Allmänt

Bak och fram

Hej hej
Inlägget innehåller en annonslänk
Alltså!
Förstår ni den där känslan när man inser att man burit sin dyra, fina Odd Molly blus bak och fram i ett helt år!!!
Det har nämligen jag gjort, och trott att jag varit urtjusig…
Haha …
En grön och skön blus som jag köpte på rean i fjor, är nu åter på rea med hela 53% rabatt. Det var när jag såg annonsen på nätet som jag insåg att det var så här den skulle sitta.
Nåja, jag har känt mig ganska fin ändå. Och visst betyder det väl lite tur om man har kläderna fel.
Nu vänder jag trosorna ut och in och tar blusen på rätt håll, mest för att vara på säkra sidan.
Egentligen borde jag förstått, med tanke på att tvättrådet satt i halsgropen.
Mina kläder brukar jag köpa på Campadre. Vill ni också bli medlemmar kostnadsfritt och få massor av unika erbjudande på märkeskläder som till exempel Odd Molly, så finns en länk här.
Att handla till ordinarie pris tycker jag är helt på tok för dyrt.
Kvällens citat:
Det enda vi är,
är apor med bilnycklar.
Och någon av oss klär sig i bak- och framvända blusar också – jag tillexempel!.
Kram på er från mig i den gröna blusen …
Annika
Dela gärna

Bak och fram Läs mer »

Skånes Djurpark

Hejsan.
I helgen har jag varit på Skånes Djurpark. Den där parken som ligger mitt i Skåne ni vet, ett stycke utanför Höör.
Dit åkte jag ganska ofta när mina tjejer var små. Vi var där med dagis och gjorde själv små utflykter dit.
Nu var jag inbjuden som influencer, bloggare och PRO-medlem genom InosSkåne. Det var underbara Fnulan och söta Joanna som samordnade alltihopa.
Det var ett litet förväntansfullt gäng som samlades vid entrén för en heldag i parken.
Genast slogs jag av hur välskött och vackert allting var där.
Skånes Djurpark hade bjudit in oss med hela våra familjer, vilket jag tyckte var oerhört generöst och givmilt.
Den här dagen räknade de oss som sina VIP gäster. Åhhh jag har aldrig varit VIP förut, så det kändes lite extra malligt måste jag säga.
Såklart hade jag önskat att någon från min egen familj kunnat följa med, men ni vet ju alla hur Stefan har med sin fot och mina stora tjejer har ju fullt upp med sina arbeten.
Fast det fanns flera andra underbara familjer att hänga med, och jag fick följa med Fnulan och hennes bedårande dotter en sväng i parken.
Vi var inbjudna till en särskild privat uttermatning ”backstage”. Ett område dit man som besökare inte får gå på egen hand. Det där är lite synd, för just uttrarna är ju så roliga och spännande att iaktta.
Vi hämtades upp av två jättegulliga djurskötare.
Jag slogs av tjejernas oerhörda kunskap om både djuren i parken, men också om deras stora kunnighet om de vilda djuren och vår natur i stort.
Naturligtvis hör det inte till vanligheterna att deras djur är så tama som den lilla utterhona vi fick hälsa på här. Just den här lilla söta uttern hade genom en olycka mist sin svans som nyfödd och därför fått bli adoptivdotter till sin skötare i hela fyra månader. Och sånt skapar ju såklart ett särskilt band.
När vi hälsat klart på uttrarna så var vi alla hungriga.
Vi bjöds in till en härlig grillbuffé i restaurang Stallet.
Där fick vi lite skön skugga från den stekande solen.
På buffén fanns det en massa härligt god mat. Ja, där fanns verkligen något för alla smaklökar. Något som passade både små och stora magar.
På eftermiddagen var det fritt att ströva runt i parken.
Jag gick med Fnulan och Mira på den hängbro som löper en bit upp ovanför djurhägnen. Därifrån såg vi de stora Kronhjortarna som låg och vilade under träden. Men hur vi än spanade och spejade så kunde vi inte se några vargar. Fast det gjorde inte så mycket. Upplevelsen att gunga fram där uppe vid trädtopparna var underbar i sig själv.
När jag sedan strosade fram i mina egna tankar, så insåg jag hur fint det blivit där i Skånes Djurpark.
Hur mycket det finns att göra och hur väl arrangerat det är för barn i alla åldrar och för vuxna i alla åldrar också för den delen.
Men extra mycket slås jag över hur vänlig och tillmötesgående all persona i djurparken är, och vilken otroligt mysig stämning som råder där.
När mina egna tjejer var små så tyckte de att höjdpunkten på vårt besök var de små björnungarna. Såklart var jag tvungen att kika ifall de fanns några små nallebjörnar. Jajamensan, uppe vid björngrottan hittade jag dem.
Efter att ha blivit bjuden på en av de största kulglassar jag någonsin ätit, tackade jag för mig och styrde kosan mot Gyllebo.
Jag måste verkligen tacka Skånes Djurpark för den här dagen.
Och trots att det inte fanns några som helst krav på att vi skulle skriva något om vårt besök, så kan jag verkligen rekommendera till att göra ett besök här.
Dagens citat:
Man kan inte piska in något i barn,
men man kan smeka fram mycket ur dem.
Såklart ett citat av vår underbara Astrid Lindgren.
Återigen tack alla som gjorde den här dagen till en toppendag.
Kram Annika
Dela gärna

Skånes Djurpark Läs mer »

Den stora femkampen I Borrby

Hejsan.
Vad är ett fotbolls-vm eller em … eller vad det nu har varit… mot den stora femkampen i Borrby på Österlen i Skåne. En kamp på ”liv och död”, där hedern stod på spel.
Tyvärr kan jag redan nu avslöja att jag och mitt rosa lag gick som förlorare ur spelet.
Dock finns en liten strimma av misstanke på fusk såsom doppning, felräkning och mutbrott.
Vi var ett glatt gäng som samlades för att ladda och väcka upp tävlingsjävulen inom oss. Vissa hade lite mer vinnarskallen än andra.
Vätska och laddning för kampen behövdes såklart.
Vi som tävlade var Kentas rosa lag mot Petras lila lag.
Två jämbördiga lag med god kampvilja i båda.
Första grenen var bågskytte.
Någon Robin Hood är nog ingen av oss. Men pilarna for för glatta livet. En del satte sig fast i tavlan medan andra for genom häcken och all världens väg.
Efter första grenen såg det ut som om mitt rosa lag tog en skön ledning.
Nästa gren skulle man kunna tro var smygande fisen…
Nej, igen smygande fis, utan vattenboll. En svår gren där man med hjälp av vattenpistol skulle skjuta iväg en boll och först komma över mållinjen.
Därefter blev det tvålploppning.
Även det en mycket svår gren.
Vilket är märkligt tycker jag. För alla vet ju hur långt ett tvål kan flyga ur ens händer när man inte vill det. Nu när all heder och stolthet stod på spel så trillade det lilla tvålet bara snopet ner framför mina fötter.
Det var väl här som mitt rosa lag förlorade vårt övertag i tävlingen.
Nästa deltävlingen byggde på samarbete och samspel. Det gällde att hålla tungan rätt i munnen och pennan stilla.
Den sista grenen var min favoritgren, blåsrör.
Här gällde det att inte hosta eller andas på fel håll och svälja några pilar. Annars var det bara att sikta och blåsa.
Så var det klart och över och det som återstod var poängsammanräkningen.
Till min stora förvåningen var det Petras lila lag som gick vinnande ur tävlingen.
Deras glädje och skadeglädje gick inte att ta miste på.
Så blev det prisutdelning och lagfotografering.
Lagledaren Petras glädje sken ikapp med solen.
Mitt lag Kent blev också fotograferade och på bilden syns tydligt hur revanschsugna vi redan är.
Efter att vi tröstat vår bittre lagledare, tog vi oss alla samman igen.
Strax kom en grill ner från himlen och vi fick annat att tänka på.
Mat!
Tack Petra och Kent för en fantastisk kväll.
♥♥♥
Även om det luktar lite svagt fusk här, eller möjligtvis felräkning, så får jag svälja vår förlust.
Det handlar inte bara om att delta, men måste såklart vinna!! I alla fall i en femkamp, vilket vi kommer att göra nästa gång, det är då ett som är säkert.
Dagens citat:
Det största antalet mutbrott
begås i samband med kärleksaffärer.
Ha det gott alla. Lek och busa så mycket det går.
Livet är till för lite gräsfläckar på knäna.
Kram Annika
Dela gärna

