Hejsan.
Mina vardagar är för det mesta ganska inrutade och planerad. Jag trivs med att ha det så.
Att starta dagen med en morgontur i Gylleboskogen, gör att det lite enahanda och ensamma kontorsjobbet går lätt som en plätt sedan. Inte minst då jag träffar mina fina badkompis vid bryggan.
Fast ibland blir det inte riktigt som planerat… En dag i förra veckan fick jag ett sms … ska vi ses idag… en spontan och enkel fråga från min barndomskamrat.
Det kändes precis som då vi var små, då livet lekte och allt var spontant och enkelt.
Självklart sa jag ja till den spontana frågan. Vi fick en underbar eftermiddag i Christinehof. Vi vandrade de stigar vi gjort så många gånger förr. Vi hjälpte varandra att minnas saker från en svunnen tid. Vi la märke till att både vi själva och trakten vi bott i hade förändrats, fast bakom all förändringen så var allting precis som det alltid hade varit. Tack min kära vän för initiativet. Tack Annelie♥
Livet behöver inte vara så komplicerat eller planerat i förväg. Små spontana infall kan bli de finaste minnena i livet.
Som när en liten kille kommer på spontanbesök och vi busar med pinnar i skogen.
Dagens citat:
En vän är någon som sträcker sig efter din hand men når ditt hjärta.
Jag är så tacksam för de människorna som nått mitt hjärta genom livet.
Kram Annika
