januari 2018

En herre att lite på och pågakalas.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
En herre man alltid kan lita på och som aldrig gör mig besviken, det är den vackert röda domherren.
För ett par dagar sedan fick jag syn på honom vid mitt fågelbord. Han brukar vara ganska skygg och han visar sig väldigt sällan.
Men, när man väl får syn på honom så kan man alltid känna sig säker på att vintern är i antågande.
Den här gången hade han rätt – igen.
Då när jag fick syn på honom så skyndade jag mig såklart in efter min kamera.
Det blev ingen mästarbild, men jag fick i alla fall ett litet foto på honom där han satt lite halvgömd i skydd av fågelbordet. Den vackraste fågeln jag vet.
Jag har varit på en sådan där rejäl grabbfest som håller på nästintill hela natten och som man får kramp i hela magen av alla skratt. En sådan herrfest som kanske inte alla kvinnor får äran av att vara med på …
Mer bör och ska nog inte skrivas, men jag vill passa på att tacka kvällens värd för en härlig fest .
Tack från mig!
Det var vid halv fem på morgonen, när vi körde hem från festen, som vintern slog till.
Över hela Österlen snöade det ymnigt och det kändes som att köra i ett sagolandskap.
Efter bara två timmars sömn var jag såklart tvungen att skutta ur sängen för att njuta av den underbara vintern som kommit under natten.
Allting ser så vackert ut när det ligger inbäddat i vitt fluff. Fast det förstås, vårt vita staket ser ju en aningens tråkigt ut med den gröna ton som börjat framträda alltmer tydligt det senaste året.
Nåväl, det finns en utomordentligt produkt som heter ”Grönfri”. Det får bli en omgång med den, och sedan lite ny vit färg. Det får bli ett av vårens projekt.
Dagens citat:
Ett föredöme är bättre än tusen argument.
Idag känner jag mig något, lite trött och sliten. Åldern tar ut sin rätt, och jag känner att jag inte är tjugo år längre.
Men en rolig fest blir man aldrig för gammal för.
Ha en fin dag.
Kram Annika

En herre att lite på och pågakalas. Läs mer »

Kryss i taket.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , / 1 minute of reading
När jag satt som bäst, försjunken i mina dagdrömmar med näsan i mitt bildarkiv, så kom ett medelande på min telefon …
Det var när jag satt och drömde mig bort till härliga blomsterängar, fyllda med vilda sommarblommor och en vårsol som strålade.
Jag fantiserade om att springa barfota och skutta från tuva till tuva, när det där plinget i mobilen kom …
Jag väcktes upp från mina drömmer av ett meddelande från min älskade dotter Emmy. Hon skrev att hennes julklapp äntligen kommit fram. Julklappen jag skickat strax före jul hade ”hör och häpnad” hittat ända ut på vischan, långt där ute på den Australiensiska landsbyggden.
Kort därefter plingade min telefon igen. Det var dottern Andréa i Canada som precis mottagit sin julklapp.
Såklart en likadan, fin t-shirt fick hon.
Glad och tacksam att mina enkla små presenter kommit fram försjönk jag i mina vårbilder igen.
Åhhh … liljekonvaljer ….
Kram på er
Annika

Kryss i taket. Läs mer »

Katten Judith och småfåglarna.

