Äntligen fick jag mitt bevis.
Hejsan.
Nästan varenda dag häpnas jag över hur fantastisk vår natur egentligen är, och vilka underbara djur som lever här i skog och mark.
Någon av er som följt mig här på bloggen minns kanske att jag i fjor var så himla tvärsäker på att jag sett en utter vid vår badplats. Då skrattade många och sa att det måste ha varit en mink, eller rent av en gädda med morrhår som jag sett.
Vi lockade med fisk och gjorde allt vad vi kunde för att få vår ”utter” på bild så vi skulle kunna bringa klarhet i vad det egentligen var. Men efter att min kompis fått sig ett tjuvnyp när hon gick i vattnet så gav vi upp vår försök. Tama odjur som bits ville vi inte ha. (ett inlägg som jag skrev om ”odjuret” vid bryggan hittar ni HÄR.)
Sedan dess har jag inte brytt mig om att försöka fånga det där djuret på bild. Jag har sett honom några gånger i år, men då bara tänkt för mig själv, att där är han igen, den där rackans feta minken.
Men så en dag när jag satt ensam på bryggan började vattnet i min vak plötsligt att skvalpa lite lätt…
(hoppas det går att se min lilla film här)
Ja, äntligen var min badkompis fångad på film. Och nog var det en utter alltid. Från en biolog på Naturhistoriska museet fick jag det bekräftat. Den har en stor, kraftig svans och är högra över bakbenen än frambenen , alltså en utter, skrev han.
Att bada med uttrar och att leka med mitt lilla barnbarn Scott – ja det är saker som berikar livet så mycket för mig.
Dagens citat:
Allt måste inte ha en mening… ofta räcker det om du bara har roligt!
Det är faktiskt det som livet mest går ut på – att ha roligt.
Kram Annika
Äntligen fick jag mitt bevis. Läs mer »
