Allmänt – Sida 106 – Gylleboannika

Fådda blommor.

Kära Blogg

Jag måste börja med det bästa på hela min dag. En oväntad blomma från en kär vän.

Ja, jag fick en underbar amaryllis av en kär ”gammal” vän. Och nu menar jag inte att vännen är gammal, utan att vår vänskap funnits väldigt länge.

Tack fina goa Kerstin, du lyste upp min dag.

Såklart var jag och hundarna ute i skogen direkt på morgonen. Det är liksom rena cirkusen innan vi är påklädda, riggade och klara för att ge oss ut. Så mycket förväntan och glädje, bara över en runda i skogen. Mina älskade hundar har lärt mig, att ”känner man glädje för det minsta, känner man också glädje för det mesta”.

I skogen hade nästan alla löv nu blåst av och fallit till marken. Jag vet att de flesta människor är gladast så länge snön håller sig bort … fast jag håller tummarna i smyg för att det blir en riktig vargavinter. I hemlighet älskar jag snö.

Fredagen den 13:e fick bli en riktig mysdag. Stackars Stefan kom hem med ett njurstensanfall, så för hans del blev det ett pendlande mellan att dricka tranbärsdricka – pinka – vila på soffan.

(i skrivande stund kan meddelas att stenen är utpinkad och porslinet i toalettstolen höll)

Jag har åter tagit upp min sjukgymnastik. Då det inte gör varken någon nytta eller verkar göra mer skada, så tänkte jag att jag fortsätter med de övningar som känns ok och inte gör mer ont. Lilla Molly älskar gymnastik. Gör jag plankan så ligger hon under mig och gör också någon form av plankan. Gör jag kissande hunden, står Molly på min rygg, och jag får vara glad att inte hon också gör detsamma.

För att ha lite bevis att komma med om någon näsvis doktor skulle ifrågasätta min trovärdighet så dokumenterar jag det helt enkelt här.

Håll tillgodo med ”atlet-annika” …

Dagens kloka ord:

Knacka inte på möjligheternas dörr. Sparka in den, le och presentera dig.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Fådda blommor. Läs mer »

Årets sista vitsippa.

Kära Blogg

Jag trodde nästan inte mina ögon när jag bland alla nerfallna löv hittade årets sista vitsippa. Lite tilltuffsad av sin kamp att tränga upp mot ljuset, men ack så vacker.

Ju äldre pappa Kurt blir, ju viktigare blir det för honom att fira födelsedagar, namnsdagar och farsdagar. I alla fall hans egna. Den här dagen hette ”Kurt”, och eftersom vi missat söndagens farsdag så passade jag och min syster på att ta honom med på restaurang. Vi valde att åka till ”vineriet” i Simrishamn, där vi åt en utsökt måltid. Efteråt åkte vi hem till Gyllebo där jag bjöd på kaffe och en liten bakelse.

(Den 21 april är det Annika-dagen, den längtar jag efter och hoppas att de har god mat på vineriet)

Jag har fått lite olika porslinsblommor efter min mamma Ingrid, när hon dog. Hon var en samlar av hoyaväxter. En del av dem är lite knepiga att hålla vid liv. Jag har som tur är förökat en del av dem. Den här dagen passade jag på att plantera om och kasta bort de som gett upp livhanken.

Dagens kloka ord:

Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Årets sista vitsippa. Läs mer »

Så skimrande var aldrig havet.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 12 november, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Efter ännu en natt med dålig sömn bestämde jag mig för att väcka upp livsandarna med en tur vid havet. Det känns liksom nödvändigt med frisk luft för att orka sitta på kontor och knappa siffror.

De senaste dagarna har ju varit fyllda med regn och rusk, men just den här morgonen skymtade jag solen.

Vilken morgon!! Jag kan inte känna mer än tacksamhet.

Här kommer min bildbomb:

Jag och hundarna hade en underbar morgon där på stranden. Ensamma med det stilla havet och en ljummen vind. 15 grader inbjöd nästan till ett dopp.

Tack livet!

Dagens kloka ord:

Titta aldrig ner när du tar nästa steg. Bara den som höjer blicken och fokuserar på horisonten hittar rätta vägen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Så skimrande var aldrig havet. Läs mer »

Suger åt mig det sista av sommarens skönhet.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 10 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min morgon började på sjukhuset i Simrishamn. Jag skulle lämna blodprover och dessutom vara på fastande mage. Kan någon egentligen förstå hur kämpigt det är? Att först ta sig upp ur sängen och stappla fram som en stel pinne, försöka ta på sig sina kläder utan att ens få mjuka upp kroppen med en kopp stärkande kaffe. Det känns som jag mer och mer går som min klasskompis jag hade på gymnasiet. Han hade ms och såg ut att röra sig som Michael Jackson hela tiden.

Värktabletter hade jag hoppat över ett par dagar, för att vara en ”duktig” flicka som klarar att bita ihop.

Till Simrishamn kom jag i alla fall. De skulle ta en farlig massa rör blod, och särskilt ett leverprov som doktorn strängt la extra vikt på. Det var ett prov för att kolla, som hon sa: så jag inte självmedicinera … ???? Vaaa? Verkar det som jag är en alkoholist, jag som i veckan fick slänga den halvfull baginboxen vin som jag inte lyckats dricka upp sedan jag fyllde 50 i juni.

I mitt stilla sinne tänkte jag att hon istället skulle lägga lite krut på att ta reda på var felet var, så jag skulle slippa alla värktabletter och kunna träna till ett marathon istället. Suckelisuck!

Jag passade på att köpa lite stärkande grejer på apoteket. Det viktigaste i vintertider är omega-3 och D-vitamin. Glöm inte att ta det hörrni!!!

När jag var tillbaka i Gyllebo igen svalde jag en värktablett tillsammans med en kopp kaffe och en rejäl smörgås. Sedan tog jag mina hundar och gick ut i skogen. Underbart! Tydligen har det varit rejäla vindar när jag varit hos Andréa i Köpenhamn. Jag kunde se tecken lite här och där att stormen farit fram.

När jag fakturerat klart på kontoret, strosade jag en runda och njöt av sommarens sista suck.

Dagens kloka ord:

Älska eller hata mig, båda delarna är till min fördel.

Om du älskar mig så kommer jag alltid finnas i ditt hjärta.

Om du hatar mig så kommer jag alltid finnas i dina tankar.

Tänkvärt – eller hur? Sluta hata, det leder ändå ingen vart!!

Kram på er och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Suger åt mig det sista av sommarens skönhet. Läs mer »

Jag vill tacka min man, mina barn, mina hundar, mina katter och mig själv!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 9 november, 2015 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Jag har haft en underbar helg. Livet har liksom lekt. Ryggen har visserligen påmint mig om att jag lever, men det har varit helt ok med de mest omtänksamma små individer jag känner i hela världen.

Det som skulle bli en billig tågresa för att passa min ekande börs, blev den dyraste tågbiljett jag någonsin köpt i hela mitt liv …

Men först startade jag såklart på bästa vis. Jag och hundarna i Gylleboskogen.

Sedan började äventyret.

I sanningens namn ska väl nämnas att det är min älskade man och livskamrat, Stefan, som i hemlighet ligger bakom den lilla överraskning som mitt helgäventyr skulle komma att bli.

TACK ÄLSKLING!!

Andréa var hela dagen i Höör och kastrerade katter. Mot kvällen åkte vi så mot den stora staden Köpenhamn, jag och mina älskade töser. Jag löste tågbiljett mot Malmö, där vi skulle sammanstråla allihopa. Ett härligt möte med mina döttrar blev det. Sedan for vi vidare över sundet mot Köpenhamn.

Det var där på bron mitt stora misstag uppdagades – jag hade köpt för kort tågbiljett. För er som undrar vad ett sådant misstag kan kosta kan jag upplysa om att istället för de 100 kronor det egentligen skulle kostat mig, kom det att kosta ettusen svenska riksdaler. 1 0 0 0 KRONOR ! SHIT!

Nåja, pengar är ju bara papper – som Andréa alltid säger. Vi fortsatte att njuta av kvällen hemma hos Andréa på hennes kollegie. Vi lagade en härligt god middag. Drack vars ett glas rosé och åt ost. Mys på hög nivå!

Vi bäddade och under min kudde prasslade något som jag blev väldig, väldigt glad för. Det var en present till mig, ett förkläde så jag ska kunna laga mer ”mammas köttbullar” åt dem tror jag. Jag blev så glad, så glad!

Sedan slocknade vi som stockar på Andréas rum.

Nästa dag blev fantastisk!

Först en underbart god brunch på kattcaféet Miao, sedan två timmars massage och behandling som avslutades med bubbelbad, champagne och chokladfonue. Vi avslutade med att strosa på ströget, shoppa lite och må gott!

En helg att minnas.

Och som alltid när man har kul, går tiden alltför fort.

Tack min fina familj. Och tack till Lars-Åke som lånade ut farsdag till mig. Han ser nu framemot att fira på morsdag i maj istället … har jag tur så glömmer han bort det. Moooaaaa.

Och till Emmy vill jag säga: du var så saknad, men i våra hjärtan var du också med. En stor kram till dig där under.

Dagen kloka ord:

Nöj dig aldrig med ett liv som inte känns som ditt. Lita på dig själv. Du vet. Du vet alltid. Du har alltid vetat!

Tillbaka i Gyllebo och jag säger Hejdå Bloggen

Dela gärna

Jag vill tacka min man, mina barn, mina hundar, mina katter och mig själv! Läs mer »

Femtio nyanser av grått.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 7 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Våtare och gråare dag har jag väl sällan skådat. Fast det var ändå så otroligt vacker med alla de roströda löv som fallit till marken och låg där likt en tjock heltäckningsmatta i kontrast till allt det gråa.

Det sägs att det finns mycket rävskabb vid Gyllebo just nu, vi tar det hela med ro och fortsätter njuta av våra strövtåg här.

Välkomna att genom mina bilder följa med på en sväng.

Någonting hände med katten Judiths humör den dag då Molly flyttade hit. Jag har tagit det med ro och hela tiden sagt att hon kommer att bli sig själv, bara vi ger henne lite tid. Jag börjar snart tvivla lite på det. Fortfarande är katten Judith surare än en citron när hon stampar omkring här inne. För stampar det gör hon när hon går. det är så det liksom rungar i golvet när hon morrande stövlar fram. Men det händer att hon smyger upp i Amandas säng och blir så där härligt mysig som hon var förr, då passar jag alltid på att kela lite extra med henne. Min intuition säger mig att hon kommer att ”gona” till sig igen, bara Molly blir vuxen och mognar lite.

Ibland har jag väldiga problem att sitta. Min rygg vill liksom inte vara i den ställningen, för då går det inte att räta ut efter ett tag. Då får jag antingen stå vid spisen, eller så får jag ligga på rygg i soffan. Det kan vara ganska mysigt att ligga där på soffan. Särskilt mysigt är det när man har sällskap. Både Johnny och Molly hänger ju ständigt vid min sida. Tar jag ett äpple blir de alldeles extra pigga. Och är det veterinärerna på TV, då följer de programmet med spänt intresse. Tsss, så finns det de som säger att hundar inte kan se på TV. Men det har inte Molly hört.

Dagens kloka ord:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad ….

Någon som kunde älska mig, ta hand om mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Femtio nyanser av grått. Läs mer »

Jag har ont – men jag har en jävla vilja!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 6 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Är det klokt? Vi är en bit in i november månad och fortfarande blommar vissa sommarblommor som de inte har en aning om den annalkande kyla som snart hotar dem.

Kanske minns någon den söta ros på stam som jag tidigt i våras köpte för en billig peng på Boan i Tomelilla. Det visade sig ju att blomman knappt hade några rötter och slokade redan efter några dagar. Tung i sinnet dömde jag ut den döende växten. Jag planterade den ändå lite undanskymt i en rabatt, där den sakta skulle få dö bort.

Rosen dog inte. Nu tackar den mig, med en alldeles fantastisk blomning.

Även små marguriter står i full blom, ja till och med maskrosor verkar ha vårkänslor.

En härlig runda i skogen hann jag med innan mitt besök hos doktorn idag. Ja, jag passade även på att springa lite. Jag tänkte att om det nu skulle göra att jag fick mer ont i rygg och höft, så hade jag ändå en tid på sjukhuset den här dagen.

Egentligen tycker jag inte om människor som googlar på sjukdomar, det brukar ju leda till att de har alla hemska åkommor som man kan uppbringa och de flesta symptom stämmer för det mesta in tycker de. Det slutar med att de ligger sjukare än de var från början.

Av en slump gjorde jag själv just det, och hittade en sjukdom som stämmer in väldigt mycket på mig, bla att man blir bättre av rörelse och sämre av att vara stilla. Min doktor insåg också likheten den här dagen och nu ska jag vidare till reumatologen. Ingen människa önskar sig väl en sjukdom, men nu hoppas jag ändå innerligt att de kommer fram till något. Håll gärna en liten tumme för mig framöver.

I mitt facebookflöde kom den här dagen upp en bild som var tagen för 3 år sedan. Det var innan vi högg ner tre av våra stora träd. Det får mig att känna mig så tacksam att nu slippa räfsa den tjocka matta av löv som varje höst bildades i min trädgård.

Det kom även upp en bild på min vackra dotter som alltid älskat att klä ut sig.

Minns du detta Andréa?

Dagens kloka ord får bli en bild idag:

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Jag har ont – men jag har en jävla vilja! Läs mer »

Ett skånskt gåsamord.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 5 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Somliga morgnar är sjön smockfylld med gäss som ligger där och väntar på att vakna och orka lyfta för att flyga iväg och äta på böndernas fält i närheten. Den här morgonen var det så. Särskilt roligt ser det ut när de sitter på ett ställe som vi kallar ”munkagången”. Där sitter de i en lång rad rakt ut i vattnet.

Jag tänkte mig några bra bilder på dem från en speciell vinkel och försökte därför smyga mig fram till dem. Gäss är misstänksamma djur. Trots att jag ”parkerade” hundarna en bit bort blev det inte som jag tänkt mig. Alltså inga bra bilder direkt.

Där på udden vid munkagången anträffade jag en mordplats och gjorde vissa fynd. Troligtvis var det en gås som fått sätta livet till. Och i min fantasi var det såklart ”Mickelräv” som fått sig ett skrovmål. Det är alltid spännande att vandra i skogen. Tänk er bara, ett skånskt gåsamord så här en vanlig onsdags morgon.

Den här morgonen var det grått och lite smått regn i luften. Temperaturen hade ändrat sig och luften kändes betydligt råare än tidigare i veckan. Kanske har vi en vinter på gång? Vem vet!

Fortfarande dräller korna omkring ute i sin hage. Det är inte så att jag tycker synd om dem, nej då, det går säkert ingen nöd på dem. Jag tycker lite synd om mig själv, som ju kunnat nyttja hagen istället. Den är finfin spårmark för mig och hundarna, och så fort kossorna flyttar inomhus så tar jag marken i anspråk.

Väl hemma i stugan igen blev det fyr i spisen och lite mys innan plikten kallade.

Dagens bästa var när min älskade tös ringde från Australien. I en hel halvtimme babblade vi på om stort och smått. I hemlighet låtsas jag ju att hon är hos sin pappa, och närsomhelst kan komma hit en sväng.

Tack Emmy, du gjorde min dag!!

(en sommarbild på Emmy)

Dagens kloka ord:

Det som är sant är sant även om ingen tror på det.

En lögn är en lögn även om alla tror på den.

Kram och Hejdå Bloggen från Gyllebogänget.

Dela gärna

Ett skånskt gåsamord. Läs mer »

En munk i Gyllebo

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

En skön söndag igen och för mig och hundarna blev det ett varv runt sjön. En härlig promenad på nästan 6 kilometer som tar en timme för oss att gå.

Den här dagen var det bestämt att det skulle komma en Thailänsk munk till Sarin och Mårten här i Gyllebo. Jag var också inbjudan. Något ätbart skulle alla ha med sig. Som ett enda stort ”knydegille” liksom. Jag tog med mig en mjuk pepparkaka som jag bakat, det tyckte jag att thailänderna borde tycka om.

Det hölls mässa men det var inte mycket jag förstod. Sedan fick vi alla ge munken lite av vår mat i en stor skål som han höll fram. Munken fick endast äta det han fick och det skulle han göra innan klockan slog tolv på dagen.

Efter att munken fått mat av oss alla, var det vår tur att hugga in på det digra buffébordet. En salig blandning av svensk och thailänsk mat.

En varm och trevlig eftermiddag i Buddhas tecken.

Tack Sarin och Mårten!

Dagens kloka ord:

Jag förlåter människor, men det betyder inte att jag accepterar deras beteende eller kommer lita på dem i fortsättningen. Jag förlåter dem så jag kan släppa taget och gå vidare med mitt liv.

Dela gärna

En munk i Gyllebo Läs mer »

Käraste vännerna firar Österlen lyser med oss . ”Today I will shine”, som det så passande stod på Amelies tröja..

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 november, 2015 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Hösten bara fortsätter med sitt underbara väder. Ljumma vindar och löv i alla dess färger.

Som alltid vandrade jag och min älskade vänner i skogen.

På kvällen kom min allra käraste vän från förr hit. Jag är så fantastiskt glad att vi åter börjat träffas.

Det var Madeliene, ja ”XL-Madde” med familj. Vi hade en mysig afton med mat, vin och en massa prat. Jag önskar lite att inte Stefan överröstat mig hela tiden … det var ju så mycket jag ville fråga, prata om, lyssna på – nu när jag äntligen fick chansen.

Lilla dottern Amelie, tyckte förstås att det var en väldigt tråkig kväll och fest över huvudtaget. Ingen vidare mat i hennes smak var det heller. Ja, vilken unge tycker tex om gubbaröra? Fast jag vet ju vad ungar gillar!! Så efter en rostemacka med nutella såg Amelie betydligt lyckligare ut. Och när jag letade fram mitt gamla hårspray, då var kvällen liksom räddad.

Tack familjen Bäckvall för att ni gjorde min dag underbar och tack för den fina presenten jag fick.