Vik

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika