vildsvin – Gylleboannika

Kylan kom med en magisk kväll

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 februari, 2025 / Gyllebosjön, Österlen, vildsvin / 2 minutes of reading

Hejsan.

Tänk så lagom kylan kom till Österlen ändå.

Den här veckan har barnen sportlov här nere hos oss, och som på beställning slog vädret om och bjöd på kallt vinterväder lagom till helgen.

På fredagskvällen, när kvicksilvret sjönk en bra bit under nollan så fick jag bråttom att ge mig av med min ishacka ner till bryggan. Någon is hade det dock inte hunnit bli, men en helt fantastisk kvällshimmel bjöds jag på iställe.t. Ljuset var så magiskt och för en kort stund kändes det som om jag befann mig i en rosafärgad dröm.

På andra sidan vattnet simmade två svanar stilla omkring och försåg sig med mat ifrån sjöbottnen och runt dem plaskade änderna lekfullt.

I skogen mittemot bryggan kunde jag höra ljud av vad jag förmodade var vildsvin. Att de trivs där i skogen, det kunde jag tydligt se av deras spår som de lämnat efter sig. Det är ju klart att de också måste leta efter föda när det är vinter och kallt. Men visst blir man häpen över hur de kan gräva djupa gropar i marken med sina trynen.

När skymningen föll över Gyllebo vandrade jag hemåt igen för att kocka till lite fredagsgott.

Dagens citat:

Att mogna handlar inte om att hitta svar på alla livets frågor. Det handlar om att komma till insikt om att många frågor inte har några givna svar.

Desto äldre jag blir ju mer inser jag hur lite jag egentligen vet, och jag är ganska ok med den ~~insekten.~~ insikten!! (hoppla, ibland går det för fort när fingrarna är snabbare än hjärnan)

Ha det fint. Kram Annika

Kylan kom med en magisk kväll Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 mars, 2024 / Gyllebo, pomeranian, vildsvin / 2 minutes of reading

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar – grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien – för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Gyllebos vakthundar.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur / Av Annika Olsson / 3 februari, 2024 / Gyllebo, pomeranian, vildsvin / 2 minutes of reading

Hejsan.

För varje år som gått sedan vi flyttade hit till Gyllebo, så har vildsvinsstammen ökat mer och mer. De första åren kunde man då och då se spår efter dem i den gamla ekskogen bakom våra postlådor, men det var också allt.

Ibland kunde jag känna doften av vildsvinsgalt när jag vandrade i skogen runt sjön. Jag minns att det, för ca 15 år sedan, hade skymtats en stor galt på grannens gräsmatta och denne var mycket upprörd (grannen alltså, grisen höll sig väldigt lugn). Någon kväll kunde jag även höra grymtande läten när jag satt ute på verandan i skymningen.

Nu har vildsvinsstammen verkligen exploderat här och man ser väldigt mycket spår efter dem, nu när de rör sig runt i hela området. Många grannar har fått sina gräsmattor ordentligt luftade, det vill jag lova.

Vi har vår trädgård inhägnad, så in hit har de inte tagit sig ännu. Men ibland om kvällarna rör de sig runt omkring i mörkret och våra små hundar blir då sjövilda, så arga de blir. Särskilt lilla Penny har full koll på grisarna i mörkret. Hon sniffar med nosen i luften och vet exakt var de befinner sig.

Så fort vi släpper ut hundarna så far de omkring i trädgården och skäller likt en stridande militärgrupp. Någon av dem rycker fram fullt skällande, medan en annan håller sig längre bak med ett lättare morrande, och agerar lite mer som understöd.

Inte kan man tro att våra små soffhundar är sådana tuffingar som ger sig iväg mot stora grisar och blir stående med ståndskall så länge de vet att någon gris finns kvar i närheten. Ja, jag är förstås väldigt tacksam att vi har inhägnat med nät överallt.

Dagens citat:

Oro ger inget till framtiden, men tar allt i nuet.

Inte lönt att oroa sig för mycket, vem vet, problemen kommer kanske aldrig ändå. Då är det bättre att glädja sig åt saker i förväg, för det skadar ju inte om man råkar vara glad i onödan.

Ha det gott

Annika

Gyllebos vakthundar. Läs mer »

Den stora grisfesten i skogen.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 22 juli, 2018 / Allmänt, dovhjort, kronhjort, naturupplevelse, skogen, vildsvin / 3 minutes of reading

Hejsan.

En kväll i veckan var jag ute med en vän i skogen. Det var precis vid den där tiden då det snart skulle börja skymma. Den där timmen innan solen skulle gå ner.

Det är då som alla djuren vaknar till liv och skogen lever upp.

När vi haft de här heta dagarna, så ligger alla vilda djur i skuggan och sover på dagen och kommer smygande fram i skymningen.

Två vackra kronhjortar strövade över det torra gräset och för en stund stannade de upp och kikade på oss.

Vi stod en stund och tittade innan vi smög vidare.

Jag älskar att möta djuren i deras rätta miljö.

Plötsligt prasslade det till i skogsbrynet och även ”familjen gris” kom ut. Det var mamma vildsvin med sina hungriga ungar.

De två kronhjortshonorna hade nog också hört grisfamiljen för de stannade också upp och lyssnade och spejade.

-det var ju kul att få träffa på en liten familj vildsvin tänkte jag, när de fick vittring på oss och vände åter mot den skyddande skogen.

Ja, då visste jag inte att jag snart skulle få se hela släkten ”Nöff” på en stor grisfest i skogen ….

När vi vandrade vidare stötte vi på några små vackra dovhjortar. De är så söta med sina viftande svansar och spejande öron, tycker jag. Ett litet tag fick vi äran att njuta av dem, innan de också vände sin söta bakdel mot oss och försvann in i skogen.

Det var när solen nästan precis gått ner och jag tänkt slå ifrån min kamera, då det ändå var för mörkt för fotografering. Det var då det grymtade till inne bland träden.

Alltså, vi hade hamnat på skogens störsts grisfest!!

För där i skogsgläntan var där grisar i alla de åldrar och storlekar. Säkert ett hundratal i en stor härlig grisfest.

Ja här var inte bara en familj vildsvin, nej här var precis hela släkten samlad. Och ifrån skogsbrynet anslöt det bara fler och fler grisar hela tiden. Magiskt.

Att vandra i skogen bland alla vilda djur har aldrig skrämt mig. Jag har aldrig någonsin varit rädd.

Men jag är uppvuxen i ett vildsvinshägn och jag har tusen barndomsminnen av just sådana här djur. Såklart med största respekt och försiktighet.

Inte sedan jag var liten har jag sett så här många grisar på en och samma gång. Skillnaden var bara att då var de i ett hägn.

En helt underbar kväll i skogen.

Dagens citat:

Folk lever som om livet vore ett genrep,

men det här är ju den enda föreställningen.

Den här kvällen gav skogen mig en fantastisk föreställning som jag är så tacksam av att ha fått uppleva.,

Ha det fint och njut av just er föreställning.

Kram Annika

Den stora grisfesten i skogen. Läs mer »

Grytjakt i min hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 augusti, 2017 / Allmänt, Christinehof, jägare, vildsvin / 3 minutes of reading

Hej och gomorron.

I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.

Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.

Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla – ”Glocken” i militärerna.)

Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.

Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.

Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.

Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.

Busiga hundar och ungar.

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.

Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.

Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …

Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.

På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.

Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.

Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.

Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.

Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …