Världens vackraste namn.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Under dagens datum i min kalender står världens vackraste namn. Det står Ingrid! Ja, så står det ju Inger också förstås och det är ju fint det med. Det hette en av mina barndomskamraters mamma, och hon var rysligt snäll minns jag. En gång när vi var på utflykt med mina klasskamrater så bjöd Inger hela min klass på pannkakor.
Hursomhelst, ett varmt grattis änglamamma Ingrid på din namnsdag idag.
Ja, grattis på dig också Inger Hallin i Christinehof.
 
Snowie är här och har blivit passad några dagar. Hon är lite tuffare, lite gladare och lite piggare än vanligt.
Den här morgonen tyckte jag nog att hon kunde hänga med ut i skogen på en tur.
 
 
Lilla Snowie är lite sjuk och då är jag ju lite extra ”pjåkig” med henne såklart. Nu tror jag att Snowie utnyttjar sin situation ganska mycket. Halva rundan när vi gick iväg, gick hon sakta och såg ut att vara en trött liten hund. I bland tom tvärvägrade hon och då fick jag bära den lilla madammen en bit. Men så hände något när vi åter styrde näsorna mot hemmet. Då pinnade hon på utav sjuttsingen och verkade inte alls vara varken trött eller sjuklig. Jag tror nog att vår skosgrunda gjorde henne väldigt gott, det är bara det att hon inte förstår det själv liksom.
 
Allt eftersom åren går så har det samlats grejer i min garderob. Den här dagen insåg jag plötsligt att någon de senaste tio åren fyllt på med en salig massa handväskor. Handväskor som inte någon av mina familjemedlemmar kommer att vilja använda fler gånger. Efter klartecken från berörd ägare, blev det en sväng ner till loppisinlämningen.
 
Jag tycker bäst om när hjärtat får bestämma saker. Men den här dagen fick ryggen bestämma lite på eftermiddagen. En halvtimme i liggande ställning uppskattades av mina kompisar.
 
Dagens kloka ord:
Städa upp bland alla små ”måsten”
så får du plats med nya ”vill”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
En hälsning från Snowie till husse Jimmy i Rysslan:
Kör nu utav bara helvete!!!
Heja, heja, heja …
 
 
 
Dela gärna
     

Världens vackraste namn. Läs mer »

Hur kan en liten hund ställa till med ett sådant trassel?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Hundar och katter / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Den här dagen var vi ute innan solen kommit upp. En härlig morgon med friska vindar.
Jag och hundarna valde en runda förbi kohagarna för att hälsa på alla kossorna som vrålar, muar och bräker så rysligt om dagarna. Jag vet egentligen inte varför kor alltid håller ett sånt väldigt liv när hösten kommer, men så är det varje höst här i Gyllebo. Just den här morgonen hade de nog tagit sovmorgon, men jag och hundarna väckte upp dem, så de inte låg där och sov över sig.
 
Jag var hos tandläkaren för sjuttioelfte gången detta året. Fast nu är jag färdig renoverad i munnen för en tid framöver. Egentligen tycker jag att det skulle införas ROT avdrag på tandläkarens hantverk också. Det hörs liksom på namnet att det skulle vara berättigat. Fast å andra sidan är jag glad och tacksam att ha möjlighet att få så bra vård som jag får. Just den här dagen tog mitt besök väldigt mycket längre tid. Jag träffade en kär bekant som jag inte sett på många år. Fina, underbara Inga-Lill jobbar som sköterska där på världens bästa tandläkarmottagning. Ett kärt återseende.
Sedan var det brådis att hämta lilla Snow som ska bo i Gyllebo några dagar framöver.
 
 
Dagen var som dagar är mest.
På kvällen, efter maten tycker jag ibland att jag gjort mig förtjänt av en paus på soffelocket. Den här dagen tyckte jag det. Men det tyckte tydligen inte Mollybus. I ögonvrån råkade jag skymta något vitt på tralldäcket som den lilla svarta lurvasen sysselsatte sig med. Mitt garnnystan! Grrr …. Men säg den ilska som varar. Nä, inte kan man vara arg så väldigt länge på charmtroll.
 
 

 Dagens kloka ord:

”Det bästa sättet att inte lära sig något är att reflexmässigt skylla på andra så fort något går snett.”
 
