Allmänt

Bitterljuvt.

Hejsan.

En hel vecka har redan passerat sedan den underbara midsommartiden. Den svenska midsommarn som för mig så ofta ger en bitterljuv känsla.

Vemodigt vackert, i likhet med sländans korta liv. Förvisso längre än en enda dag, som myten säger, men ändå beslöjad med något som griper tag i hjärteroten. Ungefär så känns midsommartiden för mig.

Våra midsommarblomster plockade vi på en äng ute vid Svinaberga. Tack Anders Thuresson för möjligheten att frossa i midsommarblomster och med ett enkelt ”swish” sedan göra rätt för oss.

Min midsommar firade jag i glada vänners lag på Österlen. Med stora och små, med fyrbenta och tvåbenta. I den vackraste av årstider.

När snapsvisorna tystnat, midsommarfrukosten var uppäten och midsommarkransen sakta dalat ner runt halsen … då svepte en känsla av bitterljuvt vemod runt i mitt bröst.

I poolen räddade min dotter sländan från att drunkna, och är det någon som bör vara rädd om sitt liv, så är det väl ändå sländan… Att bara leva en enda midsommar, det får man nog säga är bitterljuvt.

Dagens citat:

Kom ihåg att glömma bagateller. Kom ihåg att lägga vikt vid vad saken gäller. Kom ihåg att älska medan du törs. Kom ihåg att leva medan du gör det.

Ha det gott och kram.

Annika

Dela gärna

Bitterljuvt. Läs mer »

Nio sorter ska det vara.

Hej hej

Många hävdar att sju är det rätta antalet… Fast nog är det nio som är den rätta mängden? Nio sorters kakor bör det finnas på ett riktigt kafferep. Medan det är sju sorters blommor man ska knöla in under kudden för att drömma om snygga karlar att gifta sig med. Fast allt det här bör inte förväxlas … så man lägger kakorna under kudden, gifter sig med en tistel och käkar upp en drös stiliga män i gröna uniformer.

Nåväl, på kafé Annorlunda finns det i alla fall nio sorters kakor på buffén.

Och vilka kakor sen… Mums säger jag bara! Den till synes enkla lilla bullen är tillbaka på kakbordet, och den gjorde mig nästan gråtfärdig så god den var.

Blommor att ha under kudden fanns det faktiskt också där. En bedårande vacker klematis växte välkomnande precis vid ingången.

En snygg karl hade jag ju själv med mig förstås … även om jag satte mig väldigt strategiskt vid ett bord ute i trädgården. Från min plats hade jag då full utsikt över det gäng grönklädda soldater som fått paus från sin militärövningen ett stenkast bort. Ja ni vet ju, mitt hjärta klappar alltid lite extra för gröna uniformer…

Men jag har min Stefan och en egen grön uniform i garderoben, vilket inte heller bör förväxlas.

Dagens citat:

Säg vad du tänker i min närvaro, inte bakom min rygg. Då kan jag ge dig en nyanserad bild av det du tog för givet.

Ja, man ska inte snacka en så massa skit… ta en kaga och lukta på en blomma.

Kram Annika

Dela gärna

Nio sorter ska det vara. Läs mer »

Ljuva 50-tal.

Hejsan.

För någon vecka sedan var det en riktig nostalgitripp på Österlen.

Det var på Brösarps station som det traditionsenligt anordnats en nostalgidag.

Jag och min Stefan for dit. När vi svängde in i skogen mot stationen togs vi emot av en artig herre.

Överallt fanns underbara motorfordon. Bilar, bussar och motorcyklar som vårdats ömt. Bilar från en svunnen tid med en romantiska aura runt sig.

Glada människor i tidstypiska kläder hade picknick i gröngräset. En slurk kaffe och en glassbåt såg ut att sitta fint.

Runt stationsbyggnaden fanns glada människor som alla väntade på tåget.

Vid tågspåret satt ett förälskat par och svärmade, medan andra tog sig en slurk kaffe i ”Kafé Ångloket”

För de hungriga fanns en cyklande korvagubbe. Såklart med Bullens korv till försäljning, vad annars?

Överallt gick människor i underbara kläder och kreationer. Och trängde nöden på, så fanns hjälpen nära.

I varje ”byhulla” finns en ”byling”. Såklart också här. En polisbil som nog var bland det charmigaste som funnits. En gammal amazon, med lister och krom, ratt i bakelit och äkta galon … Min absoluta favoritbil från mina ungdomsdagar.

