Gylleboannika – Sida 330 – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

Jag är havet och ingen äger mig.

Kära Blogg

Starka vindar for genom Gyllebo. Jag tyckte mig känna en svag doft av höst. Fort, fort – bort med tanken. Än är det sommar, än är ju faktiskt bara augusti.

En stunds simträning i poolen, sedan tillät ryggskrället några timmars pappersjobb. Jag beklagar mig alltid lite extra för mina vänner där på kontoret. De förstår och lyssnar alltid!

Vi åt fisk till middag. Stekt torsk, och det känns som lite sommarmat tycker jag.

Vinden piskade sönder alla blommor och svepte ner varendaste lilla löv i vår pool.

Jag njöt av mina sena blommor och plockade in en av de vackraste – en av rosorna från svärmor Karin.

I orangeriet har jag inte orkat plocka undan alla utblommade pelargoner, ändå belönar de mig med nya blommor hela tiden.

Mina fjärilsblommor lockar till sig bedårande flygfän. En vingbruten amiralsfjäril satt där och såg sorgsen ut i vinden. Ja, det är mer än jag som har krämpor.

Vi körde en sväng till Kivik, Stefans barndomsby. Han får alltid en glyttig glimt i ögonen när vi passerat Kiviks B&B (fd puben), infarten till Kivik. Då är han ”himma”!

Vågorna gick höga på sjön. Himmelriket för surfare, men livsfarligt att bada i. Alla på Österlen vet hur farligt det är. Pålandsvind. Det är man itutad med bröstmjölken. För en familj slutade dagen i svartaste svart. En pappa med sitt barn drunknade där i vågorna.

Plötsligt är en lyckligt semestrande familj bara halv och deras liv förändrades där och då.

Min egen onda rygg känns plötsligt väldigt, väldigt futtig.

Havet ger och havet tar, så sa han alltid, svärfar Nisse.

Vi passerade Piratens hus på Greve Pipers väg. Där i källaren hade hans fru tandläkarmottagning en gång för länge sedan.

Vi tog vägen om Stenshuvud hem.

Snipp snapp snut, så var den dagen slut.

Dagens ord:

”Livet frågar Döden:

Varför älskar människor mig medan de hatar dig?

Döden svarade,

Därför du är en underbar lögn och jag är en smärtsam sanning.”

Från mig och Molly säger jag Hejdå Bloggen

Dela gärna

Jag är havet och ingen äger mig. Läs mer »

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 17 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Söndagen den 16 augusti betyder premiär för bockajakten.

Stefan var medbjuden att jaga, och även jag var välkommen att inta ett alldeles eget jakttorn denna härliga morgon.

Klockan tre i arla morgonstund, satt vi båda vid köksbordet med vars en kopp svart kaffe för att skaka liv i våra sömndruckna kroppar.

Har ni aldrig suttit ensamma ute i mörkret och sett hur naturen vaknar till liv, så kan jag varmt rekommendera det. Närmre Moder Natur kommer man nog aldrig.

Jag hade utrustat mig med en termos nybryggt kaffe, en skinksmörgås och min kamera.

Nu kan man ju inte ha samma tur varenda dag, för då skulle det liksom inte bli någon spänning alls att fotografera vilda djur. Just denna morgon såg jag inte ett enda levande väsen, mer än en svävande glada och en trött tidningsbärare. Men morgonen var magisk, kaffet smakade ljuvligt och luften var så lätt att andas. Det var bara jag och nuet.

Till min stora glädje visade det sig att både Stefan och Kent hade haft större tur den här morgonen. Riktig jaktlycka för dem båda, med vars en fällde liten rådjursbock. Grattis grabbar.

Inte alla i jaktlaget hade samma tur. En av killarna övergav sitt torn och körde hem. När vi lite senare passerad hans jakttorn, stod den ståtligaste bock man kan tänka sig där nedanför och åt i godan ro. Jag tror att han hånlog litegrann också.

Någonstans djupt i mitt eget hjärta, spred sig ett stort varmt leende …

Så var det alla bestyr med att passa, flå och ta vara på köttet. Hunden Sigge var i sitt esse. Klöv efter klöv flyttades runt i trädgården.

Underbara Petra skämde bort oss alla med nybakta bullar, kaffe och en massa gott pålägg.

En fantastisk helg som jag njutit alldeles extra mycket av.

Ett stort tack till familjen Berggren.