Lämna en kommentar / Djurliv, Hundar och katter / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Jag hoppas att ni har en mysig söndagmorgon, med eller utan frukost på sängen.
Här på bloggen handlar det lite då och då om husets djur. En stackare som sällan kommer på tal, är Judith.
Varken på bild eller i text blir hon särskilt ofta omnämnd.
Lilla, fina Judith …
Anledningen är att hon vill nästan alltid vara utomhus. Trots att hon har fri tillgång till hela huset, närhelst hon så önskar, så vill hon bara vara ute.
Hon är en väldigt speciell katt.
När man ser och hör henne så kan man tro att hon är extremt sur och arg …. och det är hon nog också!
Hur mycket Judith än fräser och spottar när jag tar upp henne, så vet jag att hon aldrig skulle ta ut sina klor, riva mig eller bita mig. Vi har ett speciellt band – hon och jag.
Judith var ca 10 dagar gammal när jag kom att bli hennes mamma. (Ett litet inlägg finns här.)
Innan vi hade Judith här i huset, så var vår trädgård alltid överfylld med mullvadshögar. Lika tråkigt varenda vår, att se de där jordhögarna.
Men så kom Judith och hennes första sommar som vuxen la hon inte mindre än sex döda mullvader vid ytterdörren. Sedan dess har vi varit förskonade och haft en fin gräsmatta
Men i år har en liten rackare hittat tillbaka till ett hörn av min trädgård. Kanske har Judith tröttnat på att jaga mullvadar nu?
Anledningen till Judiths dålig humör är nog mest våra småhundar. Judith älskar hunden Johnny, men är inte särskilt förtjust i de andra två. Inte heller drar hon och Felix särskilt jämnt.
Något jag aldrig sett är att Judith tagit någon av våra småfåglar. Det är jag såklart glad för.
Jag älskar ju de där små fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Jag är noga med att det finns buskar och snår i anslutning till fåglarnas matställe, så de har chans att rädda sig ifrån både katt och hök.
En liten fågel som jag tycker särskilt mycket om är den lilla rödhaken.
Det är som om den är lite kavatare och vågligare än alla de andra. Jag minns att just rödhaken var en av min mammas favoritfåglar, och såklart tycker jag om den av den anledningen också.
Pilfinkar har vi gott om. Det är den lilla gråbruna fågel som många så felaktigt kallar för gråsparv.
En lite oansenlig fågel som är väldigt vacker om man verkligen tittar efter.
Dagens citat:
Arbeta för en dröm
istället för beröm.
Försök att skapa uttryck
och inte bara ge intryck.
Sträva efter att vara
saknad i din frånvaro
hellre än att bli
märkt i din närvaro.
Jag önskar alla en skön söndag.
Kram Annika

Katten Judith och småfåglarna. Läs mer »

Triss i sippor och en plats för Trump..

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag tänkte bara kika in här på bloggen med en triss i foto från mitt arkiv.
Eftersom jag älskar vitsippor och längtar så väldigt mycket efter den tiden nu, så får det bli tre bilder på de vita små sipporna.
Här på min blogg undviker jag att skriva om politik och religion. Det där är ämnen som tar så mycket energi.  Särskilt när åsikterna går i sär och det dryftas på nätet och social medier. Sånt bör man prata om ansikte mot ansikte tycker jag.
Såklart är det ämnen som vi i familjen pratar om då och då. Vi har inte alltid samma åsikter om saker och ting, men vi kan prata och ta del av varandras olika syn och kan istället kanske lära oss och se saker från ett annat håll. Som alltid finns en stor portion humor när vi dryftar viktigheter.
Ofta skämtar vi med varandra om det mesta.
En grabb som varit på tapeten det senaste året är en kille som heter Trump. Jag är inte särskilt förtjust i honom ska jag medge, även om jag aldrig träffat honom. Lite då och då har jag gjort små roliga filmsnuttar som jag skickat till mina döttrar om just denne man.
En dag hade någon smugit in en ny fin dassrulle på vår toalett.
Den tackar jag ödmjukast för.
Dagens citat:
Laughter is America´s most importent
export,
// Walt Disney
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Triss i sippor och en plats för Trump.. Läs mer »

