoklöver som växer frodigt och förgyller det lilla runda bordet. 
 
 
Jag har tänkt att köpa några lyckoklöver till i lite andra färger och plantera ihop dem alla. Som en enda stor lyckokompott!
Det tror jag kommer bli hur fint som helst.
 
Kram på er och ha en skön kväll.
Annika

Lyckoklöver – #växtkärlek Läs mer »

På spa med min lillasyster.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det var flera månader sedan jag och min syster bestämde oss för att gå på spa tillsammans. Nu var det äntligen dags för vårt efterlängtade besök på Ystads Saltsjöbad.
Ja, jag vet att jag själv blivit lite bortskämd med två tidigare besök där i år, men såklart var det alldeles särskilt kul att få göra detta tillsammans med min lillasyster. Bara hon och jag.
 
Min dag började jag med en våt runda i skogen.
Hundarna och jag.
 
Sedan var det dags att packa lilla övernattningsväskan för en spavistelse i Ystad.
Jag tänkte ta med ett målarstaffli som Stefan gjort åt min syster, men jag insåg att det skulle vara alltför bökigt att släpa med mig det på hotellet. Dessutom skulle jag nog väcka onödig uppmärksamhet och kanske av misstag förväxlas med ställets vaktmästare.
 
Vi fick ett underbart litet rum med balkong in mot poolen. Lite förvirrade som alltid irrade vi runt på hotellet och brast ut i hysteriskt skratt när vi insåg att vi tog hissen för endast fyra ynka trappsteg.
Vår säng var rena drömmen och passade utmärkt åt oss båda – små prinsessor som vi ju nästan är…. eller ja …. små skogvaktardöttrar åtminstone.
 
 

Vi badade i varmvattenpoolen utomhus och hade sedan en skön avkopplande stund i relaxingavdelningen på ovanvåningen.

 
 
På kvällen hade jag bokat vars en behandling. Beauty touch. Det tyckte jag kunde passa oss perfekt. Det var riktigt skönt.
 
 
En dusch och ett glas vin på rummet, så var vi redo för en trerätters middag i restaurangen.
 
 
Finalen och det bästa med en spavistelse är nästan den ljuvliga hotellfrukosten.
Som två skära nyponrosor satt vi sedan där i restaurangen med vars en kopp kaffe ända tills de nästan slängde ut oss. Så mysigt och skönt.
 
 
Tack min fina lillasyster för ett härligt dygn, och tack YSB för en trevlig vistelse hos er (som alltid)
 
Dagens ord:
 
Var inte bekymrad för morgondagen;
morgondagen ska bekymra sig för sig själv.
Varje dag har nog med sina egna besvär.
 
Det är inte lönt att bekymra sig för kommande problem, oftast visar det sig att de ändå aldrig kommer. Däremot tycker jag att man ska ta ut glädje i förskott. Så mycket det bara går. Att glädjas många gånger av samma sak är ju ren och skär vinst.
 
Ha en härlig torsdag.
Kram Annika
 
 
 
 

På spa med min lillasyster. Läs mer »

Frostknäpp i maj.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll på er.
I helgen tog jag ut alla mina små träd från orangeriet och städade och fejade där inne.
Det känns som om jag verkligen väntat i det längsta för att vara på den säkra sidan. Den säkra sidan för att frosten inte skulle skada mina fina träd.
 
 
För ett par dagar sedan ryktades det om att det trots allt skulle kunna bli frost på natten.
Min snälle make hjälpte mig att bygga ett litet skyddande tält åt det stora fikonträdet ifall det mot förmodan skulle bli minusgrader. Lugna och trygga med att ha gett fikonträdet ett eget litet ”indiantält” kröp vi så till kojs ….
 
 
Dagens lärdom blev tyvärr att indiantält inte alls skyddar mot frost. I alla fall inte om det blir hela 2 minusgrader. Nu står mitt fina träd och ser allmänt deppigt ut och vi, vi ångrar att vi inte satte in en liten frostvakt under duken.
Men så är det. Det är alltid lätt att vara efterklok.
 
 
Att bygga tält till en växt, det måste väl ändå räknas som #växtkärlek, även om det visade sig att det inte riktigt räckte hela vägen.
 
Ha en skön kväll.
Kram Annika
 

Frostknäpp i maj. Läs mer »

Kiviks Esperöd Arboretet

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej på er.
Jag har ju totalt glömt bort att berätta om när vi i helgen besökte en underbar plats här på Österlen.
Arboretet vid Esperöds fina herrgård, i utkanten av Kivik.
 