Med en bild från min lätta, nätta joggingtur i blåsten säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna
     

Hur kan en liten hund ställa till med ett sådant trassel? Läs mer »

Små hösttecken i skogen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg.
Jag tycker nog allt att det är lite synd och orättvist mot hösten…
När våren är i antågande går människor ut ur sina stugor och letar vårtecken överallt. Man tar glatt bilder och lägger upp på sociala medier i en sorts tävling om att vara först. Man skryter för varandra när man hört årets första lärka. Så är det inte när hösten är i antågande. Ingen blir liksom vild av glädje av att se årets första flugsvamp. Det tycker jag är lite synd om hösten faktiskt, för egentligen älskar många den årstiden mest av alla.
Så idag ska jag göra hösten lite glad och visa mina hösttecken i skogen.
 
 
Hoppas att ni kan känna den tunga doften av höst. Känna hur det känns att andas in den friska doften av syrerik luft och förmultnande löv, Känna vinden piska skönt mot kinderna.
Men fortfarande kämpar lite av sommarens livskraftigaste blommor sig tåligt kvar. Än har vi inte haft frost.
Jag älskar hösten, hösten de é mitt liv de.
 
Dagens kloka ord:
”Vår värld behöver inte männsikor som begriper varandra, utan människor som begriper att det finns så många sätt att vara människa på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Små hösttecken i skogen. Läs mer »

Jag har den äran att gratulera.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Idag vill jag bara skicka mina varmaste gratulationer till en av mina favoritkillar i världen.
Min älskade systerson Johan i Sjöbo.
Man kan ju bara inte förstå hur fort tiden springer. Det var ju typ bara några år sedan han hade så där väldigt brått att komma till världen, nästan en månad för tidigt. Idag fyller han 24 år.
Jag rotade lite i mitt bildarkiv och fastnade för ett foto av Johan med sin mamma Görel och min äldsta dotter Andréa i klädd pippitröja. På bilden är vi hemma hos mormor Ingrid i Christinehof och Johan provar kläder inför Amandas dop. Stilig påg redan då.
 
Idag är han en snygg och stilig yngling, som säkert sätter många flickors hjärtan i brand.
Jag tror att den där Hasse Kvinnaböske Andersson känner till hur det är med sådana här Sjöbopågar, eller vad tror ni?
 
”Pågarna från Sjöbo var vilda och de svingade varsin tös”….
 
Grattis Johan!
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Jag har den äran att gratulera. Läs mer »

En skön söndag med influensabakslag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Söndagen började alldeles fantastiskt underbart. Jag och hundarna tog en lång, skön morgonpromenad i skogen och insöp energi och bara kände hur livsandarna flödade.
Ja, ni får helt enkelt bara hänga med på rundan, här, genom mina  bilder ….
 
Har ni tänkt på det här med svamp? Vad mycket ordet svamp kan innebära! Det kan vara en sjukdom, eller så kan det vara en delikatess, men det kan även vara en medicin, eller något giftigt som man andas in och kan ge astma. Det kan vara ett  ord för att beskriva någon som dricker för mycket alkohol, eller så kan det vara en liten sak man använder till sin hjälp när man städar. För mig är det mest vackra små konstverk som får mig att vilja kasta mig ner på knä i mossan och föreviga dem. Ja, så luktar de så väldigt gott också, i alla fall de flesta.
 
På eftermiddagen fixade vi i trädgården. Alla frostkänsliga blommar flyttades in i orangeriet. Där blev det i år rysligt trångt, och de stora granarna som fått njuta av sommaren utomhus fick nu tränga ihop sig med pelargoner och andra exotiska träd.
De nya, underbara fågelholkarna spikades upp åt vårens fåglar.
Och är det någon som minns de där små rosépepparkornen som jag tidigt i våras petade ner i lite jord, så kan jag berätta att ett av dem nu börjar likna ett sött litet träd.
 
Amanda kom på kvällen. Vi mös. Hon pluggade. Vi åt hämtmat. Vi åt lite karameller.
Vi hade med andra ord en härlig söndagskväll.
 
