Allmänt

Ett hopplöst fall.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Den här dagen hade jag fått en tid hos en reumatolog ända uppe i Båstad.
Det var en strålande morgon och jag hade egentligen helst varit hemma och smugit runt med min kamera ute i skogen tillsammans med Johnny och Molly.
Stefan hade tagit ledigt precis hela dagen för att köra för mig, och det hör då inte till vanligheterna.
 
 

När vi var framme i Båstad bjöd min älskade Stefan ut mig på ett ”mysigt” ställe …. Statoil!

Nåväl, kaffet var gott och kakan också för den delen.
Tack för det Stefan!
 
Jag fick träffa en väldigt trevlig doktor där uppe i Båstad. Han lyssnade på mig och min historia. Så fick jag ta av mig min ena strumpa så han kunde vicka lite på min fot. Han vickade på handleden också och sedan fick jag ställa mig upp och tänja på kroppen hit och dit och berätta var det gjorde ont.
Nix, någon reumatisk sjukdom har jag då icke. Inte heller trodde han att det är ett diskbråck. Efter att ha synat mina medhavda röntgenpapper slog han fast att inte heller någon nerv var i kläm. Själv hade doktorn blivit opererad för ett väldigt smärtsamt diskbråck, så det så….
Men vad i hela friden är det då, undrade jag. All heder åt min doktor som vågade erkänna att han inte kunde ge mig något svar. Han visste inte helt enkelt. Lite besviken var jag över att inga prover togs. Kanske var han blyg, för när jag undrade om jag skulle ta av mig åtminstone byxorna så han kunde undersöka bättre svarade han bara nej, nej!!
Men han var som sagt väldigt trevlig. Jag fick till exempel veta vilken sorts hund han själv äger. Han har en sådan där cavalier king charles spaniel. En sådan där lite ovanlig i färgen ”black and tan”.  Jag fick se bilder på den lille älsklingen i läkarens smarta telefon. En sådan där hund som lätt får sjukdomen syringomyeli, men det ville jag såklart inte säga till honom. Man vill ju inte göra sin doktor ledsen.
 
 
Underbart att vara tillbaka i Gyllebo igen. Det enda för mig nu var att gå till en sjukgymnast. Alltså en BRA sådan sa doktorn. De tre jag redan varit hos kunde nog inte ”ryggar”.
Jag stoppade i mig ett av de nya pillerna jag fått utskrivet … de mot reumatism, fast jag inte har det … och slocknade som en klubbad oxe.
 
Jag tror att den bästa medicinen är att leva efter Andréas hälsogud Kalvin. och jag behöver bara bli lite bättre på en sak i hälsocirkeln …
 
 
 
… SOVA!
 
Dagens kloka ord:
”Jag måste göra något” löser alltid fler problem än ”något måste göras”
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Ett hopplöst fall. Läs mer »

Tyst det är i huset, tyyyyyst iiii huuuuuset.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Gomorron igen kära Blogg
Så var det då åter tomt och tyst i huset. Mina veterinärstudenter åkte igår em. åter hem till Danmark.
Men innan dess hann de skriva på sitt projekt i några timmar, projektet om de tråkiga bakterierna. Jag och hundarna smög oss då iväg ut i det mycket våta, och det mycket gråa, och det mycket mörka vädret i Gyllebo. Men som alltid njöt vi i fulla drag.
 
Fortfarande går koskrällena där i hagen och dräller. Jag blir allt lite förvånad att ingen tar in dem i något stall. Kan man glömma att man har kor?
På vår vandring genom skogen fick Johnny vittring på något väldigt viktigt den här dagen. Han tvärstannade och markerad så tydligt att det var bara för mig att följa med honom för att ta reda på vad han ville visa mig. En halvfull chipspåse låg där en bit in i skogen, och Molly bara förvånade sig.
 
På eftermiddagen körde jag med Andréa och hennes studentkamrat till tågstationen, och sedan hade jag full tillgång till min arbetsplats igen. Lite kel och mys med Molly och de andra djuren blev det såklart innan de for iväg.
 
 
Jag älskar verkligen när Andréa kommer hit till Gyllebo och jag tycker väldigt mycket om alla hennes studentkamrater, som jag genom åren fått lära känna. Härliga ungdomar varenda en av dem.
Jag fick några bilder på dem alla från förra helgens festligheter, som de på danska kallar ”Galla”.
Underbara ungdomar.
 