Guldkant på vardagen

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Så här mitt i januari kan man välja på att deppa ihop fullständigt av gråväder, trötthet och pessimism … eller så kan man passa på att sätta guldkant på vardagen. Valet är bara mitt eget.
Jag väljer att förgylla så mycket det bara går. Jag frossar i växter och blommor lite extra under den här mörka tiden, för att få må bra …
… eller ja … så säger jag i alla fall till min käre make. För sanningen är ju att jag ständigt och jämt under precis hela året, har ursäkter för att investera i växter och blomster.
Någon måste ju köpa av de där tulpanerna, som står så lockande i sina överfulla plasthinkar i de flesta affärerna nu vid den här tiden på året. Man kan liksom inte motstå.
Mest gillar jag de färgglada tulpanerna i regnbågens alla färger. Allt från pastellfärger till klara rena färger. Och så älskar jag de vita … Jag älskar ju faktiskt precis alla tulpaner, oavsett färg.
Något annat som jag gärna köper vid den här tiden på året, det är vårlökar.
Asså, hur ljuvligt är det inte att ha en härlig kruka på köksbänken med pärlhyacinter, krokus och narcisser.
Det där att köpa lökar känns lite som ett bra köp, tycker jag. När lökarna blommat klart där på min köksbänk så sparar jag dem ute i orangeriet för att sedan sticka ner dem i rabatten till våren. Där kan de sedan blomma på för glatta livet, år efter år.
Att frossa i vårlökar nu i januari är ju nästan en riktigt bra affär när jag tänker efter. Det är ju nästan som en lönande pengainvestering.
Så känns det så mycket lättare att stå där i köket och röra i grytorna och gör långkok, när man har något vackert att vila ögonen på …
Ett bra sätt att förgylla den här mörka tiden på, är att plocka fram lite barnasinne och busa till saker en smula.
Tre personer som alltid har bus på gång är mina tre döttrar. När jag har tråkigt, eller behöver piggas upp så brukar jag skicka iväg en liten film till någon av dem och vips får jag en rolig kommentar tillbaka. Oavsett var i världen de är så kan de konsten att alltid pigga upp sin mamma.
Summering:
För att sätta guldkant på tillvaron:
1. plocka fram ert barnasinne.
2. köp massor av blommor.
Dagens citat:
Människor vi upplever som
väldigt positiva har också negativa
tankar.
De har bara valt att inte låta
dem kontrollera deras liv.
Ha en fin dag idag, gör något glyttigt (=barnsligt)
och köp en blomma till någon ni tycker om.
Kram på er
Annika

Guldkant på vardagen Läs mer »

Fredagkväll – då mås det bra.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll.
Jag vill bara kika in och önska er en skön kväll med mycket fredagsmys.
Med tre foto från mitt bildarkiv hoppas jag att det ”mås bra”!
Kvällens citat:
Det finns två sätt att sprida ljus:
att vara ljuset eller spegeln som
reflekterar det.
Mys för allt vad ni är värda.
Kram Annika

Fredagkväll – då mås det bra. Läs mer »

Att sätta mål är lätt.

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej
På min bloggportal finns just nu en utmaning. Den heter #MÅL2018.
Man ska skriva ett inlägg som handlar om just mål för 2018.
Mitt mål för året är att aldrig sluta…
… att aldrig sluta kämpa för att bli den bästa versionen av mig själv.
Det lättaste i världen är att sätta upp olika mål, som att börja träna och motionera eller gå ner i vikt.
Det svåra kommer när man ska hålla fast vid rutinerna och att aldrig sluta med dem. När man ska ge sig ut trots trötthet, dåligt väder eller tidsbrist. Det är då de dåliga ursäkterna lätt kan komma.
Mitt mål för året är helt enkelt att bara köra på med mina springrundor, som jag gjort de senaste åren. Att aldrig lyssna på de där ursäkterna. Att bara köra på
Min plan är att lägga in lite längre distanser igen under våren. Lite småförändringar …
Kanske inte marathonlånga rundor med tanke på min ryggskada,  men runt en mil eller så, det är nog precis lagom för mig.
Detsamma gäller när det handlar om vikten tycker jag. Att börja på dieter och börja banta det är enkelt. Det svåra kommer när man sedan ska hålla den nya slanka linjen.
För mig handlade det inte om en snabb viktnedgång, utan om en livsstilsförändring.
Så även i år får jag ibland hålla igen och tänka på vad jag stoppar i mig. Att kunna unna mig av livets goda, men inte allting varje dag.  Att försöka vara den bästa versionen av mig själv. För min egen skull.
Ett mål jag också har, är att prova något nytt. Något roligt, som ska kännas som en slags belöning.
Ett år klättrade jag i jätteträd. Oboy – det var kul!
Vi får se vad det blir i år …
Belöningar måste man såklart ha.
Min belöning kommer även att bli en ny löparklänning i år.
Jag älskar att springa i klänning eller kjol på sommaren, och när det inte går så fort i löparspåret så ska det åtminstone vara snyggt.
Dagens citat:
Ge aldrig upp din dröm på grund av 
tiden det tar att uppnå den.
Tiden kommer att passera ändå.
Hoppas ni också har mål för 2018, såklart utifrån era förutsättningar. Det kan vara att delta i en triathlon eller att gå till postlådan med sin rullator, det spelar ingen roll. Den enda man ska utmana är sig själv.
Mål och planer är bra för alla tror jag!
Det finns ingenting som man inte kan, bara saker som man inte lärt sig ännu.
Mitt bästa råd är att gör det lätt, börja med något litet och gå sakta framåt. Små steg i taget, men sluta aldrig.
Plötsligt är man ifärd med det där som först tycktes nästintill omöjligt.
Lycka till med era mål och planer.
Och bli den bästa versionen av Er själva.
Ha det fint.
Kram Annika