Inne i stationshuset kunde man väga sig och vila sina trötta ben.

I sommar ska jag nog göra som flickan … köpa mig en tågbiljett. Jag tror faktiskt inte att jag åkt med det underbara ångloket sedan en utflykt i småskolan. Den där skolutflykten då jag hängde så långt ut genom tågfönstret att jag fick sot i båda ögonen ifrån loket och inte kunde se något på resten av dagen ….  Ja, det vore nog på tiden att göra ett nytt försök att åka ångtåg. Nu vet jag ju att man inte ska hänga sådär ut genom tågfönster …

Dagens citat:

På svenska tåg sitter alla och stirra ut genom fönstret på sin längtan.

Vill ni göra något annorlunda på er Österlentripp. Ta en tur med det charmiga ångtåget och se Österlen från en annan vy.

Kram från mig.

Annika

Dela gärna

Ljuva 50-tal. Läs mer »

Matvandring i Simrishamn

Hejsan.

Tillsammans med goda vänner har jag varit på MovEat i Simrishamn. Det är en matvandring med tio mat- och dryckesstopp.

Försedda med en karta och en meny, fick vi fritt spendera hela eftermiddagen i den takt och ordning vi själv behagade. Med ett pappersarmband runt handleden gav vi oss iväg till första matstoppet.

Såklart blev det mycket mat från havet, det vore väl skam annars för ett fiskesamhälle som Simrishamn. Mmmmm …. så ljuvligt gott!

Vi åt och gick, och vi njöt av dagen alltmedan magen fylldes på med allehanda godsaker.

På menyn fanns även söta saker som glass och bakverk. För en slurk kaffe behöver man alltid varva med.

Det var verkligen en trevlig idé. Att strosa runt och slå sig ner lite här och var. Att träffa välbekanta, glada människor överallt och njuta en hel eftermiddag i sin egen stad.

Man får säga att vi hade en otrolig tur med vädret den där dagen. När vi hade avverkat precis vartenda lilla matställe, då öppnade sig himlen. Ett rejält regn- och åskväder drog in över den lilla staden. Regnet piskade och blixtrar och knallar avlöste varandra. Fast då satt vi torra, glada och nöjda i bilen på väg hem till Gyllebo igen.

Tack MovEat, goda vänner och alla resturanger som deltog. Det här gör jag med glädje om nästa år.

Dagens citat:

Oavsett hur mörkt livet är, så är det alltid ljust i kylskåpet.

 

Ha det gott och kram från mig

Annika

Dela gärna

Matvandring i Simrishamn Läs mer »

Buskablyge tockens skogspromenad.

Hejsan.

Jag älskar att pyssla, laga mat och duka fint här hemma hos oss. Men ibland är det ändå så skönt att slippa stå vid spisen och kocka.

Trots att vi hade den vackraste skogsbukett på bordet att njuta av, så bestämde vi oss för att prova något nytt…

Jag hade hört talas om att det skulle finnas ”en tjock tant” utanför Tomelilla som bakade goda pizzor.

Dit for vi en blåsig sommarkväll nu i juni.

I en mysig liten trädgård kunde man sitta ute, men eftersom dagens väder var mer åt ”styv kuling-hållet”, valde vi att krypa in i stallet i stället.

Jag skrattade lite åt min Stefan när han smackade med tungan, efter att ha tagit en klunk av sin Caliente, Kiviksdrycken han beställt. Med ganska stark smak av chili, var det ju inte som den vanliga äppelmusten han var van vid. Han är ju ”fydd po ebblaskrabbor och sjöfular”, om man ska tro på det han säger …

Tjocka Tanten kom och serverade oss de ljuvligaste pizzorna. Vi hade båda valt ”buskablyge tockens skogspromenad” toppad med kirskål. Så delikat och god!!

-mmmmm. di va nock den goaste pizzan jau edet, sa Stefan. Precis de orden han alltid yttrar när han äter just pizza!!

Nöjda och mätta lämnade vi Tjocka Tanten och for vidare ut i den Österlenska sommarkvällen. Tjocka Tanten som för övrigt visade sig vara en väldigt trevlig kvinna, och inte ett dugg tjock i mina ögon i alla fall.

Dagens citat:

Tänk om varenda kvinna idag vaknar upp och inser att de är helt nöjda med sina kroppar, bara tänk hur många företag som då skulle gå i konkurs.

Ja, man får vara som man är, när man inte blev som man skulle…

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Buskablyge tockens skogspromenad. Läs mer »

Alltid projekt på gång.

Hejsan.

Som så många här på Österlen, så har vi små projekt på gång hela tiden. Just nu är det en damm till grodorna som står överst på vår ”to-do-lista”.

Efter tre sjuka somrar mår min Stefan hyfsat bra igen. Han grävde för glatta livet och lilla hunden Lykke hejade på.

Mer om det projektet ska jag visa en annan gång. Istället får ni se hur det blev i lilla orangeriet.

Golvet är gjutet. Cementet ska nu bränna och härda hela sommaren innan det går att lägga klinkers på. Tills dess njuter vi av det precis som det är. Den råa cementen är väldigt vacker som den är.

Utanför den lilla tegelväggen har den vackraste vallmon nu slagit ut.

Aklejan som förökat sig värre än min barndoms kaniner, hade lockat till sig miljontals humlor och ljudet var nästan öronbedövande av deras surr.

Undertiden som Stefan slet i sitt anletes svett med grävningen, så jobbade jag med att fånga humlorna på bild. Nog så svettigt det med, må ni tro.

Ja man ska njuta av utelivet så mycket det bara går nu. Och har man en trädgård, ja då behöver man ju inte köpa gymkort.

Dagens citat:

När jag blir gammal vill jag inte se ung ut – jag vill se lycklig ut.

Ha det riktigt bra och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Alltid projekt på gång. Läs mer »

Sommarfräscht på tallriken.

Hej hej.

Kanske är vi österleningar en aning bortskämda med att vi har så mycket fin, närproducerad mat i vårt område.

Jag är alltid noga med att så långt det är möjligt välja närodlat och närproducerat. Det känns bra för både mig själv och för vår miljö.

Jag har en vän som odlar en fantastisk sallad. En sallad som är en fröjd både för munnen och ögat.

Det här är en sallad som är så vacker som den finaste blomma. Jag tycker nästan att den mer än väl hade passat som brudbukett. Tänk er att äta upp sina brudblommor till frukost dagen efter bröllopet…

Jag har faktiskt föreslagit maken min att vi skulle kunna förnya våra löften och efteråt ha en hejdundra bröllopsfest här på Österlen… han var inte riktigt med på min tankegång kan jag väl säga…

Som så ofta när jag hälsat på min salladsvän, så åkte jag därifrån med ett par fina salladshuvud i en papperspåse som present.

På kvällen grillade sedan Stefan marinerade köttskivor av en egenhändigt skjuten vild gris från Kivikstrakten och till det åt vi den goda Österlensalladen. Mer närproducerat än så blir det ju nästan inte.

I glasen hade vi en god cider från Kiviks Musteri.

Blir ni sugna på den här goda salladen så säljs den bla i ”Den Gröna Butiken på Orelund”.  Den är så god och dekorativ. Jag brukar ha den som enda pålägg på mina frukostbullar. Mums alltså. Jag förvarar den i en vas på köksbänken, precis som en blombukett. Där pryder den sin plats och jag kan norpa några blad när jag behöver. Bästa salladen i världen!

 

Dagens citat:

Att vara en god människa är inte beroende av din religion eller status i livet. Det är inte heller en fråga om hudfärg, politisk tillhörighet eller vilken kultur du kommer ifrån. Nej, till allra största del handlar det om hur du behandlar andra människor.

Må gott och gynna producenterna där just du bor. Det mår vi alla bra av.

Kram Annika

Dela gärna

Sommarfräscht på tallriken. Läs mer »

Porten till Österlen

Hejsan.

Österlens gränser diskuteras ibland livligt och hätskt. Genom åren har de osynliga gränserna dessutom flyttat omkring lite som det behagas. Som barn fick jag alltid höra att ”Olserödsbacken, di e porten ing ti Österlen”. Brösarp hörde alltså till norra delen av Österlen.

Gränserna har en antydan att flyta ut och svämma över nu förtiden. Ystad, Abbekås … ja halva Skåne kallar sig numera gärna för Österlen. ”Mäklargränser” kallar man det där för. Hur som helst, Brösarp är min absoluta favoritby, oavsett vad man kallar den i fastighetskatalogen.

I Brösarp finns ett underbart litet Spa som drivs av Brösarps Gästis.

 

Hit åker jag med min Stefan regelbundet och ger mina fötter kärlek. Det är det bästa man kan göra för välbefinnandet tycker jag. Så otroligt skönt.

