Allmänt

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg
Vått, grått och slabbet. Men som alltid marscherade vi ut för att andas frisk luft och stärka våra sinnen.
Sedan var det full rulle på kontoret. Reglerna för rotavdraget ändras efter årsskiftet och alla kunder har panik. Först ska de hinna få allt färdigrenoverat före jul, sedan ska de hinna betala det för att säkerställa sitt avdrag. Jag kämpade på med underlag och fakturor för att alla ska bli nöjda och glada. Hundarna höll mig sällskap och hejade glatt på när jag vände papper. 
Julklappar och pynt får vänta än ett tag hos oss i Gyllebo.
 
På kvällen skulle vi ha lite personalfest och jag och Stefan var båda förväntansfulla. Jag tog som alltid hand om hundarna. Jag tänkte ge dem sin mat och rasta dem lite innan vi gav oss iväg på festligheter. Det var då allting hände. Det som hade kunnat förändra väldigt mycket …
Jag gav Johnny sin mat först, sedan småhundarnas. Plötsligt när de åt började lilla Snow vingla till sidan och gå i cirklar innan hon till sist föll ihop. Jag konstaterade ganska fort att hon satt en stor del av sin portion mat i halsen. (Glupskare hund får man då leta efter.) Hon kunde inte andas!!! Jag grävde upp så mycket av maten från hennes lilla hals som jag bara kunde. Längre och längre ner i halsen fick jag sticka mina fingrar. Hennes små ögon var vilt uppspärrade och såg ut att kunna ramla ur sina hålor, tungan stack svullen ut ur hennes lilla mun och den blev allt blåare. Stefan kom också till undsättning. Han provade att sticka ner sitt finger i hennes lilla hals och kände då hur han förde en stor klump mat före sig ner genom hennes hals. Hon började dock inte andas och jag upptäckte att hon både kissat och bajsat ner sig totalt. Lite ljusrosa blod vittnade om vår bryska behandling. Det var då jag förstod, hjärt- och lungräddning, annars dör hon. Så jag blåste sakta in små puffar luft genom hennes lilla näsa samtidigt som jag höll hennes mun stängd. Jag tryckte ibland lite gran på hennes lilla bröstkorg för att stimulera hjärtat. Vid mina sida satt Johnny och Molly alldeles stilla….
Sakta, sakta återfick hon sitt medvetande och bestämde sig för att fortsätta leva. Tack Gode Gud!!
Lilla Snow kvicknade till och ganska snart blev hon sig själv igen. Vi kunde fortsätta till vår planerade fest och allt var frid och fröjd. I bilen tänkte jag på vad som hänt. För första gången hade jag räddat någons liv! Jag kände en stor oändlig tacksamhet.
 
P.s kvällen blev väldigt trevlig, men det – det får ni höra om en annan gång.
 
Dagens ord:
Om du räddar någons liv så fördröjer du endast personens död.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen. Läs mer »

Julmingel på XL och livstecken från Aussie.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var en grå, ljummen morgon. Jag försökte locka med lilla Snö ut i skogen, men hon var inte överförtjust. Säga vad man vill om henne, men någon vildmarkshund är hon då inte. Hon fick helt enkelt bara ta en runda runt huset och sedan spatserade hon glatt in i stugvärmen igen. Vi andra kastade oss lyckligt ut i skogen.
 
 
Sedan några år tillbaka har XL bygghandel börjat med en väldigt trevlig tradition. De bjuder på jullunch och har julmingel för sina kunder. Riktigt trevligt och att många kunder uppskattar detta initiativ kunde jag tydligt märka.
För mig är det en skön känsla att komma dit. Jag har faktiskt tillbringat en mycket stor del av mitt vuxna liv just här med dessa människor, så för mig känns det nästan som att komma hem, på ett lite märkligt vis. Allt är så välbekant, ljud, dofter, men framför allt alla goa gamla kolleger och kunder. Så här i efterhand inser jag att många av mina absolut härligaste, roligaste och mest tokiga minnen har utspelat sig just här.
Tack XL för en mysig stund och en god lunch.
 
