Kära Blogg
Den här morgonen hade det återigen fallit ett tunt snötäcke och det var finfin spårsnö. Jag älskar att komma ut tidigt i skogen då och få bevittna vilken aktivitet som råder av skogens alla djur i gryningen. Att grävlingen har vaknat och nu har fullt upp stod den här morgonen klart. Förmodligen går grävlinghonan i väntans tider, eller så har hon redan fått tillökning, vem vet…. I varje fall var skogen alldeles full av dessa speciella spår.
En alldeles fantastisk morgon och min absolut bästa stund på hela dagen.
När jag jobbat klart för dagen fortsatte projekt nerpackning och arkivering. En hop barnböcker som hängt med sedan min egen barndom packades ner i plastboxar och fick leva vidare uppe i vårt förråd, för vem kan bara kasta iväg ett stycke kärt barndomsminne sådär utan vidare? Stefan gjorde klart det sista i den nya klädkammaren som blir inflyttningsklar till helgen, och då är första lilla steget i vår ombyggnad klar.
Så blev jag tvungen att köra till apoteket och lösa ut de där starka tabletterna som jag i det längsta avstått. Ja, det där onda påverkar hela min vardag och även om jag för det mesta är glad och stark, så faller även jag ihop … Då gäller det att jag gör mig själv glad, eftersom jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv! Man blir vad man tänker, och därför tvingar jag mig att tänka positivt, glatt och skoja till det för mig själv… kanske ni också kan dra en smula på smilbanden åt mina bilder och då har ju allt fått en dubbel verkan liksom.
Mina ord som jag har med mig varje dag och försöker leva efter:
Äg aldrig en sjukdom.
Minska mängden tid som du pratar om att vara sjuk,
vägra ge sjukdomen en plats i ditt medvetande.
Kram och Hejdå Bloggen
