Fästingplågan är här.

Ja, nu är de hemska små djuren här igen. Fästingarna!
När jag var liten hände det ibland att jag hade en fästing eller två. Då pratades det aldrig om alla de räliga sjukdomar de sprider. Jag tycker egentligen inte att själva djuret i sig är så förfärligt, det är de komplikationer deras bett kan ge.
Trots att jag behandlat vår katt Felix hela våren med medel, kommer han allt som oftast hem med nacken full av dessa små gråa övergödda kryp. Huhhh!
Dagen började på bästa vis. En strålande sol från en klarblå himmel. Jag och Johnny sprang runt sjön och klockan sju i morse kändes det som vi ägde hela världen. Inte en kotte ute.
 
I trädgården blommar en av mina rhododendron som bäst just nu. Det är en liten sort som blommar med ljust rosa blommor. Jag köpte den som en liten skruttig planta på Bilema i Höör för många år sedan. Man får väl säga att det var ett fynd.
Marktäckarna blommar också för fullt nu. I fjor fick jag en spännande buske av Andréa:s kompis. Busken heter Katsura, och det sägs att när bladen vissnar på hösten kommer den att sprida en doft av nybakat bröd i hela trädgården. Förra hösten höll Stefan på att gräva upp hela trädgården, så doften försvann nog i alla lukter av våt mylla.
Min älskade blodbok har också börjat att slå ut nu. Den kommer från Christinehof och har en särskild betydelse för mig. Även om den är lite ful med sina dubbla stammar.
Vi har en söt och go granne som heter Mårten. Han håller på att bygga sig en liten stuga här i Gyllebo. Idag var det såååå synd om honom. En stor spann vit färg hade ramlat och all färgen hade runnit ut i bilen. Stackars Mårten, men han såg lika glad ut som vanligt. Ja, ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det.”
I eftermiddag har jag hunnit plantera om ett par porslinsblommor som var i behov av större boning.
 Undertiden som jag fixade till lite kvällsmat, så passade Stefan på att mysa med Judith. Amanda och Emmy, som nuförtiden jobbar dag som natt, sov i djup Törnrosasömn när min delikata måltider var färdig. Nu vågar jag inte väcka dem utan att ha en lång pinne, så de fick vackert sova vidare med kurrande magar. Gott blev det i alla fall. Kycklingfilé med rosépepparsås.
Kram och hajjsvajjs.
 

 

Dela gärna

Fästingplågan är här. Läs mer »

Hundbad och hundväder.

 
 
 

Kära Blogg.

Tack vare att jag och Johnny är av den morgonpigga sorten, fick vi njuta av en härlig morgontur i skogen. Det kändes ljummet och lite tropiskt som regnskog idag. Jag låtasades att jag var tillbaka på Bali när jag sprang där vid sjökanten. När vi kom hem och jag hade flexat in på kontoret blev det rena hundvädret – mulet, grått och regn. Så man får nog allt säga att vi hade tur med vädret idag.
Lite gröna fingrar har nog också. Min krasse är nu färdiga att skördas, och de första stråna hamnade på mina smörgåsar idag. Mums!
Katten Judith bara älskar frukosten tillsammans med mig. Det kvittar var hon befinner sig i huset, men när min macka är klar, så sitter hon som amen i kyrkan, på plats på stolen sidan om min. Hon vill att man ger henne små bitar bröd. Kanske tror hon att hon är en anka. 
 
På tal om gröna fingrar så har jag en sorts blomma som blommar så vackert just nu. Det är en suckulent som jag har stulit. Jag tog en liten planta på sjukhuset där mamma Ingrid låg den sista tiden innan hon dog. Jag tror att hon gillar mitt tilltag och ler glatt ifrån sin himmel.
Eftersom jag jobbar ensam på kontoret, händer det att jag glömmer bort att pausa, luncha och sånt där. Men om jag kommer ihåg det, då lyxar jag minsann till det lite extra. Det är Emmy som har lärt mig att dricka chai. Det är jättegott, men det ska vara den sorten som man köper på espresso house.
 Så tyckte jag att det var dags för Johnny att sköta sin hygien. Hundbad med schampo och hela middivippen.
Säga vad man vill om mitt yrväder till hund, men att bada är han minsann riktigt duktig på.
Det är väl då märkligt vilken dragningskraft det kan vara i maträtter. Mina döttrar har lyst med sin frånvaro hela helgen, men idag gick tydligen ryktet att det vankades chilibiffar i Gyllebo. Denna middagsrätt är särskilt omtyckt av mina ättelägg, som till min stora glädje droppade in en efter en. Älskade töser, alltid så välkomna!!
 