 
Dagens kloka ord:
Jag tycker om människor som får mig att skratta, helt ärligt tror jag att det är det bästa som finns, att få skratta. Det botar en mängd sjukdomar, det är nog det viktigaste som finns hos en person.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Tyst det är i huset, tyyyyyst iiii huuuuuset. Läs mer »

Lussebullar

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min dag började med att skjutsa min fina dotter, Amanda, till tåget tidigt på morgonen. Sedan var dagen igång.
Mitt kontor hade jag lånat ut till två veterinärstudenter. Jag fick därför ägna dagen åt andra saker. Jag höll mest till i köksregionen, där jag bakade lussekatter och rullade köttbullar så det slog härliga till.
För den uppmärksamme vill jag bara påpeka att en av lussebullarna är min dotters verk. Jag är lite orolig att det där med penisbakterier har gått henne på huvudet.
 
 
Såklart hann vid med vår älskade skog också.
 
Jag bara måste skriva om en av mina kamrater som jag tränar ”tjänstehund” med i försvaret. Ingemar – den mest lugna, sansade kille man kan tänka sig. Privat jobbar han på tullverket och jagar smugglare och knarkare. Igår blev han eller hans flatcoated retriever ”Hicka” utnämnda till årets narkotikahund. I hemvärnet har han en stor svart terrier som är den lugnaste hunden i hela världen.
Ett stort grattis Ingemar till din framgång, jag är stolt över att känna dig. Ja så är jag såklart lite stolt att det är just en ”flatte” som fått utmärkelsen.
 
(En vinterbild på tjänstehundsgänget när vi hade vinteravslutning ett år och en bild på mig och Ingemar när vi hjälps åt på en hinderbana.)
 
Dagens kloka ord:
Den gamla jantelagen sade:
Stick inte ut, var som alla andra.
Den nya jantelagen säger:
Stick ut, men stick ut exakt som alla andra.
 
Kram och Hejdå Bloggen från oss.
 
 
 

Lussebullar Läs mer »

En ”frosty morning” och en dag med plugghästar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Det var en strålande morgon. Några minusgrader och en strålande sol. Alldeles underbart vackert. Jag och hundarna vandrade vår vana trogen ner till sjön och väckte upp de sovande gässen, som sömndrucket lyfte och flög ut över fälten.
 
Så tänkte jag bara skicka en hälsning till alla Glemmingebrobor, att ni inte behöver vara så märkvärdiga och stora på er, bara för att ni har den där berömda stenen ”klövasten”, för det har faktiskt vi i Gyllebo också … så det så!! Storleken har ingen betydelse – det har man hört i alla tider.
 
Vid middagstid kom Andréa och hennes danska studentkamrat Charlotte hit. De skulle ha sånt där koncentrationsläger för att sammanställa sitt stora veterinärarbete. De pluggade och stod i. Jag tror inte att det är så jättekul att forska om hästens penisbakterier egentligen, för de hade väldigt lätt för att hitta på en massa andra saker.
Jag bjöd i alla fall på dansk fläskesteg, för det tror jag att alla danskar gillar, ja husets svenskar åt också med god aptit.
På kvällen anslöt ytterligare en liten plugghäst. Amanda! Till kvällsfikat fick de bli en saffranskaka med smak av ljus rom. Riktig adventskänsla.
En alldeles underbar dag och huset fullt – de älskar jag!!
 
 

Dagens kloka ord:
Bär alltid din osynliga krona!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

En ”frosty morning” och en dag med plugghästar. Läs mer »

Avslutning i Mollys kurs.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Att vakna upp med någon av döttrarna i huset är bara så mysigt. Att tassa runt och tända fyr i brasan, koka kaffe och morgonpyssla när man vet att någon älskad tös ligger och sover i stugan, det är en av livets stora gåvor.
Den här morgonen var det Amanda som låg där och snarkade och trynade gott.
 
Den här dagen var det ett riktigt busväder på Österlen, ja säkert på andra ställen också i vårt avlånga land. Väldigt kallt, blåsigt och regnigt hade vi det. Det var även dags för avslutning i Mollys hundkurs. Vi började med teori för att behålla våra hundar torra så länge som möjligt. Vi hade ett litet kunskapsprov på det som vi fått lära oss under hösten. Hör och häpnad gick jag och Molly och knep första priset som var en privatlektion för underbara Jenny, där vi själv får bestämma vad vi ska hitta på. Jag tror bestämt att jag ska föreslå att vi ska träna på att gå ut och fika med våra hundar, någon gång till våren. Jag bjuder, för det tycker jag att Jenny kan vara värd och det hade varit mysigt för både henne och mig. Jättebra vinst!
Sedan var det bara att bita ihop och ge sig ut i det Österlenska vädret. Jag ber om ursäkt för bildkvaliteten. Regn och snöblandade ”blager” på linsen ger inga fina bilder, så är det bara!
Tusen tack Jenny för en alldeles fantastisk hundkurs som verkligen har gett mersmak.
 