Den stora femkampen I Borrby Läs mer »

Min spindellilja blommar.

Hej hej
Ikväll vill jag bara kika och berätta att äntligen har min spindellilja fått sin första blomma.
Kanske är det för att den trivs och mår gott. Men det kan också vara ett rop på hjälp, särskilt nu när Stefan haft hand om skötseln ett tag.
Det var i fjor som jag delade på hela min planta. Om det kan man läsa sist i inlägget här:
Min blomma är inte lika stor och tjusig som de vilda plantorna som växte på ön Kuredu. Men lite rolig är den allt.
Äntligen börjar jag bli fri från min urinvägsinfektion.
Doktorn hade såklart inte riktigt tid med mig, men jag har själv behandlat med lite husmorsknep. Jag har druckit en massa vatten och till det har jag smaskat i mig tre hela citroner i ett svep. Sedan hittade jag lite medikamenter i Stefans medicinskåp. Visserligen står det att de var mot prostatabesvär, men de verkar funka bra för annat också.
Så måste jag tacka vår underbara personal på Stefan Hantverkarn för den fina sommarpresent som vi fick.
Salladen smakade fantastiskt bra serverad på detta underbara fat.
Tack för de ”mina pågar”.
Kvällens citat:
Ibland går jag runt och är glad
utan att veta varför – det är nog
därför jag är glad.
Ha en härlig kväll och kram på er alla.
Annika
Dela gärna

Min spindellilja blommar. Läs mer »

Det kostar att ligga på topp.

Hej hej
Vissa perioder i livet är betydligt mer kostsamma än andra. Har ni också märkt det?
Det har varit en sådan period för mig ett tag nu. Ja nästan hela detta året faktiskt.
Min resa till USA kom att kosta mig betydligt mer än vad jag hade budgeterat för, trots att jag levde så snålt jag bara kunde.
Att min resa blev dyrare än beräknat, det är det inget att göra åt. Jag hade en sparad reskassa som var ämnad för just det. Sparade pengar som stod kvar på sitt konto sedan min uteblivna Kanadaresa i fjor.
Värre var det med den lilla episod som hände strax före min resa…
Den lilla händelse som hunden Johnny var mäster för.
Det hela inträffade en kväll när min yngsta dotter Emmy, skulle rädda en hel spindelfamilj från att drunkna i poolen.
Den lilla spindeln simmade för livet med hela sin familj på ryggen.
Med en badtermometer lyckades Emmy fiska upp dem alla i tryggheten igen.
Vi fascinerades av den lilla spindelfamiljen och jag for in efter min kamera såklart.
Johnny har sedan Emmy kom hem från Australien visat henne lite extra kärlek och han blir som en unghund på nytt när hon kommer hem. Han visar tydligt sin stora lycka över att äntligen ha Emmy här igen.
Det var när vi som bäst höll på med den räddade spindelfamiljen som Johnny nog tyckte att det fick räcka och att spindlarna fått tillräckligt av Emmys intresse. Han tyckte säkert att det var han som stod på tur.
Och ja, uppmärksamhet det fick han med råge, fast nog inte riktigt på det viset han hade tänkt sig.
Som liten valp stal hunden Johnny ofta skor från oss, och han älskade när vi kom sättande efter honom.
Men det han stulit den här gången var inte någon billig sko inte, utan Emmys sprillans nya mobiltelefon.
Och jag kunde verkligen hålla mig för skratt när jag såg hur resultatet av hans lilla tilltag blivit.
Den tre veckor gamla telefonen var totalt kraschad.
-Emmy tror du inte att den går att laga, undrade jag lite försiktigt, trots att man nästan kunde se rakt igenom den på ett ställe.
Nej telefonen ville inte ens starta. Det var bara för mig att punga upp med ett gäng tusenlappar till en ny lur åt Emmy.
Såklart ska jag kolla med mitt försökringsbolag om det är något som min drulleförsäkring täcker, även om jag nästan skäms över allt som hänt oss det här året.
Jag älskar mitt försäkringsbolag, Länsförsäkringar, som det här året räddat mig ett antal gånger, men jag är inte helt säker på att de älskar mig lika mycket tillbaka nu.
Ja sådär är det. Shit happens.
Dagens citat:
Människor är till för att älskas
och prylar är till för att utnyttjas
…inte tvärtom.
Och pengar är ju bara papper, som Andréa alltid säger, när hennes budget gång på gång sprängs.
Ha en fin dag och kram.
 Annika
Dela gärna