Så kom det då äntligen, äntligen, äntligen – ett litet livstecken från Emmy i Australien. Jag är egentligen en ganska lugn och trygg mamma, ungefär som en ko. Men såklart går mina tankar oavbrutet till mina älskade töser, jag vill helt enkelt bara veta så de har det tryggt och bra.
Nu var det ett tag sedan jag hade kontakt med Emmy och jag visste inte särskilt mycket om var hon befann sig där i det stora landet under oss.
Men så kom det ett meddelande. Min älskade unge har blivit en äkta cowgirl och komjölkerska. Fantastiska unge, vad jag saknar dig!
Och det var inte bara jag som blev glad över lite livstecken. Systrarna har knorrat lite besviket över att inte höra från minstingen i syskonskaran, och de blev såklart också glada över uppdateringen från Australien.
Tack för det fina Emmy!
…p.s, titta nu på filmen som Andréa skickat, så du vet på vilket håll en ko sparkas …. och du, koskit är äckligt, men inte farligt …. var rädda om er både Emmy och Matilda!!
 
Dagens kloka ord:
Lita inte på de som säger att du är lika bra som alla andra. Jag tycker att du är bättre än alla andra.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
  
 
 

Julmingel på XL och livstecken från Aussie. Läs mer »

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Min äldsta dotter Andréa har bott i Köpenhamn i ungefär fem år nu, och hon har på den tiden lyckats att slita ut sin gamla cykel totalt. Det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på hur mycket den gamla velocipeden fått rulla.
Hon har haft den på reparation ett flertal gånger och till sist sa reparatören att det var dags att spara pengar till en ny. Den gamla hade gjort sitt.  
Mitt uppdrag blev att försöka ordna en äldre, begagnad cykel för en billig peng, så hon skulle kunna klara sig fram till våren. Det var lättare sagt än gjort. När dagen för cykelleveransen till Köpenhamn var inne, insåg jag lite dystert  att jag fick helt enkelt offra min egen så länge…
…. så blev det dock inte. Stefan rykte ut och vi skrapade ihop till en för tidig julklapp inköpt på Biltema.
 
Men först blev det skogspromenad och kontorsarbete för oss – som alltid.
 
 
När klockan slog fyra packade vi in oss bilen och for mot grannlandet. I Malmö plockade vi upp mellandottern, Amanda, som skulle bo några dagar hos Andréa. Småhundarna fick hänga med över bron.
Jag tror det var en glad Andréa som överraskat tog emot sin för tidiga julklapp. Den här dagen hade hon extraknäckt några timmar på universitetet med att undervisa och kom med hastiga steg för att möta oss. Gång på gång förundras jag över Andréas energi, som aldrig tycks sina. Jag blir så full av beundran när jag ser hur hon jobbar på. Alltid med ett leende på läpparna och något busigt i blicken, samtidigt som hennes studieskulder stadigt växer och lånen pekar uppåt.  Pengar är ju bara papper, skrattar hon när vi pratar om det.
Det passade extra bra med en förskottsjulklapp detta året, då hon ju åker till London på söndag för att studera/praktisera över både jul och nyår.  
Den här kvällen beställde vi pizza för hemleverans som var himmelskt god. Småhundarna charmade alla studenter i köket och vi hade en kort, underbar stund tillsammans.
Nu vill jag bara säga God Jul och Gott Nytt År älskade Andréa…. och du, glöm inte cykelhjälmen (det hade mormor också påpekat)
 
Dagens kloka ord:
När du ger vidare det du lärt dig till andra slår kunskapen rot i dig själv.
 
Kram och Hejdå Bloggen
… och ha så mysigt tillsammans mina töser (Andréa och Amanda alltså)
 
 
 
 
 

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år. Läs mer »

Frozen morning.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
I början av veckan var det en magisk morgon. Äntligen, äntligen lite minusgrader och frisk, krispig luft. Nu vet jag att det finns de som inte tycker som jag, men jag kan bara tycka och känna på det vis som mitt eget hjärta har bestämt. Och sådana här morgnar, det älskar jag! Då sjunger i alla fall mitt hjärta.
 
Det är en mäktig känsla att stå ensam på en brygga i gryningen och beskåda när hela gänget gäss bestämmer sig för att lyfta och dra ut över fälten. Det blir först ett farligt plaskande och kvackande och när de sedan lyfter ger de ifrån sig ett öronbedövande ljud. Den här morgonen hade jag turen att få det hela på bild och känslan var helt magisk. Den stämningsfulla känslan kan aldrig mina foto på riktigt förmedla.
 