Resten av dagen blev en lugn hemmasöndag. Amanda kom och åt och badade innan hon och hunden Snowie styrde sin kosa mot Tomelilla.

Dagens kloka ord:

”Den finaste gåvan du kan ge till någon är din tid. Därför att när du ger någon din tid ger du bort en del av ditt liv som du aldrig kan få tillbaka.”

Med en bild på mig och Stefans fällda lilla bock, säger jag Hejdå Bloggen.

Dela gärna

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn Läs mer »

På viltspaning med Kent.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 16 augusti, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det var en fantastisk lördag. Precis en sådan dag som jag älskar.

Att kolla efter vilda djur, det är det bästa som finns.

Fågel, fisk eller mittemellan, det spelar ingen roll.

Rovfåglar, gravand med unge, tofsvipa och dovhjort …

Nog märks det att hösten så sakta är i antågande. Det är alldeles fullt av fåglar som samlat ihop sig och sitter i långa rader på telefontrådarna. Jag tror att det är starar.

När det är augusti, då måste man faktiskt äta kräftor, och äter man kräftor, då måste man faktiskt ha hatt.

Så det så!

Dagens kloka ord:

Om man tittar i en kvinnas handväska inser man att pengar inte är allt.”

Med en kräfta och en slurk surt vin säger jag Hejdå Bloggen.

Dela gärna

På viltspaning med Kent. Läs mer »

Att finnas till är den finaste meningen av alla.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 15 augusti, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det är dagar att verkligen njuta av nu.

Jag älskar när huset är fullt av min bullriga familj.

Jag älskar min Hantverkare.

Jag älskar när man kan spendera hela dagar utomhus.

Jag älskar tid med bara mig själv.

Jag älskar att strunta i att fredagar är städdag.

Jag älskar vardag mer än fest.

Jag älskar min trädgård.

Jag älskar att skratta.

I min trädgård blommar rosor som är blekt rosa och vita. På dagen när solen strålar ser du tråkiga och oansenliga ut, men på kvällen får de en bedårande skönhet. Där i skymningen blir de underbart vackra.

Jag blir så lycklig bara av att få betrakta.

Jag känner mig rik. Rik av lycka.

Dagens kloka ord:

”Vi anstränger oss mer med att övertyga andra att vi är lyckliga, än att försöka tänka så själv.”

Med ett skratt säger jag Hejdå Bloggen

Dela gärna

Att finnas till är den finaste meningen av alla. Läs mer »

Fondue i vår trädgård.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 14 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Man ska leva varje dag, så det blir en dag att minnas.

Min dag var precis som alla andra. Vi jobbade. Stefan rullade in lite ved. Jag simmade. Vi fick ärva rosor av svärmor Karin. Ja, en dag med alla de vanliga sakerna som jag brukar göra. Hur ska man kunna minnas just denna dagen?

På kvällen hade vi fondue i trädgården. Mmmmm, det är bara så himla gott och mysigt. Jag älskar fondue.

Och när vi satt där alla och åt och njöt, sa Emmy: ”mamma, det här blir en dag att minnas”.

Efterrätt blev det såklart. Mintpäron a la 70-tal. Amanda, du har rätt, det är verkligen underskattat.

Jag älskar augusti. Tiden när alla rosor blommar, sommaren är på sluttampen, det doftar torrt och sådär speciellt som det gör på sensommaren. Det är liksom inte så noga med trädgården längre, man kan bara njuta.

Kanske unna sig att plocka blommor varendaste dag och sätta in i en vas. Ljuva augusti.

Det finns en app, som ungdomarna använder ganska mycket. Snapchat heter den. Jag har också den, men använder den inte som man ska tydligen. Man ska göra en historia om dagen … Någon gjorde min historia för dagen ….

Dagens dikt:

Där du går,

dit vill jag också gå.

Antingen ingen,

eller båda två.

Ensam är ej stark,

ensam är så svag.

Om inte du, så inte jag.

Och med sommarens bästa godis säger jag Hejdå Bloggen.

Dela gärna

Fondue i vår trädgård. Läs mer »

Felix fyller 5 år och jag fick en utedusch i min trädgård.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 13 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

En vän frågade mig:

-blir du aldrig uttråkad av att gå där ensam i skogen varevigaste dag? ….

Nej. Aldrig! Aldrig någonsin. Det är ju nytt varje gång. Kanske är det för att jag har guldfiskminne?

