Man blir så stark när man måste.

Hejsan.

Att många människor nu är innerligt trötta på den situation vi alla tvingas leva i, det märks och känns så tydligt.

Vi vill kunna träffa våra nära och kära. Kanske särskilt kring julen och när världen känns en aning otrygg, som nu med covid-19. Vi vill kunna kramas, umgås och vara nära. Såklart drömmer jag också om att samla min familj i juletid…

Men inte heller i år kommer det att fungera. Senast jag hade mina tjejer hemma allihopa på julen, var år 2014. Den julen har jag sparat som en liten skatt djupt i mitt hjärta. Ett underbart minne i mammahjärtat.

Det här året har det varit extra tungt för mig att ha min dotter utomlands. Särskilt när hon i somras av lite olika anledningar inte mådde särskilt bra. Då önskade jag att jag kunnat sätta mig på ett plan till USA för att träffa henne. Då förbannade jag den j-a pandemin.

Att inte kunna finnas för min dotter kändes då hemskt. Extra jobbigt var det när möjligheten att resa mellan länderna försvann. Mitt sätt blev att varje dag prata in små filmer åt henne. Enkla vardagsfilmer. Ofta från mina morgonpromenader vid Gyllebosjön. Lugna, stilla filmer från naturen som jag tror hon saknar så mycket.

Som barn älskade Andréa adventskalendrar med små paket. I somras började jag därför skicka brev med små presenter till henne. Ett brev i veckan har jag postat ända sedan dess, och det kommer jag att göra tills hon blir färdig med utbildningen i september. Det blir som en slags nedräkning och lite peppning hemifrån. Bara 41 brev återstår nu.

Jag är så oerhört glad att jag förra året valde att åka till New York för att träffa henne. Vi fick då bara fyra dagar tillsammans, men tyckte båda att det var värt resan ändå. Jag är så tacksam att  jag åkte.

Senast hon själv var hemma var sommaren 2019, så det är ett tag sedan hon träffade resten av sin familj.

Nu gör vi det bästa av situationen. Även om det känns deppigt att inte kunna fira den här julen som vanligt, så är det ju trots allt bara en enda futtig högtid. Att vi alla mår bra och har hälsan är det viktigaste av allt.

Och till dig min älskade Andréa vill jag bara säga att vi hörs, som alltid, på snapchat när du vaknar i morgon. En knasig film varje dag ända tills vi ses igen.

För er som kanske undrar vad Andréa egentligen håller på med där borta i Alabama, så har jag skrivet ett inlägg för ett par år sedan om henne. Inlägget hittar ni HÄR.

Det enda vi kan göra är att gilla läget och göra det bästa av det. … och som mamma blir man så stark när man måste.

Dagens citat:

Man offrar sin hälsa för att tjäna pengar. Sedan offrar man pengar för att få tillbaka sin hälsa. Man blir så orolig för framtiden att man inte njuter av nuet, vilket resulterar i att man varken lever i nuet eller i framtiden. Man lever som om man aldrig kommer att dö och sedan dör man utan att ha levt.

Lev efter Kalvins hälsocirkel och var rädda om er alla. (ni som inte känner till Kalvins hälsoregler får googla)

Kram Annika

 

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

4 reaktioner på ”Man blir så stark när man måste.”

  1. Nu får vi verkligen hålla tummarna att folk gör sitt yttersta! Desto fortare kan det bli lite mer som vanligt. God tisdag!

  2. Fint skrivet, jag sitter här och blir rörd. Sväljer ner gråten och tänker, ryck upp mig. Ja vilken märklig tid och situation vi är i. Men man måste ju och det är ju bara att kämpa på men gärna med stöd och uppmuntran. Det kan vi bjuda varandra på. Kram Pia

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top