Och dagens höjdpunkt. Att få prata med min älskade unge som är lååååångt borta. Emmy i Australien.
Jag och Amanda trängdes framför telefonen när vi hade tusen frågor att ställa till min älskade tös.
Hjärtat kändes som det skulle klyvas mitt itu. Jag skulle så gärna vilja gett henne en stor bamsekram och snusat lite i hennes hår, men hon verkade ha det bra och roligt, så då är jag helt nöjd med det. Amanda sa efter en stund lite tyst …. mamma, jag saknar Emmy, jättemycket!
Kram på dig lilla skitunge, för jag tror att du läser det här!
 
Resten av söndagen blev det bara mys för hela familjen!
 
 
Dagens kloka ord:
De som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som också gör det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

 

 
 
 
 
 
 

Avslutning i Mollys kurs. Läs mer »

Dagen som heter Olga.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Dagens namnsdagsbarn var den här dagen Olga. Olga som min mormor hette. Men också min älskade dotter Amanda är döpt till namnet Olga. Ett underbart namn som Amanda  ”hatälskar”.
Grattis på dagen min tös!
 
 
Vått och grått var det när jag gav mig ut att vandra. Jag bligade mot molnen och höll mina tummar för snö och storm. Men så blev det nu inte hos oss i Gyllebo. En fjuttig hagelskur fick vi, medan mina vänner från vårt övriga avlånga land stoltserade med härliga vinterbilder på facebook och instagram.
Katterna låg inne hela dagen. Surmulna och övergödda låg de och stirrade när jag gick förbi, som om de inte var tillräckligt omhändertagna och när som helst skulle kunna skicka länsstyrelsen på mig.
 
Eftersom min rygg och kropp är som den är, har jag i år bestämt mig för att ta itu med adventsbestyren lite tidigare än jag brukar. Istället för att ligga i som en skållade råtta en hel dag, så ska jag göra något lite varje dag.
Den här lördagen mjukade jag upp kroppen med en liten nätt springrunda. Sedan stoppade jag munnen full av magnesium och andra viktiga vitaminer som kanske är bra. Därefter tog jag sats och sa som tanterna i det där städprogrammet som Emmy älskar: ”till attack”!
Ja, så blev det en pysslarlördag här i Gyllebo. Stefan pysslade med sitt och jag pysslade med vårt.
 
 
Min älskade, fina dotter Amanda! Kanske är det ett år sedan. Kanske är det längre sedan…
Jag minns att Amanda började prata om en väldigt fin skola i Malmö som höll på med hudvård, skönhet och sånna grejer. Hon drömde om att gå där, men slog det ur tankarna. Hon hade ju fast jobb och kunde väl inte vara ledig ett helt år? Dels var utbildning väldigt dyr, den var mycket krävande och jobbig och Amanda förstod att det inte var något hon skulle klara. Jag vill bara säga: ”Fy Fabian vad jag är glad att jag peppade, stöttade och hejade på henne att hon skulle prova. Vad var det värsta som skulle kunna hända liksom. Det finns ju inga misslyckande, det finns bara lärdomar till nästa gång. 
Den här dagen kom hon hem till oss i Gyllebo och strålade. Återigen hade hon haft MVG på ett prov och jag tror att även om hon har det väldigt jobbigt så älskar hon det hon gör och sin Gildaskola.
Amanda du är bäst!
 
 
Särskilt bra med Amandas utbildning är att jag blir så omhändertagen. Den här kvällen fick jag pedikyr, massage, noppade ögonbryn och färgade ögonfransar. Lördagsmys när det är som bäst!
 
Dagens kloka ord:
 
Tidigare var jag rädd för att människor skulle säga:
”Vem tror hon att hon är”
Nu har jag modet att stå kvar i mig själv och säga:
”Det här är den jag är” 
 
Kram på er och Hejdå Bloggen.
 