Eller så är det för att jag uppskattar naturen och det enkla. Jag trivs bäst i mitt eget och hundarnas sällskap, det bästa i hela världen.

Den här dagen såg vi en häger stå där i sjökanten och speja, innan den vackert gav sig iväg över vattenytan.

Molly och Johnny hittade som vanligt på en massa bus. Båda var fulla av de små kardborrfrö som man brukar få på byxorna när man strövar genom skog och mark.

I dagarna fyller vår katt Felix 5 år. Tänk vad tiden går. Det känns inte särskilt länge sedan som vi var på väg till Lunnarp för att hämta honom. Vi skrapade ihop köpeskillingen i kontanta sedlar. Hela 750 kronor kostade han, eftersom 75% består av äkta maincoon. Andréa bidrog med 50 kronor ur egen ficka, så vi betraktar nu hans högra bakben som hennes.

Grattis älskade Felix!

Jag har kommit igång riktigt bra med min simträning. För någon dag sedan tänkte jag högt för mig själv:

-det skulle vara bra med en sådan där utedusch ….

Vissa saker nappar han direkt på, den där Hantverkarn. Idag efter jobbet kom han hem och i en rasande fart monterades det upp en utedusch i trädgården. Kungligt invigd blev den också av honom själv. Johnny var lite skeptisk till hela konstruktionen. Felix och Molly däremot, de tog det hela med ro.

Jag har en klematis i min trädgård. Varje år händer något med bladen. De blir torra, fula och vissnar ner. Men när den sedan blommar, då är den alldeles magisk. I trädgården vimlar det också av paddungar. Jag älskar grodor och paddor. De är så söta, oskyldiga och symboliserar för mig det vackra ordet ”hopp”.

En kvällstur till Simrishamn är aldrig fel. Då kan man passa på att spankulera runt lite i hamnen, äta en kulglass och bara må gott!

Dagens kloka ord:

”Vem som helst kan sympatisera med en väns lidande, men det krävs en förfinad själ för att sympatisera med en väns framgång.”

Efter att ha simmat i en halvtimme och vänt ”tusen gånger” säger jag Hejdå Bloggen. Brrrr ….

Dela gärna

Felix fyller 5 år och jag fick en utedusch i min trädgård. Läs mer »

Molly har stulit hans hjärta.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 12 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I alla år har Stefan låtit mig förstå att hans hjärta egentligen mest klappar för stora, coola hundar. Hundar som Johnny. Hanhundar med ”Power” liksom!

Men så kom Molly in i våra liv. En pytteliten pomeraniantjej. Ingen mesig och eftergiven liten hund. Nej, hon är en riktig tuffing – kaxig, tuff och med mycket energi och attityd.

Det sa klick. Pang så var han störtförälskad.

Det innebär att jag själv glidet ner ännu ett pinnhål…

1. Judith

2. Molly

3. Frugan

… de vet i sjutton om inte Felix och Johnny också klämmer in sig på en tredje och fjärde plats och puttar ner mig från pallen.

Sommaren fortsatte med toppenväder. Dagen var behagligt ljummen till att börja med, innan solen bröt fram och gjorde eftermiddagen till en solskensdag.

Vi tog en tur på åsstigen.

Jag blev så glad över att äntligen träffa på en ekorre. Våra egna korrar vid huset tycks ha försvunnet. Jag tror att det är de elaka skatorna som ätit upp ungarna och skrämt iväg ekorrföräldrarna. Jag är väldigt sur på skatorna nu.

Jag har inte nämnt något om min löpning på länge. Löpningen ligger nere! Jag har medvetet bestämt att avstå springningen en lite längre tid. Allt för att se om det påverkar mina smärtor. Nu är det inte så att jag njuter av att ”slippa” ut och jogga och kan lata mig istället, nej, jag saknar det och längtar efter det varendaste dag.

Fast jag tvingar mig till en kvarts simning om dagen, trots att det är kallt. Har man pool, så har man.

Jag tycker att det smakar extra gott med fisk på sommaren.

Vi har ätit en middag som är lite extra god. Det är grillad lax, kokt potatis, mangosalsa med chili, och kaprisky.

Yummi, yummi!

Årets första vårtbitare har setts i Gyllebo av mig… in efter kameran!

Dagens kloka ord:

Vi är inte rädda för det okända, utan för det vi tror oss veta om det okända.”