Det var vid läggdags jag insåg att magen började göra uppror med vilda protester igen. Men ska man nu vara sjuk och sängliggande så kan man ju inte ha det mycket bättre än vad jag har det. Tänk er själva, det kommer ”kryapådighälsningar” från jordens alla hörn, jag får den lyxigaste present man kan tänka sig, helt utan anledning. En massa söta fyrbenta, pälsklädda vänner gör mig sällskap i sjuksängen. Nä, jag kan helt enkelt inte ha det så mycket bättre.
När det sen kommer livstecken från yngsta dottern, då blir det bara som grädde på moset.
Kram mina älskade töser och tack för allt peppande.
 
 
Dagens kloka ord:
” När jag var fem år gammal, brukade min mamma säga till mig att lycka var livets mening.
I skolan frågade de mig vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skrev, lycklig.
De sa till mig att jag inte förstod uppgiften, och jag sa till dem att de inte förstod livet.
//John Lennon
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
  
Dela gärna
     

En skön söndag med influensabakslag. Läs mer »

Klassfesten

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag har haft influensa och för mig var det bara vatten och vila som gällde. Tråkigt.
Men så kom det ett lite meddelande. Det var från min forna granne och klasskamrat, Mikael Ovesson. Han hade redigerat och laddat upp alla sina härliga bilder från vår klassträff som vi hade för exakt en vecka sedan.
Det gjorde min dag!
Mitt inlägg från den underbara dagen kan ni läsa här:
 
Jag vill säga ett stort och innerligt tack till Micke, som på sitt proffsiga sätt förevigade vår klassträff och så generöst delade med sig av sina bilder till oss alla. Jag har såklart frågat och fått klartecken att använda dem här på min blogg, så håll till godo av en liten del av Mikaels alla bilder från vår minnesvärda dag.
 
 
I nio långa år gick vi i skolan tillsammans. Vi busade, skojade, bråkade, växte och mognade tillsammans. Inte för en enda sekund skulle jag vilja byta ut min klass mot någon annan. Min fina Brösarpsklass, jag älskar er alla!
Och för mig är det inte konstigt att vi alla upplevde dagen som väldigt lyckad.
Kanske var det någon mer än jag som såg hur skolans nuvarande rektor drog en suck av lättnad när vi så lämnade skolan för att dra vidare mot vår väntande middag på gästis. Vi var och är alla snälla och beskedliga, men de flesta av oss har nog mer än en räv bakom våra öron, så om inte vi kan ha kul tillsammans – då kan ingen ha det.
 
Och ni som vill veta mer om min vän Micke som är fotograf, kan hitta hans hemsida här:
 
Alla bilder på detta inlägg är av Fotograf Mikael Ovesson
 
 
Dagens kloka ord:
Låt ditt förflutna vara ett bibliotek och inte en plats att bosätta sig på.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Klassfesten Läs mer »

Det började med solsken och slutade med maginfluensa.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Som alltid bar det ut i skogen så fort jag och hundarna slagit upp våra ögon. Vi håller nog på att bli lite bortskämda med vädret känns det som.
 
 
I skogen hittade jag blomkålssvamp. Det är en svamp som ska väldigt delikat att äta. Lite svår att rensa från jord och kryp, men den ska smaka alldeles förträffligt. Jag stod där och velade ett tag, men sedan beslöt jag mig för att låta bli svampuslingen, för tänk om jag misstog mig och plockade något som var giftigt? Så här med facit i hand ska jag nog vara väldigt glad att jag avstod, eftersom min dag slutade med illamående och rajjserbajjs från helvete, utan att ha ätit svamp. Och när jag tittar närmare på svampen på bilden så kan det ju mycket väl vara en stor fingersvamp istället.
 
När jobbet var klart var mina planer att fredagsstäda lite efter alla djur som smutsar ner. Med hundar och katter som ideligen vill springa ut och in blir våra glasdörrar allt annat än rena. De sitter med sina slemmiga små nosar tryckt mot glaset, och gör små kärleksstämplar med sina våta näsor. Nu blev det ingen städningen den här dagen …
Sakta började jag må tjyvtjockt och visste inte riktigt om jag mådde illa eller var hungrig. I ren desperation satte jag i mig en påse skumbananer och mådde sedan ännu mer illa. Dagens lärdom: ät inte skumbananer när ni mår illa eller tror ni är hungriga.
 
