februari 2016

I spåren av skogens herreman.

Kära Blogg
Den här morgonen hade det återigen fallit ett tunt snötäcke och det var finfin spårsnö. Jag älskar att komma ut tidigt i skogen då och få bevittna vilken aktivitet som råder av skogens alla djur i gryningen. Att grävlingen har vaknat och nu har fullt upp stod den här morgonen klart. Förmodligen går grävlinghonan i väntans tider, eller så har hon redan fått tillökning, vem vet…. I varje fall var skogen alldeles full av dessa speciella spår.
En alldeles fantastisk morgon och min absolut bästa stund på hela dagen.
 
 

När jag jobbat klart för dagen fortsatte projekt nerpackning och arkivering. En hop barnböcker som hängt med sedan min egen barndom packades ner i plastboxar och fick leva vidare uppe i vårt förråd, för vem kan bara kasta iväg ett stycke kärt barndomsminne sådär utan vidare? Stefan gjorde klart det sista i den nya klädkammaren som blir inflyttningsklar till helgen, och då är första lilla steget i vår ombyggnad klar.
 
Så blev jag tvungen att köra till apoteket och lösa ut de där starka tabletterna som jag i det längsta avstått. Ja, det där onda påverkar hela min vardag och även om jag för det mesta är glad och stark, så faller även jag ihop … Då gäller det att jag gör mig själv glad, eftersom jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv! Man blir vad man tänker, och därför tvingar jag mig att tänka positivt, glatt och skoja till det för mig själv… kanske ni också kan dra en smula på smilbanden åt mina bilder och då har ju allt fått en dubbel verkan liksom.
 
Mina ord som jag har med mig varje dag och försöker leva efter:
Äg aldrig en sjukdom.
Minska mängden tid som du pratar om att vara sjuk,
vägra ge sjukdomen en plats i ditt medvetande.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

I spåren av skogens herreman. Läs mer »

En tillbakablick – till tiden när jag gick på mellanstadiet.

Kära Blogg
När jag var liten hade jag en vän som jag ofta var tillsammans med på fritiden. Det var en grannflicka som bara bodde ett stenkast från mig. Hon hette Annelie och var två år yngre än vad jag var. Det hörde inte till vanligheterna att jag lekte med dockor. Jag ägda aldrig en enda barbiedocka när jag var liten…. nåja, det fanns en annan docka som hette Cindy och en enda sådan hade jag faktiskt en enda. Min syster Görel var desto mer förtjust i dockor när vi var små.
Jag tyckte mest om att vara ute i naturen, fara runt på min cykel, klättra i träd och samla på kräldjur.
 
(här är en bild från ett ovanligt tillfälle då vi lekte med dockorna ute i trädgården på Skoghem, det är jag, Annelie och syster Görel)
(här är vi i full färd med en lek där man skulle binda ihop sina ben och springa det fortaste man kunde)
 
På mellanstadiet gick jag i den stora skolan i Brösarp. Jag älskade den skolan.
 
(här är en bild från någonslags idrottsdag)
 
 På påsken klädde vi gärna ut oss till påskkärringar.
(här är det Eva Hallin, jag, Evas syster Lena och min syster Görel)
 
 
På mellanstadiet hade vi maskerad och jag tror att jag tyckte att det var jättekul. Eva Hallin och jag var på pricken likadana. Vi var utklädda till sjörövare. Laila och Madeliene var varandras motsatser tycker jag det ser ut som. Jörgen Sjögren var så söt, han var utklädd till en tant som nog egentligen skulle föreställa en zigenare. Nu så här i efterhand ser jag att han lyckas bli väldigt lik en religionsfröken som vi sedan hade på högstadiet som vi kom att kalla för ”Strippan”.
 
Något jag älskade på den här tiden, det var att vara med i scouterna. Jag minns särskilt det där första lägret som jag skulle på. Jag hade fått en alldeles ny orange ryggsäck att ha mina saker i. Jag minns att vi lärde oss rysligt mycket där på scouterna, ja alltifrån att göra upp eld utan tändstickor till att snusa lös general. Det var helt enkelt en fantastisk tid.
 
Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut.

En tillbakablick – till tiden när jag gick på mellanstadiet. Läs mer »

Byggmästaren går ”bananas” i Gyllebo.