Dagen som heter Olga. Läs mer »

Vem är fotografen egentligen?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg
Det är egentligen inte så mycket att skriva om den här dagen. En härlig morgonrunda som alltid.
Den senaste tidens regnande har gjort vår stig i skogen geggig, gyttjig och riktigt spännande att gå på. De små bäckarna som leder till sjön svämmar nästan över av vatten.
 
Jag har redan tagit in julgranen! Det är egentligen inte vår riktiga julgran, utan den där som fått leva sitt liv, först utomhus under sommaren och nu i orangeriet ett tag. Jag tänkte mest bjuda in den lite i stugvärmen för att se hur den sköter sig liksom. Jag vill ju inte att den börjar barra, sloka och bära sig åt lagom till julafton. Då åker den ut igen!
 
Jag har fått frågan ett par gånger. Vem är det som fotograferar oss när vi är ute på våra äventyr.
Det är Mr. Självutlösare – alltså kameran själv. Och det är inte alltid det blir som jag tänkt. Ganska kul har vi!
 
Dagens kloka ord:
Idealism är förmågan att se människor som de skulle kunna vara om de inte vore som de är.
 
Kram på er och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vem är fotografen egentligen? Läs mer »

Stämningsfullt vid sjön.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Aldrig någonsin är det så vackert i vår natur som vid soluppgången. Att ha möjlighet att få uppleva detta varje morgon är en gåva.
Just den här morgonen öste regnet ner. Vår lilla väg i Gyllebo blev nästan helt översvämmad. Men så, som genom ett trollslag, upphörde regnet och solen tittade fram, alldeles lagom tills jag och mitt gänget var redo att ge oss ut.
 
Min dag rullade på nästan som vanligt. Värken envisades med att vara snäppet värre igen, och jag hoppas att jag snart ska komma till någon doktor som lyssnar och försöker knäcka koden … Själv tycker jag att jag är en god lyssnare. Vid förra läkarbesöket till exempel. Då lyssnade jag tålmodigt på min doktor när hon berättade att hon minsann också haft en tandfraktur, dock inte ända upp i bihålan som min, men hon hade minst lika ont kunde jag förstå. Jag lyssnade på vilka smärtpiller hon i panik hade stoppat i sig under natten, de som senare gjorde att hon börjat kräkas blod. Stackars min doktor, hon behövde nog prata av sig för det tar på krafterna att ha ont.
Nåja, jag tog lite extra hand om mig den här dagen. Njöt av tända ljus, njöt av min amaryllis som börjat slå ut och de tappra uteblommorna som inte fattat att årstiden nu kallas vinter.
Lilla ”Storebo” börjar se ut som sig själv igen, och det är skönt. Snart kan en massa saker stoppas undan där.
I orangeriet kärleksbombar pelargonierna mig med sina blommor i alla dess färger.
 
Så är vårt Baskehus nästan så gott som sålt. Lyckost de som får bo där. Ett underbart gediget hus, som andas byggteknik ”på riktigt”. När en reporter från TV4 var där för att göra ett inslag om vårt inbrott, sa han bara wowww, när han steg in om dörren. Man kan liksom känna skillnaden på ett hus som är uppmurat sten för sten och på ett kataloghus som kommer färdigt vägg för vägg. Det är som natt och dag.
Jag hade så gärna själv bott i ett sånt hus.
 
Åhhh vad jag längtar till nästa vecka. Då ska det bli koncentrationsläger i Gyllebo!!!
Nej, nej inget sånt där med gasugnar och så. Utan ett läger där man kan koncentrera sig.
Det är Andréa och henne studenkamrat som behöver någonstans att vara för att i lugn och ro arbete med sitt stora veterinärprojekt (om penisbakterier). Jag längtar efter lite liv och rörelse i huset. Jag måste förstås vara tyst, det är egentligen det enda som kommer att bli ett problem.
Välkomna tjejer.
 
Dagens kloka ord:
Nu när vi har lärt oss flyga som fåglar genom luften, och dyka i haven som fiskar återstår bara en sak,
att lära oss leva på jorden som människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
.
 

Stämningsfullt vid sjön. Läs mer »

”En underbar jävla jul”

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Vädret har nu bestämt sig för att vara regnigt, grått och blött från morgon till kväll. Sådana där dagar då man måste ha ljusen tända precis hela tiden. Därför är det ju extra viktigt att vistas utomhus vid denna årstiden tror jag, så man kan suga åt sig så mycket D-vitaminer som bara är möjligt.
På med regnkläder och marschera ut!
I ”min” hage här i Gyllebo går kor och hästar fortfarande kvar och surar. Jag och hundarna längtar tills de blir inflyttade så vi kan ta deras mark i besittning och göra till finfin spårmark. Hur länge får egentligen kreg och ök gå utomhus och drälla på året, det undrar jag?
 
