Allmänt – Sida 135 – Gylleboannika

Sol och hopp.

Kära Blogg

Dagen startade med en strålande sol. Så underbart härligt. Jag och hundarna skulle kunna vandrat där i skogen precis hela dagen, men plikten kallade. På kontoret väntade papper i massor.

På eftermiddagen hade jag en tid hos min osteopat Lisa på idrottsmedicinskt centrum. Fantastiska Lisa!! Hon tittade på min kropp ungefär som en klump lera. Hon konstaterade att något på ena sidan var ”för kort”. Hon tänjde försiktigt, gick några steg tillbaka, tänjde lite till och sa förnöjt ”sådär ja”. I två timmar jobbade hon och jag på med min muskler. Hon grävde sig försiktigt djupt in till muskler inne i magen, bakom alla tarmar. När hon masserade dem kände jag en strålande smärta ner i ljumsken där jag brukar få ont. Hon hittade muskler i bäckenbotten som jag knappt visste fanns. Hon visade mig små, små enkla övningar som skulle hjälpa. Hon hade namn på allt och mitt hopp återvände sakta men säkert. Det här ska jag förbaske mig bli bra ifrån.

Samtidigt hade jag dagen innan skrivet ett mail till en underbar läkare med högt inflytande i vården och väldigt känd via media, han hade lovat hjälpa mig med de rätta kontakterna. Livet ser med ens betydligt ljusare ut! Det hjälper liksom bara att veta att man har livlinor att ta till när det behövs.

På hemvägen från Malmö fick jag känna på hur det var att vara storstadpendlare. I snigelfart rullade jag fram på motorvägen med sikte på trygga, lugna Gyllebo.

På snapchatt fick jag bilder från min älskade tös Amanda. Hon hade haft fantasisminkning på sin utbildning och jag tycker hon gjort en alldeles fantastisk fiskutstyrsel. En liten söt och lite trumpen torsk.

Dagens kloka ord:

Det är skillnad på att ge upp och veta när man fått nog.

Kram och Hejdå Bloggen.

Sol och hopp. Läs mer »

Hemvändardag för Molly och valpmys för oss.

Kära Blogg.

Den här dagen var vår plan att köra ända till Bjärnum för att hälsa på vår vän Monica och alla hennes underbara hundar.

Det blev en rask och uppfriskande promenad i skogen innan vi gav oss iväg.

Inte nog med att vi skulle träffa hela gänget ”pommehundar”, vi skulle även få träffa ”The King” och hans syster!! Och då menar jag inte Elvis Presley utan Valparna!

Vi packade in oss i bilen och for förväntansfulla iväg. Såklart blev det ett kort stopp på Bilema i Kristinastad. Det är ju Stefans favoritaffär. Jag och Molly väntade otåligt i bilen.

Så var vi framme. Molly verkade överlycklig att få träffa alla sina gamla, kära kompisar igen.

Många bilder följer:

Efter allt bus och stoj i trädgården gick vi in för att träffa de sötaste valpar jag någonsin sett. Ja, jag vet, så säger jag om alla valpar jag mött. Men de här var verkligen som små nallebjörnar. Om man inte smälter för dem, då smälter man aldrig.

Efter allt gosande med valparna blev vi bjudna på kaffe och den godaste saffranskaka man kan tänka sig. När alla hundar lugnat sig efter välkomstbuset smygkikade lilla Molly nyfiket in i valphagen. Sedan fick hon sitta i Monicas knä en liten stund och bara mysa. Ja, jag är helt övertygad om att mellan lilla Molly och Monica finns där ett speciellt band.

Tiden gick alltför fort och snart var det dags att vinka adjö till alla goa vänner där i Bjärnum.

När vi reste oss och gick till dörren kom en orolig Molly springande och tittade på oss med ögon som sa: ”hörrni, glöm inte mig”.

Kram på dig Monica och tack. Vi ses snart igen.

Japp, bättre advent kan man då inte fira!

Dagens kloka ord:

Du behöver bara kraft om du ska göra något skadligt, annars är kärlek tillräckligt för att få allt gjort.

Kram och Hejdå Bloggen

Hemvändardag för Molly och valpmys för oss. Läs mer »

Brunkål och himmabagade bröö.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 6 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Fortfarande hade vi friska vindar även hos oss i Gyllebo. Om det var stormen Helga eller helt vanlig blåst, det vill jag låta vara osagt …. men blåste, det gjorde det.