Kära Blogg
 
Vi vaknade upp till ännu en strålande vinterdag. Jag valde att ta en lite kortare runda i skogen. Min rygg och bäcken har varit sämre och stelare en tid. Det kräver en ganska stor kraftansträngning att trotsa smärtan och den kraften hade jag bara inte den här dagen. Men bedårande vackert var det!!
 
 
Rivningen och förödelsen fortsätter. Den här dagen gick Stefan fullkomligt bananas när han skulle göra en bredare dörröppning in till vårt kontor. En bred och rejäl öppning skulle bli bättre förkunnade han …. särskilt med mina önskemål om en eldstad i den här regionen av huset … och kommande rullatorer …
Jag packade ner alla pärmar med bokföring och annat, för att magasinera det på ”  Otto Lars” i Simrishamn istället. Många av pärmarna och ritningarna är från tiden vid Jesu födelse… nästan … så det var otroligt skönt och befriande att rensa ut alla dammiga gamla papper.
Förmodligen kommer inte en levande själ någonsin till att titta på dessa arkiverade papper någon gång, men lagen och förnuftet säger att de ändå måste sparas en tid framöver, och under tiden produceras det bara nya papper och dokument. På 90 talet pratade man om den papperslösa tiden som skulle komma …. jo tack
 
Dagens kloka ord:
De flesta människor missar möjligheten, för den är klädd i overall och liknar arbete.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Byggmästaren går ”bananas” i Gyllebo. Läs mer »

Here comes the sun.

Kära Blogg
Vilken dag, vilken morgon. Alldeles fantastiskt, magiskt och förtrollande.
 
Ja nog känns det som solen behövs nu. Jag har hela vintern trott att min citronodling totalt misslyckats denna säsongen. Men så böjde jag lite på min onda, stela rygg och fick se …. en skrovlig, gul liten citron lyste vackert längst ner på en gren.
Mitt fikonträd börjar sakta grönska och spira. I år tänker jag vara försiktig och inte ta ut det i trädgården för tidigt. I fjor kom den sista köldknäppen och dödade alla nya små fikonblad.
Renoveringen fortskrider och Mollys päls är ofta mer grå än svart. Båda hundarna älskar att ligga nära oss var vi än är och då kvittar det liksom om de ligger mitt i rivningsmassor och damm, bara de får vara hos oss.
På kvällen blev det ärtsoppa till middag, enkelt och lätt, trots att det inte var torsdag! Min värk var tuff, men jag försöker alltid vara tuffare och tuffa på!
 
Dagens ord:
Vår bakgrund och våra omständigheter må ha påverkat vilka vi är, men vi är nu ansvariga för vilka vi vill bli i framtiden!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Here comes the sun. Läs mer »

Du är grym Andréa …. men det visste jag ju, för de är alla mina tre döttrar!!

Kära Blogg
Vädret hos mig här i Gyllebo kan inte riktigt bestämma sig. Ska det vara vårlikt eller vintrigt? Idag var det åter vinter. Det var grått, snöigt och råkallt. Lite vackert dystert och melankoliskt.
 
Vår renovering går sakta framåt. Vi spacklar, slipar, målar och tapetserar. Byggdamm, spackelrester och gipsbitar har sakta spridet sig runt i hela huset. Lite opassande skulle min tvättmaskin börja strula och jäklas precis nu och spola ut vatten på golvet i tvättstugan. Det blev liksom extra jobbigt när det redan råder ett mindre kaos i hemmet.
 
Så kom då meddelandet från min älskade Andréa, det där som jag med spänning hade väntat på hela måndagen…
Någongång i maj är hennes veterinärutbildning slut och avklarad och det är dags för henne att börja jobba någonstans. Hon berättade att hon skulle söka in på några alldeles särskilda universitetspraktiker utomlands, men eftersom bara toppen av världens veterinärer blir antagna, så var det ju egentligen omöjligt. Som alltid sa jag åt henne att söka ändå, ”ingenting är omöjligt!” Hon skulle även söka en veterinärtjänst i Ystad, där någon skulle ge henne goda vitsord.
I hemlighet håll jag tummarna och önskade att hon skulle få den där tjänsten i Ystad. Jag ville ha henne hemma och nära. Det var ju så länge sedan hon var här i hemtrakterna, mer än sporadiska besök såklart.
Men innerst inne visst jag. Såklart kom hon in på den där omöjliga veterinärpraktiken som bara de bästa lyckas med!
Ett stort grattis min älskade dotter. Jag önskar dig ett bra år i Saskatoon/Canada.
 
… och kanske kommer vi och hälsar på där borta i Canada, vem vet ….!?
 