Att sätta mål är lätt. Läs mer »

En liten suck av vinter.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så kom den så äntligen till oss också här längst nere i det sydöstra hörnet. Vintern och snön menar jag.
Visserligen väldigt blöt och kramgo snö, men vit och fin som snö ska vara.
Det var så mysigt att tassa upp den där morgonen då snön föll utanför fönstret.
Jag tänkte för mig själv att egentligen hade det passat mycket bättre att Jesus föddes den här dagen, för vädret var precis det rätta för julaftonsfirande … så mysigt och juligt.
Vi brukar låta vår utegran få stå kvar hela januari ut, eftersom det alltid är så rysligt mörkt här ute i sommarbyn på vintern. Den gjorde att det var riktig julkänsla den här morgonen.
Småhundarna blev som tossiga av snön. Helt vilda och busiga for de runt i trädgården. Johnny tar det hela mer med ro numera.
 När vi gick vår morgonrunda runt sjön så övergick snön i duggregn. Blöt och lite trist tyckte jag allt att det var. Men jag tycker att man ska vara glad för det lilla …. och jag fick i alla fall damma av vintermössan och knäppa lite sköna vinterbilder.
När vi kom till badplatsen hade det blivit riktigt grått och regnigt väder. Med snabba steg styrde vi kosan hemåt. Fast först väckte jag såklart upp alla de sömniga gäss som låg där i vattnet och plaskade.
Vilken skillnad det kan vara på kvaliteten på blommor. I förra veckan köpte jag en liten hortensia. Jag hann inte mer än hem från affären förrän blomskrället tappade alla sin rosa kronblad och såg allmänt hängig ut. Den fick helt enkelt gå direkt på komposthögen.
Mina snittblommor som jag köpte ett par dagar före nyår står ännu ganska fräscha och fina i min klongvas. Visserligen sjunger de nu på sista versen, men oj vilken glädje jag haft av dem.
En kollega till mig sa alltid: ”man får vad man betalar för” … det där stämmer ganska ofta tycker jag.
Dagens citat:
Bry dig om andra
men se till att inte
radera bort dig själv.
Ha en skön kväll
Kram Annika

En liten suck av vinter. Läs mer »

Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det finns de som påstår att det inte finns någonstans som man kan frysa så mycket som man kan på Österlen. Vänner jag känner, som bott i kalla Norrland i hela sitt liv, häpnar över vilka isande vindar vi kan ha här ner i södra Sverige. En kyla som tränger ända in i märgen. Om det stämmer eller ej, vill jag låta vara osagt.
Riktigt Österlenkallt var det dock den där dagen då jag hälsade på våra grabbar som var i full färd att bygga på det lilla attefallshuset.
Ute på havet gick vågarna höga med sitt vita skum på toppen. Eller som vi alltid brukar säga – ”det gick vita gäss på havet”
Grabbarna snickrade glatt på när jag kom för att hälsa på dem och ta mina bilder.
Som alltid ser det mycket större ut när reglarna kommer upp och man får en blick för hur det ska komma att bli.
Förut när det bara fanns en platta på marken så kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli ett helt hus. Visserligen ett väldigt litet hus.
Snickare är ett tåligt släkte. I ur och skur eller sol och hetta, så jobbar de målmedvetet på.
Fast egentligen tror jag att det är nyttigt för hälsan. Att vistas utomhus i alla väder är säkerligen jättebra för människokroppen.
Med rätt kläder och utrustning så klarar man sig långt.
Aldrig mår jag ju själv så bra som efter fyra dygn ute i fält.
Själv var jag utrustad i tjock täckjacka och mössan långt nerdragen över öronen. Ett stenkast från det lilla huset finns den härliga sandstranden och det oändliga havet.
Jag tänkte lite på det där om att börja vinterbada … men bestämde mig snabbt för att sådant måste ske under mer kontrollerade former. Kroppen måste nog tillvänjas och någon handduk hade jag inte heller med mig!
Och såklart av hänsyn till pågarna. Som chefens fru och tillika företagets kontorist bör jag nog inte ränna naken på en byggarbetsplats, även om det gäller en viktig utmaning …
När jag kom upp från min lilla strandtur var arbetet i full gång. Det sågades träbitar för glatta livet, och alltihopa såg ut ungefär som då jag var liten och byggde höga torn av tändstickor. Fast detta bygge skulle klara betydligt starkare vindar än mina tändstickbyggnationer, det var jag fullständigt övertygad om.
Jag knäppte några sista bilder innan jag sa hejdå till grabbarna och styrde min lilla bil mot Gyllebo och kontoret igen.
Går ni i byggtankar så kanske vi är företaget som kan hjälpa er?

Vid intresse så hittar ni vår hemsida här:

Vill ni ha kontakt med mig eller Stefan kan ni nå oss på mail: annika.hantverkaren@telia.com
 Dagens citat:
Om vi ingen vinter hade
skulle våren inte vara så angenäm.
Om vi aldrig mötte motgång
skulle välståndet inte vara så välkommet.
Så sant. Och om vi inte hade måndagar och arbete, skulle semester och fridagar inte känts så skönt.
Vi behöver de där växlingarna i livet – för det är de som är själva livet.
Ha det gott.
Kram Annika

Hårda, kalla vindar vid det lilla attefallshuset Läs mer »

Dessa gäss.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Gokväll
Kvällens tre bilder får bli tre foto på gäss.
Jag vet inte om de förökat sig sedan jag var liten, eller om de bara hållit sig mer gömda förut. Kanske har jag bara inte lägt märke till att de varit så många tidigare … Plötsligt är de nu överallt, i sjön, i havet och ute på alla skånska fält.
Jag gillar gäss. De är både vackra och goda. För det finns inte många matupplevelser som slår en riktig skånsk gåsamiddag …
Ni som följer mig minns kanske det här inlägget ….
Dagens citat:
Att tycka om författaren och sedan träffa honom,
kan vara som att tycka om gåslever och sedan träffa gåsen.
Undrar om det är så med bloggare också. Tänk att träffa upphovskvinnan till just den bloggen man älskar att följa …
Ja, kanske är bloggare ungefär som gäss. Flyger i en v-formation åt ungefär samma håll. En först för att bana väg, resten efter i vindfånget. Men ibland är det någon förvirrad gås som alltid kommer på villovägar – den gåsen är nog jag. Utan mål, mening och riktning far jag liksom bara fram här på internet. Jag hamnar där  slumpen för mig och det är så spännande.
Ha en fin kväll
Kram Annika

Dessa gäss. Läs mer »

Rulla till toppen