Allmänt

Kära Blogg

Då var det dags för en tillbakablick och en djupdykning ner i mitt gamla album igen.

Så länge jag kan minnas har mitt hjärta klappat för djur av alla de slag. Och då menar jag verkligen alla sorters djur. Allt ifrån små kräldjur som ödlor och grodor till stora djur i form av grisar och kor.

Som barn var min högsta önskan att få ett alldeles eget djur. Visst hade vi våra hundar, men jag önskade mig ett alldeles eget litet djur att vårda, som bara var mitt. Varje jul stod det såklart ”en häst” överst på önskelistan, men också ett marsvin hade gått bra. Nu blev det aldrig vare sig en häst eller ett marsvin. Istället såg jag till att skaffa mig djur på egen hand. Jag fångade vilda djur och hade i skålar och lådor. Droppen för mamma Ingrid var väl när jag fångade en råttunge som jag hade med mig överallt och som jag matade med glass. I ett helt dygn stod Ingrid ut innan hon började packa en väska för att fly fältet… Ja, jag fick släppa ut råttan och behålla min mamma, för det tyckte pappa Kurt var bäst.

Jag lyckades också göra en vildkatt riktigt tam, och jag är än idag alldeles säker på att jag hade förmågan att kommunicera med denna underbara katt. Katten döpte jag till Gamlakatten, och hon födde under flera år alla sina ungar på mitt rum, med mig som barnmorska och navelsträngsklippare.

När jag var 6 år fick jag faktiskt ett eget djur. En vattensköldpadda som jag döpte till Patrik. Patrik var inte så värst rolig egentligen, han bara låg där i sin balja helt stilla. Det roligaste med honom var att man kunde liksom sticka fram honom framför näsan på någon ovetande vuxen och då var det så spännande att se hur de liksom studsade till av förskräckelse. På den tiden när jag var liten var det väldigt ovanligt med sköldpaddor som husdjur eftersom det var förbjudet att handla med vissa djur. Patrik kom från en privat familj som inte kunde ha honom längre. Lite ledsamt var det när Patrik dog och mamma Ingrid föreslog att vi skulle göra ett askfat av honom.

Som barn var jag mycket på en bondgård i Andrarum. Hos Rosa och Svante. Där älskade jag att vara. Där lekte jag med hunden Filippa, kelade med katterna, lät de nyfödda kalvarna dia på mina händer. Där hade jag en egen kviga som jag kunde rida på och såklart låtsades jag att det var en riktigt häst.

En dag hittade jag ett ridspö högst upp i ett av köksskåpen på Skoghem . I många år trodde jag att det var för att jag skulle få en riktig häst … det tror jag inte längre att det var. Och vad det där ridspöet hade i våra köksskåp att göra vill jag nog inte längre veta.

Som vuxen har jag alltid omgett mig med djur av alla de slag och det är nog ingen slump att jag i dag har en dotter som snart är veterinär. 

Djur är och förblir en viktig del av mitt liv!