Dags att umgås med lilla Emmy nu, så hajj då.
Från Annika
 
 
Dela gärna

Hundbad och hundväder. Läs mer »

Tant med löstand

Kära Blogg.
När regnet står som spön i backen passar det utmärkt att ta en vilodag tycker jag. Med vilodag menas ingen springrunda runt sjön, utan det är instämpling på kontoret så fort kaffet är nere.
I eftermiddags var det dags för ett tandläkarbesök igen. En kindtand har plågat mig ända sedan i höstas och för en månad sedan drog jag ut skrället. Det som återstår nu är att det ska dit en löstand på den tomma platsen. Fy tusan vilken pärs Efter en och en halv timme och tre bedövningssprutor var jag ganska mör får jag erkänna. Och när kostnadsförslaget presenterades, ja då var jag glad att jag tagit en rejäl dos med bedövning … 
Sist jag var i Tomelilla hade något pucko slagit upp sin dörr i min bil, så denna gången parkerade jag så långt bort jag kunde, där inga andra ville hålla med sin bilar. Så positivt idag är väl att det inte blivit fler bulor på bilen.

 
Ja, det får nog bli allt för denna gången.
Kram och hajj.
 
 
Dela gärna

Tant med löstand Läs mer »

Årets första gök

Kära Blogg
Jag vaknade upp till ett gudagott väder. En perfekt morgon för mig att springa min lite längre runda i skogen. 9 kilometer är den och tar knappt en timme att ränna runt 
Bäst som jag sprang där och filosoferade fick jag höra årets första gök. Väderstreck är inte min starka sida, men de flesta gökar som jag hör är västergökar, alltså betyder de alltid bästergökar. Nu har jag aldrig sett någon gök i verkligenheten, men vi har lite andra trevliga små fåglar i trädgården som inte är så blyga utan vågar visa sig. Idag hamnade rödstjärten och flugsnapparen på bild.
Så gick det som det gick …. Igår flyttade vi ju ut lite frostkänsliga växter, och jag kunde väl nästan ge mig den på att nog tusan skulle det knäppa till och bli frost i natt. Ja, det var väl själve sjuttsingen också.
Något mindre ledsen blev jag när min tyska granne Ursula kom sättande med en liten kruka för att visa mig. I hennes kruka slokade också en sladdrig grön sak, som förmodligen aldrig skulle repa sig efter nattens köldchock. Det känns faktiskt lite bättre när man inte är ensam om att göra knasiga misstag. För hur skulle världen se ut om alla bara lyckades hela tiden.
 
Det är ganska mysigt att stå där vid staketet och småprata med sin granne om trädgård, växter och livet i stort. Nu är hon ju förstås tysk, så vissa språkförbistringar uppstår titt som tätt, fast för det mesta tror jag nog att vi förstår varandra ganska så bra. I alla fall är vi båda väldigt intresserade av alla de vårtecken som vi bombaderas med nu. 
Japp, nu har jag inte tid att sitta här så mycket längre. Söndagssteken börjar nog att bli färdig, och en ljuvlig doft har åtminstone spridet sig in på kontoret nu.
Hajjdå och kram
 
Dela gärna

Årets första gök Läs mer »

Paparazzibild på smygbadare.

Hej Bloggen
Min dag började med att jag  chattade med Andréa. Hon har det bra på Fiji, och hennes födelsedag hade tydligen varit till belåtenhet. I present hade hon fått en död hund. Ja, det är nog bara en veterinärstudent som kan uppskatta en sådan gåva. Hur som helst, en ögonamputation hade hon utfört på den döda hunden och det gick bra. Jag känner på mig att det bor en kirurg i den tösen.
Lördagen bjöd på ett strålande väder. Stefan träffade kunder,  jag och Johnny kutade runt sjön. Efter det blev det pyssel i trädgården.
Nu eller aldrig. Idag åkte alla frostkänsliga växter ut, så snälla moder natur, inte fler frostnätter nu förrän till hösten tack.  
Ingenting är så mysigt som vårens första utefikor. Man behöver liksom inte konstra till det så mycket, bara en kopp kaffe, några torra kex så känns det som världens lyx. Man kan märka att alla djuren också njuter av utefikor. Regler som vi annars följer inomhus gäller plötsligt inte längre. Man får tigga precis hur mycket som helst …..
 I eftermiddag har jag varit på Me & I party hos min syster i Sjöbo. Det är som Tupperware fast istället för plastburkar så är det kläder.
Det är fantastiskt vad världen är liten. Tjejen som var återförsäljare, var en av mina döttrars lärarinna på mellanstadiet. Tänk, hon var sig på pricken lik.
Jag tycker att det skulle vara roligt att vara paparazzifotograf. Att få smyga på kändisar och ta sånna där korniga smygbilder på långt håll. Nu finns det inte så många kändisar här i Gyllebo, men idag lyckades jag ändå få till en smygbild. Visserligen bara på Stefan…. men jag är ganska nöjd.
Ha det gott Bloggen
Tjingeling
 
Dela gärna

Paparazzibild på smygbadare. Läs mer »

Födelsedagsgrisen på Fiji, rabarberpaj i Gyllebo.

