Kära Blogg
Yngre och yngre ser hon ut att bli, min fina, goa väninna Madeliene. Den här kvällen var det äntligen dags för oss att träffas och fira hennes ”femma”.
Innan dess vaknade vi upp till ett bländade snölandskap. Vintern var tillbaka i Gyllebo. Jag klädde på mig som en michelingubbe och gav mig ut på tur med hundarna. Även om jag nu längtar väldigt mycket efter våren och värmen så måste jag erkänna att det var alldeles bedårande vackert. Jag och hundarna var alldeles ensamma där i skogen vid sjön. Allting var knäpptyst och stilla och jag var den första människan som satte mina spår där i snön den här magiska morgonen.
Så var det då äntligen dags att åka och fira goa Maddes födelsedag. Som jag längtat efter att få träffa henne!
När man som vi, möts som två väldigt unga töser på en tuff mansdominerad arbetsplats, ja då växer det liksom fram ett systerskap. Vi fick båda två lära oss att vässa armbågarna, se till så skinnet på näsan blev lite mer hårdhudat, vi fick lära oss att på mäns vis lösa konflikter, men vi blev också en del av den hjärtliga och glädjefyllda jargongen som råder i en bygghandels vardag.
Den här kvällen blev precis så glädjefylld och underbar som jag sett fram emot. Den godaste fisksoppa som jag någonsin ätit dukades fram, och jag kan bara från djupet av mitt hjärta säga tack!
Tack Madde och Micke för en underbar kväll!
Dagens ord är till dig Madde, den modigaste, starkaste och roligaste kvinnan jag känner!
Den som ber om ursäkt först är modigast.
Den som förlåter först är starkast.
Och den som glömmer först har roligast.
Kram och Hejdå Bloggen
