Är det vår nu?

Kära Blogg
Ja, den här hösten har verkligen varit märklig tycker jag. Bara vid ett par få tillfälle har vi haft lite frost på marken, och tänk, vi har bara två veckor till lillejulafton. Växterna tycks lite förvirrade, och en del blommar bara glatt vidare.
I orangeriet börjar det lilla potatisträdet att knoppas. Kaprifolen står fortfarande i vacker blom.
Min julros börjar också vakna som den ska och jag är så spänd på att se dess första blomma. Jag älskar julrosor!
 
Den här dagen var mörk och gråmulen. Vattnet i de små bäckarna vid sjön stod högt och i ålakistan forsade det på som ett litet konstgjort vattenfall.
 
Våra katter har blivit extra krävande. Jag tror det beror på årstiden. På dagarna håller de sig lugna och sover mest, men det är på nätterna de blir alldeles galna och oregerliga. De vill egentligen vara ute och jaga, men samtidigt tycker de att vädret varit vått och otäckt så då vill de komma in i stugvärmen. För oss har det blivit ett oändligt springande för att släppa in och ut katterna nätterna igenom. Det fick vara slut på det, tyckte jag. Jag skällde på både Felix och Judith och hotade med ”innegångsförbud”. Men så fick jag den här dagen syn på …. ja, duktiga Judith hade återigen tagit död på en av de hatade mullvadarna åt oss. Så nu är de båda förlåtna igen och fortsätter vara härskare på Dodevägen 5.
 
Vädret var sådär milt och skönt, sådär så man får en massa spring i benen. Min osteopat har sagt att det är ok för mig att springa litegrann. Den här dagen unnade jag mig en skön runda.
 
 
I Lillebo har det blivit hyllor och förvaring i den bit som är tillbyggd. Planen är att efter jul stuva in lite saker där och få lite mer ordning och reda. Det ska bli skönt.
 
Dagens kloka ord:
Visst måste man tro på turen – hur ska man annars förklara vänners framgångar?
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top