Med regelbundna besök hos bästa Lise har mina fötter blivit sammetslena och mjuka. Efter att ha gått omkring på smärtsamma liktornar under trampdynorna, springer jag nu på lätta fötter. Så skönt, och hörni, det finns ju inget fulare än spruckna hälar i ett par sommarsandaler, det förstör ju den finaste sommaroutfiten…. huhhh ….

För Stefan som har en stelopererad fot så är det extra bra att vara rädd om fötterna. Så när det är hans tur för behandling, strosar jag gärna en runda runt i min älskade by.

Jag njuter av de vackra husen. Tegelhuset där min första fröken bodde med sin väldigt långe man, ”Lilla skolan” där jag gick i första klass, kyrkan där vi varje sommar hade skolavslutning … Så många minnen som sköljer över mig!

På kyrkogården där det då bodde en ”bullkanin” … ja vad det nu var för något ??… Förmodligen ett litet djur skapat ur barns livliga fantasi. Åtminstone visade den sig aldrig någonsin.

När jag efter min promenad i byn slinker in på Spaet igen för att vänta på Stefan, bjuds jag på kaffe och en avkopplande stund.

Nu är jag redo att ta mig ann sommaren med glada fötter. Tusen tack kära Lise!

(Det här inlägget är inget samarbete eller sponsrat på något vis. Hit brukar jag gå, och skriver därför om det direkt från mitt egna hjärta)

Dagens citat:

Inget går så bra som fötter.

Man ska vara rädd om sina fötter, det är de som ska ta oss runt här i livet.

Kram Annika

Dela gärna

Porten till Österlen Läs mer »

Jobb kräver mat.

…eller som vi säger här på Österlen; ”go mad, myjjed mad å mad i rättan tid”

Hejsan.

Förra helgen när det var matmarknad passade vi på att gjuta golvet i vårt lilla orangeri. Eller vi och vi … själva gjutningen stod såklart min Stefan för.

När man jobbar och går på som en liten iller, då blir man såklart alltid väldigt hungrig (eller sylten, som Stefan säger). Inget kunde väl då passa bättre än att det just den helgen vankades ”Matrunda” över hela Österlen. Vi bestämde oss raskt för att inta lunchen någonstans i Kivik.

På Kärnhuset vid Musteriet vankades det grillbuffé. Så, så gott!!

Är man och äter på Kärnhuset, då måste man såklart förse sig med äppelmust. Så för oss blev det en sväng inom den lilla butiken också.

Sen var det bråttom hem för att hinna vattna den gjutna betongplattan. Men såklart fick vi stanna och språka lite när vi stötte på två tvättäkta ”Kivlingar”. Den ena importerad, den andra infödd. Goa gubbar de där i Kivik!!

Dagens citat:

Lär dig ta lätt på både kritik och beröm. Annars riskerar du att tappa dig själv.

Fötterna på jorden, glimten i ögat och en räv bakom örat – så mår man bra.

Kram Annika

Dela gärna

Jobb kräver mat. Läs mer »

Vitaby marknad.

Hej hej

I samband med Kristihimmelfärdsdagen, slog Vitaby till med sin årliga marknad.

Platsen för festligheterna var förlagd till det lilla torget mitt i byn.

Det stora temat för året  såg ut att vara blommor och växter av alla de slag. Plantor, sommarblommor, amplar med hängande blomster … ja listan hade kunnat göras hur lång som helst. Grönt, grönt i mängder.

Men även nostalgiska saker såsom spislock och traditionella barnsnurror gick att köpa.

Vitabymarknad är sannerligen inte så stor. Vi hann med flera varv på ganska kort tid. Risken att jag skulle tappa bort min käre Stefan i marknadsvimlet, den var nästan obefintlig. Så det kändes tryggt… för honom …

Även om Vitaby kanske inte är den coolaste och trendigaste byn vi har här på Österlen så älskar jag charmen som finns kvar i den här gamla ”byhullan”. Här ser det liksom ut som det alltid har gjort.

Något som de kan vara mäkta stolta över där i Vitaby, är att de har en av Österlens vackraste små kyrkor. Så otroligt vacker.

Undrar ni vad jag köpte med mig hem ifrån marknaden kanske…

Nej, det blev inga blomster. Det blev en påse marknadskarameller.

Egentligen är det ingen i familjen som gillar det där söta godiset, men det hör liksom till.

Jag tycker att det ser så charmigt ut i en godisskål, det hör liksom sommaren till. Och av någon märklig anledning så tar det ändå alltid slut …

Dagens citat:

Så länge man har barnasinnet kvar är man inte för gammal för något!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Vitaby marknad. Läs mer »

Rulla till toppen