Hejsan.
Efter ett känslomässigt och omvälvande dygn, så kände jag mig rejält trött och ”surrig” i hjärnan. Att längta och sakna någon sådär väldigt länge och mycket, det är rejält tröttande, det märker jag så här bakefter när Andréa nu kommit hem.
Att komma ut i naturen skapade en skön och vilsam balans till allt för en stund.
Medan min dotter låg nerbäddad och sov jetlagen ur kroppen, så njöt jag av den sista och kanske absolut vackraste höstdagen i skogen.
Soluppgången var sådär höstligt vacker, även om ett gäng skränande råkor störde stämningen för en stund.
Kanske var det som alla vackrast just den här morgonen när alla höstlöven speglade sig i det varma morgonljuset och skogen fick samma färg som en brinnande majbrasa.
Jag njöt för fulla drag och tur var nog det, för redan nästa dag skulle vinden tillta och på bara en natt blåste nästan all grannlåt ner till marken.
Dagens citat:
Det finns inte ett enda materiellt ting, hur vackert det än är, som kan få oss att känna oss älskade.
Fast med ett materiellt ting kan man visa kärlek och uppskattning förstås.
Ta hand om er och era nära och kära.
Kram Annika