När jag går på mina runder i skogen får alla tankar sväva fritt. Det är det som är så skönt och härligt. Många kreativa idéer föds där ute i naturen. Jag har liksom min egen ”brainstorming” där jag vandrar fram. Med stormen Helga blåsande i ansiktet, fantiserade jag om att blåsa in lite heliumgas i rumpan på småhundarna och ha dem som lurviga små ballonger… Såklart skulle jag aldrig göra något sådant mot stackars små djur. Men tanken var rolig och jag skrattade högt för mig själv.

Den här dagen passade jag på att fixa lite smått och gott inför julen. Jag brukar välja ut de saker jag själv gillar allra mest på julbordet och så gör jag dem. Resten får vi köpa eller vara utan helt enkelt. Jag älskar brunkål och skinka, så riktig hemmagjord brunkål fick det bli. Jag passade även på att baka lite gott julbröd. Rågbröd och mitt vanliga grova hälsobröd, det där som Emmy älskar.

Det är ganska så morsamt att stå där i sitt lilla kök och pyssla inför julen, särskilt med så gott sällskap som jag hade den här dagen. Lilla Snowie såg ut att hamna i någon slags trans av alla goa dofter och satt mest som en liten groda och njöt.

Där ute pysslade Stefan. Han var i full färd med att klä vår tillbyggda lilla friggebod med klädselbräder.

Invändigt börjar den också ta form och det ska bli så skönt med lite mer förvaringsutrymme.

Dagens kloka ord:

Jag vill inte ha någon som lovar mig månen och stjärnorna. Jag vill ha någon som ligger bredvid mig i gräset och tittar på dem.

Kram och Hejdå Bloggen

Brunkål och himmabagade bröö. Läs mer »

Stormen Helga

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 5 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Just nu avlöser stormarna varandra. Den här dagen var det ett nytt oväder vid namn Helga som var på ingång. Fast vi här nere i vårt avlånga land var ganska lyckligt lottade och märkte inte av storman Helga särskilt mycket. Såklart blåste det rejält, men alla träd stod kvar, så jag och hundarna vågade glatt tuffa på runt vår älskade sjö.

Så har jag fått ett brev med alla provsvar som doktorn tog. Japp, jag är friskare än en nötkörna tydligen, och det är ju rysligt skönt att veta. Ont det har jag i alla fall, fast det inte syns på varken kroppen eller några prover.

Nu förstår jag inte alls vad de här proverna avser, så därför tänkte jag be någon veterinär titta på dem och kanske förklara … för jag vill själv också veta och förstå eftersom det handlar om min egen kropp och inte om min bil.

Jag är verkligen glad över att Stefan har tagit upp sitt gamla jaktintresse igen. Den här dagen var han åter ute med kompisen Kent för att speja efter vilda djur.

En sak jag däremot är väldigt konfunderad över, är hur olika människor ser på manliga och kvinnliga intressen. Inte en levande själ höjer på ögonbrynen om en man har vapen och jaktattiraljer för tusentals kronor. Det är saker som man bara måste ha helt enkelt. Men när en kvinna (läs Annika) går åstad och köper en lite finare kamera, då pratas det pengar och priser minsann … ”det hade väl ändå räckt med en billigare variant”, ”behövde du verkligen en sån fin modell”, …. Bäst vore väl om kvinnor bara höll sig lugna och köpte en virknål och ett garnnystan – helst på rean.

Hur som helst så har Stefan köpt en sak som ingen jägare kan klara sig utan, nämligen en uppvärmd jacka som drivs med borrmaskinsbatteriet. Såklart måste man ha det!

Äntligen fick jag träffa en älskad dotter. Goa, fina Amanda och lilla Snowie.

Vi mumsade på hämtmat och mös och kvällen gick allt för fort.

Att försöka ta en fin bild av lilla Snowie var lönlöst när avundsjuka Johnny var med …. hur jag än vände och vred så var han hela tiden i vägen.

Dagens kloka ord:

Jag är en stark kvinna och jag vet hur jag håller mitt liv i ordning.

Även med tårarna i ögonen, kommer jag fortfarande säga ”Jag är okej” med ett leende!

Kram och Hejdå Bloggen

Stormen Helga Läs mer »

En tappad sug.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 4 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här dagen har jag mest jobbat – såklart.

