Österlen

Hejsan.

Moder Jord är ännu ganska återhållsam med de riktigt varma sommartemperaturerna.

Men sakta nalkas den ljuva sommartiden. Trots kylan så kan man tydligt se hur allting grönskar och gror. På grund av det lite kallare vädret så får vi ju en lite mer långdragen vår, och det är ju fantastiskt!

Precis just nu, är vi i den underbara tid som man brukar kalla ”mellan hägg och syren”. Visst är det vackert alltid!!

Inte är det väl någon slump att det brukar vara många bröllop vid just den här tiden, pingsten, hänryckningens tid.

Vattnet i sjön ligger på ungefär 15 grader och morgonbaden är sagolika i den klorofyllstinna grönskan.

Det är inte bara skogen som växer och prunkar, vår egen lilla trädgård grönskar och blomstrar också nu. Knappt har vi hunnit klippa gräset färdigt i ena hörnan, förrän det är dags att börja om på nytt i den andra.

Dagens citat:

Vinden viskar: glöm inte bort att andas. Regnet sjunger: håll inte inne dina tårar. Jorden berättar: jag bär dig – även om du faller.

Ha en riktigt fin pingstdag.

Kram Annika

Hej hej

En morgon var det rejält disigt när jag kom ner till sjön. Den tidiga timman och den tjocka dimman gjorde att det blev så mysigt att tända en marschall längst ute på bryggan.

En baktanke hade jag också med att tända lite levande ljus, det var att skrämma det lilla djuret som den senaste tiden blivit lite väl närgånget.

Allting började för ungefär en månad sedan. Jag såg då ett djur som jag tyckte var väldigt likt en utter, dessutom ganska så stort. Efter det har diskussionerna gått vilda här hemma. Sjöodjur, utter, mink eller rent av rena fantasierna?? Alltså bestämde jag mig för att locka fram det där djuret igen och föreviga det som bevis.

Varje dag har jag sedan dess haft lite rå fisk med mig som jag satt ut som bete. I vattnet har jag sett att något större djur simmat runt och så fort jag gått ifrån platsen så har mitt bete försvunnit i ett nafs.

Kanske hade jag fortsatt mitt lockande ända tills jag fått mina bildbevis, om det inte vore för att det där djuret började bli lite väl odrägligt. En morgon gav det nämligen min badkompis ett nafs i benet.

Nej, då fick det sannerligen vara slut. Inte vill vi ha en tam utter (eller mink) som ger oss tjuvnyp i vattnet när vi badar. Nej, nu får den fånga sin mat på egen hand igen. Och så sprattlar jag lite extra med benen i vattnet innan jag hoppar i numera. Kanske slutar min utterhistoria här, eller så får jag mitt bildbevis ändå till slut. Den som lever får se…

Hemma i min trädgård står ett annat fult djur ännu kvar. Det är den konstgjorda grisen som Stefan vann i ett julklappsspel för ett par år sedan. Den som ingen av oss gillar. Nu har den frusit sönder lite på ryggen i vinter, men ännu står den där vid dammen och småler dumt.

Men den får stå där och flina ikapp med alla blommorna i trädgården. Om inte annat så tycker nog Scott att det är roligt med den där grisen när han ivrigt försöker leka med det rinnande vattnet. För tillfället har vi ett armeringsnät över dammen som säkerhet för busiga små pojkar.

Dagens citat:

Du kommer till en punkt i livet då du väljer att gå bort ifrån drama och istället väljer det enkla, okomplicerade och meningsfulla.

Ha en riktigt fin pingstafton.

Kram Annika