 
Andréa – din lilla plugghäst. Hur du lyckas kamma hem de bästa betygen och samtidigt vara med på precis alla fester och stolligheter är för mig en gåta. Har du ärvt allt det där av pappa tro?
 
Dagens ord:
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du kan göra åt det.
 
 
 
 

Du är grym Andréa …. men det visste jag ju, för de är alla mina tre döttrar!! Läs mer »

Alla hjärtans dag och en liten Sjöbopåg fyllde 9 år.

Kära Blogg
Den här söndagen var det Samuels födelsedag. Hela nio år fyllde han. Såklart var vi där för att gratulera honom.
 
All snön hade nu smält bort och det kändes återigen som om våren var på gång. På en bänk i skogen stod en liten snögubbe som någon gjort dagen innan, han stod där och kämpade för sitt liv den lille stackaren.
Ett fång röda rosor och lite gelehjärtan hade jag fått av Stefan redan dagen innan. Men själv hade jag inte kommit på något att ge, mer än min vanliga omsorg som att tvätta hans kalsonger och laga hans mat. En törn av dåligt samvete gjorde att jag bestämde mig för att göra bot och bättring nästa år…
 
 
På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och for för att gratulera Samuel på födelsedagen. Eftersom alla pågarna Ahlbeck också fyllt år under hösten fick det bli lite presenter till dem också. Något nytt, något gott, något blått och något gammalt…. eller det ska man kanske ge på bröllop….?  Nåväl, vars en liten sak fick de alla åtminstone.
Vi åt en saftig, god smörgåstårta, drack kaffe och hade en trevlig och mysig eftermiddag.
Tack ”pågarna i allmänhet” och syster Görel i synnerhet. Tack! ♥
 
 
Dagens citat blir ett som jag tycker är väldigt tänkvärt av Buddha:
 
Vårda varje ögonblick
och du vårdar allt.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Alla hjärtans dag och en liten Sjöbopåg fyllde 9 år. Läs mer »

Vintern kom tillbaka och vi firade min vackra väninnas födelsedag.

Kära Blogg
Yngre och yngre ser hon ut att bli, min fina, goa väninna Madeliene. Den här kvällen var det äntligen dags för oss att träffas och fira hennes ”femma”.
 
Innan dess vaknade vi upp till ett bländade snölandskap. Vintern var tillbaka i Gyllebo. Jag klädde på mig som en michelingubbe och gav mig ut på tur med hundarna. Även om jag nu längtar väldigt mycket efter våren och värmen så måste jag erkänna att det var alldeles bedårande vackert. Jag och hundarna var alldeles ensamma där i skogen vid sjön. Allting var knäpptyst och stilla och jag var den första människan som satte mina spår där i snön den här magiska morgonen.
 
Så var det då äntligen dags att åka och fira goa Maddes födelsedag. Som jag längtat efter att få träffa henne!
När man som vi, möts som två väldigt unga töser på en tuff mansdominerad arbetsplats, ja då växer det liksom fram ett systerskap. Vi fick båda två lära oss att vässa armbågarna, se till så skinnet på näsan blev lite mer hårdhudat, vi fick lära oss att på mäns vis lösa konflikter, men vi blev också en del av den hjärtliga och glädjefyllda jargongen som råder i en bygghandels vardag.
Den här kvällen blev precis så glädjefylld och underbar som jag sett fram emot. Den godaste fisksoppa som jag någonsin ätit dukades fram, och jag kan bara från djupet av mitt hjärta säga tack!
Tack Madde och Micke för en underbar kväll!
 
Dagens ord är till dig Madde, den modigaste, starkaste och roligaste kvinnan jag känner!
 
Den som ber om ursäkt först är modigast.
Den som förlåter först är starkast.
Och den som glömmer först har roligast.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Vintern kom tillbaka och vi firade min vackra väninnas födelsedag. Läs mer »

Lärkans första drill.

Kära Blogg
Den här dagen doftade det verkligen vår. Skogens fåglar sjöng lite starkare och lite högre, och för första gången det här året hörde jag lärkan. Så härligt, så hoppfullt.
Jag hittade även några små vårblommor i min trädgård. En av de snödroppar som jag fått av min snälla faster Berith och några små vintergäck.
Ett annat vårtecken måste väl vara Felix och Judith som tror att de löper trots att båda är kastrerade.
 
