familjen Gyllebo

Hejsan.

Lillejulafton blev en så otroligt vacker dag här på Österlen. Sol och lite fruset tidigt på morgonkvisten.

Jag, Stefan och hundarna startade vår dag vid bryggan. Jag tog mig ett uppfriskande dopp på ”den lille dopparedagen”. Lite oturligt nog fick hunden Lykke också sig ett julabad eftersom Stefan råkade knuffa henne över bryggkanten. Lilla stackare…. jag funderade lite på att putta i Stefan också, men så kom jag på att man ska ju vara snäll när det är jul.

På kvällen kom familjen hem till oss för lite julfirande. På menyn stod porterstek på finaste älgköttet och hasselbackspotatis.

Och när vi alla ätit oss mätta och belåtna började det ryktas om att en skäggig gubbe skulle komma på besök. En gubbe som hette Tomten.

Eftersom coronaåret gjort att Tomten inte kunnat gå i affärer och shoppa som vanligt, så hade han fått snickra ihop lite egna paket i sin tomteverkstad det här året. Jag själv hade i god tid klickat hem en röd gräsklippare åt pågen från nätet.  När vi andra slog oss ner för att njuta av efterrätten så brummade Scott runder i köket med sin nya gräsklippare.

När all mat sedan var undanplockad och de få – men noga utvalda klapparna – öppnade, då slog vi oss ner i vardagsrummet med lite  Djungelbokstittande , hundmys och ett nytt memoryspel. En alldeles underbart fantastisk jul blev det hemma hos!

Dagens citat:

Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Ha en fin dag.

Annika

Hej hej.

Jag borde definitivt ta tag i julstädningen här hemma. Men eftersom allt är som det är i år, så har jag hela tiden skjutit grovarbetet på framtiden. Istället har jag dragit ytterkläderna på mig och bara gett mig ut i naturen.

Fast, det är så klart, jag har ju städat lite på bryggan vid sjön. Märkligt det där, att det är så mycket roligare att skura bort ankbajset från en brygga i skogen än att dammtorka skåp här hemma.

Och när den sällsynta solen försökte kika igenom alla gråa moln här på Österlen, då vore det nästan rent kriminellt att vara inne och städa.

Och inte kunde jag väl välja att storstäda matrummet när jag fick besök av en underbar nakenfis här hemma. Mitt damm kommer ingen att ta ifrån mig, men dagar att njuta och göra roliga saker, de kommer obönhörligen att ta slut.

 

Och leker man med en sopbil, då passar det bara bra att det är lite skräpigt runt omkring. Det blir liksom mer realistiskt då.

Dagens citat:

En människa som gör mycket, gör många fel. En människa som gör lite, gör få fel. En människa som inte gör någonting, gör aldrig fel. Men är inte en människa.

Gör massor av saker, roliga saker. Felen går nästan alltid att rätta till.

Kram Annika

Hejsan.

Precis de orden hörs överallt nu för tiden. Många tycker att det varit ett skitår. Visst är det tråkigt med den rådande pandemin och alla restriktioner vi fått. Särskilda förhållningsätt som gör att vi inte kan leva så fritt som vi önskar oss. Jag har förstås den största medkänsla med alla som har olyckan att bli allvarligt sjuka eller de som mist anhöriga i corona. För er är det verkligen ett riktigt skitår, det förstår jag så väl.

Men….

Men jag tycker faktiskt att jag själv haft ett helt underbart år – det här skitåret till trots.

När jag av en slump kom att scrolla runt bland mina bilder från året som gått, så stannade jag plötsligt upp och bara njöt. Vilken fantastisk vår, sommar och höst jag haft! Om jag väljer att bara se godbitarna.

När jag tack vare alla mina foto nu fick möjligheten att kika tillbaka så inser jag hur underbart vi haft det.

Jag är övertygad om att de känslor och tankar som vi göder, de tenderar att bli vår stora  sanning. De tankar vi väljer att tänka blir de som påverkar vårt sinne och vårt mående.

