Gylleboannika – Sida 330 – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

Lillejulafton.

Kära Blogg

I skrivande stund, alltså en tidig julaftonsmorgon, vill jag börja med att sända de varmaste julhälsningar till de som betyder allra mest i mitt liv. Mina älskade ungar. Andréa, Amanda och Emmy! Jag vill att ni har en riktigt bra jul där ute i världen – se till att ha det bra!!

Och tills vi ses igen, njuter jag av gamla minnen …

(En bild från julafton 2014)

Det har varit Lillejulafton och även vi började att få lite jul i stugan. Såklart började jag och hårbollarna vår dag i skogen. Den bästa stunden på dagen, även om det den här morgonen regnade och stormade så det stod härliga till. Inget vidare julväder med en termometer som pekar på 10 plusgrader. Vår värld är ur led vad det gäller klimatet tycker jag. Den här morgonen mötte jag en stackars förstelnad groda på stigen. Den visst nog inte om det var höst eller vår och hade väl aldrig kunnat ana att den var på väg att uppleva en jul..

Jag och Stefan for iväg för att julhandla, vilket det verkade som om alla andra också hade tänkt precis den här dagen. Det vimlade av människor både i Ystad och Tomelilla. Men vi fick tag i det vi ansåg nödvändigt och återvände sedan till vårt lugna Gyllebo. En grillad i bröd slank förstås ner, för man blir rysligt hungrig av att julshoppa.

Så kom då vår lille gran in i stugan. Många klär sina granar i de vackraste utstyrslar man kan tänka sig. Modernt och matchande Det ska vara kulor i silver och glitter som passar till inredningen. Jag har alltid samma gamla kulor och saker. Allt i en salig blandning. Då och då köper jag till något nytt som jag tycker är roligt. För mig finns det egentligen inget vackrare än barnens tillverkade julgranspynt. Små änglar av pasta som Emmy gjort, eller de guldiga gunghästarna som jag för länge sedan fick av mamma Ingrid. Eller den sura tomtemamman i garn. Allt det där är för mig det vackraste man kan dekorera sin lille gran med.

Lika viktigt som granen tycker jag att misteln är. Det här året hade jag egentligen tänkt att köpa flera stycken och hänga upp lite varstans i stugan. Liksom för att gardera mig, så han inte kom undan … Men det fanns bara en enda kvar i blomsteraffären, så det får helt enkelt räcka med en.

Det har blivit lite av en tradition för oss att äta lutfisk på lillejul. Det är en maträtt som jag tycker väldigt mycket om. En annan tradition är att göra i ordning skinkan på kvällen före julafton. Det sprider en ljuvlig doft i huset och känslan av julefrid börjar på riktigt infinna sig.

Katten Judith verkade tycka att det här med jul är riktigt trevligt. Hon morrade och surade mest hela tiden, men skulle ändå vara där vi var, precis hela tiden.

Så tänkte jag sända en önskan till Tomten. I år önskar jag mig ingenting annat än en ny rygg. En rygg och höft så jag kan sova, springa och vara alldeles som vanligt igen. Om det inte går, så önskar jag att den tråkiga sjukgymnastiken jag gör varenda kväll ska göra nytta så jag kan börja springa och jogga igen till våren. Tack på förhand Tomten.

Dagens kloka ord:

Det handlar inte om vem du vill leva resten av ditt liv med. Det handlar om vem du inte kan tänka dig att leva utan.

Från oss alla, till er alla – En Riktigt God Jul!

Pssst …. ni hittar inte julen under granen. Julen finns i era hjärtan.

Kram och Hejdå Bloggen.

Dela gärna

Lillejulafton. Läs mer »

Dan före dan före dopparedan.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 23 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Aldrig har jag väl varit så lite förberedd på själva julen, som i år. Inte en endaste julklapp är ännu inhandlad och mycket kommer troligtvis inte att bli gjort. Men å andra sidan har jag hunnit med saker som jag inte brukar göra. Det ska erkännas att för mig känns julen allt lite avhuggen i år, utan 2/3 av min barnaskara hemma. Men jag är såklart väldigt glad över att få träffa Amanda på juldagen, men även alla andra släktingar, självklart!!.

Jag har ägnat en stor del av min tid på kontoret, för i år är det lite speciellt med de nya skatteregler som kommer framöver. Stefan fortsatte att färdigställa Lillebo. Han tog en chans och grundmålade innan han skulle spika på lockläkten. Vi höll tummarna för ”oregn”. Det blev regn och färgen blev lite si och så. Det är sånt som händer. Peter elektriker har varit och hjälpt till en smula med elen och det tycker jag känns väldigt tryggt och bra. Det blir nog en rar liten stuga igen framöver.

Så har min älskade julkrubba äntligen fått komma fram. Det är en av de allra första saker jag fått som barn. Det är en gåva, en julklapp tror jag, som jag fått av min älskade gudmor Gerd och gudfar Per. Denna krubba har sedan hängt med mig genom livet. När jag var barn ville min syster Görel så väldigt gärna använda denna heliga tingest som dockskåp. Jag var väldigt rädd om den och vakade över min kära ägodel som en hök.

När sedan mina egna barn kom till världen lektes det såklart också med Jesus & Co som bodde där i sin krubba. Jag minns att jag ibland kunde hitta det lilla Jesusbarnet på alla möjliga ställen i huset. En gång låg han invirad i min servett vid middagsbordet. Att det lilla Jesusbarnet fortfarande finns kvar är egentligen lite av ett mirakel. Under årens lopp har det även kommit till lite andra figurer som för mig är lika kära som själva krubban. Små änglar, en ko en gräsmatteklippande gubbe … Allihopa gjorde av små barnhänder.

En älskad sak med så många minnen – så mycket vackrare än den dyraste julsak i världen!

Dagens ord:

Gå aldrig åt det hållet du mår dåligt av, det finns många andra bättre vägar att välja.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Dan före dan före dopparedan. Läs mer »

Jobb, jobb, jobb och lite julgottor.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 22 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Hela dagen har jag knepat och knåpat ihop fakturor till kunder. Ett par timmars jobb hörde jag Stefan säga … tsss, han har ingen aning om hur det är att sitta på kontor!

På kvällen var det dags för att ta årets julbilder, och som vanligt slutade det med en massa bus. Johnny flippade ut, som alltid, och gick ”bananas” med hela julutstyrseln. Han försöka slita sönder tomtemössan och den julefrid som jag ville att fotot skulle utstråla blev till något helt annat. Tomtemössan som Stefan skulle ha på sig blev geggig, skitig och full med ruttnande löv, och på bilderna ser man de dinglande löven hänga ner framför hans öga. Full rulle, som alltid!

…. Ja, så här blev det i alla fall!

På kvällen hann jag göra lite julgodis. Mitt favoritgodis är julkolorna som vi alltid gjorde när jag var liten. Egentligen behöver jag inget annat julgodis på mitt gottebord än dessa goa kolor.

Receptet tror jag är hämtat från mormor Olgas gamla kokbok från 1923. De bör dock ätas med en viss försiktighet, för jag är i alla fall inte sugen på att skänka mer pengar till Österlentandläkarna, inte i år åtminstone.

Dagens reflektion:

När jag var ung fanns det inte lika många varningstexter på olika saker.

Folk var väl helt enkelt inte lika dumma i huvudet.

Dela gärna

Jobb, jobb, jobb och lite julgottor. Läs mer »

Julstök, julgransköp och en massa annat härligt pyssel.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 21 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Många av mina vänner och bekanta har för länge sedan julstädat och pyntat fram alla sina tomtar och julkrafs. Min mamma sa alltid att julstäda ville hon inte göra förrän så nära inpå julafton som möjligt, för annars hann allting bli skitigt och dammigt igen. Det där hade hon ju faktiskt lite rätt i tycker jag. Så därför har jag glatt skjutet upp allt arbete som kan betecknas som att damma och putsa. Jag har istället hunnit göra små spår i skogen och njuta av naturen, träffa rådjur och bara lallat omkring.

Men till sist kan man ju inte skjuta upp saker och ting längre. Så i helgen blev det faktiskt både dammat, pyntat och fint hos oss här i Gyllebo, om det behövdes eller ej.

Städning i Gyllebo håller ju inte särskilt länge. Huset är fullt med pälsklädda varelser som hårar och dräglar. Och som inte det skulle räcka har vi en liten yrboll (läs Molly) som hela tiden hittar på en massa oskyldiga hyss som gör att huset stundom ser ut som ett bombnedslag. Det gör inget, jag sätter helt enkelt bara in en bukett blommor så blir det så fint, så fint ändå!