Det var nog en väldig tur att jag inte plockade den där svampen i skogen innan på dagen. Förmodligen hade jag trott att jag varit svampförgiftad och kanske ringt och larmat både ambulans, intensivvårdsavdelningar, giftcentraler och begravningsentreprenörer. Nu var jag ju ganska säker på att det bara var en vanlig influensa och efter en natt på toaletten mår jag bra mycket bättre. Benen känns lite som spagetti och aptiten är det si och så med. Hundarna har varit väldigt deltagande och vakat över mig vid sängkanten. Det är hyfsat bra att vara sjuk i detta hemmet.
 
Dagens kloka ord:
”Jag är tacksam för att jag har det jag har men även för att jag inte har det jag inte vill ha.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Dela gärna
     

Det började med solsken och slutade med maginfluensa. Läs mer »

Oktober och hösten är här.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Även om solen lyser på mig så känner jag tydligt att hösten är här. Jag älskar hösten och är egentligen inte det minsta sorgsen över att sommaren är förbi.
 
Dagen har mest handlat om jobb och jobb. Jag misstänkte att all min komptid för ett tag framöver var slut, så det var bara att se till att arbeta mig igenom pappersbunkarna. Alla pärmar hade kommit tillbaka från revisorn också, så det var lite att pyssla med. Resultatet var en baksmälla från föregående år, men det är väl så när man är egen företagare, upp och nergångar. Ja, jag är glad att jag bara är anställd … eller gift … eeee eller vad jag nu är ….
 
När det är höst då myser vi alltid lite extra mycket. Vi tänder levande ljus, hänger i soffan och bara mår gott.
 
 
Jag sköter om lilla Snowie så bra jag bara kan. Jag sköter om alla våra djur så bra jag bara kan, men eftersom lilla Snö verkligen inte gillar när Molly busar med henne så försöker jag se till så hon får lite extra kärlek då och då.
Idag var det dags för Snows medicinska bad och det verkade hon gilla. I alla fall tyckte hon om att sitta i frottéhandduken bakefter och mysa.
 
 
Egentligen hatar jag att skriva här om min eländiga rygg, men för att få min aktuella dagsform på pränt, tänker jag ändå nämna hur läget kändes. Ryggen var kisskass den här dagen, men efter att ha småjoggat 3,5 kilometer så kändes kroppen uppvärmd, mjuk och mindre smärtsam. Jag måste ta det väldigt , väldigt försiktigt och liksom känna mig för på vartendaste steg jag tar. Men oj vad jag njöt. Det går alls inte fort och inte långt, men målet är bara att hålla kroppen igång. En kropp som känns som härdande cement, Som om hela mitt inre stativ stelnar till likt en staty, om den inte hålls i rörelse. Det skulle ju vara ganska snopet att sluta sina dagar som ett monument av sig själv i Gyllebo. Har jag föresten sagt att jag älskar att springa?
 
Så kom då äntligen livstecknet som jag väntat på. Emmy är framme i Australien och det kändes så skönt att veta.
För et tag sedan pratade jag och Emmy om det där med att oroa sig för varandra när man är ute och reser. Att man ska höra av sig så fort man har landat, precis som om faran sedan är över. När det egentligen är som minst farligt att sitta i flygmaskinen om man jämför med bilåkande och allt annat man gör i livet. Våra rädslor de är då inte logiska för fem öre.
Så jag hoppas du hör av dig lite då och då Emmy, för såklart är jag inte bara orolig, jag är också väldigt nyfiken på vad du hittar på ”där under”.
 
 
Dagens kloka ord:
”Livet är som en upptäcksresa – inte en transportsträcka.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Oktober och hösten är här. Läs mer »

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag hade en ledsen dag. Av lite olika anledningar. Sådana dagar har nog alla, fast jag brukar sällan tillåta mig att vara ledsen. Jag tycker att allt blir så dystert och sorgligt då.  Fast på Dodevägen strålade solen alldeles väldigt mycket den här dagen och till och med korna såg glada ut. Inte kunde jag gå runt och vara ledsen då inte.
 
 
Molly och Snowie var också extra glada då de fick vars en del av ett grisöra. Egentligen är dessa öron strängt förbjudna för små pomeranien, men de blev båda två sådär sprittandes glada så en liten stund fick de njuta av det förbjudna.
 