Men så har jag omedvetet letat. Än här och än där. Först förstod jag inte vad jag tappat bort, men så slog det mig. Jag hade tappat sugen!

Så idag blir det inte så mycket här på bloggen, eftersom jag har minimalt med bilder och ytterst få ord vill tränga ut i mina skrivfingrar.

Men en mysig träningsstund med mina vänner i skogen tog jag mig tid till, den här förtappade dagen.

Min mamma Ingrid sände mig ett meddelande på facebook uppe från sin himmel den här dagen. Visserligen från år 2010, men på min sida poppade det upp just när jag behövde det. Jag tror hon har bra överblick där uppeifrån och kunde se min tappade sug.

Lite livstecken från mina underbara små töser och bästa, käraste vänner i livet.

Från Amanda kom en underbar bild:

Från Emmy kom ett långt, underbart meddelande från Australien. Hon har flyttat till Fremantle och allt verkar bara bra …. förutom en massa flugor:

Från Andréa har jag inte direkt hört så mycket eftersom hon är inne i ”veterinärprojektsbubblan”. Men när jag ska lyssna på min musik på Spotify så kommer det hela tiden upp att det inte går eftersom någon dansk har tillgång och lyssnar just nu …. Men det kom i alla fall ett litet meddelande. Jag tror hon pluggar svenska för att inte helt och hållet glömma bort sitt modersmål ….

Själv har jag äntligen löst den stora frågan om hur den ”avsågade damen” kan fungera!!

Jag hatar verkligen trollkarlar och känner bara en väldigt stor lust att få en logisk förklaring. Och förklaringar finns det på allt!

Dagens kloka ord:

Akta dig för falska kunskaper.

Det är farligare än okunnighet.

Kram och Hejdå Bloggen

En tappad sug. Läs mer »

Svärmor Karin fyller 85

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 3 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

När det är den 2 december då är det min svärmor Karins födelsedag, och just det här året blir hon 85 bast.

Grattis Karin!

Men min morgon i Gyllebo började med att jag fick fara runt med Wettextrasan och städa efter den andra personen som också bor och lever här i huset. Stefan! I 15 år har jag varje dag sanerat kaffekokaren – den här dagen var måttet rågat och jag röt till … Jag tog en bevisbild och sände iväg ett argt meddelande på telefonen…

Lite tråkigt att det inte direkt togs på allvar, utan att hela företaget fick ta del av det och fick sig ett gott skratt. Nåja, skratta bäst som skratta sist!

Nåja, jag städade upp efter den lille ”grispellen” jag lever med och gav mig ut i skogen. Han är ju trots allt bara en man!

Morgonen var mild, ja nästan ljummen. Ett lätt duggregn föll på oss där vi traskade fram. Den här dagen var lilla Molly överlycklig eftersom det var hennes tur att träna näsan och fick göra två små spår i skogen.

Jag gjorde båda spåren lite svårare den här gången och gjorde en liten, mjuk böj. Lilla Molly tuffade på med näsan djupt i löven, när hon plötsligt stannade och glodde förvånat på mig … var tog spåret vägen? Lilla duktiga Molly löste vinkeln på spåret själv. Hon sprang runt i en stor cirkel och vips hade hon fått korn på sitt spår igen.

Väl hemma igen så var det bara att knega på där på kontoret. Judith gjorde mig sällskap genom att sitta en stund på skrivbordet för att bli klappad och sedan mjukt och smidigt slinka in bakom min dataskärm, där hon brukar sova som en stock.

På kvällen åkte vi till Kivik för att fira svärmor Karin på 85 års dagen. Vi hade köpt en lampa åt henne så hon skulle kunna se lite bättre när hon sitter vid sitt köksbord och läser korsord och donar med allehanda saker.

Stefans bror Mats med hustrun Gunvor kom också på kalaset. Ja, så var såklart lilla Molly också med för att fira svärmor Karin. Ett kaffekalas som heter duga med finaste tomtekopparna på bordet.

Dagens kloka ord:

Lika mycket som vi väljer våra tankar, så behöver vi även välja bort tankar. Inte tro så mycket på vad de säger. De ska alltid lägga sig i, tycka och värdera. Det är det tankar gör.

Kram och Hejdå Bloggen

Svärmor Karin fyller 85 Läs mer »

Tusen år till julafton.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Äntligen är den igång. Julkalendern!! Jag älskar verkligen årets julkalender på TV.