Det kostar att ligga på topp. Läs mer »

Hejdå på ett tag.

Hej hej
Andréa hade inte hunnit vara där i USA mer än i tre dagar förrän hon var uttråkad och ville ha sällskap. Hennes residency startar inte förrän i mitten av juli så därför blev det ju lite tid över för att träffa mig.
-mamma jag har två veckor över ifall du vill komma, sedan lär det dröja tre år innan jag har tid…
Såklart kunde jag inte låta bli att boka biljetter!
Kanske är det någon som minns förra sommaren då jag köpt flygbiljetten till Canada. Den där gången då jag fick ställa in min resa pga Stefans sjukdomsfall. Inlägget hittar ni här.
Den här gången hoppas jag att allt fungerar och ingen blir sjuk eller skadar sig. Jag har i alla fall förberett så gott jag kunnat och ser verkligen framemot de här dagarna tillsammans med min dotter.
Här hemma huserar ju Stefan och han kommer förmodligen att få god uppbackning av de andra systrarna Henriksson. Så huset lär inte att bli tomt och öde i första taget. Det ska nog fungera hoppas jag.
På jobbet har jag förberett så mycket det bara går och jag får passa på att önska alla mina underbara arbetskamrater en riktigt skön semester.
Jag har pussat adjö till huset alla djur, fyllt skafferiet med djurmat, köpt hem förnödenheter till Stefan och instruerat honom i konsten att hålla liv i växter. Jag har bett katterna hålla sig i skinnet, småhundarna att inte kivas och Johnny att sluta upp med sina tonårsfasoner.
Nu få Gyllebo klara sig några dagar utan mig.
Hur det kommer att bli att blogga den här tiden, det vet jag inte riktigt.
Min förmåga att hantera sådana där saker via telefonen har en viss begränsning. Ni förstår, orden blir inte alltid som man tänkt. Min syn är dålig och fingrarna lite för klumpiga.
Jag minns en gång när jag skulle skriva till min dotter och önska att hon skulle få kul på kvällen…. senare insåg jag mitt misstag när jag förstod att det stod något helt annat i sms:et jag skickat till henne…
-men mamma!!!! kom det snabbt som svar från den generade dottern.
Jag ska åtminstone försöka uppdatera lite grann på min instagram, och även på instastory.
Ni är välkomna att följa mig där. En liten symbol som länkar er dit finns här någonstans på bloggen. Hittar ni inte symbolen så heter jag gylleboannika även där.
Men snälla ni, ha överseende med min stavning den här tiden … kanske kan den ge anledning till några skratt, vem vet …
Såklart ska jag försöka göra små inlägg på bloggen, men tillsammans med Andréa och hennes nyinköpta ”skruttibangbangbil” så vet man aldrig var i USA vi hamnar … kanske långt ute i buschen utan internetsändning…
Nu måste jag slänga ner det sista i packningen för NU KÖR VI!! Mot Kastrup, Amsterdam, Boston, Atlanta … och sen vet man aldrig…
Dagens citat:
Det är bättre att nötas ut än att rosta bort.
Ha det så jättebra och en stor bamsekram ifrån mig.
Annika
Och var nu rädda om er.
Dela gärna