Tack vare mitt evinnerliga fotograferande så göder jag mina positiva känslor för året som snart passerat.

Såklart har det hänt tråkiga saker för mig också under året, men jag mår så väldigt mycket bättre av att frossa i alla fina minnen. Jag vill liksom lyfta dem, eftersom det får mig att må bra. Att se en bild på mig själv när jag skrattar så mycket att jag nästan kissar på mig, det är bättre än att tänka på hur hemskt allt varit. Tankar om sjukdom, oro och problem. Hur ont det gjort att jag inte kunnat resa till min älskade dotter i USA så som planerat. Att tänka tråkiga tankar, det gynnar ju ingen av oss i familjen.

Istället för att deppa ihop har jag försökt göra allt som står i min makt för att behålla glädjen.

Kanske kan jag inspirera någon annan att tänka en glad tanke för en stund. Det är så stärkande.

Dagens citat:

En pojke var arg på en vän som hade varit orättvis mot honom och gick till sin farfar. Farfadern sa,

– Låt mig berätta en historia för dig. Jag har också varit mycket arg på människor som gjort mig illa utan att ångra det de gjort. Ilska sliter ned en, men den skadar inte ens fiende.

 

Det är som att ta gift och önska att ens fiende ska dö. Jag har ofta kämpat med dessa känslor. Det är som om det fanns två vargar i mig. Den ena vargen är god och gör inte illa andra. Han lever i harmoni med allt omkring sig och blir inte förorättad i onödan. Han kämpar bara när det är riktigt att göra det och kämpar endast rättvist.

 

Men den andra vargen är full av ilska. Minsta lilla sak gör honom ursinnig. Han slåss ständigt mot alla, utan anledning. Han kan inte tänka därför att hans ilska är så stark. Men det är verkningslös ilska, för ilskan förändrar inget. Ibland är det svårt att leva med dessa två vargar i mig, för båda försöker betvinga min själ.

 

Pojken såg sin farfar i ögonen och frågade,

– Vilken av dem vinner farfar?

Den gamle log och sa,

– Den jag matar.

Det där är ett av mina favoritcitat. Precis så är det med tankar. Mata de tankar och minnen som gör gott i hjärtat.

Annika

Hejsan.

Dagen började som vanligt för mig. Det var en gråmulen dag och jag gick ut i skogen redan  i gryningen.

Efter mitt kalla bad i sjön, fick jag lite extra bråttom hem.

Jag hade ju jobbat extra på kontoret föregående dag, för att kunna ägna mig helt åt lille Scott den här dagen. Hans mamma och pappa hade jobb och studier att göra, och såklart tar en mormor sig tid för ”Tjabokillen”.

Det var en trött gosse som anlände till Gyllebo. Vi fick börja med en portion gröt och lite soffmys. Sedan var det middagslur som stod på schemat, och jag förberedde älgkebab till kvällsmat.

På eftermiddagen blev det sedan bus och lek för hela slanten. TV-rummet förvandlades till en fantasivärld och i mitten byggdes en mysig koja upp. Men plötsligt fick jag syn på något som jag inte sett på en evighet. Solen!!!

Såklart lämnade vi kojan och allt annat härinne åt sitt öde. Istället gav vi oss ut på en härlig runda med barnvagnen.

När den kära gamla solen visar sig, då måste man ge sig ut. Så det så!

När mörkret sedan föll över stugan kröp Scott upp till ”Moffar Ginko”. och satte på en  favoritfilm på TV:n. Djungelboken och Baloo gillar de nog lika mycket båda två.

Dagens citat:

Det kommer en dag i ditt liv när du inser vilka som betyder något för dig, vilka som aldrig har betytt något, vilka som inte längre betyder något och vilka som alltid kommer att betyda något.

Ta vara på tiden med dem ni håller kärt, och vara rädda om er.

Annika

Hej hej.

Det är något vackert med nakna, kala träd nu på vinterhalvåret.

Som svart siluetter i morgonljuset.