Jag gillade också programmet ”Historieätarna”, och jag missade inte ett enda avsnitt. Kanske går det inte att jämföra TV-serier med klassiska filmer som till exempel ”Nyckeln till frihet” och andra prisbelönta storfilmer (som Andréa tyckte var så roligt att jag gjorde en gång …. hahah söt-Dea )

Så from den här dagen och 24 dagar framåt sitter jag bänkad i TV soffan och myser.

Sen var det bara för mig att pallra mig ur soffvärmen och ge mig ut med hundarna.

En kille sa till mig på skjutbanan att han skulle flytta till Thailand, för så regnig och tråkig hade han upplevt denna hösten … Han måste skoja! Vi kan inte ha bott i samma landsdel. Jag har upplevt att den här hösten varit torrare, soligare och varmare än någonsin. Även idag tittade solen fram på oss.

Äntligen har bonden här i Gyllebo kommit ihåg att han äger kor som ska in för vinterförvaring. Det betyder att hela den stora hagen är ledig för spårträning. Den här stormiga dagen blev det ett kruxig spår för Johnny. Spåret var tre timmar gammalt och förlagt till största del ute på ett stort fält, där doften fort luftades bort. Jag la lite blandade apporter och som alltid fick det bli en snusdosa med kattmat som slutapport.

Min duktige kille snusade sig till alla apporter utom en enda liten pinne. Klart godkänt Johnny. Hemma väntade Molly, surmulen och kränkt över den orättvisa att inte hon fick följa med.

Dagens kloka ord:

Om du inte kan flyga, spring!

Om du inte kan springa, gå!

Om du inte kan gå, kryp!

för vad du än gör,

fortsätt framåt!

Kram på er och Hejdå Bloggen

Tusen år till julafton. Läs mer »

Stormen Gorm och hundvård.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det hade tydligen varit en väldig storm. På gomorronnyheterna kunde man se och höra vilken förödelse den dragit med sig på vissa ställen i landet. Stormen hade till och med fått ett namn. Den var döpt till Gorm.

Jag och hundarna märkte dock inte mycket av den hos oss i Gyllebo. Det blåste såklart i trädtopparna, och lite grenar och ett redan halvdött träd hade fallit till marken.

Vi hade en härligt frisk promenad runt sjön med en strålande sol på himlen.

Den här dagen fick jag betala dyrt för allt roligt jag hittade på med på skjutbanan i söndags. Jag var till och med tvungen att ta till ett lite starkare piller för att kunna sitta och jobba. När jag behövde röra på mig, passade jag på att göra Johnny lite julfin. Jag älskar när han är riktigt nertrimmad. Jag vet att Amanda tycker att han ser rolig ut då, och det är det säkert fler som gör. Men jag tycker han blir så gullig när han får lååång hals och låååånga ben. Ungefär som en söt liten älgkalv.

Min fine, underbare Johnny!!

På nätet har jag hittat en bildserie som på pricken beskriver skillnaden mellan de olika retrieverraserna.

Precis så här är det!

En flatcoated säger:

”Jag vet redan vad du vill att jag ska göra och varför. Flytta nu på dig så ska jag visa dig det bästa sättet att göra det på.”

Dagens kloka ord:

Det är lättare att agera sig fram till ett nytt sätt att tänka än att tänka sig fram till ett nytt sätt att agera.

Nu håller jag tummarna för att gubbarna på det stora miljömötet verkligen kommer fram till något vettigt där i Paris. För det är den i särklass viktigaste frågan för hela mänskligheten. Att rädda vår planet, för var ska vi annars bli av??

Mitt stora filmtips får bli den underbara filmen ”Home”. Den tar drygt 1,5 timme att se och man kan se den gratis på youtube. Vacker, underbar och så tänkvärd!! Alla människor borde tvingas att se den. SE DEN !

Kram från oss och Hejdå Bloggen

Stormen Gorm och hundvård. Läs mer »

Första advent och en dag på skjutbanan.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 29 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

En helg full av aktivitet har nu nått sitt slut.

I skrivande stund sitter jag här, värkbruten, trött och sliten och intalar mig själv att jag kanske borde lyssna lite mer på min dumma kropp och inte bara på allt kul som poppar upp i min knopp.

