februari 2016

Kära Blogg

När jag döptes var det mamma Ingrids käraste syster, Gerd, som höll mig. Hon och hennes man Per, kom så att bli mina faddrar. Mina föräldrar hade tänkt ut det vackraste av namn åt mig – tyckte de! Jag tackade min gud många gånger för att moster Gerd satte stopp för det där namnet. Sigrid var det tänkt. Sigrid som den där kissnödiga lilla trasdockan i barnprogrammet ”Beppes gonattsaga” . Hon som hela tiden gastade färdig och blev upplyft i sängen utan att torka sig i rumpan. Nu är Sigrid egentligen ett ganska sött namn, men på den tiden hade det varit detsamma som att med vilje göra mig till mobboffer i skolan. Jag kunde i min fantasi höra hur alla på skolgården skrek ”fäääärdig” efter mig. Huhhh … Jag är så glad att heta Annika, ett neutralt och bra namn helt enkelt, och lite känt från mitt favoritprogram Pippi Långstrump istället.

Sedan dess har min kära moster alltid funnits med i mitt liv, och idag är jag oändligt glad och tacksam för att ha henne i mitt liv och bla kunna dela alla minnen av mamma Ingrid med.

Tack Gerd, du betyder så mycket för mig.