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Molly har stulit hans hjärta. Läs mer »

Frisk som en nötkärna.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 11 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag bara älskar den här ”dåliga” sommaren vi har. Lite regn och lite sol. Precis som jag vill ha det.

Just den här dagen var det sol, bara sol.

Vi startade dagen med vår skogspromenad, jag och hundarna. Ren meditation. Det är underbart att ströva ensam tidigt på morgonen. Gör det om ni kan!

Just idag skulle jag få besked på min röntgen.” Fabbor doktor” ringde mycket riktigt på eftermiddagen.

Precis som jag varit inställd på, så visade bilderna ingenting. Allt var friskt och perfekt där inne i höften. Även om det inte känns bra, så var det ju skönt att det var bra i allafall.

Jag är ganska säker på att det är något med ischiasnerven som spökar. Den kan på vissa ställe vara tjock som en tumme, så det är väl inte så märkligt att en så rejäl nerv kan göra riktigt ont om den kommer i kläm.

Lite glad blev jag över att jag äntligen fick egen smärtstillande medicin utskriven. Att ibland slippa smärtan är en gudagåva.

Det är inte klokt så mycket småkryp det finns i vår natur. Just nu verkar vår värld vara överbefolkad av små vivlar. Det är som små skalbaggar med snabel.

Vissa somrar är det mycket nyckelpigor, andra somrar är det trips det kryllar av. Men just i år är det dessa små vivlar som är överallt.

Fast vi har så mycket andra små kryp också här i Gyllebo. Underbara små rackare som alla har sin egen uppgift här i livet. Är inte det fantastisk?

Det finns en klätterblomma som jag älskar lite mer än alla andra. Det är kaprifolen. Den är så himla roligt vacker och jag blir bara så glad av att betrakta den. Håller ni inte med?

Våra katter njuter av lata sommardagar. Fast av alla döda möss och annat här ligger varje morgon så förvandlas de till tigrar varendaste natt.

Augustikvällar, finns det något bättre, eller?

Dagens kloka ord:

”Den största hjälten är den som klarar av den grå vardagen med ett leende.”

Keep smiling. Hejdå Bloggen

Dela gärna

Frisk som en nötkärna. Läs mer »

Tjänstehundsträning

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 10 augusti, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg.

Äntligen är vårt sommaruppehållet över. Som vi har längtat.

För Johnny finns det inget bättre än att få jobba tillsammans med likasinnade fyrbenta och sin gröna flock.

Dagen bjöd på varmt och soligt väder. Efter dagar iklädd bikini, kändes det allt lite konstigt att hoppa i ullstrumpor, kängor och uniform. Men det finns inga bättre kläder än militärens gröna stass. Och så luktar den så gott, fråga Johnny.

En kortare runda i Gyllebo innan det var dags för avfärd.

Det blev en fantastisk träningsdag. Några moment var vi stjärnor på, annat går att förbättra. Så som det brukar vara.

Nu har vi en plan framöver och det kommer bli många kvällar i skog och mark den närmsta tiden.

Johnny och jag håller tassar och tummar för att min rygg repar sig, för då jäklar, då kommer vi ta Putin innan han fattat vad som hänt. Vi bara älskar den gröna världen.

Dagens ord:

”Vi tjänstgör i Försvarsmakten och vi försvarar dig.”

-”Hörrudu Molly, när min matte har de kläderna på sig, då är hon min, bara min!”

Over and out!

Dela gärna

Tjänstehundsträning Läs mer »

Österlenrundan – tillsammans é vi starka!

Lämna en kommentar / Österlen / Av Annika Olsson / 8 augusti, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Idag var det dags för en cykelrunda som alltid går här på Österlen. Min vän och gamle kollega, Thomas, har cyklat den där rundan ”tusentals gånger”. Eftersom vi alla vet att livet inte är så speciellt rättvist, kan Thomas inte längre cykla. För man kan ju inte cykla när man sitter i rullstol … väl …eller..? Jo, för det kan man!! Om man vågar ta utmaningar, om man har en vilja av stål och har de bästa bland vänner, då är allt möjligt, då kan man allt!

Såklart ställde vi upp med sponsringen till Thomas specialbyggda rullstolscykel. Med endast ett par kvällar på sig att öva, var det en strålande glad och stolt Thomas som nog gjorde sin livs prestation den här dagen.

Mina foto får tala för sig själv. Se och njut!..