Vi har hunnit med en massa annat också i helgen. Vi har köpt en julgran som enligt tradition får komma in på lillejulafton och bli klädd och fin. Jag har skrivet fakturor till några kunder som vill ha rotavdrag enligt årets regler. Stefan har spikat på lillebo. Jag har tvättat och stärkt dukar efter konstens alla regler, eller mamma Ingrids regler egentligen, fint blev det. Jag har pyntat med granris i blomsterlådorna och så har jag tillagat en härligt god söndagsmiddag som bestod av baconlindad ryggfilé av hjort och en krämig potatisgratäng. En helt ok helg med andra ord. Ingen stress och jäkt här inte. Det finns säkert tusen saker som jag INTE har gjort, men det har ingen som helst betydelse.

Dagens ord:

Vissa människor vill bara ha ett stort hus, dyra bilar och en massa pengar …

Andra vill hellre ha en liten stuga i skogen för att komma bort från dessa människor.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Julstök, julgransköp och en massa annat härligt pyssel. Läs mer »

Min barndoms jular.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 20 december, 2015 / minnenas arkiv / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Så tänkte jag dyka ner i mitt gamla album igen och göra ett inlägg i ”Minnenas Arkiv”.

Vad passar väl bättre vid denna tiden, än lite bilder från min barndoms jular.

Nästan varje år firade vi julafton på Skoghem i Christinehof. Såklart var det alltid snö då, när jag var liten. Eller så är det bara som jag vill minnas det.

En gång var vi förstås hos mina kusiner på Gysås, men alla andra jular firade vi hemma tillsammans med pappa Kurts moster Agnes och morbror Gösta.

Jag har så många goa minnen, så det går liksom inte att skriva ner allt, så det får helt enkelt räcka med lite bilder.

(Den här rutiga klänningen med den röda slipsliknande saken, den hatade jag. Varenda gång jag skulle äta så lyckades jag spilla på den silkiga slipsen, och det finns nog inget material i hela världen som små fettfläckar syns tydligare på, än just röd silke)

(Här har jag tjatat mig till att få vara Tomte. Pappa Kurt var inte helt nöjd med min insats)

Ja, det var några av min barndoms jular. Jag minns att jag älskade julen väldigt mycket och allt som hörde till med mat, blommor, TV program och musik … ja allt.

Fortfarande älskar jag känslan av jul. Fast nu för tiden har det smugit sig in en liten strimma vemod och saknad också. En saknad av den familjemedlem som inte längre finns med oss på julen. Mamma Ingrid såklart.

Samtidigt är jag så tacksam för alla mattraditioner hon fört vidare till mig och min familj, för julens mat är det viktigaste av allt! Rosa sillsallad med rökt sill i tillexempel. Mums!!

Snipp, snapp, snut – så var den tillbakablicken slut!

Dela gärna

Min barndoms jular. Läs mer »

Julfest på Hotell Svea.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av Annika Olsson / 19 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Vi har haft avslutningsfest på Stefan Hantverkar´n AB inför juluppehållet. Vi och vårt härliga gäng samlades på Hotell Svea för att avnjuta deras fantastiska julbord.

Det var alla våra underbara ”pågar” som vi har anställda, alla förutom Mats då. Han hade tidigare på dagen lyckats skada sin fot så illa att han fått uppsöka lasarettet. Stackars, stackars Mats!! Vi sände ”kryapådigtankar” till honom under kvällen och höll våra tummar för att han trots allt får en skön jul.

Vi hade även bjudit ett litet gäng från XL, som vi har ett verkligt gott samarbete med, men som vi även räknar som goda vänner till oss. Ola från Håkansson & Håkansson var också med, han är också är en väldigt bra leverantör och god vän till oss.

Särskilt kul för mig var det att Madeleine från XL var med. Vi hade tusen saker att prata om under kvällen. När jag och Madde hamnar på festligheter tillsammans (som vi varit många gånger förr) så uppstår det någons slags glädjefylld magi och det blir alltid en härligt glad stämning. Efter en kväll tillsammans med Madde får jag liksom kramp i kinderna och magen av allt skrattandet. Underbara Madde, vi borde gå på fler fester tillsammans framöver, vi borde ha festfrisyrer och klackaskor, det borde vi verkligen.

Det blev en trevlig och mysig kväll, och jag måste särskilt tacka för alla fina presenter vi fick. De mest underbara blomsteruppsättningar, men även gotter från Börje Ohlsson skafferi.

Har jag förresten sagt att vi har världens bästa personal!! Japp, för det har vi!

Tack allesammans!

Dagens kloka ord:

Släpp gårdagens bekymmer låt morgondagen vänta ännu ett litet tag.

Får du välja en dag att leva så välj den idag.