Min dag har varit som vanligt. Arbete, arbete, arbete. Fast jag har förstås hunnit vara med min vän på ett sjukhusbesök – mest som moraliskt stöd och för att äta en go sillamacka. Tack söta Monne.
Av min kära granne, Sarin, har jag fått sån där efterrätt som jag inte ätit sedan jag var barn. Det är liksom bara röd gele. Den smakar egetnligen inte särskilt mycket, men det känns så himla kul i munnen att äta den.
 
 

 På kvällen var Stefan bjuden på handboll i Kristianstad. Det var banken som bjöd sina kunder, sådana som har väldigt mycket pengar …. eller de som har väldigt mycket skulder, som vi …

Jag passade på att gå på bio på kvällen. En film jag varit så sugen på att se -”En underbar jävla jul”.
Mitt betyg får stanna vid medelbra. Visst fick jag skratta, men lite rörig och lite för överdriven ibland i sin jakt på att få publiken att skratta.
Sevärd, men inte mer!
 
(Bilder ut filmen ”en underbar jävla jul)
 
Dagens kloka ord:
Tänk om det fanns en karamell
som gjorde människan snäll,
varje gång de åt en bit,
så lät de bli att prata skit.
Man borde tillverka ett klister
som lagar nerver när de brister
och lagar synen på en del
som bara ser andras fel.
 
Och med det säger jag kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

”En underbar jävla jul” Läs mer »

Sista dansen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Min tidiga morgonvandring gick till en plats som ligger mig extra kärt om hjärtat. En plats där jag har tusentals minnen från. En plats som är så underbart vacker. Alunbruket i Christinehof. Fast när jag var liten kallade vi alltid det här stället  för ”Karen”. Jag hade kanske inte så många kamrater när jag växte upp, men jag hade ta mig tusan den bästa lekplatsen.
Det perfekta stället att miljöträna hundar och samtidigt njuta själv.
 
Här har jag som liten tös cyklat på backarna, sladdat och tvärbromsat på dansbanan så de fått sätta upp träribber som hinder. Jag har klättrat på skifferväggen, varit inne i pysslingahålet som långt senare rasat samman. Jag har festat, dansat, skrattat och sjungit. Jag har haft så mycket kul här så det går bara inte att beskriva.
Den här dagen var det alldeles vindstilla. Ett lätt duggregn föll och det var nästan som att vara på en helig plats. Allting var sig likt, men ändå inte. Jag viskade tyst till hundarna när vi strövade omkring. Över våra huvud seglade en korp. Det var en underbar morgon i minnenas land.
 
(den lilla sjön Djupet)
 
 

(Byggnaden ”Magasinet”, där jag som ung skar upp mitt ben på en trasig flaska när jag skulle åla mig in genom en källarglugg. Vad jag hade där att göra är sedan länge glömt.)
 
 

(En gång kom jag susande på min cykel precis här, jag var iklädd min blåa bikini och hamnade rakt in i en filminspelning. En grov röst skrek ”bryyyyyt”. Jag visste inte då att det var en av mina absoluta favoritfilmer som spelades in, och att jag just i det ögonblicket sabbat en av scenerna i  ”den enfaldige mördaren”)
 
 

(Serveringen, där de tuffaste alltid höll till – de omtalade raggarna)
 
(Här har jag dansat en och annan dans i mina dar, den här dagen bjöd jag upp Johnny och Molly)
 
 

(Här låg pysslingahålet där vi som barn brukade leka. Nu har det rasat ihop. Vi pratade alltid om att grottan var början på en hemlig underjordisk gång som gick ända bort till slottet)
 
 

(Rännebron, den smala bron som man gick på för att ta sig över Verkeån upp till Verkasjön. Här spelades filmen ”Äppelkriget in”)
En underbar morgon trots lite regn och rusk. Och som alltid när det regnar i Alunbruket får kläderna sin speciella färg, anledningen till att jag aldrig bar vita kläder till pingst eller midsommar. Det gjorde ingen förståndig människa som skulle till Alunbruket.
 
Dagens kloka ord:
Varför oroa sig över ett stökigt förflutet när din framtid är fläckfritt.
 
Tack Alunbruket, och tack för alla danser!
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Sista dansen. Läs mer »

Rulla till toppen