Ja, här står vi lite försiktigt på tå i den höga, frodiga ramslök som snart är på väg att slå ut med sina skira, väldoftande blommor.
Den här platsen är alls inte ny för min käre make, Stefan. Han har sprungit här ofta som ung påg. Han minns gott och väl från sin barndom att här växte stor, maffiga träd redan då. Fast på den tiden, när han var en liten krullhårig påg, då var det nog mest kaninjakten som kretsade i hans tankar. Inte la han då märke till om träden var utländska eller ej.
Den här dagen då vi stilla strövade runt här, tyckte jag mig kunna ana en stilla förundran hos honom. Ett kärt återseende av en välbekant plats från barndomen … fast nu med lite andra ögon. Vuxna ögon som mindes barndomens rosa skimmer skulle jag tro.
 
På den här platsen har paret Elsa och Albert Wallis på 1920-talet anlagt en exotisk trädsamling. Ett arboret.
Detta ska dock inte förväxlas med Hälleviks underbara plats vid Stenshuvud. Där växer det också stora, maffiga exotiska träd. Där var det en sjöman vid namn Carl Wilhelm Ekenstam som under åren 1914–23 hämtade hem träd från de sju olika världsdelarna och planterade dessa på de österlenska markerna. Om denna plats kan ni läsa mer här: http://gylleboannika.blogg.se/2017/may/hallevik-och-norra-stenshuvud.html
 
Båda platserna ligger vid Kivik och väl värda att besöka båda två.
 
Vid Esperöd växer olika sorters magnolia. Några är ganska oansenliga och de vita blommorna syns bäst i skymningen. Andra är stora med svulstiga blomknoppar i rosa-lila mustiga färger. De är obeskrivligt vackra alla sorterna, och jag älskar dem var och en på sitt vis.
 
Särskilt välkänd är den gamla eken från 1500-talet. Nog syns det att den är gammal, men ännu slår några få blad ut i toppen av dess grenar. Ungefär som en tunnhårig, mycket gammal man.
 
 
Allt är så frodigt är härligt här.
Marken var täckt med saftig harsyra, som nästan fick det att vattnas i munnen på mig. På ett ställe växte underbara gula blomklockor, som jag tyvärr inte kan namnet på.
 
Jag och Stefan strövade runt här en bra stund.
Naturligtvis kommer jag snart att återvända hit. Jag såg ju hur de stora rhododendronbuskarna svällde av knoppar, och jag kan verkligen förställa mig hur vackert de kommer att vara när de alla slår ut.
Så snart återvänder vi hit. Hoppas ni vill hänga med på ett blogginlägg då.
 
Här måste någon nog haft stor kärlek till växter.
Riktig #växtkärlek, eller hur!?
 
Dagens kloka ord:
 
Sluta tro på dina egna tankar
och påstående om att du inte
har tid!
Du har tid till allt som
du väljer att
prioritera.
 
Jag hoppas ni får en bra onsdag.
Jag ska hälsa på en ny doktor idag, och det ska verkligen bli spännande.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

 

Kiviks Esperöd Arboretet Läs mer »

Kärleken till porslinsblomman – #växtkärlek

2 kommentarer / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Hej i stugorna.
Hemma hos mig har jag lite olika sorters porslinsblommor. De är ett arv efter min älskade mamma Ingrid, som dog för 4 år sedan.
Hon var tokig i dessa porslinsblommor … eller hoyablommor som porslinsblomssläktet faktiskt heter på riktigt.
 
 
 
När jag fick ärva en del av hennes blomstersamling blev jag så glad och tog det på största allvar. Efter hand har jag dock lyckats döda några sorter. En del av dem är ganska kinkiga, medan andra är mycket lättare och tåligare.
 
Jag har nog fem sorters olika hoya kvar från min mammas samling. Det är blommor som trivs hos mig och accepterar min behandling. Jag tar alltid lite nya skott som får stå på tillväxt. Sedan brukar jag dela ut plantor till de vänner som jag vet vill ha. Det är ju bra att dela med sig, tänker jag … om något skulle hända mina egna blommor så kan jag alltid tigga tillbaka ett litet blomsterskott.
 
När de blommar så är det så vackra, och man förstår varför de kallas just porslinsblomma. Man ska tänka på att inte nypa bort de vissna blomsterklasarna, utan låta dem själv trilla av. Det är för att de blommar tydligen från samma ställe nästa gång också.
 