Hejdå på ett tag. Läs mer »

Mot ALS 2018

Hej
Min älskade kusin Camilla dog i augusti i fjor av den värsta sjukdom som i alla fall jag känner till.
Hon gick bort i sjukdomen ALS.
Trots att hon var väldigt sjuk och svag i fjor så engagerade hon sig, och med hjälp av sina syskon drog hon igång en ALS vandring i Simrishamn.
Mer om den vandringen hittar ni här.
Alla vi som hade förmånen av att ha fått lära känna Camilla, vi vet vilken fantastisk människa hon var. Vilket energiknippe, vilken glädje hon förmedlade och vilken genuint äkta personliget hon hade. Camilla var helt enkelt så väldigt omtyckt av precis alla.
I söndags var vi åter samlade för att fortsätta den vandring och insamling som Camilla startade.
För ALS forskningen, och mot djävulens sjukdom.
Precis som året före så strålade solen på oss.
Familj, vänner, släktingar och många andra underbara människor kom för att delta.
Systern Lena inledde med ett enkel och vackert välkomstal, som vi avslutade med en tyst minut till Camillas minne.
Många tårar rann, men precis som Camillas personlighet alltid har varit, så fanns skrattet och glädjen liksom ändå på lut bakom hörnet.
Camillas skatt … det där skrattet ingen av oss någonsin glömmer. Underbart.
Exakt klockan 14.30 startade vi vår lilla vandring. Precis som på många andra platser i landet.
Men kanske hade just vi i Simrishamn förmånen av att få vandra på en av de vackraste platsen av dem alla.
En storslagen natur. En natur som jag tror mig veta att Camilla älskade.
Efter vandringen var det fritt fram att tillsammans slå sig ner för en stund i solen. Med lite medhavd fika, eller bara för att umgås och prata.
Tillsammans.

Att skriva ett inlägg som berör på djupet är svårt, att välja ord så allt blir rätt och inte sårar de närmsta….

Att skriva om en person, om Camilla, som vi alla håller så kär utan att beröra och framkalla tårar det går ju inte.
Men jag vill aldrig glömma, så jag väljer att ändå skriva.
Så länge vi minns – så länge är allt levande.
Jag ska hjälpa till att hålla min älskade kusins minne levande, för Camilla var en av de mest levnadsglada personerna jag någonsin mött. För hennes närmaste ska jag hjälpa till att minnas den hon var, men ändå se framåt och fortsätta leva och kämpa för oss som ska vara kvar här ett tag till.
Ta hand om er och skratta mycket.
Även om tårarna rinner, glöm inte att skratta ändå.
Och fortsätt stödja forskningen så att det med tiden kommer att finnas en gnutta hopp för de som drabbas av denna vedervärdiga sjukdom.
Kram Annika
Dela gärna

Mot ALS 2018 Läs mer »

En sats fläder i grevens tid

Hej hej
Jo, jag fick ju smak för det här med att göra egen saft.
Och Stefan fick smak för att dricka av den hemmagjorda saften, så den ekvationen gick riktigt jämt ihop. Och det är jag såklart glad för. Hur tråkigt vore det inte att göra saker som ingen ville smaka av.
Nu hann jag precis med att göra en liten sats fläder till, innan blommorna var helt överblommade. Det blev en sats med bara fläderblom och citron den här gången. Så himmelskt god!
Egentligen har jag ingen tid att blogga den här veckan. Men det skulle ju inte funka, för i mitt huvud fylls det på med ord och meningar som måste ut annars sipprar det väl ut genom öronen på mig till slut.
Och en runda med kameran tar jag ju ändå varevigaste dag.
Så ett litet inlägg får det allt bli ikväll igen.
Och bilder på mina blommor …
Min mose brinnande buske har slagit ut med sina vita blommor. Även om den inte är fullt så stor och frodig som den brukar vara, så är den frisk och fin och vid fullt liv.
Den förargliga pantersnigeln som tog sig friheten att äta upp halva min buske tidigare i våras, har återigen synts till. Den här gången var han på väg i full fräs mot dörren som stod öppen.
Återigen har jag nu flyttat upp honom till komposten, där jag hoppas att han ska hålla sig kvar och inse att det är där han hör hemma.
Den vilda björnbärsbusken som envisas med att växa vid ena grinden intill vårt tomt, ser nu ut att få massor av bär i år. Åtminstone så är den översållad av vita blommor. Kanske kan det bli god björnbärssaft till min saftälskande make senare i sommar.
Kvällens citat får bli ett av Nalle Puh:
Människor som inte tänker ordentligt
har inga hjärnor, snarare har det grått
ludd som flugit in i huvudet
på dem av misstag.
Det har han nog rätt i den där Nalle Puh.
Nu måste jag jobba lite till för att hinna med alla roligheter som väntar på mig i nästa vecka.
Kram på er.
Annika
Dela gärna

En sats fläder i grevens tid Läs mer »

Midsommarafton 2018

Hejsan
Jag måste ju såklart skriva lite om vår midsommarafton här i Gyllebo.
En afton med de bästa vännerna, det bästa vädret och den bästa maten – ja under de förutsättningarna så kan det liksom bara bli bäst.
Det är med en viss skam jag måste erkänner att det för mig var första gången jag var på midsommardansen på Brännebo.  Trots att jag bott i Gyllebo i 17 år … fy på mig!
Brännebo är en sagolikt vacker plats här i Gyllebo. Där har scouterna sin lilla stuga och där brukar de ha lite olika aktiviteter och firande. Saker som just midsommardans och valborgseld och sånt.
Där var så mysigt. Kaffe och hembakt kunde man köpa på platsen. Och såklart gjorde vi det för att gynna vår fina scoutkår.
Levande musik fick det att spritta lite extra i allas våra ben tror jag.
Så genuint svenskt och så mysigt.
Och minsann så fanns där en nybliven morfar i ringdansen den här ljuvliga dagen. En morfar som jag känner ganska väl. En morfar som ser oförskämt ung ut för att ha blivit just morfar.
När dansen led mot sitt slut, så återvände vi hemåt igen.
Då var det plask och lek som stod på schemat.
Så blev vi alla plötsligt så väldigt hungriga.
Jag delade ut lite uppgifter, och potatisskalningen tyckte jag att killarna skulle kunna klara av.
Såklart anslöt hunden Johnny till potatisskalargänget. Är man en kille så är man.
Så fick de även äran att sköta grillen, för just det visste jag att de var riktiga proffs på.
Egentligen finns det inget godare än just midsommarmat. Så enkelt och gott.
På vår buffé fanns även så lyxiga saker som grillad filé av både vildsvin och hjort. Så blir det när ett gäng jägare kommer ihop för att fira midsommar.
Och såklart nypotatis. Köpta på ICA, för inte vågade jag chansa och ta av mina egna. Någonting sa mig att min egen potatisodling måste stå ett litet tag till och växa till sig i sina vintunnor.
Bad och mat kräver en viss typ av aktivering. Den där aktiveringen hade Stefan förberett och pysslat med lite hela förmiddagen.
Aktiveringen bestod av en inomhusskjutbana med läktarplats.
Läktarplatsen var en enkel träbänk som han i all hast spikat ihop tidigare på dagen.
Till min stora glädje och till samtliga killars stora förvåning, utsågs ”fru Berggren” till skjuttävlingens vinnare.
Ett enda bra skott räcker. Det blir inget slöseri på ammunition om man siktar väl första gången. Och det där snacket om tur, det tror jag inte ett endaste skvatt på i alla fall…
Mormor hon kan hon!
En härlig traditionell midsommar, precis sådär som vi gillar när den är som bäst.
Tack vännerna!!
Kvällens citat:
Ät en levande groda på morgonen.
Då är man nästan säker på att ingenting värre
kommer att hända resten av dagen.
Nix, någon groda skulle jag nog aldrig få för mig att äta. Jag känner mig lite kompis med grodorna och jag vill mest bara dansa och pussas med dem.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna

Midsommarafton 2018 Läs mer »

Midsommardukning och en smak av vår hembyggd.