Eftersom jag har så väldigt mycket komptid att ta ut, så tyckte jag att det passade bra att göra det en dag som denna, en dag när solen strålade så där extra som den gjorde den här sista dagen i september. Nu har jag inte räknat exakt på det där med min komptiden, men jag tycker nog att det känns som om jag skulle ha en hel del att ta ut i ledighet, och känslan ska man alltid lita på … åtminstone när dagarna är så här fina.
 
På kvällen när Stefan jobbat klart och min komptid var slut så körde vi ut i skogen en sväng. Det är alltid så underbart att komma dit ut. Även om jag inte har turen att få se några djur, så är det så behagligt att bara få vara i skog och mark. Jag såg en annan man som nog också gillar det här med skog, natur och fotografering. Jag tror att det var en gammal hemvärnsgubbe av klädseln att döma.
Vi lunkade där i skogen så sakteliga och satt ibland alldeles tysta och bara lyssnade efter ljud. Så mysigt och avkopplande. Inte förrän skymningen sänkte sig och vi var på väg hem igen så började djuren visa sig. Det är väldigt svårt att få bra bilder när ljuset övergår till skumt mörker, men jag provar såklart alltid. Två kronhjortar och en rådjurshind såg vi.
 
 
Dagens kloka ord:
”Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva.
Under ytan.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna
     

När tankarna bara är ledsna, då fokuserar jag på naturen. Vips är jag glad igen. Läs mer »

Min dotter drar ut i världen och mitt hjärta skuttar av glädje och blöder av saknad – på en och samma gång.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Först av allt vill jag säga några ord till min älskade unge, till dig Emmy.
Idag är det dags för din stora resa. Den du jobbat för dag och natt hela sommaren.
Gud i himmelen vad jag kommer att sakna dig, samtidigt som jag är himlastormande glad och lycklig för din skull.
Jag önskar dig en underbar resa och många upplevelser.
 
Det är underbara höstdagar vi har nu. Nästan så man får nypa sig i armen för att fatta att det är sant. Solen strålar från en klarblå himmel och dimman ligger som bomull över ängarna. Underbart.
 
 
När man är liten och bara en tvärhand hög, då blir man plaskblöt av att ströva på en daggvåt gräsmatta. Precis så är det för lilla Molly om morgnarna nu.
 

När jag hade varit hos tandläkaren den här dagen var det bestämt att jag skulle hämta lilla Snowie som ska bli passad här hos oss några dagar framöver. Genast när Snow fick syn på Molly förvandlades hon till en sur och vresig liten tjej med mord i blicken. Fast vi vet ju alla att hon brukar tina upp efter ett tag, så hon fick helt enkelt hålla sig för sig själv ett tag. Allt eftersom tiden gick så gonade madamen upp sig mer och mer och anslöt sig till sist till övriga gänget.

Lilla Snow har varit hos veterinären och en diger lista på skötselråd följde med i hennes packning. Det var allt ifrån krossad mat, medicin och borsta tänderna två gånger om dagen, till att bada rumpan, spraya trampdynorna och tvätta vulvan två gånger om dagen. Ja, ett halvtidsjobb nästan.
 
 
Jag läste att någon skrev på facebook, att i Sankt Olof hade de nu fått skrapa bilrutorna en morgon. Ja, det börjar snart bli dags att flytta in alla sommarblommar i sitt orangeri. Kanske blir det helgens stora projekt!?
 
Dagens kloka ord:
 
”Det pappa inte kan fixa är sönder och det mamma inte kan hitta är borta.”
Ligger något i det där ….
 
Till sist vill jag säga till dig lilla Memsa … jag hoppas jag gett dig starka vingar så du vågar flyga och upptäcka världen, men jag hoppas samtidigt att jag gett dig starka rötter så du alltid vet var du kommer ifrån och var du hör hemma.
Ha nu så jävla kul men var rädd om dig!! Jag älskar dig.
Äventyret väntar. Är du redo!?
 
Kram och Hejdå Memsis och Hejdå Bloggen!
 
 
 
Dela gärna
     

Min dotter drar ut i världen och mitt hjärta skuttar av glädje och blöder av saknad – på en och samma gång. Läs mer »

Rulla till toppen