 
 

Kära Blogg.

Den 1:a Maj är en alldeles väldigt speciell dag för mig. För 27 år sedan blev jag ”en mamma”. Ja, det är bara så himla svårt att förstå var alla de åren har flugit iväg. Extra knepig känsla är det när jag själv känner mig som 35.
Då, för 27 år sedan, hade vi firat Valborg i Gårdlösa, jag hade burit undan en innerdörr på natten och kände mig faktiskt lite körig i magen. Inte kunde jag väl då fatta att redan kl 8 morgonen därpå, den 1 maj, skulle det titta ut en väldigt tjock, svarthårig liten tös på ett förberedelserum på Ystads BB…
Älskade Andréa, grattis idag på din 27 års dag!
 

Just nu är hon på Fiji, och jag hoppas hon har det riktigt bra där.
 
När det är den första Maj är det vår på allvar tycker jag. Jag och Stefan bestämde oss för att ägna dagen åt trädgårdspyssel.
Ganska lätt var det att locka med Stefan till Åbergs plantskola. Nåja, jag inser ju nu varför … Nästan genast när vi kom dit blev han rysligt kaffesugen, och hans mage hade börjat kurra påstod han det. Det fick bli en fika i trädgårdscaféet på en gång.
Det var rabarbens dag idag. Stefan köpte en rabarberplanta, men den lilla stackars plantan räcker ju inte till någon paj på länge, så en knippe rabarberskälkar inhandlades också.
Jag har alltid älskat julrosor, det är något ful/fint över dem. Nu håller jag min allt annat än gröna tumme, för att jag ska få mina nya plantor att överleva.
Nu har jag gjort färdigt pajen. Vaniljsåsen skulle Stefan stå för …. Det kallas arbetsfördelning tydligen.
Vi har satt upp en liten holk till insekterna. Jag tycker inte det är mer än rättvist att bi och andra flygfä har lite tak över huvudet de också. Särskilt en dag som denna. Här har det åskat och haglat så det stått härliga till.
Nu blir det en stunds vila i soffan, för är det söndag på en fredag, då har man rätt att ta det lite lugnt.
 
 
Hej då Bloggen
 
 
Dela gärna

Födelsedagsgrisen på Fiji, rabarberpaj i Gyllebo. Läs mer »

Städtanter är vi allihopa.

”Ibland när jag tillrättavisar barnen, hoppar mina egna föräldrar ut ur munnen.” 
 
Kära Blogg
Min rygg och jag har inte alls varit sams idag. Jag och Johnny tog därför en lugn promenad i skogen. Snart, snart kommer det att vara så vackert det någonsin kan bli i skogen. Det är när alla bokbladen precis är utslagna och allt är limegrönt och känns rent och fräscht.
Visste ni föresten att man kan äta bokblad. De är ganska goda och om man går vilse i skogen kan man överleva en stund på dem. Det lärde jag mig av min kompis när jag var liten. Han hette Sture Kullamararen, och var ganska mycket äldre än vad jag var och en mycket klok kompis.
 

Varje vår tänker jag att jag ska vara duktig och odla en massa saker, eller åtminstone förkultivera några enklare blommor … men jag kommer liksom aldrig till skott. Nu har jag kommit så långt att jag sått lite krasse på en tallrik.
Min älskade gamla Volvobil gick igenom besiktningen med blanka papper idag … ja förutom att den som bytt ena lyktan, hade lyckats sätta den bak och fram (eller nått), men det ska bara ändras till nästa gång. Jag tror minsann att jag ska kosta på en biltvätt på det gamla skrället.
Idag har jag, min syster och min ena dotter Amanda varit hos Kurtan i Brösarp och vårstädat hans hus. Egentligen behövdes det ju inte, men vi gillar att städa, dricka kaffe och träffas

 så det blev en mysig onsdageftermiddag i ”städtanternas tecken”.
 
s

Hej då Bloggen.
 
Dela gärna

Städtanter är vi allihopa. Läs mer »

Johnny Bus

”Det som är meningen att ske, hittar alltid en väg”.
 
Kära Blogg.
Igår kväll var jag så dödens trött, ja jag var nog tröttare än ”trötter” i sagan om Snövit. Jag tror att det beror på att jag är jetlaggad. Nu har jag visserligen bara varit i Rinkaby, men det känns precis som någon konstig tidsomställning i kroppen.
Men i morse var jag pigg som en piggelin. Upp som en fjäder for jag och ut och sprang som vanligt runt sjön. Ett underbart vårväder har dagen bjudit på med strålande sol. För mig har det förstås mest blivit kontorsarbete. En massa som måste göras för att företaget ska fungera. Så är det och det är bara att bita ihop och få det gjort.
 