Nåja …

Jag har hunnit med en mysig lördagsmorgon i pyjamas och fyr i spisen. Sedan blev det ett varv runt sjön. Jag har hunnit rigga till alla ljusstakar och fått upp dem och stjärnorna i våra fönster. Simsallabim så var det adventspyntat i Gyllebo.

Vi har vakat in den första advent. Det gjorde vi hos goa vänner i Tomelilla. Sulle och Lasse. Det blev grillad korv i bröd. En underskattad delikatess. Sedan värmde vi upp inför den stora julmånaden december, med att spela julklappsspelet. Alla vann och fick gå hem nöjda och glada och det gillar jag.

Ett stort tack till er som var med och gjorde kvällen så himla mysig, och särskilt till Sulle och Lasse såklart.

Hela söndagen har jag och hundarna varit på pistolskjutbanan. Såklart fick Molly hålla sig på behörigt avstånd så hon inte skulle bli rädd. Men hon tycks gilla den gröna världen lika mycket som Johnny.

Vi gjorde upp roliga banor. Vi sprang och sköt, vi satt på huk och sköt. Vi sköt snabbt, vi sköt på långt håll, vi sköt på kort håll. Vi sköt med höger hand och vi sköt med vänster hand. Ja, vi sköt så det slog härliga till.

Men ajajaj, vad min kropp straffar mig nu… kanske ska 50 åriga ”käringår” inte kriga ….?

Så måste jag även skicka ett stort, varmt grattis till Jimmy, som i helgen knep en tredje plats i sina formeltävling och därmed slutade på en välförtjänt femteplats totalt.

Grattis Jimmy!

(foto från nätet)

Så vill jag skicka en extra hälsning till min goa Emmy. Jag saknar dig, längtar efter dig … men det ser ut som du har det bra, så njut allt vad du kan gumman.

Dagens kloka ord:

Jag vet, och du borde veta …

att de största begränsningarna sitter i huvudet,

men där sitter också de största resurserna.

Med det säger jag kram och Hejdå Bloggen

Första advent och en dag på skjutbanan. Läs mer »

Black Friday

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 28 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Efter att ha sovit som en stock precis hela natten, vaknade jag upp och insåg att jag missat tre alarm på klockan och försovit mig 1,5 timme. Jösses, man kan undra vad det var i den där pillan som doktorn skrivet ut.

Jag vickade och sträckte lite på mig och kände efter lite försiktigt hur kroppen mådde. Lite, lite mjukare i muskler och leder och lite mindre ont i rygg och höft. I alla fall inbillade jag mig det. Kanske var det mest en placeboeffekt, men det spelar ingen roll, bara det var en effekt liksom. Fy bubblan vad jag hoppas att detta nu kan hjälpa, ja eller åtminstone lindra.

Glad som en speleman ”studsade” jag ur sängen och drog iväg med de otåliga hundarna ut i skogen.

Den här dagen var det Black Friday, eller Svart Fredag som jag tycker att man ska säga, särskilt när man som jag håller på att vricka tungan av mig när jag ska uttala engelska ord. Black Friday är ett fenomen som kommer från USA och började spridas där på 70-talet. Här i Sverige började vi apa efter i förrfjor och i år var det många affärskedjor som passade på med olika lockande erbjudande och tillbud.

Jag har i flera år tänkt investera i ett par nya thermobyxor. Ända sedan jag bantade mig och de gamla byxorna blev flera storlekar för stora har jag tänkt på det. Men det är liksom inget roligt att köpa svarta skidbyxor, men det är bara så väldigt bra att äga. Särskilt när det blir svinkallt. Den här fredagen slog jag till. Med lite extra rabatt så blev det ganska billigt ändå. Jag hade också beställt en liten flaska av en särskild parfym som Andréa rekommenderat. Den här dagen kom den och den var ljuvlig. Doft gör något med mig, det gör så jag mår så väldigt bra i sinnet. Lyx i vardagen.

Eftersom jag kände mig ganska bra i kroppen passade jag på att ta en liten, nätt fredagsjogg. Det var underbart.

Jag har fått ännu en present av min fina underara dotter, Amanda. Det är ett ”föryngringsserum” från Gildaskolan. Den ska vara rysligt bra. Jag tänkte därför passa på att påpeka att om ni framöver inte riktigt känner igen mig, så kan det vara för att jag börjat använda den här krämen.

Tusen tack lilla Mando!