Även fast våren är på gång, så sägs det ju att julen varar till påska, och det är nog så sant. Min lilla gran har fått skira små ljusgröna skott och för tredje gången blommar den amaryllis som jag fick av Ola Bandola på julbordet.
 
 

Renoveringen går framåt. Det som har hänt är saker som inte syns, men som är nog så viktiga. Spackling och slipning till exempel.

Alla saker är noggrant nerpackade och uppmärkta. En av döttrarna är mer hamster än de övriga …
En fräsch bukett rosor och lite kladdmuffins gjorde vår fredag i byggdammet lite mer lyxig.
 
Dagens tänkvärda ord:
Ord betyder mycket.
De kan leda till skratt
men också till gråt,
de kan glädja
men också smärta.
Och små vänliga ord
kan göra stora underverk.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Lärkans första drill. Läs mer »

Sentimental av några gamla sängar och madrasser.

Kära blogg.
Jag och hundarna lunkade på runt vår sjö och längtade nog alla tre efter lite sol, vår och värme nu. Att våren är på väg, det vet jag. Jag har sett både snödroppar och vintergäck sticka upp. Fast i min egen trädgård syns de inte till ännu. Jag tror alla vårlökar blivit bortgrävda förra hösten när vi grävde det stora hålet till poolen.
 
Renoveringen fortskrider. Väggen är nu uppbyggd och gipsad in till klädkammaren.
I alla år som vi bott här, har Stefan byggt sängar till töserna, allt efter deras behov och önskningar. Efter hand som de vuxit har deras behov ändrats. Han har byggt våningssängar, enkla sängar och långsängar att använda som myssoffa för många kompisar.
Den senaste tiden har dessa sängar stått här, ledsna och sorgsna – bäddade utan att någon kommer och sover i dem. Vi tog därför beslutet att det nu var dags för sängarna och de gamla Ikeamadrasserna att åka vidare till tippen. Lite sorgligt kändes det … och vi ska nog alla vara glada att madrasser inte kan tala ….
Till mina tre döttrar vill jag dock förtydliga: det kommer alltid att finnas möjlighet att bo och sova här hos oss. Alltid!
 
 
 
Från Australien har det kommit små, mycket små, livstecken i form av bilder på instagram.
Saknar dig så det gör ont Mems!!
Var rädda om er och hoppas inte flugorna äter upp er.
 
Dagens kloka ord:
Dagar blir veckor, som blir månader, som blir år.
Lev nu: älska, ge. bry dig om!
 
 
 
 

Sentimental av några gamla sängar och madrasser. Läs mer »

En helt vanlig onsdag i februari.

Kära Blogg
Dagarna går sin gilla gång. I februari händer det inte särskilt mycket. Stefan jobbar på som alltid. Nya spännande projekt väntar Hantverkarn till våren.
Min morgonrunda var våt och geggig men vi njöt såklart som alltid. Andréa åkte tillbaks till Köpenhamn och jag försjönk ner i mina papper på kontoret igen.
 
 
Med posten kom den här dagen mina tre fotoböcker. För varje år som går, trycker jag upp några av mina bilder  som minne i böcker. Jag är övertygad om att alla foto som vi tar digitalt, i framtiden kommer att vara borta annars. Tekniken ändras i snabb takt och vem tänker då på sina gamla arkiverade foto. Vad har vi idag tex för nytta av allt de vi sparat på disketter? Min fotografvän Mårten säger alltid, ”det är inte frågan om ifall din hårddisk kraschar, det är frågan om när din hårddisk kraschar ….”
Nåväl, idag kom 2015 års böcker. Underbara ögonblick. Stackars Felix hade inte fastnat mer än en enda gång, så jag får framöver ha lite större fokus på honom med min lins.
 
Lagom till eftermiddagskaffet kom Peter-elektriker för att hjälpa Stefan lite med elledningarna. Fokus är nu på att färdigställa det lilla rummet och flytta in klädkammarinredning och göra helt klart där.
 
 

 Jag funderar lite på att det snart är tid för ett optikerbesök. Sist jag var där fick jag bannor eftersom jag väntat i åtta år …. och nu har det gått sex år igen. Så vidare skarpsynt är jag ju inte …

 
 
(Livet genom mina ögon …. -6 kallas det visst)
 
 
Dagens kloka ord:
Sanningen är som solen.
Du kan stänga den ute ett tag, men den kommer inte att gå sin väg.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

En helt vanlig onsdag i februari. Läs mer »

Rulla till toppen