 På kontor blir det mängder av kontorspappersavfall, och jag måste nu varna för en sak! Kasta aldrig äppelskrabbor bland pappret, åtminstone inte om ni har en Johnny.

Helt tanklöst satte jag ut säcken och fortsatte mitt arbete vid skrivbordet i godan ro.
Efter en stund råkade jag slå en flukt ut genom dörren ….
Shit!
Ja, till och med katten Felix blev väldigt häpen över förödelsen.
Och att den skyldiga var Johnny, rådde det inga som helst tvivel om. Bevismaterialet satt fastklistrat under hans mage – en grön post-it lapp. 
Jag är en lärdom rikare.
 Efter en rundtur i min trädgård kan jag bara konstatera, våren är på gång för fulla muggar.
Överallt grönskar det och knoppar sväller. Man kan inte annat än känna sig lycklig.
I mitt lilla orangeri börjar det också hända saker. Citronträdet har fått blommor som jag nog måste försöka pollinera själv förstår jag. Mina omplanterade pelargoner börjar också få små knoppar, och det ska bli väldigt spännande och se om jag kan lista ut vilken sort som är vilken … Meningen var att jag skulle märke upp dem alla i höstas, men då var det plötsligt inte alls så roligt att gå där ute i regn och rusk.
Det här med sorter och blomsternamn är inte riktigt min starka sida. Jag har i min trädgård några lökar som kommer varje år. Det är min mamma Ingrid som satt dem åt mig, och henne kan jag inte fråga nu när hon flyttat till himmelen. Egentligen skulle det vara ganska kul att veta vad det är för något. De ser ut som blåa pärlhyacinter, fast lite tufsigare och inte så eleganta. Jag brukar kalla dem för ”wannebe pärlhyacint”.
Nåja, jag gläds varje år de kommer – så de får heta vad de vill.

So Long Bloggen.
Från Annika
 
Dela gärna

Johnny Bus Läs mer »

Det doftar vår.

”Naturen skyndar inte, ändå fullbordas allt.”
 
Kära Blogg
Min dag började med att jag vaknade av min telefon. Det var Andréa som skickade meddelande om att hon lämnat sitt älskade Australien för denna gång och hade kommit lyckligt fram till Fiji.
Hon skickade också en bild på att hon lyckats komma med i den lokala dagstidningen tillsammans med sin kära Carrie. Den lilla linslusen. 
 
 
Sen var det full rulle här. Lilla Snowie vaknade och propsade genast på och skulle ha mat. Varenda smula slickade hon upp och såg verkligen till att hålla rent runt skålarna.
Det var lite ruggigt väder. Ett kallt vårregn som fick skogen att lukta underbart. Johnny verkade först alldeles för trött för att hänga med på joggingtur, men han ändrade sig. Är man krigarhund så är man.
Så var det dags att stämpla in på jobbet. Lite kontorsarbete i behagligt tempo. Härligt med sällskap.
När jag varit vaken en bra stund blev det tid för frukost för Emmy. Katterna passade också på att äta sin frukost till Snowies stora förtret. Hon hade så väldigt gärna också smakat.
Våren är på gång för fullt och man kan nästan se för blotta ögat hur allting växer nu. Dagen började med moln och regn, men nu mot kvällstid tittar lilla solen fram. Det gäller att ta tillvara varje litet ögonblick nu.
Ja, det är så vacker så det nästan gör ont.
Nu ska jag plantera om små sticklingar av porslinsblommor som fått rota sig. Vi får se var de flyttar hem sen …
Åhhh, vad Ingrid hade gillat dem.
Hejdå Bloggen, kanske ses vi i morrn
 
Dela gärna

Det doftar vår. Läs mer »

Jag är en krigare.

”Vi tjänstgör i Försvarsmakten och vi försvarar dig.”
 
Kära Blogg.
 
I torsdags var det dags för mig och Johnny att åka på årets KFÖ.
Det var en strålande morgon och vi var ganska taggade båda två.

Det blev en massa träning för oss båda. Vi fick träffa alla våra hundkompisar och ingen av oss sov särskilt många timmar.
 
Jag och Johnny tror att det mesta som är militärt är hemligt, så det passar sig nog inte att vi babblar mer om det här.
I alla fall var det rysligt skönt att komma hem efter fyra dagar ute i fält.
Hej och kram från två slitna Annika och Johnny
 
Dela gärna

Jag är en krigare. Läs mer »

Rulla till toppen