Hejsan
Hoppas ni har njutit av den här midsommartiden. Den ljuvliga svenska midsommaren, som bara har känts så underbar.
Jag har njutit i fulla muggar. Av allt som finns runtomkring mig. Min trädgård, mina hundar och såklart min käre Stefan. Vänner, natur, mat, lugnet … sådant som jag ofta tar för givet, men som är det som betyder mest för mig!
Och som så ofta så njuter jag lika mycket av alla förberedelserna, som av själva festen.
Det här med midsommaren är ju så himla enkelt. Det blir lite som det blir, och det är ok!
Jag plockar hellre blommor än att damma. Jag jagar de finaste jordgubbarna, men upptäcker ofta att halva lådan är halvrutten i botten.
Jag skyller alltid på att jag kan få framfall ifall jag deltar i midsommarlekarna, men startar ofta min dag i joggingspåret utan tanke på underlivsbekymmer.
Jag äter mina jordgubbar med grädde som en fin dam sig bör, men vill i hemlighet bara gegga runt alltihopa till en rosa sörja.
Vet ni föresten att gubbe betyder liten klump!
…oj, nu svamlade jag tydligen iväg ifrån ämnet … dukning var väl överskriften!
I år valde jag att duka inomhus i vårt matrum.
Det är ett rum som från början var ett inglasat uterum, men som Stefan byggt om till ett vanligt isolerat rum, fast med väldigt mycket fönster och takfönster.
Alltså är det ett rum som passar ganska bra att fira midsommar i, om man nu inte vill chansa på att vädret håller tätt en hel midsommarafton. Jag chansar sällan.
-Är det där ett fågelbo som du har ovanför bordet?, undrade kvällens yngsta gäst. En liten kille på fyra, fem år.
Barn är helt underbara!!
Visst kan man väl likna min ljuskrona ovanför bordet vid ett stort fågelbo. Jag skrattade gott, och kommer nog alltid att för min inre syn kunna se en stor svart korp sitta i min krona ovanför bordet.
Lite bordsplacering satte jag dit för att det såg så gulligt ut.
Hemma hos oss får man göra som man vill, och såklart får man sitta precis som man vill också.
Såklart vill jag ha en midsommarstång på bordet.
Fast den vackraste midsommarstången av dem alla fick stå i hallen och ta emot våra gäster då de kom.
Den där midsommarstången som är ett halmarbete som min fina mamma gjort. Runt stången har hon också gjort flickor som dansar. Sju vackra flickor i en ring är det minsann.
Även om min Stefan sedan många år tillbaka är helnykter och inte dricker en droppe alkohol, så har han inga problem med att vi andra tar oss en jäkel. Så på  bordet fanns det både öl, cider och snaps. Med och utan sprit.
Förut i veckan var jag på bolaget för att handla in lite goda drycker. Både med alkohol och utan.
De har börjat med så mycket spännande alkoholfria saker nu, så ibland är det Stefan som får de goaste dryckerna i sitt glas.
Men för oss andra som är ute efter ”yrseln” så hittade jag spännande snapsar från Österlen minsann.
De jag provade var riktigt milda och goa. Rediga tösasnapsar.
Men roligast var att läsa alla välkända ortsnamnen på flaskorna.
Resten av mitt midsommarfirande får ni läsa om i ett senare inlägg, för nu tryter bloggorken. Och ni kan ju inte sitta här och läsa hela dagen heller.
Dagens citat:
Den värdinna som bjuder på för starka
cocktails får vara beredd på att hennes
krukväxter dör.
Mina växter ser pigga och glada ut, så mina gäster var nog nöjda. Men så tar vi det numera ganska lugnt på den yrsliga fronten. Kanske börjar vi bli lite mer yra och förvirrade av naturen nu, eller i alla fall känner jag mig lite mer förvirrad, smålullig och glömsk numera.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Midsommardukning och en smak av vår hembyggd. Läs mer »

Rulla till toppen