En morgon servade jag bilen i Tomelilla. Två timmar skulle det ta, och jag passade på att ta en promenad hem till Amandas lägenhet. Där satt vi och väntade och tittade på Tv, och tre och en halv timmar senare var bilskrället klart . Lilla Snowie visade runt i sin lägenhet och verkade mycket stolt över hur julfint och mysigt hon fått det hemma hos sig.
 
Så har det varit Snowies 3-års dag. Den 15 december fyller hon år och ingenting annat.
Grattis fina lilla Snöflingan!!
 
 
Dagens ord:
Spola tillbaka alla goda minnen.
Spela upp glädje!
Pausa sorgerna!
Spola fram ”nuet”.
Stoppa problemen.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Frozen morning. Läs mer »

En Luciasöndag i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag hade till den första advent köpt vackra röda julstjärnor till mitt lilla fönster i köket. Nu märkte jag att det var något fel på dessa blommor. Blad efter blad kryllade sig och ramlade av, trots min kärleksfulla behandling. När jag den här söndagen ändå var på Gardencenter, i ett annat ärende, passade jag på att köpa nya blommor till mig själv också. För man vill ju såklart att julblommorna ska hålla sig vackra, i alla fall till julafton är över. Kritvita som snö fick det bli den här gången.
 
Det var grått och vått i vanlig ordning. Jag tog tag i ett tvättberg som byggts upp under veckan. Så passade jag på att göra klart mina julköttbullar. De är egentligen precis som mina vanliga köttbullar. Ingen konstig kryddning eller så. Hemligheten är bara att de är snäppet mindre.
 
På kvällen kom Amanda hit med Snowie. Såklart fick det bli köttbullar till kvällsmat, och jag tror att de fick godkänt betyg.
Amanda pluggade och jag förhörde henne – duktig tös det där!
Så passade hon på att mysa med husets enda knähund, i alla fall den enda som egentligen älskar att sitta i knä. (och då räknas inte ”keldeggen” Snö)
 
 

 
 Så är han hemma igen från Småland. Älgjägaren Stefan.
Han är tillbaka där i soffan igen.
Det är något jag inte förstår med jägare … ju större djur man lyckas träffa, ju större fjäder i hatten liksom.
 
Dagens kloka ord:
Vänd blickarna mot ditt inre ljus istället för att blicka mot det mörka utanför.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

En Luciasöndag i Gyllebo. Läs mer »

Min älskade gröna värld.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det var dags för årsavslutning med tjänstehundsgänget.
Jag och hundarna var uppe tidigt för att förbereda oss och få hela stridsutrustning och allt annat med oss. Eftersom ingen var hemma i Gyllebo fick lilla Molly såklart också packas med.
Dagen började lite halvstruligt med att bakluckan på bilen gick i baklås, den gick alltså inte att stänga. Det fina med en gammal Volvo är att bagageluckan är så rysligt tung så att det går att köra försiktigt ändå utan att den flyger upp.
Hundarna var taggade och förväntansfulla. Att leta busar i skogen – det är livet!
 
Vårt fantastiska hundbefäl hade förberett en jätterolig övning åt oss. Den täckte så gott som hela skogen och vi delades upp i två täter. Vi försågs med karta och kompass. Vi fick olika punkter som skulle säkras och genomsökas. På vår väg genom skogen märkte vi (läs hundarna) att det fanns fiender i skogen som smög på oss. Ibland tog vi upp jakten och spårade oss vilt fram till den rymmande figuranten. Så kul vi hade där i det strålande solskenet.
 
Lilla Molly blev omhändertagen av korvgrillargänget och de befäl som dagen till ära kommit för att hälsa på oss där ute i skogen. Korven smakade fantastiskt god och jag bara älskar mitt gröna gäng, två som fyrbenta.
 
Jag har sorgset börjat tänka mig ett liv utan min gröna uniform, eftersom min kropp så tydligt signalerar att det inte är helt ok. Men så kom Marie med ett förslag … en utbildning till hundbefäl … ??  Ja, den som lever får se.
 
Från Småland kom på eftermiddagen en rapport om att en stackars bock och en stackars älg fått sätta livet till av kulor från Stefans bössa. Jag fick se bilder på de båda offren, och drog i smyg en lättnandes suck – inga ofantliga horn. Jag gillar inte sånt åbäke på väggarna. Men grattis till Stefan som tycktes glad, med eller utan troféer.
 
Tillbaka i Gyllebo insåg jag att lusten tagit över före förståndet, när jag rusat fram över stock och sten för att rädda vårt fädernesland. Min kropp kärvade ihop totalt på kvällen och gav mig en lång natt. Fast värme lindrar gott, och elda – det kan jag!
 
Dagens kloka ord:
Om din religion är värd att döda för, var snäll och börja med dig själv.
 
 
 
 
 
 
 

Min älskade gröna värld. Läs mer »

Vår mörkaste tid och jag bakade apelsinsnittar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Hela dagarna känns det som om det är skymning. Jag menar konstant, hela tiden. Det blir liksom aldrig riktigt dag.
Den här dagen var om möjligt ännu mörkare än vanligt. Fast det är ju så att när allt är som mörkast, då vänder det. Och vänder gör det snart. Den 22 december går vi mot ljusare tider igen.
Jag tror att alla skulle må så bra av att ge sig ut en stund varendaste dag. På lunchen eller fikarasten. Gör det hörni, och vänd ansiktet mot himlen för en liten, liten stund.
 
På eftermiddagen hände något. Solen tittade fram för en liten stund. Jag slog ihop mina pärmar och gav mig ut i trädgården. Jag passade på att plantera min fina julstjärna jag fått av Tina. Den fick bo sidan om den andra, för där verkar vara en bra och trivsam plats för just julstjärnor.
 
 
Stefan kom hem lite tidigare och fixade papper och stod i, för att sedan packa alla sina jaktattiraljer och bege sig till Småland för att jaga hela helgen. Judit tycktes ha på känn att hennes största kärlek skulle resa bort, för hon satt mittemot honom där på skrivbordet och blängde och surade mest hela tiden.
Själv blev jag kung över TV-dosan!
 
Nu var den där TV dosan inte särskilt kul tyckte jag. Istället roade jag mig hela kvällen med att baka. Nu hade jag tänkt att ge mig på de där apelsinsnittarna som mamma Ingrid alltid brukade göra till jul. Egentligen hatar jag att baka klöddiga kakor. Och apelsinsnittar är i mina ögon en ”klöddig” kaka. Miljoner skålar och saker åkte fram ur lådor och skåp och ett berg av disk blev det efteråt. Gräsligt fula blev de också, de där bakverken, men till min stora glädje blev de precis lika goda som mamma Ingrids alltid brukade vara. Ett – noll till mig liksom!
 
Dagens roliga ord:
Han sms’a  ”Du är super snygg”
Jag svarade ”Nej, du är supersnygg”
Nu gillar han mig och det enda jag gjorde var att påpeka hans särskrivning.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

 

Vår mörkaste tid och jag bakade apelsinsnittar. Läs mer »

Vad är väl en nobelmiddag i Blåhallen!?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Mörkt och sumpigt var det den här morgonen. Jag och hundarna traskade på, var och en i sina egna tankar. Ja, hundarna var mest i ”nuet” och hade fullt upp med alla goa dofter som någon lämnat efter sig.
Såklart hittade vi på lite roliga saker också, och då kom den vita snusdosan fram, den där med små bitar kattfoder.
Efteråt när vi kom in i stugvärmen var det bad som gällde. Som alltid väntade Molly och Johnny lydigt på sin tur att bli avsköljd och torkad. Och efter det blev det såklart en sista bit kattmat.
 
Så vill jag skicka en hälsning till min dotter Emmy i Australien. Äntligen har den där vandringsstaven som du gjorde i slöjden kommit till verklig nytta. Jag använder den när jag gör mina nya övningar. Flitig som en myra kämpar jag på varendaste kväll med dessa övningar som har så roliga namn – ”vinkande hunden” och ”krypande grodan”.
 
Det har varit en stor fest i Stockholm. Nobelmiddagen i Blåhallen. Vi åt också gott här i Gyllebo. Till huvudrätt hade vi senapsgratinerade karréer. Köttet kom från glada grisar uppväxta i Tommarp. Senapen var från Gunnarshög utanför Hammenhög och potatisen från Tomelilla. Närproducerat och himmelskt gott.
Till kvällskaffet bakade jag en smarrig pepparkakskladdkaka som jag serverade med lingongrädde. Mmmmm … gottigottgott.
 
Dagens kloka ord:
Du går ner i vikt i köket och skaffar en vältränad kropp på gymmet.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

Vad är väl en nobelmiddag i Blåhallen!? Läs mer »

Kärt besök och julens bästa kakor klara.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Morgonen var mörk och blöt i skogen, men alldeles kav lugn och stilla.
Jag gjorde ett litet spår till lilla Molly som blir lite bättre på att sniffa för varje gång.
 