Visst är de fina – de exotiska porslinsblommorna!
Kanske ska jag också börja samla på lite fler sorter…. fast det får nog allt vänta tills jag är pensionär och får mer tid över. Tills dess vårdar jag ömt de plantor jag har efter min älskade mamma. ♥
 
Ja detta är en av mina stor blomsterkärlekar. #växtkärlek när den är som innerligast.
För mig är det liksom både sorg, saknad, glädje, kärlek och en massa minnen. Allt på en och samma gång.
 
Kram från mig
Annika
 

Kärleken till porslinsblomman – #växtkärlek Läs mer »

En träningsdag i det gröna.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
I helgen har jag och hunden Johnny haft en dag för bara oss själva.
Vi har varit ute vid Revinge med våra patrullhundskompisar och tränat.
Vilken glad gosse jag hade med mig den här dagen.
 
Det är så väldigt vackert där ute på fälten vid Silvåkra och Tvedöra. Jag tycker nästan att det påminner om savannen på Serengeti, där djuren strövar fritt. Några kor äter, andra ligger och sover och en del bara strövar mot något mål som de själva valt. Jag njuter bara av att se dem.
 
Fast jag och Johnny varit med i hemvärnet sedan 2011 så har vi nya spännande mötesplatser varje gång. Ni som känner mig lite mer, vet nog att jag är mer än lovligt förvirrad. Att jag lyckas hitta är lite av ett under.
Den här morgonen hamnade jag vid ett spännande projekt …. Ett ormprojekt och en snokkompost.
Eftersom jag vet att jag brukar förvirra mig, så är jag oftast ute i väldigt god tid. Såklart också den här morgonen. Jag hann med god marginal utforska den spännande komposten innan alla mina andra kompisar hjälpte mig och guidade mig rätt.
 
Vi hade en härlig dag ute på fälten. Johnny var en stjärna på ”vind och ”ljud”, men spårträningen gick alldeles väldigt dåligt. Bara att strunta helt i det den här dagen. Nästa gång går det säkert som en dans igen.
Tack alla mina underbara vänner i den ”gröna världen” för en strålande dag.
 
Dagens citat:
Jag kan sammanfatta allt jag lärt mig
om livet i tre ord.
Det går vidare.
 
Nästa helg är det regementets dag på Revinge. Kör gärna dit och kolla på alla uppvisningar vårt försvar har.
Jag och Johnny kommer nog också ha en pytteliten roll därute på lördag.
Kanske ses vi där och då.
 
Kram på er
Annika
 
 

En träningsdag i det gröna. Läs mer »

Värmen kom och alla mina växter flyttades ut.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I helgen kom äntligen den efterlängtade värmen hit.
Vår morgontur var förstås kall och lite kylig, men i solljuset skimrade de nyutslagna små bladen i skinande limegrönt.
 
Sakta men säkert smög värmen på. Vi plockade ut alla dynorna till soffan och tog eftermiddagskaffet på tralldäcket.
Några söta tjejer med sin pappa kom och hälsade på och småhundar blev glada över att få likasinnade kompisar för en stund.
 
Hela eftermiddagen bar vi ut växter och träd från orangeriet. Jag städade upp all gammal spindelväv och döda löv, och mot kvällen stod orangeriet äntligen nystädat och välkomnande, klart för sommarens mysiga stunder.
#växtkärlek
 
På kvällen satt vi ute och åt årets första middag. Jag och Emmy tog vars ett glas vin och bara njöt av den första smaken av ”sommarkväll”.
Den enda smolken i bägaren var väl när jag fick höra ryktas om de frostnätter som väntas nästa vecka …
Åhhhh …. det kan väl inte vara sant!! …. Ja, jag får helt enkelt försöka hålla koll på väderprognosen så gott det går den närmsta tiden.
 
(Ett särskilt tack till min fotograf, Emmy Henriksson, som för det här inlägget hjälpt till att knäppa de bilder där jag själv fastnat.)
Dagens tänkvärda ord:
 
Motgångar får vissa människor
att bryta samman,
andra att överträffa sig själva.
 
Ja, så är det är i livet. Allt blir inte alltid som man planerat. Även om saker inte går på räls och blir som man tänkt, så kan det bli minst lika bra ändå.
Jag ska bara jobba halv dag idag, sedan väntar nya roligheter på mig.
Ha det gott och hoppas ni får en fin start på veckan.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Värmen kom och alla mina växter flyttades ut. Läs mer »

Rulla till toppen