Träden som står på rad ute på udden som vi kallar ”Munkagången”, de är så vackra i sin kala skepnad.

När jag kom vandrande på sjöstigen så vaknade gässen upp och flaxade sömndrucket iväg över vattenytan. Hals över huvud lyfte de sedan med ett klagande läte upp i skyn.

Just den här morgonen var så otroligt vacker.

På eftermiddagen hälsade mitt lilla barnbarn på hos mig i Gyllebo. Efter några jobbiga dagar med urinvägsinfektion så var det så härligt att se honom glad igen. Visst skär det i hjärtat när små barn är sjuka. När de tvingas ta medicin som smakar ”äckelpäckel”, ja det är inte alls särskilt kul. Men nu var allt så mycket bättre igen. Han tog så duktigt sin hemska medicin och efteråt applåderade vi allihopa.

Dagens citat:

Vem som helst kan få dig glad genom att göra något speciellt. Men bara någon speciell kan få dig glad utan att göra något.

Den lille killen Scott får mig alltid på gott humör. Och nu när han är på bättringsväg igen är jag såklart alldeles extra glad. För att kissa taggtråd är ju plågsamt värre.

Kram på er från mig.

Annika

Hejsan.

Julen närmar sig med stormsteg, och jag har de flesta julklapparna färdiga redan.

Inte för att vi i min familj köper presenter i så stora mängder precis. Men någon liten klapp till vart och ett av barnen och det lilla barnbarnet, det vill jag såklart alltid ge.

Men som alltid har jag ett visst dilemma – julklappen till Andréa i USA. Min fina dotter som jag inte kunnat träffa på så länge.

Kanske är det någon av mina trogna läsare som minns det där året, då jag försökte skicka ett paket med trosor till henne i USA. Det paketet returnerades gång på gång till mig, och till slut gav jag upp.

Nu när jag inte har kunnat träffa henne på ett helt långt år, och inte vet när vi kommer kunna ses igen, då är jag beredd att ta en chans. En chans som är en viss risk.

Ett av de vackra smycken från GULDVIVA, som jag visade här på bloggen i förra veckan, det ska bli hennes.  Jag ska chansa att skicka det till henne, med risken att det kan försvinna i posthanteringen. (mitt inlägg om smyckena hittar ni HÄR.)

Jag tänker chansa! Jag har smugglat med det lilla silversmycket i ett av alla de brev jag skriver till henne. Ni vet, jag skickar ju ett brev varje vecka och ska göra det ända fram tills hon blir klar med sin utbildning. Någon gång i september blir hon äntligen klar och till dess skriver jag ett brev i veckan.

Min lilla djurläkare långt där borta i Alabama. Min fina Andréa, hon som brinner lika mycket för djur och natur som jag själv gör. Vad passar bättre åt henne än ett smycke med en liten vacker silvermussla.

Dagens citat:

Det är de små sakerna som gör oss lyckliga. Det räcker med ett oväntat meddelande, ett telefonsamtal, en kram, ett leende, en smekning … Inget mer.

Nu håller jag tummarna för att hennes julklapp hittar över Atlanten och kommer fram lagom till jul. Jag lovar att berätta för er när hon fått den.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Hejsan.

För några dagar sedan var det ett riktigt ruggigt höstväder.

Det blåste halv storm och vinden ven i trädtopparna när jag tog mitt morgonbad i gryningen.

På eftermiddagen fick vi finbesök av en stycken ”liten Scott” och hans mamma minsann.

Jag hade eldat i våra båda braskaminer hela dagen, så i stugan var det varmt och gott. Det var så varmt att Scott fick bli en ”nakenfis”.

När vinden ven utanför husknuten och elden sprakade i braskaminen, då var det mysigt att krypa upp i soffan och titta på Djungelboken på TV:n.

Dagens citat:

Jag älskar dig! Kanske tänker du nu ”men du känner inte ens mig”. Men kan människor hata utan anledning, så kan jag älska.

Mer kärlek åt folket. Och mer positiv attityd. Tänk så mycket vi har att vara lyckliga över.