Kram på er och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Julfest på Hotell Svea. Läs mer »

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 19 december, 2015 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Vått, grått och slabbet. Men som alltid marscherade vi ut för att andas frisk luft och stärka våra sinnen.

Sedan var det full rulle på kontoret. Reglerna för rotavdraget ändras efter årsskiftet och alla kunder har panik. Först ska de hinna få allt färdigrenoverat före jul, sedan ska de hinna betala det för att säkerställa sitt avdrag. Jag kämpade på med underlag och fakturor för att alla ska bli nöjda och glada. Hundarna höll mig sällskap och hejade glatt på när jag vände papper.

Julklappar och pynt får vänta än ett tag hos oss i Gyllebo.

På kvällen skulle vi ha lite personalfest och jag och Stefan var båda förväntansfulla. Jag tog som alltid hand om hundarna. Jag tänkte ge dem sin mat och rasta dem lite innan vi gav oss iväg på festligheter. Det var då allting hände. Det som hade kunnat förändra väldigt mycket …

Jag gav Johnny sin mat först, sedan småhundarnas. Plötsligt när de åt började lilla Snow vingla till sidan och gå i cirklar innan hon till sist föll ihop. Jag konstaterade ganska fort att hon satt en stor del av sin portion mat i halsen. (Glupskare hund får man då leta efter.) Hon kunde inte andas!!! Jag grävde upp så mycket av maten från hennes lilla hals som jag bara kunde. Längre och längre ner i halsen fick jag sticka mina fingrar. Hennes små ögon var vilt uppspärrade och såg ut att kunna ramla ur sina hålor, tungan stack svullen ut ur hennes lilla mun och den blev allt blåare. Stefan kom också till undsättning. Han provade att sticka ner sitt finger i hennes lilla hals och kände då hur han förde en stor klump mat före sig ner genom hennes hals. Hon började dock inte andas och jag upptäckte att hon både kissat och bajsat ner sig totalt. Lite ljusrosa blod vittnade om vår bryska behandling. Det var då jag förstod, hjärt- och lungräddning, annars dör hon. Så jag blåste sakta in små puffar luft genom hennes lilla näsa samtidigt som jag höll hennes mun stängd. Jag tryckte ibland lite gran på hennes lilla bröstkorg för att stimulera hjärtat. Vid mina sida satt Johnny och Molly alldeles stilla….

Sakta, sakta återfick hon sitt medvetande och bestämde sig för att fortsätta leva. Tack Gode Gud!!

Lilla Snow kvicknade till och ganska snart blev hon sig själv igen. Vi kunde fortsätta till vår planerade fest och allt var frid och fröjd. I bilen tänkte jag på vad som hänt. För första gången hade jag räddat någons liv! Jag kände en stor oändlig tacksamhet.

P.s kvällen blev väldigt trevlig, men det – det får ni höra om en annan gång.

Dagens ord:

Om du räddar någons liv så fördröjer du endast personens död.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Dagen då jag kanske fick en guldstjärna i himlen. Läs mer »

Julmingel på XL och livstecken från Aussie.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 18 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det var en grå, ljummen morgon. Jag försökte locka med lilla Snö ut i skogen, men hon var inte överförtjust. Säga vad man vill om henne, men någon vildmarkshund är hon då inte. Hon fick helt enkelt bara ta en runda runt huset och sedan spatserade hon glatt in i stugvärmen igen. Vi andra kastade oss lyckligt ut i skogen.

Sedan några år tillbaka har XL bygghandel börjat med en väldigt trevlig tradition. De bjuder på jullunch och har julmingel för sina kunder. Riktigt trevligt och att många kunder uppskattar detta initiativ kunde jag tydligt märka.

För mig är det en skön känsla att komma dit. Jag har faktiskt tillbringat en mycket stor del av mitt vuxna liv just här med dessa människor, så för mig känns det nästan som att komma hem, på ett lite märkligt vis. Allt är så välbekant, ljud, dofter, men framför allt alla goa gamla kolleger och kunder. Så här i efterhand inser jag att många av mina absolut härligaste, roligaste och mest tokiga minnen har utspelat sig just här.

Tack XL för en mysig stund och en god lunch.

Så kom det då äntligen, äntligen, äntligen – ett litet livstecken från Emmy i Australien. Jag är egentligen en ganska lugn och trygg mamma, ungefär som en ko. Men såklart går mina tankar oavbrutet till mina älskade töser, jag vill helt enkelt bara veta så de har det tryggt och bra.

Nu var det ett tag sedan jag hade kontakt med Emmy och jag visste inte särskilt mycket om var hon befann sig där i det stora landet under oss.