Sedan var det full fart på kontoret. Som varenda år, är det extra mycket för mig vid den här tiden. Alla människor ska ha allting klart före jul och våra snickare kämpar på allt vad de kan för att göra alla nöjda och glada. Såklart blir det mycket mer papper som trillar in också och alla kunder vill hinna få sina fakturor före jul. De ska  hinna betala allt på rätt sida nyår för att få sitt rotavdrag, så det gäller för mig att ligga steget före hela tiden.
Den här dagen gjorde Johnny verkligen inte skäl för namnet ”bevakningshund”. Vi höll nästan på att missa ett kärt besök, där vi befann oss hela gänget i vår bubbla på kontoret. Det var min kära, goa vän Tina som kom och hälsade på oss. Trots att hon hojtade och tjoade i farstun så var det ingen av oss som hörde. Det är tur det finns mobiltelefoner
Åhhh vad jag älskar Tina. Jag känner mig så hemma och bekväm i hennes sällskap. Med sig hade hon en hel kass med sina underbara hemmagjorda ljus och en julros. Jag älskar julrosor!!
Tack Tina för en mysig eftermiddag.
 
Våra underbara grannar Mårten, Sarin och Aom kommer att fira jul och nyår i Thailand och jag ska ta hand om deras post och deras fisk. Den här dagen fick jag och Stefan en förskottsjulklapp av dem. Tack fina vänner!!
 
Jag har chattat lite med Emmy och fått reda på att hon och Matilda kanske fått ett jobb nu. De ska åka och hälsa på ute på en farm i helgen för att kanske bli mjölkerskor. Lycka till tjejer.
… och ja, jag är glad över att det inte är jag som städar åt dem!!
 
 
Jag har bakat en av julens godaste kakor. De där som mamma Ingrid alltid brukade göra. De blev långtifrån lika tjusiga som hennes. Men jag är helt nöjd ändå, för om man blundar och sätter tänderna i en av kakorna så smakar de precis som mamma Ingrids ljuvliga likörmandelkakor.
 
Dagens kloka ord:
Det finns två sätt att bli en större människa … äta mycket kakor eller bry sig om andra människor.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Kärt besök och julens bästa kakor klara. Läs mer »

Är det vår nu?

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Ja, den här hösten har verkligen varit märklig tycker jag. Bara vid ett par få tillfälle har vi haft lite frost på marken, och tänk, vi har bara två veckor till lillejulafton. Växterna tycks lite förvirrade, och en del blommar bara glatt vidare.
I orangeriet börjar det lilla potatisträdet att knoppas. Kaprifolen står fortfarande i vacker blom.
Min julros börjar också vakna som den ska och jag är så spänd på att se dess första blomma. Jag älskar julrosor!
 
Den här dagen var mörk och gråmulen. Vattnet i de små bäckarna vid sjön stod högt och i ålakistan forsade det på som ett litet konstgjort vattenfall.
 
Våra katter har blivit extra krävande. Jag tror det beror på årstiden. På dagarna håller de sig lugna och sover mest, men det är på nätterna de blir alldeles galna och oregerliga. De vill egentligen vara ute och jaga, men samtidigt tycker de att vädret varit vått och otäckt så då vill de komma in i stugvärmen. För oss har det blivit ett oändligt springande för att släppa in och ut katterna nätterna igenom. Det fick vara slut på det, tyckte jag. Jag skällde på både Felix och Judith och hotade med ”innegångsförbud”. Men så fick jag den här dagen syn på …. ja, duktiga Judith hade återigen tagit död på en av de hatade mullvadarna åt oss. Så nu är de båda förlåtna igen och fortsätter vara härskare på Dodevägen 5.
 
Vädret var sådär milt och skönt, sådär så man får en massa spring i benen. Min osteopat har sagt att det är ok för mig att springa litegrann. Den här dagen unnade jag mig en skön runda.
 
 
I Lillebo har det blivit hyllor och förvaring i den bit som är tillbyggd. Planen är att efter jul stuva in lite saker där och få lite mer ordning och reda. Det ska bli skönt.
 
Dagens kloka ord:
Visst måste man tro på turen – hur ska man annars förklara vänners framgångar?
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Är det vår nu? Läs mer »

Rulla till toppen