Hejsan.

Jag har varit på kulturvandring i min hembyggd. En vandring jag gjort massor av gånger tidigare, men med den skillnaden att det nu fanns en kunnig guide med som kunde berätta historian om min fantastiska barndomstrakt.

Den spännande historian om Alunbruket, om Jockum Beck, Christina Piper och om den blomstrande industrin under 1700-talet. Om allt det fick vi höra den här dagen.

Men först startade vi med en underbart god räkmacka i kaffestugans lummiga trädgård.

Fyllda med energi gav vi oss sedan ut i den spännande omgivningen. Kunniga Helena berättade med inlevelse och svarade på alla våra frågor.

Att vandra uppför den största slagghögen har jag gjort massor av gånger, då på starka barnsben … men kanske aldrig förut med samma insikt och tankar på det slit och svett som de arma kvinnorna fick offra – då en gång för länge sedan.

Vi fick berättat för oss den spännande historian härifrån, den plats som för länge sedan kallades för ”en värld för sig själv”.

Vi vandrade förbi den vackra Verkasjön. Sjön som såklart fått sitt namn från ”Verket”.

Efter en härlig eftermiddag som gick alltför fort var det så dags att avsluta dagen. Såklart var jag tvungen att ta en liten avstickare in till ”Slottet”. Det slott som ligger mig så varmt om hjärtat.

Jag tänkte på allt jag nu fått höra om Alunbrukets historia. En historia jag hört förut, men som suddats ut en smula genom åren.

På min tid fanns det mytomspunna ”pysslingahålet”  kvar, en halvt hoprasad tunnel i skifferväggen där vi lekte som barn.

Det enda beviset jag har av det där pysslingahålet är ett bleknat fotografi på min fina barndomskamrat där pysslingarnas hål skymtar mellan trädstammarna i bakgrunden.

Tack Högalunds Kulturvandring och bästa Helena N Olofsson för en härlig och intressant dag.

Dagens citat:

och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika