Annika Olsson

Hejsan.

Efter ett känslomässigt och omvälvande dygn, så kände jag mig rejält trött och ”surrig” i hjärnan. Att längta och sakna någon sådär väldigt länge och mycket, det är rejält tröttande, det  märker jag så här bakefter när Andréa nu kommit hem.

Att komma ut i naturen skapade en skön och vilsam balans till allt för en stund.

Medan min dotter låg nerbäddad och sov jetlagen ur kroppen, så njöt jag av den sista och kanske absolut vackraste höstdagen i skogen.

Soluppgången var sådär höstligt vacker, även om ett gäng skränande råkor störde stämningen för en stund.

Kanske var det som alla vackrast just den här morgonen när alla höstlöven speglade sig i det varma morgonljuset och skogen fick samma färg som en brinnande majbrasa.

Jag njöt för fulla drag och tur var nog det, för redan nästa dag skulle vinden tillta och på bara en natt blåste nästan all grannlåt ner till marken.

Dagens citat:

Det finns inte ett enda materiellt ting, hur vackert det än är, som kan få oss att känna oss älskade.

Fast med ett materiellt ting kan man visa kärlek och uppskattning förstås.

Ta hand om er och era nära och kära.

Kram Annika

Hej hej

De senaste veckorna har min kalender varit sprängfylld med massa tider att passa, och  en massa måsten”. Sådana där ”måsten” som man bara… just måste. Jag kan inte förstå varför allting liksom klumpar ihop sig sådär.

Såklart har skogen och morgonbaden lockat mig ändå, så därför har jag fått ta till cykeln när jag haft sådana där ”brådisdagar”.

I ett flygande fläng har jag trampat ner till den underbart vackra platsen vid bryggan ändå,  de morgnar då tiden varit knapp.

Alla dagar ska ju alltid börja på något vis, oavsett om de är brådskande eller inte, så då kan de ju faktiskt lika bra börja här i skogen.

Några dagar har varit lite lugnare. De morgnarna har jag verkligen njutit av den underbart vackra höst som vi har.

Sällan har väl Gylleboskogen varit såhär röd och vacker. Riktigt kärleksröd.

Eller så är den lika vacker varje år. Kanske är det bara mitt minne och mitt sätt att lägga märke till allting som är olika för varje år.

Fast just i år är det ett alldeles särskilt år. I år är det 60 år sedan mina föräldrar gifte sig.

Dagen när jag ändå hade kört för pappa Kurt till tandläkaren, så passade vi på att åka till mamma Ingrids grav och sätta lite vackra blommor. Jag minns så glad hon var när vi firade deras 50 år.

Även om man har en massa ”måsten” och rysligt bråda dagar, så ska man se till att ta vara på tiden. Det går så himla fort allting.

Dagens citat:

Lev livet, ta chanser och risker, var galen. Vänta inte, för just nu är du i den äldsta åldern du någonsin varit i – samtidigt som du aldrig någonsin kommer bli yngre igen, ja  så här ung som du är just nu blir du faktiskt aldrig mer.

Vänta inte!! Lev!

Ha det gott och kram Annika