Kram Annika

Hejsan.

Att många människor nu är innerligt trötta på den situation vi alla tvingas leva i, det märks och känns så tydligt.

Vi vill kunna träffa våra nära och kära. Kanske särskilt kring julen och när världen känns en aning otrygg, som nu med covid-19. Vi vill kunna kramas, umgås och vara nära. Såklart drömmer jag också om att samla min familj i juletid…

Men inte heller i år kommer det att fungera. Senast jag hade mina tjejer hemma allihopa på julen, var år 2014. Den julen har jag sparat som en liten skatt djupt i mitt hjärta. Ett underbart minne i mammahjärtat.

Det här året har det varit extra tungt för mig att ha min dotter utomlands. Särskilt när hon i somras av lite olika anledningar inte mådde särskilt bra. Då önskade jag att jag kunnat sätta mig på ett plan till USA för att träffa henne. Då förbannade jag den j-a pandemin.

Att inte kunna finnas för min dotter kändes då hemskt. Extra jobbigt var det när möjligheten att resa mellan länderna försvann. Mitt sätt blev att varje dag prata in små filmer åt henne. Enkla vardagsfilmer. Ofta från mina morgonpromenader vid Gyllebosjön. Lugna, stilla filmer från naturen som jag tror hon saknar så mycket.

Som barn älskade Andréa adventskalendrar med små paket. I somras började jag därför skicka brev med små presenter till henne. Ett brev i veckan har jag postat ända sedan dess, och det kommer jag att göra tills hon blir färdig med utbildningen i september. Det blir som en slags nedräkning och lite peppning hemifrån. Bara 41 brev återstår nu.

Jag är så oerhört glad att jag förra året valde att åka till New York för att träffa henne. Vi fick då bara fyra dagar tillsammans, men tyckte båda att det var värt resan ändå. Jag är så tacksam att  jag åkte.

Senast hon själv var hemma var sommaren 2019, så det är ett tag sedan hon träffade resten av sin familj.

Nu gör vi det bästa av situationen. Även om det känns deppigt att inte kunna fira den här julen som vanligt, så är det ju trots allt bara en enda futtig högtid. Att vi alla mår bra och har hälsan är det viktigaste av allt.

Och till dig min älskade Andréa vill jag bara säga att vi hörs, som alltid, på snapchat när du vaknar i morgon. En knasig film varje dag ända tills vi ses igen.

För er som kanske undrar vad Andréa egentligen håller på med där borta i Alabama, så har jag skrivet ett inlägg för ett par år sedan om henne. Inlägget hittar ni HÄR.

Det enda vi kan göra är att gilla läget och göra det bästa av det. … och som mamma blir man så stark när man måste.

Dagens citat:

Man offrar sin hälsa för att tjäna pengar. Sedan offrar man pengar för att få tillbaka sin hälsa. Man blir så orolig för framtiden att man inte njuter av nuet, vilket resulterar i att man varken lever i nuet eller i framtiden. Man lever som om man aldrig kommer att dö och sedan dör man utan att ha levt.

Lev efter Kalvins hälsocirkel och var rädda om er alla. (ni som inte känner till Kalvins hälsoregler får googla)

Kram Annika

 

Hejsan.

Nu singlar de sista gula löven sakta till marken.

I skogen ser det så kul ut när de sista gula lönnlöven hamnat på mattan av de röda boklöv. Som om en sagofe varit där och spritt lite höstligt strössel på marken.

I trädgården busar hundarna tillsammans med Scott bland alla löven.

Stefan har kört en sista gång med gräsklipparen, för att mala sönder så många löv som möjligt. Scott älskar gräsklippare.

Nu får vi hoppas att gräsklipparen snart kan bytas ut mot snöslungan. För visst vore det väl roligt med lite snö lagom till advent. Det tror jag att Scott hade gillat.

Dagens citat:

Inga pengar i världen kan ge tillbaka dagen du har idag.

Må gott!

Annika