Men så kom det ett meddelande. Min älskade unge har blivit en äkta cowgirl och komjölkerska. Fantastiska unge, vad jag saknar dig!

Och det var inte bara jag som blev glad över lite livstecken. Systrarna har knorrat lite besviket över att inte höra från minstingen i syskonskaran, och de blev såklart också glada över uppdateringen från Australien.

Tack för det fina Emmy!

…p.s, titta nu på filmen som Andréa skickat, så du vet på vilket håll en ko sparkas …. och du, koskit är äckligt, men inte farligt …. var rädda om er både Emmy och Matilda!!

Dagens kloka ord:

Lita inte på de som säger att du är lika bra som alla andra. Jag tycker att du är bättre än alla andra.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Julmingel på XL och livstecken från Aussie. Läs mer »

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 17 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min äldsta dotter Andréa har bott i Köpenhamn i ungefär fem år nu, och hon har på den tiden lyckats att slita ut sin gamla cykel totalt. Det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på hur mycket den gamla velocipeden fått rulla.

Hon har haft den på reparation ett flertal gånger och till sist sa reparatören att det var dags att spara pengar till en ny. Den gamla hade gjort sitt.

Mitt uppdrag blev att försöka ordna en äldre, begagnad cykel för en billig peng, så hon skulle kunna klara sig fram till våren. Det var lättare sagt än gjort. När dagen för cykelleveransen till Köpenhamn var inne, insåg jag lite dystert att jag fick helt enkelt offra min egen så länge…

…. så blev det dock inte. Stefan rykte ut och vi skrapade ihop till en för tidig julklapp inköpt på Biltema.

Men först blev det skogspromenad och kontorsarbete för oss – som alltid.

När klockan slog fyra packade vi in oss bilen och for mot grannlandet. I Malmö plockade vi upp mellandottern, Amanda, som skulle bo några dagar hos Andréa. Småhundarna fick hänga med över bron.

Jag tror det var en glad Andréa som överraskat tog emot sin för tidiga julklapp. Den här dagen hade hon extraknäckt några timmar på universitetet med att undervisa och kom med hastiga steg för att möta oss. Gång på gång förundras jag över Andréas energi, som aldrig tycks sina. Jag blir så full av beundran när jag ser hur hon jobbar på. Alltid med ett leende på läpparna och något busigt i blicken, samtidigt som hennes studieskulder stadigt växer och lånen pekar uppåt. Pengar är ju bara papper, skrattar hon när vi pratar om det.

Det passade extra bra med en förskottsjulklapp detta året, då hon ju åker till London på söndag för att studera/praktisera över både jul och nyår.

Den här kvällen beställde vi pizza för hemleverans som var himmelskt god. Småhundarna charmade alla studenter i köket och vi hade en kort, underbar stund tillsammans.

Nu vill jag bara säga God Jul och Gott Nytt År älskade Andréa…. och du, glöm inte cykelhjälmen (det hade mormor också påpekat)

Dagens kloka ord:

När du ger vidare det du lärt dig till andra slår kunskapen rot i dig själv.

Kram och Hejdå Bloggen

… och ha så mysigt tillsammans mina töser (Andréa och Amanda alltså)

Dela gärna

Tomten kom lite tidigare till Köpenhamn i år. Läs mer »

Frozen morning.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 16 december, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I början av veckan var det en magisk morgon. Äntligen, äntligen lite minusgrader och frisk, krispig luft. Nu vet jag att det finns de som inte tycker som jag, men jag kan bara tycka och känna på det vis som mitt eget hjärta har bestämt. Och sådana här morgnar, det älskar jag! Då sjunger i alla fall mitt hjärta.

Det är en mäktig känsla att stå ensam på en brygga i gryningen och beskåda när hela gänget gäss bestämmer sig för att lyfta och dra ut över fälten. Det blir först ett farligt plaskande och kvackande och när de sedan lyfter ger de ifrån sig ett öronbedövande ljud. Den här morgonen hade jag turen att få det hela på bild och känslan var helt magisk. Den stämningsfulla känslan kan aldrig mina foto på riktigt förmedla.

En morgon servade jag bilen i Tomelilla. Två timmar skulle det ta, och jag passade på att ta en promenad hem till Amandas lägenhet. Där satt vi och väntade och tittade på Tv, och tre och en halv timmar senare var bilskrället klart . Lilla Snowie visade runt i sin lägenhet och verkade mycket stolt över hur julfint och mysigt hon fått det hemma hos sig.