Kära Blogg
Vilken dag, vilken morgon. Alldeles fantastiskt, magiskt och förtrollande.
Ja nog känns det som solen behövs nu. Jag har hela vintern trott att min citronodling totalt misslyckats denna säsongen. Men så böjde jag lite på min onda, stela rygg och fick se …. en skrovlig, gul liten citron lyste vackert längst ner på en gren.
Mitt fikonträd börjar sakta grönska och spira. I år tänker jag vara försiktig och inte ta ut det i trädgården för tidigt. I fjor kom den sista köldknäppen och dödade alla nya små fikonblad.
Renoveringen fortskrider och Mollys päls är ofta mer grå än svart. Båda hundarna älskar att ligga nära oss var vi än är och då kvittar det liksom om de ligger mitt i rivningsmassor och damm, bara de får vara hos oss.
På kvällen blev det ärtsoppa till middag, enkelt och lätt, trots att det inte var torsdag! Min värk var tuff, men jag försöker alltid vara tuffare och tuffa på!
Dagens ord:
Vår bakgrund och våra omständigheter må ha påverkat vilka vi är, men vi är nu ansvariga för vilka vi vill bli i framtiden!
Kram och Hejdå Bloggen
